Berätta om din rollperson

[Deodanders]

Jag vill veta allt! Jag är allvarlig.

Rollpersonen är central för vårt spelande men får ofta stå tillbaka i diskussionen om rollspel, till förmån för regler, spelvärld och en massa annat lull som ffa spelledare, eller ännu värre "speldesignern", tycker är viktigt. Nu skojar jag lite. Men allvarligt igen, rollpersonerna, och vad de gör (vad vi gör, vi som spelare) är kärnan i den här pudeln som är berättelsen (som det ibland också gärna pratas om).

Helt allvarligt: jag fick idén till tråden när jag i veckan gjorde en rollperson med en tioåring till Drakar och Demoner. Han hade tidigare spelat Orakelgrottan, lite Trolletinn och Ridders rös med de färdiga Ahodan och Krisanna. Nu ville han göra en egen.

Det blev Madan Skuggmanare, magiker, människa. Han har SMI 6. Det kan man ju fundera över varför, sa jag. "Han saknar fot, nej, ena benet!" Aha, sa jag, han har träben? "Nej, det är av metall, brons". Han är också medelålders. Valt för att ung skulle inte passa därför att han är... AHODANS SON! Så jävla coolt. Gett sig ut i Dimmornas dal för att leta efter farsgubben. Utseende slog vi fram, och resultatet "Framträdande tatuering". Kanske på handen, eller på halsen? Nej, det är en rovfågel i ansiktet, över kinden och ena ögat. "Fågellik iallafall, kanske en grip eller drake". Madan hatar också monster som sin svaghet.

Jävlar vad jag ville spela äventyr (spelleda) för Madan Skuggmanare omedelbums.

Så nu vill jag höra om era karaktärer, vilka de är, hur de ser ut, vad de gör. Så kanske jag berättar om min sedan också.

 

[Anthrox]

(Nu kanske jag sabbar något för @Robert Jonsson ge om att spoila framtidsplaner, men ändå)

Enda spelet jag för tillfället är spelare i så spelar jag en portalmagiker vid namn Reis de Relict, till Drakar och Demoner-91. Han är en sjöfarare/akademiker och lever för att utforska ställen dit ingen människa (eller halvalv snarare, som han är) tidigare gått. Detta gjorde han först genom att resa runt i Ereb Altor, men senare när han lärt sig att öppna portaler, även till andra världar.
Han är rätt disträ och fastnar lätt i egna tankar, speciellt när det finns något nytt att undersöka och analysera. Och han försöker dokumentera allt han gör, upplever och upptäcker. Hittar han något riktigt intressant kan han börja hyperfokusera på det, och helt glömma bort resten av multiversums existens.
Under sin magikerutbildning lyckades han även dra till sig uppmärksamheten från ett märkligt väsen, en dragonette vid namn Nogg'Ratha, som sedermera blev hans familiarii. Detta trots att Nogg'Ratha egentligen hatar Reis. Varför Nogg'Ratha följer med är det nog ingen som vet.

För tillfället så befinner sig Reis ute i de grå hallarna tillsammans med Nogg'Ratha och en livvakt vid namn Belfram (Reis själv har inga som helst kunskaper i att försvara sig), där de letar efter en speciell sak. Men det kan en säkert få höra i podden Altors Vidder någon gång i framtiden.

 

[Deodanders]

(Nu kanske jag sabbar något för @Robert Jonsson ge om att spoila framtidsplaner, men ändå)

Enda spelet jag för tillfället är spelare i så spelar jag en portalmagiker vid namn Reis de Relict, till Drakar och Demoner-91. Han är en sjöfarare/akademiker och lever för att utforska ställen dit ingen människa (eller halvalv snarare, som han är) tidigare gått. Detta gjorde han först genom att resa runt i Ereb Altor, men senare när han lärt sig att öppna portaler, även till andra världar.
Han är rätt disträ och fastnar lätt i egna tankar, speciellt när det finns något nytt att undersöka och analysera. Och han försöker dokumentera allt han gör, upplever och upptäcker. Hittar han något riktigt intressant kan han börja hyperfokusera på det, och helt glömma bort resten av multiversums existens.
Under sin magikerutbildning lyckades han även dra till sig uppmärksamheten från ett märkligt väsen, en dragonette vid namn Nogg'Ratha, som sedermera blev hans familiarii. Detta trots att Nogg'Ratha egentligen hatar Reis. Varför Nogg'Ratha följer med är det nog ingen som vet.

För tillfället så befinner sig Reis ute i de grå hallarna tillsammans med Nogg'Ratha och en livvakt vid namn Belfram (Reis själv har inga som helst kunskaper i att försvara sig), där de letar efter en speciell sak. Men det kan en säkert få höra i podden Altors Vidder någon gång i framtiden.

Åh! Inspirerande. Jag blir sugen på gamla Ereb på ett sätt som var länge sedan. Och rent av spela alv!

 

[hedmeister]

En av mina favoritrollpersoner är Bengt-Olof Mukunda Örnfjäder, som jag spelar i min kompis egengjorda spökjagarrollspel Protonkanoner och RUT-avdrag. Han är en skinntorr hippiegubbe från Norrbotten med gråa dreads och tovigt skägg. Han är godmodig och sökande, alltid öppen för allt övernaturligt. Efter ett möte med spöket efter sin döda moster har han letat efter det paranormala, och har tagit åt sig av flera olika former av övertro, som indisk mystik, nordamerikansk schamanism och samisk sejd. Beväpnad med hemgjorda grötomslag, diverse olika schamanistiska artefakter och en termos rykande hett kaffe vill han fånga spöken för att förstå dem.

Han är otroligt rolig att spela, särskilt mot de andra rollpersonerna på spökfirman, som är mer intresserade i spökjakt som business.

 

[Robert Jonsson]

(Nu kanske jag sabbar något för @Robert Jonsson ge om att spoila framtidsplaner, men ändå)

Nädå, inte alls!

 

[Kexet]

(Nu kanske jag sabbar något för @Robert Jonsson ge om att spoila framtidsplaner, men ändå)

Enda spelet jag för tillfället är spelare i så spelar jag en portalmagiker vid namn Reis de Relict /.../. Men det kan en säkert få höra i podden Altors Vidder någon gång i framtiden.

(Tokigt OT men jag är beredd att ta smällen/thread ban)
Var det världens bästa teaser, eller?! Nu blev jag ju tokigt pepp på Altors Vidder!

 

[God45]

Den enda karaktären jag spelar just nu (en gång i månaden) är Primogen Doktor Markus Eisling av klan Nosferatu i Vampire the Requiem. Markus omfamnades när han var 94 år gammal och hade legat i sin egen skit i nästan 20 år på ett kast äldreboende. Han är ett fruktansvärt odjur i strid som när det krävs drar isär folk och skrattar som en galning. Njutningen av att ha en kropp som är stark och funkar efter så länge fångad i en kropp som var ett fängelse driver honom. Det är drogat blod och sex och våld. Han ser fortfarande ut som allting du fruktar med att bli gammal, förstärkt av hans klans förbannelse, man han ger noll fucks om det.

Han är musklerna (men inte hjärnan eller hjärtat) i den ledande Första Ståndet koalitionen som stötar prinsen, den vansinniga Damen utan en hjärna, som är en Ventrue omfamnad efter hon blivit lobotomerade och därför bara är ett galet monster med oändliga övernaturliga krafter som gör slumpade våldsdåd som sitt enda sätt att härska. BARA MED SÅDAN RENHET KAN VI FUNGERA I DEN MODERNA VÄRLDEN! DEN RENHETEN… Och en byråkrati som styrs helt av primogenet… ÄR VARFÖR STADEN FUNGERAR!!

Oh, inte alls en doktor heller. Men prinsen tror han är en doktor på psyket där de lobotomerade henne, och det är användbart. Det är också nice när folk kallar honom det för att försöka smöra.

 

[Deodanders]

Den enda karaktären jag spelar just nu (en gång i månaden) är Primogen Doktor Markus Eisling av klan Nosferatu i Vampire the Requiem. Markus omfamnades när han var 94 år gammal och hade legat i sin egen skit i nästan 20 år på ett kast äldreboende. Han är ett fruktansvärt odjur i strid som när det krävs drar isär folk och skrattar som en galning. Njutningen av att ha en kropp som är stark och funkar efter så länge fångad i en kropp som var ett fängelse driver honom. Det är drogat blod och sex och våld. Han ser fortfarande ut som allting du fruktar med att bli gammal, förstärkt av hans klans förbannelse, man han ger noll fucks om det.

Han är musklerna (men inte hjärnan eller hjärtat) i den ledande Första Ståndet koalitionen som stötar prinsen, den vansinniga Damen utan en hjärna, som är en Ventrue omfamnad efter hon blivit lobotomerade och därför bara är ett galet monster med oändliga övernaturliga krafter som gör slumpade våldsdåd som sitt enda sätt att härska. BARA MED SÅDAN RENHET KAN VI FUNGERA I DEN MODERNA VÄRLDEN! DEN RENHETEN… Och en byråkrati som styrs helt av primogenet… ÄR VARFÖR STADEN FUNGERAR!!

Oh, inte alls en doktor heller. Men prinsen tror han är en doktor på psyket där de lobotomerade henne, och det är användbart. Det är också nice när folk kallar honom det för att försöka smöra.

Kul att höra om en Vampire-karaktär som får det att faktiskt låta intressant.

 

[God45]

Kul att höra om en Vampire-karaktär som får det att faktiskt låta intressant.

Min karaktär är, som alltid i Vampire, minst intressant i längden. För jag går alltid ”Stort koncept i början, mänsklighet kommer genom spel”. Så jag börjar på typ en 6a av 10. Men alla andra börjar som en person och blir mer crazy med tiden! Så när de är 9or och 10or har jag backat och är en 4a eller 5a. Så det gå andra är förfasade över min karaktär och senare är karaktären de började förfasade över förfasad över dem!

Förra gången jag spelade en Nosferatu var mitt drag att jag var fegisen som inte trodde på ideologin i vampyr dödskulten. Så jag var hjälpsam och skrek högst om att vi måste vara onda monster.. Men åt aldrig någons själ och var aldrig egentligen ond. Så när de andra grupp tryckade mig till att förvandla någon till en vampyr eller döda folk så hade jag ett sammanbrott på olika sätt varje gång.

 

[Deodanders]

Min karaktär är, som alltid i Vampire, minst intressant i längden. För jag går alltid ”Stort koncept i början, mänsklighet kommer genom spel”. Så jag börjar på typ en 6a av 10. Men alla andra börjar som en person och blir mer crazy med tiden! Så när de är 9or och 10or har jag backat och är en 4a eller 5a. Så det gå andra är förfasade över min karaktär och senare är karaktären de började förfasade över förfasad över dem!

Förra gången jag spelade en Nosferatu var mitt drag att jag var fegisen som inte trodde på ideologin i vampyr dödskulten. Så jag var hjälpsam och skrek högst om att vi måste vara onda monster.. Men åt aldrig någons själ och var aldrig egentligen ond. Så när de andra grupp tryckade mig till att förvandla någon till en vampyr eller döda folk så hade jag ett sammanbrott på olika sätt varje gång.

Nu lät det ju än mer intressant.

 

[God45]

Nu lät det ju än mer intressant.

Så, i Vampire kan man äta andra vampyrers själar genom att dricka allt deras blod. Då får man deras styrka men det finns en liiiiiten liiiiten chans att deras själ är starkare än ens egen och att de då tar över ens kropp. Och det hände med halva gruppen! Men ingen pratade om det när det hänt, för så klart, så de olika vampyrerna som nu var på insidan i vampyr dödskulten (som heter Sabbaten) eftersom de tagit över sina mördares kroppar visste inte att andra var i samma situation. Så alla går crazy och drar i olika riktningar medan de av oss som fortfarande är oss själva också drivs till galnare ställen eftersom, liksom, alla våra vänner har gått fucking crazy. Så någon är egentligen chefen för våra fienders säkerhets apparat, någon är en uråldrig ond trollkarl, någon har gått med i en galen religös kult, någon har gått med i en ännu galnare religiös kult och alla försöker få mig att tappa min äta någons själ oskuld.

 

[SpringandeKulle]

Har bara två för tillfället.

Rufus - Drakar -85: Stigfinnare som har ett skogsrå som flickvän. Lite värdsligt oerfaren men trivs bra i naturen. Dumpstat karisma så ohyfsad och har lite problem med sociala kontrakt. Är lite emot civilisationen och skulle nog inte ha så mycket emot att någon apokalyps inträffar. Lite oklart vad som är hans egna tankar och vad som hans flickvän har fått honom att tro.

Barron - Larp - nybörjaralkemist som tror på balansen. Dvs varken det onda eller det goda ska ha övertag. Har liten koll på om hans brygder verkligen funkar eller inte men är villig att testa. Ser sig själv som överlägsen alla andra intellektuellt.

 

[TobiasEkwall]

Okej jag har två karaktärer jag spelar nu.

I en rullande star Wars kampanj spelar jag jugano salize, en avhoppad senatorstudent och en skurk med ett hjärta av guld (eller hyfsat blödig) skicklig bedragare och solochvårare. Noll konsekvenstänk, alltid salongsberusad på billigast möjliga vin och med fem dussin olika outfits i garderoben. Han kuskar galaxen runt med sin kära kusin cyrilla som faktiskt var duktig och klarade senatorstudierna men lämnade senaten när palpatin blev kejsare. Tillsammans är de båda kusinerna ansvariga för en tioårig adoptivdotter/mekaniker....det går sådär

Min andra karaktär är ordoreth av den solsmekta Rosengårdens orden. En lawfull stupid, vacker halvalv med nobelt blod och ännu noblare avsikter.
Något som är viktigt här att vi har spelat den här Dnd-kampanjen ett par år, vilket gör att jag gjorde min karaktär före dndfilmen kom med sin paladin så de är som som härmat mig! Dessutom är ordoreth blond!