Nekromanti Berätta om era bästa samberättade draman

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,962
Location
Stockholm
Hej!

Inspirationstråd för samberättande! Jag skulle vilja höra om de bästa draman ni lyckats skapa genom samberättande (pbta-spelledare är ok men ingen pre-planned plot)! Vad var settingen och pitchen? Vilka var aktörerna och deras agendor? Vad hände!? Länkar till spelrapporter fungerar också bra!
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,620
Location
Malmö
Menar du Story Now spel, eller typ sådana där alla författar en historia ihop, eller vad är samberättarspel för dig?
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,962
Location
Stockholm
Nässe;n199132 said:
Menar du Story Now spel, eller typ sådana där alla författar en historia ihop, eller vad är samberättarspel för dig?

Bra fråga :) För mig personligen handlar det främst om spel där "tillräckligt mycket" av den klassiska spelledarrollen är fördelad kring bordet. Jag kan inte dra en knivskarp linje med kriterier men det skulle kunna vara spelstil som uppmuntras i spel i stil med...

My life with master
Montsegur 1244
Kagematsu
Medan Världen Går Under
Drakar & Bananer
InSpectres
Prime Time Adventures


...m fl.


Klargör det något vad jag menar? :)
 

Cissi

Up to no good.
Joined
29 Jul 2012
Messages
3,111
Location
Ostgothia
Årets Prosopopée på GothCon. Jag klistrar helt enkelt in min lilla rapport från det tillfället. Ger fortfarande en känsla av värme och surrealism när jag funderar på det.

"...indierummet för ett parti Prosopopée med Genesis, Ymir, Gnomvid och Stövelkatten. Det var underbart på så många plan och Stövelkatten bröt den fjärde väggen, jag slog rot i en tavla, och Gnomvids ögon fick ett stänk av solljus! Det var Guden av stål och diesel mot Allmodern, i världen i cirkeln inuti cirkeln där allt fick sin mening i skuggan av den stora, röda apan. Fantastiskt!"
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,962
Location
Stockholm
Cissi;n199157 said:
Årets Prosopopée på GothCon. Jag klistrar helt enkelt in min lilla rapport från det tillfället. Ger fortfarande en känsla av värme och surrealism när jag funderar på det.

"...indierummet för ett parti Prosopopée med Genesis, Ymir, Gnomvid och Stövelkatten. Det var underbart på så många plan och Stövelkatten bröt den fjärde väggen, jag slog rot i en tavla, och Gnomvids ögon fick ett stänk av solljus! Det var Guden av stål och diesel mot Allmodern, i världen i cirkeln inuti cirkeln där allt fick sin mening i skuggan av den stora, röda apan. Fantastiskt!"

Aaaaaawesome! :D
 

Cissi

Up to no good.
Joined
29 Jul 2012
Messages
3,111
Location
Ostgothia
OCH, så måste jag faktiskt skjuta in Genesis korta sammanfattning av min första och hittills enda kontakt med Dream askew vi spelade på LinCon i år. Det var en enda gröt av illojalitet, märkliga sammansvärningar, kupper, politik, andlighet, gängkrig och kaos. Som det ska vara.

Dream Askew. Det hade den mest episka slutscen jag varit med om på länge. Hela enklaven tillsammans, förenade i malströmen under fader Chesters och irisen Tions guidning, med tigern Impalas MC-gäng och stitchern Spooks hemmabyggda haubitsar, reser samtidigt sina vapen och ropar med en röst "Gud är med oss!". På andra sidan fältet, de förenade gängen som bestämt sig för att utrota enklaven, och maestron Angler fången, med en revolver mot huvudet.
 

gustaf s

Warrior
Joined
11 Dec 2012
Messages
263
Location
Göteborg
Vi spelar (även om jag fn inte är med riktigt lika så mycket) kontinuerligt och är, tycker jag, för det mesta bra. Ibland jättebra. Ibland inte riktigt så bra. Så vad har varit jättebra? Tre grejer på rak arm:

Jag tycker att Fall of Magic-kampanjen med Björn den Gode och Genesis, som jag lite kortfattat och fattigt försökte beskriva i en egen spelrapportstråd, var det. Riktigt bra alltså.

Av mängder av Montsegur 1244 så sticker en med Pierre-Roger, Arsende, Faye och soldaten-vars-namn-jag-tappar ut. För att det var hemskt och det betydde något. Pierre-Roger var förjävlig, men slets mellan mänskliga sidor, Arsende var desperat och uppskattad på fel ställen och sätt, Faye var bara ett barn, men med farligt sinnelag, potentiellt övernaturliga funderingar och ingen att riktigt ty sig till, soldaten var vänlig men med ett nattsvart förflutet och en oförmåga att vara det de runt om honom ville. BdG har skrivit om ’et i ”Gårdagruppen provar indiespel” också.

Jag gillade förra höstens AW-kampanj. En tonårig Brainer på jakt efter sin döda syster, en Battlebabe vars låga brann snabbt och som blev ett vackert (nåja) lik, en Savvyhead som alla försökte forma till sin idé om henne, men som sökte kontakt med nämnda syster genom att koppla upp sin hjälpreda mot maelströmmen och en Hoarder, som ständigt råkade illa ut och lämnade sin nyfunna syster åt sina förföljare, innan han började predika mot våldet och maelströmmen. Och senare även en Hardholder som lugnt men med George W Bush-liknande retorik försökte navigera den igenvuxna världen och sitt snabbt krackelerande resandesällskap av teknikbesatta halv- och helgalningar (”Teknokraterna”). Ni vet hur det brukar gå. Brainern, då Hocus, hittade sin syster. I Maelströmmen. Hoardern, då Solace, vandrade bort genom grönskan med den stumma kvinnan Brainern förstört strax innan spelet inleddes. Savvyheaden och Hardholdern som nära nog de enda överlevande av teknokraterna på flykt. Vid det laget hade Battlebaben förstås redan sedan länge dött totalt övermannad av Brainerns bundsförvanter på golvet i katedralen som blivit marknadsplats
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,962
Location
Stockholm
När jag tänker tillbaka själv så är det nästan bara de jäkligt storslagna, fantastiska och melodramatiska historierna som kommer till mig i minnet. Visst har vi spelat en massa bra Psychodrame i mer eller mindre "normala" settings och low key-historier men nä, det är monolitrymdskeppen, de dystopiska Storebrorstaterna, bizarra byråkratvärldar och generellt spel där världen växt fram och låtits växa fram som ett resultat av och metafor för våra historier snarare än att historierna placerats i ett färdigt ramverk. Jag ska skriva ner ett par exempel lite senare ikväll.

Har ni samma upplevelse här? Eller är det något annat som styr?
 

gustaf s

Warrior
Joined
11 Dec 2012
Messages
263
Location
Göteborg
Menar du det storslagna eller det som växer fram? För mig behöver de inte på något vis sitta ihop.

Om vi pratar om det storslagna: Kanske. Jag tänker att det är lättare att sätta ord på vissa av de coola grejerna om de kan hängas upp på monolitrymdskeppet och storebrorsstaten (jag kan även tänka mig storslaget dramatisk mono-/dialog fungerar på samma sätt). Jag har exempelvis väldigt svårt att beskriva varför Fall of Magic var så bra. Det var inga bisarra rymdmonster, inga megalomana utläggningar, inga dramatiska konfrontationer eller avslöjanden. I text faller det lätt platt. Det i sig är nog inte så konstigt, olika media osv. Men det gör att det kanske blir lättare att komma ihåg det episka, men framförallt blir det lättare att förklara för sig själv och andra varför det var fantastiskt. Oavsett om det verkligen är det bästa (och ”bästa” är förstås ett bedrövligt ord, men ni är med på vad jag menar).

Om vi pratar om det som växer fram: Ja. Det som växer fram kollektivt runt bordet lämnar djupare spår i mig. Tänker att det är för att det är kreativt och levande snarare än memorerande och helheten större än delarna liksom. Jag tänker ofta på det som musik. Som i att vi kan sitta en kväll och jamma och för utomstående kanske det inte låter särskilt bra, om vi spelar in det kanske det inte låter särskilt bra, men när vi sitter mitt i det är det magiskt och när vi tänker tillbaka på det är det också magiskt
 

P.eLL.e

MÖRK BORG Barkhäxan
Joined
30 Dec 2015
Messages
529
Det vore kul om det exemplifieras med spel i diskussionerna, typ "som när vi spelade det och det spelet", även om inläggen ovan har generell karaktär.
 
Top