Berättarrösten är ett fantastiskt knep inom tv-mediet. Genom att låta en av karaktärerna tala direkt till publiken kan man förklara handlingen, hantera övergångar på ett snyggt sätt, framföra komiska poänger och göra en massa andra praktiska saker. Det är därför det förekommer i så gott som varje (amerikansk) tv-serie som jag råkar stöta på under mitt zappande: Sex & the City, Scrubs, Dexter, Burn Notice, My Name is Earl och så vidare.
Är det bara jag som är obeskrivligt trött på det?
I början kändes det som ett fräscht och intressant berättargrepp. Nu känns det bara repetitivt och bekvämt. Författaren och regissören gör det lätt för sig eftersom det ofta är enklare att låta berättarrösten förklara något än att visa det med bilder. Tv ska vara ett visuellt medium, men idag känns varannan tv-serie som högläsning ur en bok.
Snälla, kom på något nytt, eller återupptäck något gammalt: hur man presenterar karaktärer, platser och handling utan att använda sig av en besserwisser som läser upp facit.
Diskussionsämne: Är det trist med berättarröster? Är det överanvänt?
/tobias
Är det bara jag som är obeskrivligt trött på det?
I början kändes det som ett fräscht och intressant berättargrepp. Nu känns det bara repetitivt och bekvämt. Författaren och regissören gör det lätt för sig eftersom det ofta är enklare att låta berättarrösten förklara något än att visa det med bilder. Tv ska vara ett visuellt medium, men idag känns varannan tv-serie som högläsning ur en bok.
Snälla, kom på något nytt, eller återupptäck något gammalt: hur man presenterar karaktärer, platser och handling utan att använda sig av en besserwisser som läser upp facit.
Diskussionsämne: Är det trist med berättarröster? Är det överanvänt?
/tobias