Jag antar att man kommer att hamna runt 25-35 efter slaget? För det vettiga vore att beskriva nivåerna med utgångspunkt för en vanlig människa.
För mig är svårighetsgrader någonting som ger
spelledaren riktlinjer.
15: Krävande,
/.../
25: Kritiskt,
30: Absurt, Sparka ner en statsport med gångjärn och allt.
35: Heroiskt,
Dessa fyra har jag lite svårt för.
Krävande gillar jag i normala fall men det säger egentligen inte så mycket.
Utmanande beskriver handlingen desto mer.
Kritisk låter som om det är ett slag där allt kommer stå eller falla, inte någonting som låter svårare än svårt.
Extremt säger mer om svårighetsgraden. Det borde vara slutgränsen för vad människor klarar av.
Absurt låter som om det är surrealistiskt eller helt ologiskt. Eftersom det är saker som att hoppa över stadsmurar eller gå rakt igenom dem, istället för att klättra över dem, så kanske jag skulle ha
övermänskligt eller
uppseendeväckande. Uppseendeväckande är dock inte bra, för att springa naken på stan är uppseendeväckande. Som jag skrev: riktlinjer för spelledaren.
Heroiskt sticker mig i ögonen då det mer handlar om att sätta sitt liv på risk. Om hjältemod. Det är som att säga att man motverkar dumdristighet, exempelvis svinga sig ut med ett rep för att fånga upp en fallande person, genom att sätta en hög svårighetsgrad. Eftersom det ska toppa övernaturligt vore det nog bra att bara utöka magnituden av det man kan göra. Nu påverkar man hela skyskrapor. Kanske införliva
absurt för att beskriva den här nivån eller nästa? Jag tror nog
kolossalt kan beskriva den här graden. Då har vi alltså följande:
0: Trivialt, vardagssysslor
5: Rutin,
10: Simpelt,
15: Utmanande, sparka in en vanlig dörr.
20: Svårt, träffa innersta cirkeln med pilbåge på 40 meter.
25: Extremt,
30: Övermänskligt, sparka ner en statsport med gångjärn och allt.
35:
Kolossalt, (jag gillar även "mastodontiskt", även om det ligger fel i munnen)
45: Absurt,
/
Han som under skrivandets gång kom fram till att han inte heller gillar
legendarisk då den säger mer om hur bra man är eller vad man blir efter att ha lyckats med handlingen