Eva Florén
Swashbuckler
Govänner, letade efter en annan bok härhemma (Svärdsspel i Hadarlon) och snubblade överen annan gammal god bok från 1976 (svensk översättning 1978) nämligen "Zalt - ånghärskarnas planet" av Jon Bing.
Tog mig lite avkopplingstid och började läsa i den och log stort när jag kom till följande:
"Det var en gammal bok. Bokstäverna var inte tryckta, utan präntade med prydlig handstil. Rubrikerna var små konstverk med bilder inflätade mellan bokstäverna. Den hade blivit till på planeten Jorden och var skriven för över tusen år sedan, på den tid då rymdfärder ännu var sagor, om ens det. Boken var en av de äldsta som fanns ombord på stjärnskeppet Alexandria - just därför hade Benji velat titta på den innan han skulle sova.
Egentligen var det inte riktigt rätt att kalla den det en "bok". För det var bara bilder av en bok. Originalet låg säkert i ett valv någonstans långt bort på planeten Jorden. Men boken fanns kopierad i stjärnskeppet Alexandria. Fotografierna var förminskade och placerade efter varandra på ett ark genomskinlig film. Varje sådant ark - som var tjugo centimeter långt och femton centimeter högt - innehöll fotografier av ettusentjugofyra sidor. Ett enda kort kunde innehålla ett halvdussin vanliga romaner. Ett helt bibliotek skulle kunna få plats i en vanlig skrivbordslåda.
Och i det rum där Benji befann sig var väggarna nästan fullständig täckta av sådana lådor, fyllda av kort med nedfotograferade böcker, teckningar, planscher och annat. Och rummet var bara ett av många ombord på Alexandria."
Tänk vad fint författaren samtidigt har gjort jämförelser med det berömda biblioteket i Alexandria... mmm
Men jag kom snabbt att tänka vidare i större banor. Idag finns ju fler och fler böcker i digitaliserad form, både som ljudböcker och som "skrivna" böcker. Mediet kräver ingen större plats (om man bortser från omslag och skärmar och annat)
1984 flyttade jag till Smara, då var det hemdatorer som gällde, steget innan genomslaget av Pc-n... visst fanns redan Macken... men i alla fall. Min första lilla hemdator var en ZX-spektrum 48K och ja, det rörde sig just om 48 000 tecken, det som idag kan vara en jpeg på nätet eller liknande... på skoj provade jag vad en A4-sida med text ihöll i den senaste texten jag läste ca 5 000 tecken.
När jag blev ihop med min make (1992) hade den dåvarande pc-n en hårddisk på 8 M... lika mycket som två av fotografierna från våran nya kamera idag.
Leker vi då lite med tanken så skulle en fullständig digitalisering av världens bilder, böcker och tidningar bli hur mycket? I format förmodligen mycket mindre än ovanstående Alexandria....
Vad innebär egentligen detta för ett tänkt framtida bibliotek? Hur stort skulle ett digitalt bibliotek vara i framtiden och finns det andra sätt i framtiden, eller redan nu, att spara på våra gamla mästare, okända och annat skräp eller för all del kunskap?
Varför har vi bibliotek? Varför sparar vi på kunskap och gammal kultur? Varför hystar vi inte det vi inte behöver?
Såja, attackera mig inte nu. Jag är en gammal bokälskare, men efter att själv ha insett att jag nog inte borde spara på engelska läroböcker från när jag själv gick i nian så får ni lov att förlåta mig.
Vem bestämmer vilken litteratur som skall få finnas i ett bibliotek?
Se nu vad den där lilla boken fick mig att tänka på...
Tog mig lite avkopplingstid och började läsa i den och log stort när jag kom till följande:
"Det var en gammal bok. Bokstäverna var inte tryckta, utan präntade med prydlig handstil. Rubrikerna var små konstverk med bilder inflätade mellan bokstäverna. Den hade blivit till på planeten Jorden och var skriven för över tusen år sedan, på den tid då rymdfärder ännu var sagor, om ens det. Boken var en av de äldsta som fanns ombord på stjärnskeppet Alexandria - just därför hade Benji velat titta på den innan han skulle sova.
Egentligen var det inte riktigt rätt att kalla den det en "bok". För det var bara bilder av en bok. Originalet låg säkert i ett valv någonstans långt bort på planeten Jorden. Men boken fanns kopierad i stjärnskeppet Alexandria. Fotografierna var förminskade och placerade efter varandra på ett ark genomskinlig film. Varje sådant ark - som var tjugo centimeter långt och femton centimeter högt - innehöll fotografier av ettusentjugofyra sidor. Ett enda kort kunde innehålla ett halvdussin vanliga romaner. Ett helt bibliotek skulle kunna få plats i en vanlig skrivbordslåda.
Och i det rum där Benji befann sig var väggarna nästan fullständig täckta av sådana lådor, fyllda av kort med nedfotograferade böcker, teckningar, planscher och annat. Och rummet var bara ett av många ombord på Alexandria."
Tänk vad fint författaren samtidigt har gjort jämförelser med det berömda biblioteket i Alexandria... mmm
Men jag kom snabbt att tänka vidare i större banor. Idag finns ju fler och fler böcker i digitaliserad form, både som ljudböcker och som "skrivna" böcker. Mediet kräver ingen större plats (om man bortser från omslag och skärmar och annat)
1984 flyttade jag till Smara, då var det hemdatorer som gällde, steget innan genomslaget av Pc-n... visst fanns redan Macken... men i alla fall. Min första lilla hemdator var en ZX-spektrum 48K och ja, det rörde sig just om 48 000 tecken, det som idag kan vara en jpeg på nätet eller liknande... på skoj provade jag vad en A4-sida med text ihöll i den senaste texten jag läste ca 5 000 tecken.
När jag blev ihop med min make (1992) hade den dåvarande pc-n en hårddisk på 8 M... lika mycket som två av fotografierna från våran nya kamera idag.
Leker vi då lite med tanken så skulle en fullständig digitalisering av världens bilder, böcker och tidningar bli hur mycket? I format förmodligen mycket mindre än ovanstående Alexandria....
Vad innebär egentligen detta för ett tänkt framtida bibliotek? Hur stort skulle ett digitalt bibliotek vara i framtiden och finns det andra sätt i framtiden, eller redan nu, att spara på våra gamla mästare, okända och annat skräp eller för all del kunskap?
Varför har vi bibliotek? Varför sparar vi på kunskap och gammal kultur? Varför hystar vi inte det vi inte behöver?
Såja, attackera mig inte nu. Jag är en gammal bokälskare, men efter att själv ha insett att jag nog inte borde spara på engelska läroböcker från när jag själv gick i nian så får ni lov att förlåta mig.
Vem bestämmer vilken litteratur som skall få finnas i ett bibliotek?
Se nu vad den där lilla boken fick mig att tänka på...