Nu även med speltest!
Vi tog tillfället att speltesta War Stars igår, med siktet på en two-shot som vi säger i Göteborg. (Eh.
) Sagan börjar på Tatooine, där vårt band,
Raised by Rancors försöker koordinera sina repningar (någorlunda) i sin replokal, ett hyrt garageutrymme. (Ingen har lyxen av ett eget garage.)
Raised by Rancors består av..<ul type="square">
[*]
Jazza the Hutt. Vad han saknar i sociala förmågor kompenserar han med instrument. Nej, han framstår inte som så mycket trevligare när han spelar musik, hans instrument är bara gigantiskt. Spelad av
Feliath
[*]
Dibs Kazoo. Offer för en olycklig kärlekshistoria, som knaprar dödspinnar mellan hyperfagottspelet. Spelad av
Dnalor
[*]
Jared Higgle, "en svart rättfärdig basspelare" som är den schyssta (och något naiva) i bandet som försöker få ordning på de andra. (Med en spelare som gör basljud) Spelad av
Mattis
[*]
Hagos Finkeljezzer. Hagos är en trummis med respektabelt skägg, men tveksam moral. Hans trummor är dessutom självspelande och självlysande. Notera att han hotar att gå under för sitt Mörker i Empati. Spelad av Mumma. (Ej registrerad)[/list]
In i handlingen stiger en tjock och orakad loser, deras hyresvärd. "Ni för oväsen." säger han. "Jag tänker vräka er." (Detta var tänkt skulle spela på rollpersonernas Mörker i Stolthet. En tönt kommer in och dissar dom!) Jared fösvarar bandet med att dom bara spelar fin musik, Jazza lägger av ett
BRÖÖÖÖT. "Det är just sådant jag menar!" konstaterar värden. Bandet bestämmer sig i ett ögonblick av klarsynthet för att spela en liten snutt för värden, för att blidka honom. Snutten urartar då spelarna får helgrymma resultat och ett spontant gatuparty utbryter.
Mos Eisley älskar dom. "Vi har kört ut räkorna!" ropar folket. Deras hyresvärd försöker ta tillfället i akt, och tar betalt för spelningen. I folkhopen så smyger Hagos runt (Kom ihåg att hans instrument var "Självspelande") och snattar droider som han gömmer i Jazzas instrument (Med egenskapen "Rymligt") Mitt i festyran dyker en mindre grupp stormsoldater upp, och beordrar skingringen av den här folkmassan. Hagos försöker blidka dom, men ack! De äro oblidkbara. Men då! Eftersom Kalle tjatat en del om hur hans rollperson vill spana efter en sexig twi'lek-kvinna, så dyker hon upp.
Tara!
Inte bara instrumentspelet urartar lite under den här scenen, då spelarna drar en miljon vitsar baserade på deras låtar som alla heter något med "Rancor Pit", gör ljudeffekter och släpper loss med andra fånerier. Spelledaren pustar ut, då han var orolig för att hans improvisationstalanger inte skulle räcka för att sysselsätta gänget. Han inser också att det är alldeles för lätt att gå upp i Status. Citat: "Hallå, Tara ska säga något!"
Tara är en twi'lek med vissa ninjatendenser. (Svarta kläder, tentakler som nunchakas) Hon leder gänget
Svarta Klon (Tufft namn, va?) som har omringat patrullgruppen i uppsluppenheten. Det informerar hon också truppen om. Bandet spelar en pumpad låt. Patrullgruppen gör en taktisk reträtt. Hagos fortsätter glida runt, och presenterar sig för Tara med en smörig blick. Tara verkar gilla uppmärksamheten hon får, och ljuv musik uppstår. (Smörig och brötig iallafall.) Hon övertalar gruppen att spela på Mos Eisley Cantina för att höja Svarta Klons moral.
När Hago började flörta med Tara så hade hans spelare lyckats slå ett Charmslag med freaking effekt 12! (Hans rollperson hade en Charm på 5 (1 till 6-skala) slår 5 på en T6, och bränner en Ljus poäng som ger +2. Den absoluta maxeffekten i spelet är 14, och en normal svårighetsgrad är 7.) Dessutom drog han ett superlamt skämt med en lika fet effekt..
Det är kväll och bandmedlemmarna drar hem till Jared. (Utom Jazza som står utanför huset och tittar in genom två fönster med sina stora röda ögon. Smått morbidt.
Bandet konfererar. Vad ska de spela på konserten imorgon? De tre inomhus är eniga om att de borde spela något romantiskt för Hagos och Tara. "Jag tycker vi spelar något humoristiskt och energiskt!" dånar hutten utanför. Dibs tar dödspinnar. Ett bråk utbryter om moral och vad Dibs vet om kvinnor, om jawan som vek ut sig på soffan förra veckan var något han släpat hem, eller som Jazza skulle käka. Dibs hotar att lämna bandet, men de blir kompisar igen. (Efter att SL ökat deras Empatimörker.)
Nästa dag köper gänget partydroger, och beger sig till Cantinan. Svarta Klon är spända att se dom spela, och de ger allt! De börjar med en Energi som får Svarta Klons sandfolk att bli helt vilda. Hutten drar ett skämt ingen fattar, och spelningen tar en Humoristisk ton. Tara blir lite besvärad, då hon hade väntat sig en Stolt spelning som får upp moralen. Dibs tar mikrofonen och sätter stämningen för den romantiska finalen, då strålkastaren fästs på Tara och Hago..
Då sprängs väggen upp! Prisjägare rusar in! Zam! Poof! Pjä! "Väskan!!" ropar Tara, och Jazza absorberar mellan sina fettvalkar en plastig väska med Star Wars-gunk på. Bandet flyr undan och gömmer sig. "Vi är säkra!" säger Tara och drar ut väskan. "Euugh.. Men den här väskan måste vi ta till Jabba the Hutt![/i]
To be continued!
SLs insikter:<ul type="square">
[*]"Empati" och "Charm" blir mer logiska om man ser dom som "Känslomässig sensitivitet" och "Känslomässig styrka".
[*]Mörker kan innebära att man saknar det som är förknippad med en egenskap utan att det sabbar reglerna. Det blir förstås mindre nyanserat då, men whatever. Valmöjlighet är ju bra.
[*]Statusreglerna behöver balanseras.
[*]Spelningar funkar bättre om man bara kan sänka sitt Mörker lika mycket som man satsat Ljusa poäng, men man kan också höja sina egna Ljusa poäng med satsningar man blivit tilldelad.
[*]War Stars borde funka i vilken miljö som helst egentligen. Kanske lite kasst, med tanke på att det skrevs för en Star Wars-tema-utmaning.
[*]Mina fula rollformulär saknar den sjätte plutten för Ljusa poäng. För Mörker också förstås, men vid sex i mörker så är man ju ändå adjöss.
[*]Min fina spelnings-satsnings-player aid var för liten för att kunna användas som något annat än visualisering.
[*]Det går att skratta så man sätter glass i halsen.
[/list]