Nu har jag sett episod 4 och 5. Säsongens tidigare episoders mörker lyser med sin frånvaro i dessa. Fyran, med Peter Capaldi i huvudrollen, är en ok skröna om oklara gränser mellan digitala världar och verkligheten. Klart bäst, och då menar jag i säsongen överhuvudtaget än så länge, är episod 5. Paul Giamatti är tokbra som mannen som får veta att hans gamla flickvän från 90-talet har gått bort och får sin gamla fotosamling från den tiden genomgådd av hypermodern förbättringsteknik, vilket sätter deras gamla förhållande i en helt annan dager. Lågmäld och hjärtskärande.
Kvar har jag det sista avsnittet, den långfilmslånga fortsättningen på avsnittet USS Callister från säsong 4. Den planerar jag att ta under eftermiddagen idag eller i kväll.