Re: Författare och antihjältar
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Se till exempel på Fritz Leibers Fafhrd och The Gray Mouser (på svenska kallad Gråkatt. Tala om översättningsmiss, alltså).
<hr></blockquote>
Sorry, men det är du som gör översättningsmissen. "Mouser" betyder "råttkatt", en katt som man har speciellt för att fånga råttor och möss med. "Grå Råttkatten" låter som ett förkastat förslag till en medlem i Mystery Men, så "Gråkatt" är ett alldeles utomordentligt namn. I synnerhet om man betänker att översättning har jack shit med att direkt transferera ord för ord...
Gnäll åsido, det finns gott om andra antihjältar, det har Quantalis helt rätt i. Har Moorcock något annat än antihjältar i sina böcker? Dorian Hawkmoon är ett extremexempel. Min favoritförfattare Tim Powers håller sig med flera klara antihjältar; legosoldaten Brian Duffy må vara en reinkarnation av en viss legendarisk hjälte, men hans främsta motivation är överlevnad, kvinnor, och kröken, i ungefär den ordningen. Brendan Doyle i "Anubisportarna" (det enda av Powers på svenska) är både feg och självisk. Bägge - som en hel del andra - förändras dock och blir något mer(mycket mer, i Brians fall) ansvarstagande under historiens gång.
Går man till klassiker som Jack Vance, Clark Ashton Smith och Lord Dunsany är deras historier fulla med inte bara allt annat än heroiska utan direkt misslyckade huvudpersoner. Jag menar, Cugel the Clever - hjälte?
Men den populäraste och mest lästa fantasyn - Tolkien och hans plagiatörer - har färre antihjältar, visst, men det är väl för att författare, läsare (och därmed förläggare) vill ha dem - och det finns ju alternativ för den som vill...
Nightowl