Nekromanti Blorb—Nässes definition

[2097]

Det där är nog sjukt läskigt för många spelledare som "vuxit upp" med att en av SL:s uppgifter är att göra spelen hanterbara för rollpersonerna, utifrån tanken att det inte är roligt att dö hela tiden för att SL har preppat kasst eller för att Stina är sjuk och Urban kunde inte komma så vi är bara tre spelare idag.

Om dom dör i ett spel där SL har den rollen, men dom dör ändå alltså, så är det ju SLs "fel" i nån mening. Därför tycker jag inte om att ta på mig den rollen.

 

[ceruleanfive]

Men är ju en av anledningarna till att Rangertheman inte tycker om att köra blorb-kosher

Jao – och det är han ju fri att tycka. Jag menar mest att blorb väl inte innebär att man i sin prepp är låst till färdiga scenarion exakt som de är skrivna.

 

[ceruleanfive]

Det där är nog sjukt läskigt för många spelledare som "vuxit upp" med att en av SL:s uppgifter är att göra spelen hanterbara för rollpersonerna, utifrån tanken att det inte är roligt att dö hela tiden för att SL har preppat kasst eller för att Stina är sjuk och Urban kunde inte komma så vi är bara tre spelare idag.

Att ändra on the fly så att det fortfarande är utmanande och spännande är något som jag tränar på hela tiden.

/M

Fullt förståeligt! Jag tror inte heller att blorb är för alla. Det blir ju lite en frågeställning om huruvida man anser att spelaren bör ge spelarna en bra upplevelse, eller om det bara gäller att möjliggöra upplevelsen och sedan lämna det till spelarna att agera fritt. Jag tycker att båda attityderna har sina meriter.

 

[Rangertheman]

Problemet är att det kan vara skillnaden mellan liv och död för rollpersonerna. Och vems är ansvaret till deras död isåfall, SLs eller spelarnas? Om det är 100% spelarnas ansvar, SL skapar ingenting annat än safe and boring, så börjar saker kännas "verkligare" för spelarna. Lite som att de är rollpersonerna i en hård, obarmhärtigt värld. Problem kan bara lösas eller undvikas, inte förhandlas med en allsmäktig SL.

Fast det handlar inte om någon förhandling. Spelarna kan inte säga att de tycker det är för tufft med 18 kobolder och be mig ändra till 10. Min bedömning är att äventyrets 18 kobolder innebär en garanterad TPK medan 10 kobolder med största sannolikhet innebär en tuff och intensiv strid som kan gå åt vilket håll som helst. Med safe and boring eller strikt bokstavstro berövar jag spelarna den spänningen och det valet. Gläntar de på dörren, ser 18 kobolder så går de därifrån. Ser de däremot 10 kobolder är valet deras. Utifrån sina tidigare erfarenheter kan de göra en sannolikhetsbedömning. Jag har svårt att se att det blir mer verkligt för spelarna att ta bort SL:s möjligheter att skapa, förändra eller ta bort delar. Då är vi tillbaka i diskussionen om vem som är mest verklig - Aragorn eller Jon Snow. Det blir inte mer verkligt för att det står i anteckningarna.

 

[Magnus Seter]

Det blir inte mer verkligt för att det står i anteckningarna.

Det är också en sak som skaver hos mig. Nässes definition från trådstarten slår fast följande:

Adverb/ imperativ: Att spela blorbigt är att låta blorben styra och detta är det rätta sättet att spela. Spel och spelpass bör vara blorbiga eftersom det tar bort SLs godtycke och gör att spelet blir verkligt/ sant/ riktigt/ äkta. Blorb är ett bättre sätt att spela än icke-blorb.

Vad som är "rätt" och "verkligt/ sant/ riktigt/ äkta" är för mig subjektiva upplevelser i det här sammanhanget. Och om definitionen av blorb har en hög grad av subjektivitet förlorar den tydlighet för mig.

/M

 

[Magnus Seter]

Gläntar de på dörren, ser 18 kobolder så går de därifrån. Ser de däremot 10 kobolder är valet deras. Utifrån sina tidigare erfarenheter kan de göra en sannolikhetsbedömning.

Fast de har ett val vid 18 kobolder också, att gå iväg och hitta en annan väg eller att återkomma mer förberedda.

/M

 

[ceruleanfive]

Fast det handlar inte om någon förhandling. Spelarna kan inte säga att de tycker det är för tufft med 18 kobolder och be mig ändra till 10. Min bedömning är att äventyrets 18 kobolder innebär en garanterad TPK medan 10 kobolder med största sannolikhet innebär en tuff och intensiv strid som kan gå åt vilket håll som helst. Med safe and boring eller strikt bokstavstro berövar jag spelarna den spänningen och det valet. Gläntar de på dörren, ser 18 kobolder så går de därifrån. Ser de däremot 10 kobolder är valet deras. Utifrån sina tidigare erfarenheter kan de göra en sannolikhetsbedömning. Jag har svårt att se att det blir mer verkligt för spelarna att ta bort SL:s möjligheter att skapa, förändra eller ta bort delar. Då är vi tillbaka i diskussionen om vem som är mest verklig - Aragorn eller Jon Snow. Det blir inte mer verkligt för att det står i anteckningarna.

Verkligt är ju egentligen fel ord på det. Men det finns ju fortfarande en viss skillnad i upplevelse, tycker du inte?

Om du skriver en tenta där läraren avsiktligt har modifierat frågorna just för dig och din kunskapsnivå, så att du sannolikt ska få G – inte U eller VG – kan inte det kännas lite... oäkta? Som att det egentligen var lärarens resultat, snarare än ditt eget? Som att provet inte var "på riktigt"? Det skulle i alla fall jag tycka.

Eller om du åker på safari på savannen och någon inför det hade hämtat djur från ett zoo och ställt på strategiska platser för att du förhoppningsvis ska få en tillfredsställande upplevelse? Är det inte skillnad på det och om du själv får syn på riktiga vilda djur? Visst, risken är ju att du kanske inte får se något alls och det är ju inte heller roligt. Men jag tycker ändå att det faktiskt finns en skillnad på upplevelserna.

 

[Zire]

Men om det är ditt ansvar som SL att balansera striderna så är det ju också ditt fel om de dör, och också din förtjänst om de vinner. Det har heller inte samma betydelse om man väljer striden till höger eller striden till vänster. Det är ju SL som anpassar dem båda. Dessutom gör det inte så mycket om man blir skadad, SL får anpassa motståndet efter RPs förmåga. Och om SL ibland släpper spelarna, så att det ska kännas osäkert, så är det förmågan att läsa SL som avgör.

RP är påhittade oavsett hur man spelar. Det är känslan av verklighet i rollspelandet som jag menade.

 

[Rangertheman]

Att göra den ändringen när du sitter och preppar bör ju vara blorb-kocher – förutsatt att du inte ändrar enbart för att vara extra snäll eller jävlig mot rollpersonerna. Att göra den ändringen just när rollpersonerna går in i grottan är dock oblorbigt. Eller om vi drar det till sin spets: det är inte blorbigt att ändra mitt i striden när du inser att rollpersonerna åker på stryk "Eh, förresten, ni måste ha sett dubbelt förut, det fanns bara 9!"

Hade spelarna varit ok med att jag halverar antalet fiender mitt i striden, hade jag kunnat spelleda så. Men i verkligheten gör ju även spelarna en rimlighetsbedömning utifrån en lång rad förutsättningar och köper förmodligen inte en sådan ändring.

Däremot skulle jag tveklöst och oblorbigt kunna ändra på väg in i grottsystemet om verkligheten inte passar preppen. Har jag räknat med 5 spelare och vi bara blir 4 och den som är borta dessutom spelar gruppens bästa krigare, har jag inget dåligt samvete för att jag drar ner antalet fiender. Min ledstjärna är att det inte ska gå från utmanande till omöjligt bara för att Kalles dotter drog hem dagispesten och smittade sina föräldrar. Det kan också tänkas att jag stoppat in kobolder i tre av rummen, men efter att den andra striden tog oväntat lång tid så stryker jag de i tredje rummet för att vi ska hinna spela färdigt innan klockan är för mycket.

Nu när jag tänker på det så skulle jag nog faktiskt kunna halvera antalet fiender mitt i striden också. Låt oss säga att det är slutstrid, det har varit ett långt spelpass och alla är trötta. Rollpersonerna har besegrat BBEG och några av hans minioner. Förstör det för spelarna om jag hittar på att en av minionerna kastas mot en pelare och orsakar ett ras som dödar de kvarvarande minionerna? Tvärtom skulle jag vilja säga.

 

[Swedish Chef]

OK, nu ska jag kasta mig ut på djupt vatten:

Jag har funderat på det här med saliens och tapet. Tapetprincipen, som 2097 skriver om i inlägg #3.

Utifrån min tolkning av blorben och den principen – och här får 2097 gärna rätta mig – så beror graden av saliens hos något ganska mycket på vilken sorts spel man spelar.

Alltså: det som spelar roll i spelet – det man som spelare förväntas engagera sig i – är det som är salient. Om spelet handlar om att överleva dungeons och hitta skatter så är skatterna viktiga, och det är viktigt huruvida man överlever, och att dungeons känns verkliga är viktigt – salient.

Sedan finns, tänker jag, en gradskala där de minst salienta sakerna är "tapet". Ju mindre saliens, ju mer tapet, desto mer OK att improvisera hejvilt.

Sedan finns såklart också en aspekt av observatör i det hela – vissa spelare är mer OK med att det improviseras närmare inpå den helt salienta änden av spektrat, medan andra helst vill se att det är förberett nästan hela vägen till den rena tapeten.


Jag brukar spelleda mordfall och mysterier. Då är sådant som berör just de mysterierna salient – vem som faktiskt är mördaren, hur mordet faktiskt gick till, vilka som faktiskt var vittnen, vilka faktiska bevis som fanns och så vidare. Salient är då också vilka verktyg som finns tillhands för att lösa mysteriet – finns fingeravtrycks-tester i spelvärlden? Det kan också vara salient hur rättssystemet funkar, vilken bevisning som krävs.

Om det överhuvudtaget ska vara intressant för mig som spelare att med min intellekt och min rationella förmåga försöka lösa mordfallet så måste det finnas "fast mark under fötterna" just när det gäller de sakerna.


Så i ett sådant äventyr, hur gör man med kistorna? Tja, om det inte är relevant för mordfallet vad som finns i kistorna så är det mer tapet än salient, och definitivt helt OK att improvisera innehållet enligt blorbprinciperna.


Med andra ord – det du beskriver är, tycker jag, ganska blorbigt. Om det är viktigt (salient) vad som finns i kistan så har du bestämt det på förhand. Eller sagt vad den borde innehålla.



(Det här är alltså inte menat som en kritik mot det du skriver eller så; jag har tänkt skriva lite om saliens och tapet i andra genrer än dungeoncrawling ett par dagar nu och ditt inlägg gav mig en ursäkt att försöka sätta ihop orden).

Jag kan bara hålla med om allt här, och tar verkligen inte åt mig av ditt inlägg.Jag tycker du har bra poänger. Spelar man mysteriespel, tycker jag inte heller om att mysteriet skapas efterhand. Sen som sagt jag hade hellre tagit bort kistan, för att safe and Boring (dvs att ha den tom) blir totalt menlöst för mig. Om jag spelar ett mysteriespel blir det mest bara trist om jag inte hittar ledtrådar (sanna eller falska) utan en massa tomma kistor. Men det är ju min upplevelse.

Problemet jag känner är att jag inte kan (men någon annan kan säkert) skapa hur SLP reagerar på vad en spelare säger eller gör. Ett samtal har så många variabler att jag anser det vara svårt att reglifiera reaktionen i förväg. Jag bygger på min känsla, ett samtal är ju består ju ungefär till 30% av ord resten är ju tonfall, kroppsspråk och så vidare. För mig blir denna delen av spelupplevelsen bättre om jag som SL rollspelar/improviserar SLP:ns reaktion, det blir mer äkta för mig.

För att inte tala om när rollpersonerna börjar snacka med en SLP som jag inte alls tänkt på hur hen skall vara eller har för mål, vad händer när de med bra argument (och eventuellt tärningsslag om spelet har regler för sociala konflikter) plötsligt skaffar sig en ny fiende/allierad som jag inte alls förutsett. Vill bara säga att när detta händer är det för mig är detta det bästa som händer kring spelbordet, vi är alla oförberedda, på grund av att storyn tog en vändning, när detta händer blir spelet på riktigt . Misstänker att du inte gillar det här om jag förstått dig rätt sedan tidigare trådar.Sedan fattar jag att man kan göra det här med någon form av reaktionstabell och att vissa spel har regler för det, men jag gillar att mitt och spelarens samtal plötsligt blir verkligt och får konsekvenser i spelet och för mig blir det mer riktigt om jag inte avgör SLP:ns reaktion med ett slag utan en bedömning utifrån det som framkommit under samtalet. Jag kan dock se värdet av att slumpa effekten om jag känner jag kan göra en bedömning utifrån samtalet.
TLDR: Jag har insett att jag kör en hel del blorb men egentligen känns det inte så nytt och främmande för mig som det gjorde när 2097 introducerade begreppet för mig.

PS.
Sen tror jag att min psykologutbildning och vikten jag varje dag lägger på samtal, överföringar, motöverföringar spelar in gällande min uppfattning här.

 

[Magnus Seter]

Låt oss säga att det är slutstrid, det har varit ett långt spelpass och alla är trötta. Rollpersonerna har besegrat BBEG och några av hans minioner. Förstör det för spelarna om jag hittar på att en av minionerna kastas mot en pelare och orsakar ett ras som dödar de kvarvarande minionerna? Tvärtom skulle jag vilja säga.

Låt oss säga att vi spelar D&D4 ... då avslutades ju varenda strid så.

Halvvägs genom alla monster visste man vad som skulle hända, och eventuellt fortsatt stridande tog bara onödig tid.

/M

 

[cogitare]

Verkligt är ju egentligen fel ord på det. Men det finns ju fortfarande en viss skillnad i upplevelse, tycker du inte?

Jag skulle säga att det *bara* blir en skillnad i upplevelse för spelarna OM de vet om att det skulle varit 18 och 10 kobolder. Men vanligtvis är det inte information som spelare blir delgivna annat än efter spelmötet och det väsentliga då är hur utfallet blev. Så om det blev en rolig och utmanande strid/händelse var det ett bra val av SL, och sen finns alla dimensioner på det till att det blev TPK (även med de 10) till att det blev en promenad-seger.

Sen kan säkert vissa spelare känna sig lurade om SL valde 10 över 18 (och berättar det) medan andra kan tycka att det var ett smart och informerat drag av SL som känner sina spelare och deras RP. Jag menar bara för att något inte följer blorben så betyder det BARA det och inget annat. Jag är glad för de som gillar det sättet att spela men det faller lite på sin egen orimlighet att alla *måste* gilla konceptet. Jag menar det finns ju de tokstollar som föredrar Internet Explorer över Chrome...

Cog.

 

[Swedish Chef]

Nu när jag tänker på det så skulle jag nog faktiskt kunna halvera antalet fiender mitt i striden också. Låt oss säga att det är slutstrid, det har varit ett långt spelpass och alla är trötta. Rollpersonerna har besegrat BBEG och några av hans minioner. Förstör det för spelarna om jag hittar på att en av minionerna kastas mot en pelare och orsakar ett ras som dödar de kvarvarande minionerna? Tvärtom skulle jag vilja säga.

Du spelar såklart som du vill men , Jag hade blivit vansinnig om du gjort det om jag var spelare. Om jag ställs inför utmaningar vill jag inte att någon "hand of god" skall komma in och rädda mig för att spelmötet håller på att ta slut. Jag hade inte haft några problem med att dö en episk död efter att ha besegrat BBEG. Visst kampanjen kanske dör där, men det är ju ett superepiskt slut, enligt mig.

Om vi däremot vet att striden är avgjord och du sagt "ok gänget, vi vett alla att ni kommer döda de här 6 miniorerna på 2 rundor, skall vi bara avsluta där och säga att ni gjort det eftersom jag måste avsluta här" Hade jag varit mer ok med det.

 

[ceruleanfive]

Jag skulle säga att det *bara* blir en skillnad i upplevelse för spelarna OM de vet om att det skulle varit 18 och 10 kobolder. Men vanligtvis är det inte information som spelare blir delgivna annat än efter spelmötet och det väsentliga då är hur utfallet blev. Så om det blev en rolig och utmanande strid/händelse var det ett bra val av SL, och sen finns alla dimensioner på det till att det blev TPK (även med de 10) till att det blev en promenad-seger.

Sen kan säkert vissa spelare känna sig lurade om SL valde 10 över 18 (och berättar det) medan andra kan tycka att det var ett smart och informerat drag av SL som känner sina spelare och deras RP. Jag menar bara för att något inte följer blorben så betyder det BARA det och inget annat. Jag är glad för de som gillar det sättet att spela men det faller lite på sin egen orimlighet att alla *måste* gilla konceptet. Jag menar det finns ju de tokstollar som föredrar Internet Explorer över Chrome...

Cog.

Absolut, det är en preferensgrej! Ingen måste gilla det ena eller det andra.

Är man överens om att det är okej att låtsas som A och göra B – eller helt enkelt har bestämt att man aldrig pratar om huruvida det är A eller B – då är det ju fritt fram.

Har man inte pratat om det skulle jag dock säga att man bör ta det säkra före det osäkra: inte låtsas, inte ljuga, inte fudge:a eller dylika saker som kan uppfattas som oärliga.

 

[2097]

Du spelar såklart som du vill men , Jag hade blivit vansinnig om du gjort det om jag var spelare. Om jag ställs inför utmaningar vill jag inte att någon "hand of god" skall komma in och rädda mig för att spelmötet håller på att ta slut.

Jag spelade med en (iofs ny) spelledare en gång och han gjorde såhär (dvs oblorbigt) när vi höll på att spöa slutbossen urenkelt så skickade han in försvårande förstärking och sen när vi nästan dog av försvårningarna skickade han in en hand of god som räddade oss!

Sen tjuvlyssnade jag när han pratade med dom som skrivit scenariot (allas våra Micke & Gunilla!) och det kom fram att dom hade gjort flera olika statblocks åt BBEG som det var meningen att DM skulle välja mellan utifrån hur optat partyt verkade spela!

 

[Rangertheman]

Men om det är ditt ansvar som SL att balansera striderna så är det ju också ditt fel om de dör, och också din förtjänst om de vinner. Det har heller inte samma betydelse om man väljer striden till höger eller striden till vänster. Det är ju SL som anpassar dem båda. Dessutom gör det inte så mycket om man blir skadad, SL får anpassa motståndet efter RPs förmåga. Och om SL ibland släpper spelarna, så att det ska kännas osäkert, så är det förmågan att läsa SL som avgör.

RP är påhittade oavsett hur man spelar. Det är känslan av verklighet i rollspelandet som jag menade.

Jag tycker det ingår i SL-rollen att ta det ansvaret. Samtidigt så finns det ju en slumpfaktor oavsett om man kör blorb-kosher eller balanserar varje strid on the fly, eftersom tärningarna kan rulla olika.

Sedan är det självklart inte så att jag är inne och skruvar på varenda liten detalj, hela tiden. Ibland spelar jag flera pass i rad utan att förändra något. Men jag har möjligheten, flexibiliteten. Den saknas i blorben. Spelarna får skippa hela koboldnästet bara för att Kalle är sjuk. De får tassa runt i safe and boring eftersom den som förberett preppen inte hunnit med att förbereda något annat.

 

[2097]

Fast de har ett val vid 18 kobolder också, att gå iväg och hitta en annan väg eller att återkomma mer förberedda.

Det händer hela tiden hos oss, om nån är borta så spelar dom mer försiktigt och tar sig an mesigare områden. Det är helt upp till dom. Jag ändrar nada. Står det 18 så är det 10. Och som fives skriver så går det ju att ändra under prepp. "Åh vilken snygg karta! Men 18 kobolder? äh det låter ju lite… jag stockar om den helt!"

 

[Magnus Seter]

Jag spelade med en (iofs ny) spelledare en gång och han gjorde såhär (dvs oblorbigt) när vi höll på att spöa slutbossen urenkelt så skickade han in försvårande förstärking och sen när vi nästan dog av försvårningarna skickade han in en hand of god som räddade oss!

Sen tjuvlyssnade jag när han pratade med dom som skrivit scenariot (allas våra Micke & Gunilla!) och det kom fram att dom hade gjort flera olika statblocks åt BBEG som det var meningen att DM skulle välja mellan utifrån hur optat partyt verkade spela!

Intressant. Då är det ju preppat så då är det ju blorb?

 

[2097]

Spelarna får skippa hela koboldnästet bara för att Kalle är sjuk. De får tassa runt i safe and boring eftersom den som förberett preppen inte hunnit med att förbereda något annat.

Om dom inte vågar sig in i koboldnästet pga kalles frånvaro så kanske dom går till nåt knyttnäste iställe! Det finns ju många olika platser för dom att välja mellan

 

[2097]

Intressant. Då är det ju preppat så då är det ju blorb?

Det är 100% oblorb ty det bryter mot "Ingen påse efter att du har sett sten"–principen