Det gick en Bollywoodfilm (indisk film alltså) på SVT här om dagen.
Nitpick: Hindi-film. Indien har flera filmindustrier (som gör filmer på olika språk), Bollywood är bara den största av dem.
Kan noteras att
Devdas blev större än Titanic i Indien; det kändes lite mysko att se den sändas vid lunchtid...
Är det någon som spelat rollspel hindi-stylee? Det vill säga med att alla spelare helt plötsligt brister ut i sång och dansnummer.
Jag gjorde en
skämtis om det en gång... Fast sångnummer allena gör ingen Bollywoodrulle; det är långt mer än bara det som utmärker dem.
Om det skulle råka finnas indier som spelar. Hur spelar de?
Rollspel är en rätt så okänd företeelse i Indien. Fast om man skulle låna dramaturgi därifrån så slår mig några punkter på rak arm:
* Glöm enkvällsscenarier - en normal Bollywoodrulle är dubbel så lång som en Hollywood-dito; figurer och plot ska ges
tid att introduceras och byggas upp ordentligt innan det börjar röra på sig.
* Skit i genrer; plotten kan vara hårdkokt politisk thriller, collegekomedi och romantiskt familjedrama... i samma film. Gör en stuvning och krydda ordentligt. Gärna med en oväntad twist framåt slutet.
* Var politiskt korrekt. Äldre släktingar vet
alltid bäst, och om de inte gör det så ändrar de sig i slutet bara man inte säger emot dem. Se till att prisa Mother India när folk som minst väntar sig det. Happy ending = bröllop. Ingripanden av hinduiska gudar är en helt okej plot device, men bör sparas till episka ögonblick.
* Hjältar är stencoola, eller är lustiga men blir coola när det vankas action (filmens hjälte känns ofta igen på att det är han som plötsligt slåss som Jet Li när det blir slagsmål). Hjältinnor är alltid vackra, tycker ofta illa om hjälten i början, och visar sig ibland vara någon annan än den man tror. The comic sidekick kan med fördel vara en pratsam farmor el dyl. Skurken har längre hår än alla andra, pratar långsamt mellan sammanbitna tänder och har en tendens att blänga rakt in i kameran. Är han pakistanier säger han elaka saker om Indien med jämna mellanrum.
* Money is not a problem. Ever. Om hjälten flyr sin kos utan ett öre på fickan kan han ha en Ferrari och designerkläder i nästa scen. Om hjältinnan upptäcker att personen hon letar efter finns i Kanada sitter hon på planet dit samma förmiddag. Om en nära släkting bor utomlands så är han chef för USA:s största dataföretag eller nåt sånt. Bollywoodhjältar ska inte behöva nöja sig med mindre.
* Om hela eller delar av storyn utspelas utomlands, utspelas den bland indier utomlands. Fast det är okej att slänga in ett par västerlänningar som får promenera förbi i bakgrunden för stämningens skull. Eller bära pärmar åt ovannämnde chef. "Utomlands" betyder i 50% av fallen London, fast Schweiz går också bra.
* Scener och plots från Hollywoodfilmer kan stjälas skamlöst; det är i alla fall ingen jävel som har sett dem.
Action:
* Tänk Hong Kong-film; Bollywoodrullar är klart mer våldsamma än folk ofta tror och har ett klart asiatiskt stuk i sina actionscener.
* En detalj, indiska regissörer älskar av nån anledning slow motion - om nån gör en väldigt cool eller väldigt blodig manöver, draa uut på den, beeskriiv den nooga, och gärna mer än en gång. Slow motion är obligatorisk i stunts med motorfordon.
* "Indian hero, never dies". En indisk hjälte kan ta ungefär hur mycket stryk och hur många kulor som helst. Blodet må rinna och knotor må knäckas, men om han hör eller ser nåt som gör honom rejält pissed off (hans polare blir skjuten i skallen, hans mamma får en örfil) så flyger han genast upp igen och fortsätter slåss som förut.
Kärleksscener:
* Happy ending = bröllop, som sagt. And don't you forget it.
* Äktenskap arrangeras av äldre släktingar, som alltid vet bäst. Om de arrar en med fel person, eller tjejens far vill bränna en på fotogenbål, är det inget att göra åt saken; fortsätt vara hjälte och vänta på att de ska ändra sig. Att gå emot äldre släktingar är iaf aldrig en option, möjligen undantaget om tjejens far är skurken och dör fasansfullt i slutet så att nån mer vettig släkting kan kliva fram och ge sin tillåtelse.
* Folk har inte sex framför kameran, och de pussas inte framför kameran. De sjunger och dansar. Plötsligt passion, olycklig kärlek, förändrade känslor och "det" representeras med förkärlek av sång- och dansnummer. Dramaturgin kring hur och när de kan slängas in kan dock skilja sig en del från Hollywoods; det är inte Grease vi talar om här.
* Indiska tjejer blir aldrig kära i utländska män. Utländska (brittiska) tjejer kan bli kära i indiska män, men då är det ändå nån indisk tjej som får honom i slutänden.
--
Åke
Våra fruar har istället hamnat i svensk diskbänksrealism. 