entomophobiac
Low Prep High Play
Jag tyckte det var intressant som Luddwig skrev i tråden om komplexitet, om att ett spels brädspelighet skulle göra det till något annat än rollspel. Bortsett från rena preferenser, vilka ju trots allt avgör det allra mesta i våra fritidsintressen, så kände jag att min syn på det är nästan det helt motsatta. Om inte annat är ju även tärningar och formulär från brädspelens domäner. Att det blev just dessa saker som blev "standard" när det begav sig torde ha mest med slumpen att göra.
Men det jag märkt är att flera i mina spelgrupper - bland annat min medarrangör till årets GothCon - är av samma åsikt. Att använda pluppar och kort är brädspeligt - det är inte rollspel.
Jag kan själv påminna mig om mekaniker som verkligen hjälptes av att ha mer brädspeliga aspekter. Exempelvis kort som summerade actions i biljakter till SpyCraft, eller pokerchips (med sin känsla av "värde") som fate points i FATE. För min del är mekanikerna en abstraktion. Om jag sedan rullar tärning, drar kort, eller rycker Jenga-klossar tycker jag har betydligt mindre betydelse.
Arrangerade ett scenario på GothCon förra året som av ett par grupper mottogs som mer brädspel än rollspel, vilket inte alls var intentionen. Så jag börjar undra om inte mycket av detta även har med förväntningar att göra.
Är brädspelighet något bra eller dåligt, för er, och när blir det för mycket spel och för lite roll?
Men det jag märkt är att flera i mina spelgrupper - bland annat min medarrangör till årets GothCon - är av samma åsikt. Att använda pluppar och kort är brädspeligt - det är inte rollspel.
Jag kan själv påminna mig om mekaniker som verkligen hjälptes av att ha mer brädspeliga aspekter. Exempelvis kort som summerade actions i biljakter till SpyCraft, eller pokerchips (med sin känsla av "värde") som fate points i FATE. För min del är mekanikerna en abstraktion. Om jag sedan rullar tärning, drar kort, eller rycker Jenga-klossar tycker jag har betydligt mindre betydelse.
Arrangerade ett scenario på GothCon förra året som av ett par grupper mottogs som mer brädspel än rollspel, vilket inte alls var intentionen. Så jag börjar undra om inte mycket av detta även har med förväntningar att göra.
Är brädspelighet något bra eller dåligt, för er, och när blir det för mycket spel och för lite roll?