Nekromanti Bra och dåligt med Eons regler?

[Poseur]

Re: Sura mormödrar och troll

Spelbalans skiter jag i, det är för D&D, och -realism-...what? Förklara för mig hur det är -mer- realistiskt att man gör halv skada än full med ett motanfall.

case in point: som jag ser det kan ett motanfall mycket väl vara den klassiska samurajduellgrejen, dvs att båda rusar mot varandra, hugger och skiter i att parera. regeltekniskt markeras detta fortfarande med att den ena har viniten, men sak samma; den andre hugger dödsföraktande tillbaka. Den som har viniten är den samuraj som träffade först, och vet han vad han gör kommer hans motståndare falla ihop död innan denne hunnit genomföra sitt motanfall.

- Ymir, exempel for the win

Spelbalans är bra i situationer där folks liv hänger på det men jag vill verkligen inte bli jämnförd med D&D då jag stark hänger mig åt draumaturgi och regler i en vettig blandning.

Och det med realismen förklarade Clahawk väldigt bra.

Jag är böjd att hålla med Poseur här, speciellt om man använder hans fina variant med raserianfall/bärsärkar. Såsom jag ser det:
– Generellt sett motsvarar inte ett "anfall" ett hugg med svärdet, eller vad det nu må vara, snarare motsvarar det ett hugg som är ämnat att gå igenom garden och träffa samt en serie mindre attacker vars syfte är att hålla motståndaren tillbaka.
– Att genomföra ett motanfall med full skada från detta läge skulle då innebära att man helt ignorerar dessa mindre anfall för att få tid att landa en bra träff, följaktligen träffas man av motståndarens alla anfall. Detta stämmer väl överrens med vad som händer under ett raserianfall då man inte får utföra andra försvarsmanövrar i dessa fall. Monster som endast genomför motanfall, till exempel sumpmonster bör kanske alltid räkna sina motanfall som att de gör full skada.
– Försöker man fortfarande hålla sig borta från motståndarens svärd (som försvarare) har man inte tid att bygga upp ett ordentligt anfall, följaktligen halveras skadan.

Möjligen skulle jag här lägga till en frivillig regel: att man som försvarare får slå ett viljeslag för att dödsföraktande ignorera motståndarens anfall, trots att man inte kan drabbas av ett raserianfall. Ett lyckat slag innebär att motanfallen gör full skada men att man inte får utföra några andra försvarsmanövrar än just motanfall. Svårigheten på vilje-slaget skulle såklart vara baserat på hur skräckinjagande motståndaren är och hur ont dennes anfall ser ut att göra.

Jag skulle även kunna tänka mig en teknik (för stridskonster) såsom...

Underanfall: Utövare av denna teknik har (ofta) ett utpräglat offensivt stridssätt. De tränas i att med stora risker kunna slå från underläga. Skickliga utövare av denna teknik är livsfarliga då det är omöjligt att veta när ett anfall kommer. Regeltekniskt är det en försvarsvariation på motanfall, det gör full skada (x1) men är en nivå svårare att genomföra (+Ob1T6). Utöver de vanliga riskerna vid motanfall är risken att allt är förgäves följaktligen större.
Poängkostnad: 3 alternativt 2; Kunskapskostnad: (3) alternativt (2); Inlärningsslag: VIL

I normala strider fungerar det på detta vis att man försöker med varje "anfall" flera hugg och utfall att ta sig igenom försvaret.
som försvarare har man det väldigt svårt att hitta luckor mellan anfallarens attacker och då får man helt enkelt inte ilka många utfall och träffar.

I situationen med samuraier så föreslår jag clawhawks regel om viljeslag eller stridskonstteknik.

/poseur ger sig inte än.

 

[Ymir]

Re: Sura mormödrar och troll

Okej, det är en fundamental skillnad mellan oss då. Jag ser generellt ett anfall som ett hugg och endast ett - folk gör så ofta multipla anfall under en runda när vi spelar.

I normala strider fungerar det på detta vis att man försöker med varje "anfall" flera hugg och utfall att ta sig igenom försvaret.
som försvarare har man det väldigt svårt att hitta luckor mellan anfallarens attacker och då får man helt enkelt inte ilka många utfall och träffar.

Det är det här jag har svårt att köpa. Ponera tex att en anfallare gör en stöt och man själv ett sidosteg - om man då har reserverat en extra handling för ett motanfall borde man vara i ett fullständigt guldläge att komma igenom motståndarens gard och avsluta striden. Att halvera skadan motanfall gör leder automatiskt till att sådana finter blir mindre meningsfulla.

Men visst, vad officiella regler beträffar är jag lugnt nöjd så länge vissa monster får göra full skada med motanfall.

- Ymir, måste rusa

 

[Blasphemy]

I allmänhet...

I allmänhet skulle jag säga att färdighetschansen för monsters anfall är sjukt låg. Det helade började med någon slags grundmall i Eon I och sedan fick man inte avvika från den. Men det känns som att många monster borde ha mer än 11 eller 12 i sina attacker.

 

[Marukusu]

Utöver en revidering av schamanism och religioner som redan tagits upp av tidigare skribenter skulle jag vilja ha regler för skräck, stress och panik.

En skräcktabell till Eon fanns med i en av luckorna i forumets julkalender något år kommer jag ihåg men även om den tabellen hade sina positiva sidor (som t.ex. permanenta psykiska skador...) så tog det för lång tid att beräkna hur läskig en viss scen skulle vara för rollpersonen.

När det gäller stress så skulle jag med fördel se att en extra kolumn liknande den för trauma, smärta & co. lades till. En tabell för psykisk friskhet/sjukdom liknande den till CoC vore inte helt fel heller skulle jag vilja påstå.

 

[ClawHawk]

Re: Sura mormödrar och troll

Okej, det är en fundamental skillnad mellan oss då. Jag ser generellt ett anfall som ett hugg och endast ett - folk gör så ofta multipla anfall under en runda när vi spelar.

Jao, det händer dock väldigt ofta även när vi spelar, där ser jag det dock snarare som att man anstränger sig mer och mer för att komma igenom garden, fler av anfallen har det målet. Ju mer man anstränger sig för att ta sig igenom garden och lämna många träffar, desto svårare blir det, faktiskt! Nu vill jag inte kritisera i onödan, men kör man som du gör blir det rätt löjligt om någon faktiskt gör ett anfall under en runda. Antalet faktiska anfall varierar såklart beroende på tyngden på vapnet etc.

Ponera tex att en anfallare gör en stöt och man själv ett sidosteg - om man då har reserverat en extra handling för ett motanfall borde man vara i ett fullständigt guldläge att komma igenom motståndarens gard och avsluta striden. Att halvera skadan motanfall gör leder automatiskt till att sådana finter blir mindre meningsfulla.

Där har du en poäng, personligen föredrar jag dock att lösa det med en teknik (kalla den defensiv fint?) som fungerar såsom den jag föreslog (kostnader satta till 2 respektive (2) passar nog bäst i mitt tycke). Detta då det krävs träning för att kunna utföra ett sådant "dåd", med slagen (och stötarna) rasande mot dig, det är het enkelt svårt att bli fri (men det går, i mitt tycke).

– ClawHawk, bestämmer sig

 

[Poseur]

Re: Sura mormödrar och troll

Men visst, vad officiella regler beträffar är jag lugnt nöjd så länge vissa monster får göra full skada med motanfall.

Här är Ymir och Poseur överäns helt iallafall.

 

[Craygh]

Re: motanfall och wyrder samt sk

Errr.... jag har för mig att, om vi nu ska diskutera Wyrder, så har de faktiskt ingen viljemässig kontroll över tentaklerna alls (ter sig lite konstigt, men det är så det framstår i boken) och att de därför inte kan använda dem i en medveten anfallshandling ALLS. Däremot så blir man mer eller mindre automatiskt (Kommer inte ihåg riktigt) anfallen av tentaklerna om man försöker komma åt Wyrdens relativt oförsvarade (Nå, fri från klor stora som en människa och helt klart mindre lavasprutande-käft berikad) bakdel.

Och förresten ClawHawk, i den där striden Aunurier mot Wyrd, räknade du med sagda lava? (Nog för att jag har för mig att det är ett normalt/svårt slag mot undvika för att inte bli träffad av den, men idisslar den smält sten länge nog kan man tycka att större delen av all mark i närheten borde bli täc´kt av det, och det är nog inte heller så trevligt att kliva i)

Vad gäller skadekolumner tycker jag inte heller om taket, precis som jag inte tycker om taket för UK. Är killen uthållig/tålig nog, låt honom vara det! Jag menar, varför sätta ett arbiträrt tak som inte tjänar NÅGOT annat syfte än att göra det lättare att skapa rollformulär? Det känns inte som om det är idén med EON
Jag har alltid sett det som att i EON, där skall allt vara möjligt - Man KAN kunna magi och hantera svärd samtidigt, faktiskt! Och allt annat också! - Det tar bara tid och är bängigt som fan. Det är den mest värdefulla biten realism som hela rollspelet har, i min mening.

 

[ClawHawk]

Re: motanfall och wyrder samt sk

Du har rätt angående tentaklerna, bortsett från att Wyrden även kan kontrollera tentaklerna. På sätt och vis hade väl alla rätt, på något konstigt sätt, då detta bara gäller om man (som Craygh säger kommer bakifrån eller från sidan). Jag vill ändock passa på att be om ursäkt då jag (trots att jag hade boken intill mig och försökte läsa igenom Wyrd-texten) bommade det tidigare.

Lava räknas som ett anfall, regeltekniskt och jag räknade inte med att han stod stilla under striden. Hur det nu än är med den saken var det regelteknik som är beskriven i grundreglerna som var under diskussion (fast det kanske kan räknas som ett speciellt undantagsfall då man kan sätta in det under reglerna för brännskador, men som det är uttryckt i Monster i Mundana så ges inte det intrycket, – anledningen kan vara så simpel som att det inte är väldiga mängder lava, ej heller lär den vara lika varm med tanke på den relativt timida brännskadan (baserar detta nästan enbart på ett minne av ett filmklipp från Island tror jag, där nästan bokstavligen allting de slängde i lavan fattade eld så gott som ögonblickligen)). För slaget mot undvika är annars svårigheten motsvarande den det skulle vara från ett normalt anfall.

Syftet med Eon har jag börjat tvivla på för länge sedan (efter diverse kommentarer från författarna). Angående UK så tycker jag tvärt om taket där, de varelser med enormt hög tålighet har även stor massa vilket kräver mycket kraft att förflytta, – det är ju inte som att elefanterna är mästerliga långlöpare precis (även fast de nu kanske inte är direkt dåliga heller).

– ClawHawk, tycker

 

[walium]

Re: Sura mormödrar och troll

"Okej, det är en fundamental skillnad mellan oss då. Jag ser generellt ett anfall som ett hugg och endast ett - folk gör så ofta multipla anfall under en runda när vi spelar."

En regeländring som jag skulle föreslå är att man helt struntar i att tidsbestämma hur lång en stridsrunda är. För det leder bara till missförstånd, underligheter och märkliga resultat. Jag vill inte att strider ska urarta till en tennismatch, där varje deltagare hugger och parerar en gång. En stridsrunda är så lång som den måste vara för att de inblandade ska hinna slåss mot varandra en god stund. Tärningsutfallet visar effekterna av rollpersonernas samlade prestationer under hela stridsrundan och inte bara ett hugg, ett undvikande eller en parering.

Jag vet själv personer som har lagt ner fyra-fem timmar i realtid på en strid som bara upptog tio minuter enligt reglerna. Det verkar också helt absurt. Särskilt med tanke på att rollpersonera flera gånger fick så mycket utmattning att de var tvugna att ägna flera stridsrundor åt att bara hämta andan.

 

[Craygh]

Re: motanfall och wyrder samt sk

Jao, fast massförändringen är inte alltid proportionerlig mot det plötsliga taket i UK, och så har vi ju även fallet dvärgar/tiraker, särskilt då dvärgar förstås, som av någon anledning är begränsade fast deras tålighet och vilja är högre och massa dessutom lägre. Fast du har ju rätt i att de med ENORMT hög tålighet oftast har hög massa.

Fast tja, perfekta regelsystem... är de möjliga, egentligen?