Britannia 1914 - Norra hedarna
De Norra hedarna
Englands södra delar är förhållandevis tungt industrialiserade, framför allt områdena runt London, Manchester och Southampton. På de flesta platser där någon form av råvara finns så byggs större eller mindre industrier eller manufakturer. Denna industrialisering är sedan förhållandevis genomgående upp till Blackpool och Newcastle med några tydliga undantag runt York och på den mellersta ostkusten. Däröver upphör den tvärt.
På den nordliga hedarna finns inga industrier. Till vissa delar beror det säkert på att det inte finns så mycket att bygga en industri runt, men de boende i norr vet varför det inte finns fabriker däruppe; Hedarna tillåter det inte.
Flera försök har gjorts att industrialisera ull och ostproduktionen, men samtliga har drabbats av bakslag och misslyckats. Endast ett fåtal, som Scottish express och gruvorna runt Ben nevis har lyckats och det har alltid skett med orimligt stora problem. Ben nevis mining CO sägs nästan ha lika många magiker som gruvarbetare på plats, men det bedöms som ett korrekt val då råvarorna som utvinns är av absolut högsta kvalitet. Industrimagnaten Horace Weatons försök att lägga under sig den nordiska ullmarknaden slutade med att fler än hundra arbetare försvann spårlöst. Vittnen hävdar att de uppslukades av dimman. Försök att industrialisera forellfisket i Windermere avbröts då den nya hamnen hade förstörts fyra gånger. Krossad av gud vet vad.
Så livet i norr går sin gilla gång. Kläder av ullen vävs för hand och inte av maskiner och säljs för stora summor söderöver. Detsamma gäller fisk, mjölk och ost. Alla är överens om att varor från norden är de bästa. Alla utom de stora fabrikanterna vill säga. De skyr allt norrifrån som pesten.