Nekromanti Brytvärden. När, var och hur?

[Denelian Arali]

Jag vet att det är ganska självklart att vapen, rustningar, sköldar och dylika utrustning måste ha ett brytvärde för att kunna representera en realistisk tillvaro.

Men vad som jag anser mindre självklart är när man egentligen ska behöva slå för bryt. I regelboken så nämns det i stort sätt bara att man behöver slå mot det i situationen Utfall Vs. Parering (med vapen)... men borde inte rollpersonerna slå mot sina resp. brytvärden (om vi nu förutsätter att de är dem som anfaller) även om de träffar t.ex. en rustningsdel i hårt material på sin motståndare, eller fummlar och slår ned vapnet i marken, träffar en sköld, hugger mot ett tjockt lårben (alltså själva skelettet). Det finns ju oändligt med möjliga situationer som man, bara man orkar, kan nämna.

Observera att det inte är egentlig regelmässig fakta jag är ute efter, utan mer efter övrigt rollspelande människors allmänna åsikter om vart man som SL borde dra gränsen.

En sak till som berör brytslagen...
När man som magiker förtrollar ett vapen temporärt (eller vid väldigt ovanliga tillfällen, permanent) med t.ex. effekten vässa, kross (inklusive deras resp. formaliserade versioner naturligtvis), så kan ju skadan för vapnet öka markant. Och eftersom skadan ett vapen kan göra väldigt nära hör ihop med hur lätt det går sönder (ju högre skada man slår, ju lättare går ju vapnet sönder), tycker jag att det är ett ämne värt att ta upp.
Jag menar, borde det verkligen vara så?
Magi påverkar väl inte vapnets fysiska natur på det sätt att det verkligen blir mer vässat t.ex. (vilket skulle antyda på smalare och skörare klinga). Hur skulle man då förklara effekten kross t.ex.?
Ge lämpliga alternativ på hur man som SL ska kunna tackla de här problemen...

Tack på förhand...

"Gud är endast ett fenomen som har uppkommit utav ett behov att förklara det oförklarliga och finna tröst i en osäker värld då fysik och psykologi inte fanns som begrepp... i alla fall enligt mig"

 

[Mouja]

Om man slår på en hård rustning i exempelvis metall så ska man vell slå mot BRYT, tycker jag verkar logiskt!
Om man fummlar och slår vapnet i marken ska man slå mot BRYT iaf på vissa, tror jag ja läste.
Om man träffar en träsköld eller liknande sköld tycker jag att det borde bli halvera slaget mot BRYT, eftersom det låter bra, och om det är exempelvis en Riddarsköld(som jag antar är av järn) så borde man slå BRYT mot både sköld och vapen.
Om man slår och träffar skelettet på sin motståndares lårben så är det ju ändå mycket kött och muskler i vägen(förmodligen) och det borde ju "slowa ned" slaget lite!

 

[Alurindel]

"Gud är endast ett fenomen som har uppkommit utav ett behov att förklara det oförklarliga och finna tröst i en osäker värld då fysik och psykologi inte fanns som begrepp... i alla fall enligt mig"

eheh, Konstigt att tryp folk i alla tider har känt sig hungrande efter en gud... även när vetenskapen kunde "förklara" lite av det... jaja... eheh /images/icons/grin.gif

 

[P|uT0NiUm]

... och om man slår med en stav mot någon som håller upp ett svärd...
... och om man slår ett svärd mot någon som håller upp en stav...
... och om drar en rallarsving på random guy on the street med plåtrustning...
... m.m....
Bara att tänka logiskt egentligen... /images/icons/wink.gif men jag tycker inte att skador i kött och ben borde sänka BRYT på vapnet, anledningen nämnde du (Mouja) i ditt inlägg.

Det fanns någon som en gång i tiden postade följande förslag:
"Tag effekten av färdighetsslaget och addera på BRYT på ditt vapen vid anfall/parad, då får man bland annat mer användning av parerdolk och en mer realistisk syn på parader med svärd."
Som modifikation kan man säga att ett perfekt slag dubblar effekten man lägger till på BRYT.

Exempel: Jag slår Peter med ett storsvärd, han parerar med ett stridssvärd.
Mitt storsvärd har efter mycket nötning BRYT 11, men effekten på slaget när jag slår honom blir perfekt (+5 i effekt) så jag tar BRYT 11 och adderar 5 · 2 (10).
Peter lyckas med sin parad men får bara effekt 2. Inte nog med att han få ta halva framslagna skadan, men han får även addera futtiga 2 på sitt stridssvärds BRYT.

Jag läste någonstans på Björns Svärdsida (http://www.algonet.se/~enda för dig som inte visste om den - briljant sida med mycket användbar och intressant information) att desperat klingstrid kan resultera i en nött klinga. Eller nå't i den stilen. Detta främjar denna regel till en viss del, utan att den blir för komplicerad.
(och nu fick du dessutom lite gratisreklam, Björn!)

Jag kommer inte ihåg vem som kläckte idén, och jag ids inte söka reda på inlägget... men va fan... /images/icons/smile.gif

 

[Denelian Arali]

Sidospår angående min deterministiska livsyn

"eheh, Konstigt att tryp folk i alla tider har känt sig hungrande efter en gud... även när vetenskapen kunde "förklara" lite av det... jaja... eheh"

Mja... om vi nu ska komma in på ett litet sidospår bara för att jag tycker att det är så kul att disskutera determinsim Vs. fatalism. /images/icons/grin.gif

Eftersom världen i viss mån alltid, mer eller mindre, har varit en otrygg värld att leva i så behöver folk då även nått att tro på som framhäver att allt ska bli bra. T.o.m. idag så finns det ju folk som lever i ständigt krig och terror... fruktan finns överallt omkring oss även i de flestas vardag. Det är också sånna saker som gör att folk får lust att söka tröst och trygghet hos något som de har hört ska hjälpa. Eftersom kristendomen (som blir störst reklamerat i vårat land) ger ut sin propaganda om att den just ger allt som den lilla individen söker, trygghet, bättre liv, glädje o.s.v. så är det klart att den lilla individen faller för det större för att slippa behöva ta ansvar och ställning inför alla problem de vanligen möter i sin vardag. Genom att bli religiös så får du ju ett nytt begrepp... du kan skylla allt du inte förstår på Gud.

Enligt all psykologi, speciellt psykoanalysen, så finns det bra många undermedvetna saker som själva individen inte kan styra eller ens vara medveten om. Genom att "över-jag:et" intalar "jag:et" att det finns en högre makt, säg en gud, så skyddar "över-jag:et" "jag:et" ifrån trauma och eventuell ångest i form utav ovetande och frågor (vilket är en vanlig form utav försvarsmekanism hos det mänskliga psyket). Om då sedan "jag:et" tror på det där, stimuleras kroppen och individen kan faktiskt känna sig bättre, må bättre o.s.v. (kalla det en omvänd deppresion, cortex stimuleras och endorfiner utsöndras). Om individen känner sig bättre så är det ju självklart att den börjar tro på Guds allsmäktighet eftersom den märker en skillnad sedan den blev religiös. Trots att allt egentligen bara är en försvarsmekanism eller hjärnpsykologi eller vad man nu vill kalla det...

Observera att jag inte försöker såra någon eller ens packa på någon mina åsikter. Men att försöka argumentera utan någon fast ståndpunkt att argumentera för är lite svårt... och jag kan ju lika gärna ha fel... så om nån vill rätta mig så kan jag gärna lyssna och disskutera det hela.

Ursäkta det lilla sidospåret nu... åter till Eon.