Nekromanti BSK - varför?

[Krille]

Konkreta åtgärder

"BSk åker runt på andra konvent och rekryterar folk där. Det brukar inte gå att missa var de sitter och så är det bara att gå ditt."

Jag har hittills lyckat missa dem. SydCon har jag däremot snubblat över upprepade gånger på konvent, men de brukar gå ut när programmet är spikat.

Sverok skulle kunna vara en mer använd resurs. Det skulle nog gå mycket enklare att ragga arrangörer om det första som en ny konventsstyrelse gjorde var att knåpa ihop ett utskick, som Sverok kunde distribuera till medlemsföreningarna. Även om utskicket bara går ut i distriktet och inte rikstäckande så borde åtminstone ögonen öppnas för ett antal föreningar som inte ens visste om att de kunde arrangera. Sverok skulle även kunna användas för att ragga spelledare på samma sätt.

Och nu menar jag inte en notis i distriktbladet eller Sverox, utan ett tydligt utskicksblad som enbart handlar om detta. Det skulle antingen skickas ut separat eller med närvaro/matrikellistorna, så att det verkligen stack ut i mängden.

En annan sak som vore praktisk är en "arrangörsakut" - något slags material som beskriver hur konventsarrangemang går till, hur konventsscenarier kan se ut, konstant uppdaterade adresser till arrangörer och företag och en massa andra praktiska saker (en länk till Konventsutmaningen vore ju inte dumt, till exempel...).

Dessa saker vore inte särskilt svåra att göra. Tvärtom är de rätt realistiska och borde kunna sättas i system tämligen enkelt och omgående.

 

[Krille]

System

"Men framförallt undrar jag, vilka spel bör man skriva till då? Stjärnornas Krig? Dungeons and Dragons? Call of Cthulhu?"

Texempel.

Ju större systemet är desto fler anmälningar lär man få. Det lär också vara lättare att få spelledare. Cthulhu, D&D, Vampire och åtminstone något av de svenska spelen brukar ligga i topp.

Dock brukar även små spel få anmälda lag: till och med mitt lilla Västmark fick femton anmälda lag i våras, och det släpptes inte förrän på lördagen klockan 12.

Det är för övrigt just sådana här frågor som skulle kunna tas upp i "arrangörsakuten" som jag talar om här.

 

[LeJonklev]

varför inte...

jag är dåligt insatt. Gör sverok sådant?
Grejen är väl att lappar (närvaro och stuff) från sverok inte skickas ut så där jätteofta och är inte konvetet vid rätt tillfälle så glömmer folk bort det.
Men om det funkar så är det en bra ide.

En annan sak som vore praktisk är en "arrangörsakut" - något slags material som beskriver hur konventsarrangemang går till, hur konventsscenarier kan se ut, konstant uppdaterade adresser till arrangörer och företag och en massa andra praktiska saker

Men det är en webbsida du pratar om nu? En sådan skulle flera konvent kunna gå ihop och göra som ett gemensamt projekt.
Men även om det väl är fullt möjligt att hitta någon som är bered att ägna sig åt att ha hand om en sådan så måste den oxå fås att synas. Men det kanske kunde stå med i utskicken.
Den här typen av upmuntran till eventuella arrangörer tror jag är en mycket bra ide.

Man undrar om det hänger någon ur konventens styrelser här. det tycks mig som man aldrig får en kommentar från en sådan person.
Lite synd.

/Johan

 

[Krille]

Re: varför inte...

"jag är dåligt insatt. Gör sverok sådant?"

Jorå. Sverok skickar ut grunks då och då.

"Men det är en webbsida du pratar om nu?"

Exakt form har jag inte funderat på, utan bara behov och eventuellt innehåll. En webbsida låter praktiskt, men det behöver nog vara konkret på papper också. Papper är jättebra att sticka i näven på folk och säga "så här gör man", medan webbplatser söks upp mer aktivt på eget initiativ.

"En sådan skulle flera konvent kunna gå ihop och göra som ett gemensamt projekt."

Det skulle till exempel kunna göras i samarbete med Sverok. Då torde utskick och webbplats ha lösts mer eller mindre automagiskt.

"Man undrar om det hänger någon ur konventens styrelser här."

De finns, men dyker oftast upp för att göra reklam för sina respektive konvent.

 

[Rising]

Ett seriöst försök att analysera problemet:

Jag hatar visserligen konvent och har dålig koll på dem, så jag misstänker att det här inlägget kommer låta som om en samoan skulle berätta om varför det är dumt med snöbollskrig, men ta åsikterna för vad de är:

Det är ett uppenbart problem, och jag tycker det är synd att inte din konventsutmaning har kunnat påverka situationen. Om jag skulle systematiskt leta efter alla tänkbara anledningar så skulle det bli:

Tar det för lång tid att skriva äventyr med spelvärden?
Tja, kanske har de flesta rollspel utvecklats på bredden och bara blivit komplexare och allt mer tungrodda. I så fall är det upp till rollspelskonstruktörerna att ändra på sig, att göra spelen snabbare att skriva kompletta äventyr med spelvärden till och kanske införa mekanismer som gör det ledigare att skriva riktiga äventyr (med mekanismer som de som föreslagits av Troberg där man har en mindre detaljnivå när man skapar oviktiga halvskurkar)

-Jag tror inte att det är en av de viktigare anledningarna.

Är det för svårt att hitta spelledare som kan reglerna?
Tja, hur många rollspel känner man egentligen att man kan reglerna till tillräckligt bra för att man ska kunna spelleda dem på ett konvent? För mig är det inget. Jag kan visserligen mina regler till några av spelen, men då är det ju fråga om massiva husregler som inte riktigt är desamma som the real thing.

-Det här tror jag är ett stort problem. Idag finns det så många rollspel att man inte orkar lära sig reglerna till alla, och sedan har spelledare blivit så kreativa (eller, misstänker jag: Det är främst kreativa spelledare som stannat i hobbyn. De som spelar som man ska har i större utsträckning lämnat hobbyn) att de inte känner att de kan leda ett spel som det är tänkt inför andra spelare än deras egen spelgrupp. Rent teoretiskt borde D20 och universalsystemen ha lindrat detta problem något, dock.

Känner sig äventyrsskribenterna begränsade av spelmiljöerna?
De flesta av de där friformsäventyren var ju ändå systemlösa. Varför skriver man ett systemlöst äventyr? Jo, för att man inte känner som om ens vision passar in i något specifikt rollspel.

Jag gillar den här anledningen, förstås, eftersom den framförallt anklagar stränga och hårt bundna dockskåpsrollspel för att ligga bakom problemet. Det är ju egentligen en rätt fin observation: Uppenbarligen har äventyrsskribenter så många fantasifulla idéer att de slagit sig ur bojorna från de hårt bundna rollspelen och istället valt att börja från ett blankt ark istället. Det säger ju i själva verket en hel del om den energi och spontanitet som finns i hobbyn. Fast den analysen är rätt full av hästdynga, eftersom jag misstänker att de allra flesta av de där äventyren hade gått utmärkt att spelleda med GURPS eller något annat universalsystem som grund.

Vill spelarna hellre lira friform?
Jag skulle personligen ogärna lira friform i ett äventyr som inte är skrivet för att spelas som friform, så jag kan inte ritkigt tro på den här möjligheten. Om det stämmer, så skulle det i så fall bero på att spelledare inte kan reglerna tillräckligt väl.

----

Jag tror personligen att det är så att den typen av fantasifulla äventyrsskrivare som väljer att göra systemlösa äventyr är rätt slappa. Därför kollar de inte om de inte i själva verket skulle kunna applicera något befintligt regelsystem på dem. Bäst vore det om själva konventen gjorde sitt bästa för att på något vis locka äventyrsskribenterna att skriva riktiga regeläventyr. De borde alla kunna ha sin egen konventsutmaning, eller något.

/Rising

 

[Magnus Seter]

Ööööh, jo, kanske det

Men när man som jag skrivit äventyr till kanske 30 olika konvent genom tiderna, och sen ser sig omkring och finner... i stort sett ingenting... i stort sett ingen som följer efter, ingen som hakar på... då börjar man fundera på HUR man ska få folk att skriva rollSPEL. För man känner sig så jävla ensam.

Och om inte konventen är med på det, så tänker inte jag rädda deras skinn genom att förse dem med äventyr. De måste också vilja. De måste också se detta som en bra och rolig grej.

Annars är det ju lixom ingen idé.

Och tyvärr räcker inte att säga "få arslet ur vagnen", det räcker inte att säga "gör det då". Det räcker inte. Det ser vi ju, det finns inga rollSPELsarrangemang.

Vi måste lista ut varför folk inte skriver äventyr. Konventens attityd är en pusselbit. Det du nämner om att behärska, äga eller känna till ett rollspel är ett annat.

Kanske ett enkelt, svenskt, öppet universalsystem skulle hjälpa? Ett system som var så lätt att sätta sig in i att man känner sig redo att arrangera?

Eller är det fel väg att gå? Vi kanske ska fokusera på de spel som finns i butik, eftersom de behöver stöd?

Ska man fokusera på svenska spel? På populära spel? På klassiska spel?

Jag kommer ihåg en tid när varje konvent var tvunget att ha ett Cthulhu-äventyr för att känna sig som ett riktigt konvent. Men det fick då resultatet att de flesta äventyr sög!

Fler tankar? Någon, vem som helst?

M.

 

[Magnus Seter]

Spelledarutbildningar

En annan konkret åtgärd, som kan löna sig på lång siktm, är att hålla spelledarutbildningar på konventen.

Jag, Krille, Herr Nils, Rising, Oldtimer kanske, kan ju sätta oss ner och ta fram en heldags workshop för nya och gamla spelledare som vill veta mer, som vill lära sig mer, som vill känna sig trygga i spelledandet.

Som vill våga ta steget, men som inte riktigt känner sig redo!

Skulle det vara något? Krille, skulle du ställa upp? Rising (om du läser detta)?

M.

 

[Magnus Seter]

Tillgång och efterfrågan

En fråga man måste ställa, är om det verkligen är så att spelarna vill ha rollSPELsarrangemang?

Eftersom det bara finns friform, är det kanske det spelarna vill ha?

Vi kanske är inskränkta fossiler vars tid har passerat?

Jag har ett svar på detta, men vill läsa andras tankar också, innan jag leverar ett empiriskt deriverat svar. Eller nått sånt...

M.

 

[Lindenius]

Re: Spelledarutbildningar

En annan konkret åtgärd, som kan löna sig på lång siktm, är att hålla spelledarutbildningar på konventen.

Men se, då kan det ju inte var här problemet finns, inte sant? Om det var spelledandet det skulle vara problem med skulle ju inte friformsseminarierna hållas heller.

(I övrigt är förslaget kanon, oavsett orsaken)

Nej, om jag ska vara krass och lite fördomsfull (mest fördomsfull), så chansar jag på att det är mer spelledare för friform för att denna grupp spelledare är mer exibitionistiska, och...
När man håller friform slipper man tampas med regelpetimetrar som sitter och anmärker på att det "minsann står i regelboken på sidan 18 att...". jag misstänker att det kan kännas ganska behagligt under ett konvent när man kanske hinner spelleda 5 grupper a 5 personer.
Man slipper dessutom newbsarna som ser ut som levande frågetecken så snart man ber dem slå ett tärningsslag.

För att undvika detta använder man sig av minsta gemensamma nämnare, nämligen friform.

Hur kommer man runt dessa problem?
- Man kan skriva en liten lathund, vilket jag tror bara det gör att många äventyrstillverkare drar öronen åt sig.
- Det finns schemalagt 15 min i början av varje pass till regelgenomgång, samt vilka spelledarens premisser är för det fortsatta följande sessionen.

//erik. svingar lasersvärd i kväll

 

[Rising]

Priser till bästa äventyr och spelledare?

"Fler tankar? Någon, vem som helst?"

Jag kommer ihåg att vi någon gång pratade om ett betygssystem man skulle ha på spelledare, så att man kunde se hur gott en viss spelledare hade gjort ifrån sig innan man bestämde sig för om man ville spela med honom eller inte. Liksom; ett sätt för spelledare att verkligen börja ta sitt konventsdeltagande på allvar. Jag köper kanske inte den modellen, men jag tycker att man borde kunna ge priser åt bästa spelledare och bästa äventyr (istället för att ge dem till spelarna) på konventen. Om nu regler förhöjer spelupplevelsen så skulle det märkas direkt i en sådan röstning, och fler äventyrsskribenter skulle finna det värt att sätta dit riktiga spelvärden på sina äventyr för att ge dem en fulländad touch. Idag behöver man ju som äventyrsskribent bara nå en lägstanivå för att ens äventyr ska accepteras på ett konvent, genom att lyfta fram de som varit mest uppskattade skulle man kunna sporra äventyrsskribenterna att också lägga till det där lilla extra för att göra alla spelartyper glada.

...eller så får man bida sin tid. Det har inte varit så inne med electric boogie på sistone, men nu börjar det komma igen. Allt går i cykler.

/Riz

 

[Magnus Seter]

Arrangörsbiblen

Okej, man kanske skulle skapa en standard för hur ett rollspelsarrangemang ska vara arrangerat, rent tekniskt. Krille har ju gjort det, jag har gjort det, många andra har gjort det. Arrangerat alltså. Tydligen hade Järnringen är djävulskt bra upplägg på Gothcon nu senast, så man kan ju snacka med dem.

Och samla nått som man kan få Sverok att lägga upp hos sig, och sen sprida i alla kanaler man har tillgång till (och då menar jag inte Göta Kanal).

M.

 

[Lindenius]

Re: Tillgång och efterfrågan

En fråga man måste ställa, är om det verkligen är så att spelarna vill ha rollSPELsarrangemang?

Ja


Eftersom det bara finns friform, är det kanske det spelarna vill ha?

Nej. Arrangörerna gör inte äventyr efter deltagarnas vilja. Deltagarna väljer efter vad som finns att tillgå. Resultatet (vad spelarna tyckte var kul) är dessutom beroende på spelledaren och inte på formen/reglerna.


Vi kanske är inskränkta fossiler vars tid har passerat?

Konstigt att det säljer så få friformsspel på Tradition i sådana fall...

//erik. en del av Seters empiri

 

[Rising]

Re: Spelledarutbildningar

"skulle du ställa upp? Rising"

Nä, jag tycker inte att jag är särskilt bra på att spelleda. Och jag skulle inte ha velat gå på någon spelledarutbildning när jag var ung och grön. Det kan kanske vara en poäng att ha rena regelutbildningar, men där har jag inget att tillföra.

Jag tror det bästa sättet att lära sig är genom att själv spelleda och genom att spela med duktiga spelledare. Så det är nog bättre att man passar på att lira allt man kan medan man är på konventen.

/Rising

 

[Troberg]

Re: Spelledarutbildningar

Man skulle ju kunna genomföra det i form av stiliserat rollspel med åskådare. Man "spelar" ett typiskt problem, stannar upp och tipsar om hur man kunde göra det bättre. Sedan går man vidare och tar upp ett annat problem/tips.

Man kan lätt då vissa exempel på sådant som regelpettimetrar, sömniga spelare, dåliga beskrivningar, våldsfixerade spelare, känsla och så vidare.

Jag tror att det skulle vara mycket roligare än en ren föreläsning, både för åskådare och arrangörer. Det blir också lättare att återkoppla tillverkliga situationer.

Edit: Dessutom skulle vi en gång för alla ha ett glasklart exempel som illustrerar vad metarollspel är!

 

[Eksem]

Re: Ett seriöst försök att analysera problemet:

Det här svaret är rätt orelaterat till poängen med vad du skrev, men jag kom att tänka på det samtidigt som jag läste ditt inlägg, så det hamnade här ändå.


"Varför skriver man ett systemlöst äventyr? Jo, för att man inte känner som om ens vision passar in i något specifikt rollspel."

Jag tror att om jag skulle skriva ett konventsäventyr skulle jag nog, som jag rätt ofta gör faktiskt, utgå från spelet jag ville spela. Alltså, jag skulle inte först tänka: "Jag vill spela ett temaäventyr på kärlek vs hat, vilket system skulle passa mig bäst?" utan snarare: "Jag känner för att spela Star Wars D6, hur ska mitt äventyr se ut?".

 

[Rising]

Re: Tillgång och efterfrågan

"En fråga man måste ställa, är om det verkligen är så att spelarna vill ha rollSPELsarrangemang?"

Jag kan direkt säga att jag aldrig skulle spela ett konventsäventyr för att få en inblick i ett nytt regelsystem. Och, liksom, en stor regeltung strid är ungefär detsamma oavsett vem man har som spelledare, så jag vill inte spela något regeltungt rollspel på ett konvent (kommer ihåg en fetingstrid i Advanced D&D som var olidligt trist att spela igenom, och förstörde hela äventyret eftersom spelledaren i övrigt var mycket duktig och jag hade velat ha mer tid åt att agera med hans spelledarpersoner). Vad jag vill se, det är en inspirerad spelledare med andra tekniker än mina egna, någon som ger mig en "shit! kan man göra så här i rollspel?!"-upplevelse. Det funkar enklast om man spelar systemlöst.

Men det är samtidigt synd om det bara skulle hamna en viss typ av spelare på konventen.

/Riz
som svarar på många inlägg runtom i den här tråden just nu.

 

[Troberg]

Re: Tillgång och efterfrågan

Konstigt att det säljer så få friformsspel på Tradition i sådana fall...

Tradition i Borlänge har i alla fall marginellt mindre friform än traditionella rollspel. Inte för att de säljer friformsspel, men ändå.

 

[Rising]

Re: Ett seriöst försök att analysera problemet:

Jag tänkte lite på "Road to Hell", som kallades för ett Kult-äventyr trots att det var systemlöst och friform. Det äventyret skulle ju faktiskt ha kunnat vara ett Kultäventyr, och man skulle ha kunnat spela det med regler (fast med en fuskande spelledare, förstås, eftersom äventyret är skrivet så) och kanske Kultifierat det tydligare, och det hade inte förstört äventyret ett dugg. Kanske hade det till och med tillfört en extra dimension.

Men jag vet inte, på ett konvent förväntar jag mig något annat än ett vanligt äventyr till ett rollspel, jag vill ha något lite exceptionellt och utmanande, för att göra det lite festligare.

/Riz

 

[Man Mountainman]

Re: Spelledarutbildningar

Nä, jag tycker inte att jag är särskilt bra på att spelleda.

Äh, du lurar ingen med den där falska ödmjukheten. Vi vet ju alla att du tycker att du är en hur jäkla skicklig spelledare som helst.

 

[Eksem]

Re: Ett seriöst försök att analysera problemet:

"Men jag vet inte, på ett konvent förväntar jag mig något annat än ett vanligt äventyr till ett rollspel, jag vill ha något lite exceptionellt och utmanande, för att göra det lite festligare."


Om jag förstått det rätt är väl varken du eller jag konventsbesökare, så det här kanske blir lite konstigt, men skit samma.
Skulle jag mot förmodan åka på spelkonvent skulle jag faktiskt inte vilja spela exceptionella och utmanande friformsäventyr (det vill jag aldrig, egentligen).

Jag förstår din poäng, dock. Om man ska släpa sig från sin bekväma lägenhet och sova i sovsäck i en gympasal som luktar ostbågar vill man ju åtminstone att resten av upplevelsen är bättre eller åtminstone annorlunda än vad man kan uppleva hemma.


Men jag ser det lite som en festival, på sätt och vis. På festivaler glider jag runt och snackar med en massa konstiga kufar, dricker sprit och lyssnar på musik. Precis som hemma, alltså. Men ändå inte.
Om man ska fortsätta på denna redan handikappade liknelse är väl själva rollspelssessionerna motsvarigheten till festivalernas bandspelningar.
Och på festivaler händer det förvisso att jag kollar på band jag aldrig tidigare hört, men vanligast är att jag ser på de band jag redan vet vilka de är (kan inte ens räkna antalet gånger jag sett Looptroop live). Saken är den att det är precis som hemma, men på ett nytt sätt. Och så skulle jag vilja ha det på ett konvent.


/Jonas, gillar inte liknelser