Jag spelledde en kort D&D-kampanj i en egenbyggd värld, och det blev faktiskt ganska bra. Det hela självdog iochmed ett uppehåll, men jag vill gärna ta upp det igen nån gång, men med ett regelsystem som inte suger.
Anyhow, nåt sånt här gick jag till väga för att skapa min värld:
- Okej, jag vill ha byzantinsk fantasy, i dubbel bemärkelse. Settingen måste följaktligen kännas Byzans, och vara full av intriger.
- För Byzanskänslans del; ett stort imperium, kulturell och politisk arvtagare till ett fornstort välde, men som är hotat av barbarstammar på ett håll och ett exotiskt välde på ett annat. Världens kulturella och teknologiska nivå är folkvandringstid på god väg mot medeltid, med ett bestående slavsamhälle i alla kulturer.
- För intrigernas del; riket styrs av en kejsare, som har problem med tronföljden - hans son har gått i exil, hans äldsta dotter är gift med en upprorisk lydkung, och den andra dottern klänger alla powermongers i riket på i kamp om hennes gunst. Det finns en senat som har en rådgivande funktion, och vars medlemmar slits mellan kejsarlojalitet och drömmar om den gamla republiktiden. Imperiet hotas både av inrikespolitiska spänningar (generaler som blivit för mäktiga och fått ambitioner, folk som plottar för att få gifta sig med kejsarens döttrar, etc), lydriken som vill bryta sig fria, härjande barbarstammar, och av sin ärkerival, det exotiska riket. Samt av hämndlystna varelser från forntiden, men det är lite överkurs i det här inlägget.
Låt oss sedan göra det hela lite mer komplext. Vi har tre huvudsakliga fraktioner; Imperiet, Orienten, och Barbarerna. That's not good enough, is it? I vilket fall är det inte -koolt- nog.
så barbarerna delas upp i olika områden:
- Imperiets domäner, i huvudsak mänskliga stammar, uppdelat i olika provinser styrda av en guvernör.
- Mergovina, ett utbrytarrike styrt av den mäktige hövdingen Arbogastes, som hotar imperiets legioner.
- De yttre öarna, ett område Imperiet aldrig lyckades erövra. Det ligger i den dimhöljda yttre oceanen, och bebos både av människor och gåtfulla, äldre folk.
- Cimbrien, Ett förbund av en massa småstater, som är de nu självständiga resterna av det fornstora rikets erövringar. Vissa av dessa småstater betalar tribut till Imperiet, andra har bildat en konfederation för att stötta varandra mot legionerna.
och Orienten ges följande utbroderingar:
- Det hela är tungt inspirerat av achaemenidiska och sassanidiska Perserriket, men styrt av hobgoblins ('vättar') och deras minions. Det var från början ett uråldrigt mänskligt rike som vättarna erövrade, och människorna är nu reducerade till lydfolk, medan härskarklassen av vättar har anammat fornrikets kultur i mångt och mycket. Det finns således en inrikespolitisk motsättning mellan erövrarna och de erövrade.
- Vätteriket är av hävd Imperiets ärkerivaler, men de har också en annan ärkefiende vid sin andra gräns, där de väldiga, oändliga bergen tar vid. På högplatåerna har Jakmännen sedan länge ett mäktigt rike, och även om de inte kan mäta sig militärt med Vätteriket, ligger de båda ständigt i luven på varandra.
Imperiet ges några intressanta sub-fraktioner:
- Gränsen mot Vätteriket består av små lydriken som styrs av div. mer eller mindre självständiga furstar, däribland kejsarens kusin Polyperchon, som är en åldrad, intrigant jävel, och Mithridates, en mäktig general som tycker att han borde ha helt fria händer eftersom han dealat med vättarna mycket mer än vad kejsaren gjort.
- I söder, på andra sidan pseudomedelhavet (Yoldiahavet), finns ett gammalt rike som heter Kaherne (pseudoegypten). Det är uppdelat i två delar, basically - i norr vid havet och floddeltat finns en välmående högkultur, styrd av en lång dynasti av människokungar som erövrade riket en gång (pseudoptoleméer). Detta Kaherne är ett lydrike åt Imperiet.
Men i söder, där de ogästvänliga öknarna tar vid, är landet förrött och öde, bestrött av ruiner och skuggor av fornstor prakt. Här dväljes landets forntida herrar, vandöda kungar och deras härar, som drömmer om att återta sitt land från de levande. They bow to no mortal man.
För att göra världen i sig lite anti kastar vi om alla vädersträck; den här världen ligger på -södra- halvklotet, och kulturerna med orientaliskt stuk ligger i -väster-, barbarstammarna i öster, det stora havet i öster, packisen i söder, etc.
Lägg sedan till att det nyss varit istid, så världen har en bisarr geografi fylld av bräckta, grunda hav och enorma inlandssjöar av smältvatten. Alverna, som fanns här innan människan och vättarna kom, har dragit sig tillbaka till tundran och urskogarna i söder, och sakta men säkert försvunnit bortom världen. Men de är inte beredda att helt lämna världen åt sin öde än; något återstår för dem att göra.
Så, nu har vi en skitkool setting. Allt som behöver göras är att man tar livet av kejsaren fort som faen, så har man en fantastisk intrigsoppa:
- Den äldsta kejsardottern vill att hennes make ska bli kejsare.
- Den äldsta kejsardotterns make vill bli kejsare, och har Kahernes arméer bakom sig.
- Alla kommer slåss om att bemäktiga sig den yngre kejsardottern så att de kan gifta bort henne med lämplig kandidat. Kanske underskattar alla flickan själv?
- Mithridates vill ha tronen.
- Polyperchon vill ha tronen.
- Arbogastes vill ha tronen, och försöker kidnappa lillprinsessan så han kan gifta sig med henne och få ett claim.
- Vätteriket ser tillfället att erövra Imperiet.
- De vandöda kungarna av forntidens Kaherne ser sin chans att återta riket. Kanske kan någon få över dem på sin sida?
- Var befinner sig egentligen kejsarens ende son, den rättmätige arvtagaren till tronen?
Jag gjorde det hela ännu mer invecklat genom att slänga in en fraktion bestående av en hämndlysten vandöd drake från en annan dimension, som återvände för att ödelägga Imperiet. Basically hade han varit rådgivare åt Imperiets fornkungar, men blivit förrådd vid något tillfälle och spärrats in på ett annat plan. När han nu återvände hade sekler förflutit och ingen av hans fiender fanns kvar i livet, så han beslöt att ta grundlig hämnd på deras skapelse; Imperiet. Ihop med en bunte drakar och diverse utomvärldsliga monstrum erövrade Den skimrande staden, Imperiets hjärta, och brände kejsaren till aska. Rollpersonerna, basically en kvinnlig(!) senator, senatorns tjänarinna, samt palatsvaktens kapten, lyckades fly den brinnande staden med lillprinsessan, sannolikt den just då mest åtråvärda personen i världen. Draken lade sig till rätta i stadens ruiner och började fundera på hur han skulle ta över resten av världen.
Vidden av plottmässiga möjligheter i det läget var helt enastående. Jag -måste- faen spelleda vidare på det där.
- Ymir, that is, nån gång