Nekromanti Byzans, 1000-tal

[stenhöna]

Hej forum!

Jag förmodar att ämnet tagits upp förut (och att det redan finns ett antal färdiga rollspel), men - Byzans? Är det bara jag, eller är det en perfekt miljö och utgångspunkt för ett rollspel? En stad och ett land mitt emellan olika kulturer, vikingar från norr, araber från öst, stäppfolk från nordöst, franker, goter, kelter. Välj och vraka, liksom. Samtidigt kan man lägga in kristen mystik (eller religiös i allmänhet), hedniska ritualer, muslimska magiker, benediktinorden.

Fast det är kanske denna pluralism som många storrollspel eftersträvar redan. Den fanns i verkligheten också.

 

[Ymir]

Byzans är allmänt extremt bortglömt och underskattat i popkulturen. Det har tex i princip aldrig gjorts en enda film som utspelar sig i Byzans, trots att det var västerlandets viktigaste rike i hundratals år (och därtill ett av de mest långlivade rikena i världshistorien), och trots att dess historia var proppfull av dramatiska, spektakulära och intressanta processer, personer, händelser och konflikter.

Därför är det föga förvånande att det inte heller, vad jag vet, finns något Byzans-rollspel. Gamla Vampire: Dark Ages utmärkte sig dock för att det hade kampanjböcker som fokuserade på historiskt vettiga miljöer snarare än tråkklyschiga sådana, och där fanns följaktligen en Byzansmodul; Constantinople by Night. Den är rätt schysst, obligatorisk läsning om du ska göra ett Byzansrollspel, om inte annat. Och ett fett Byzansrollspel väntar alltså bara på att skapas.

- Ymir, så jääävla trött på sug-England

 

[eldilon]

Jag kan bara instämma! Byzans är en fantastiskt intressant och outnyttjad miljö för rollspel, och för historisk fiction i alla former för övrigt.

Jag har för mig att det fanns en bra artikel om rollspel i Byzans i ett gammalt svenskt fanzine från mitten av 90-talet. Nu kan jag för mitt liv inte komma ihåg vad tidskriften hette (och merparten av mina rollspelsböcker och tidningar är tyvärr nedpackade i ett annat land).

Jag använde i varje fall den artikeln till att skriva ett äventyr till Ars Magica som utspelade sig i Konstantinopel på 1100-talet. Det fungerade utmärkt och det var, som påpekats här, lätt att bygga en intressant spelargrupp med folk från olika kulturer utan att det kändes konstigt.


Ett par anledningar till att epoken och landet sällan förekommer i historiska filmer och böcker är väl, i varje fall delvis, att de moderna länder som Byzans låg i har varit mer intresserade av andra av sina historiska epoker, som Antiken och Hellenismen.

När det gäller avsaknaden av Västeuropeiskt intresse för perioden har det kanske att göra med att Antika Grekland och Rom ansetts som den västerländska civilisationens grund och att man därför varit mer intresserad av dessa än "avstickare" som Byzans och den Grekisk-ortodoxa kristendomen.

 

[stenhöna]

Hm, okej.

Jag har en invändning mot mig själv, och det är att om pluralism var enda grejen kan man lika gärna ta ett existerande rollspel och förmodligen få samma eller liknande uppslag.

Men jag tror många håller med mig i det att många raser och folkslag är imitationer av verkliga sådana, och då kan man ju lika gärna göra sig själv en tjänst och utgå från verkliga folkslag. Fantastik kan man ju lägga till i efterhand, i valfri mängd.

Men visst, meningen men fantasy är kanske att hitta på sådant som _inte_ har historisk motsvarighet, som odödliga alver och grottälskande dvärgar.

Djingis-khan skulle man kunna bygga en kampanj på också, kanske.

 

[stenhöna]

Hej Eldilon!

Fantasy har väl i princip alltid varit anglifierad, dvs. utgått från, medvetet eller omedvetet, västerländsk lågmedeltid, germaner och saxare, och de landskap som dessa folkslag vistats i. Byzans är en smula exotiskt, det är typ bortglömt i skolundervisningen, och kanske lite svårare att identifiera sig med och leva sig in i.

Ars Magica i Byzans låter väldigt intressant, faktiskt.

Finns ett rollspel som heter Jerusalem, ser jag också.

 

[Ymir]

Ett par anledningar till att epoken och landet sällan förekommer i historiska filmer och böcker är väl, i varje fall delvis, att de moderna länder som Byzans låg i har varit mer intresserade av andra av sina historiska epoker, som Antiken och Hellenismen.

När det gäller avsaknaden av Västeuropeiskt intresse för perioden har det kanske att göra med att Antika Grekland och Rom ansetts som den västerländska civilisationens grund och att man därför varit mer intresserad av dessa än "avstickare" som Byzans och den Grekisk-ortodoxa kristendomen.

Mjae, alltså, är det nånstans Byzans inte är helt bortglömt är det inom litteraturen. Den populärkulturella medvetenheten om Byzans tycks också ha varit allmänt större förr, innan Hollywoodfilmens genomslag. På samma vis förekommer orienten mycket oftare i historisk fiktion back then - jag tror därför snarare att de senare decenniernas extrema fixering vid några få enskilda historiska miljöer och epoker beror på Small Reference Pool-syndrom.; filmskapare är för fega och för puckade för att göra grejer om miljöer de inte är övertygade att alla känner till redan, och detta har blivit till en fördummande ond cirkel där referenspölen hela tiden krympt, kulminerande i travestier som idén att Jake Gyllenhaal skulle vara en trovärdig iranier.

Litteraturen är snarare de obskyra epokernas sista bastion, eftersom författare fortfarande är relativt fria att följa sin egen vision utan bekymmer om budget, och den tänkta mottagaren av litteratur tenderar att vara mer påläst än den tänkta mottagaren av mainstreamfilm. Är det nåt enda medium där du fortfarande kan hitta berättelser som utspelar sig i Byzans (eller pseudo-Byzans) så är det inom litteraturen. Det finns relativt moderna romaner om Anna Komnena, till exempel, och så har vi GG Kays pseudo-Byzans-svit, med mera.

Är det någon enda gång jänkarna gör en historisk film som utspelar sig i en udda epok eller har ett udda fokus (dvs inte handlar om kungar eller krig) beror det följaktligen ofta på att filmen är baserad på en bok (Flicka med Pärlörhänge, tex).

- Ymir, trött

 

[Ymir]

Jag vet inte, du. Jag har svårt att tänka mig att Tolkien inte hade Byzans i åtanke när han föreställde sig Gondor och Númenor.

- Ymir, tror

 

[stenhöna]

Jag vet inte, du. Jag har svårt att tänka mig att Tolkien inte hade Byzans i åtanke när han föreställde sig Gondor och Númenor.

Kan nog inte svara på det.

 

[Storuggla]

"Jag förmodar att ämnet tagits upp förut (och att det redan finns ett antal färdiga rollspel), men - Byzans? Är det bara jag, eller är det en perfekt miljö och utgångspunkt för ett rollspel?"

Jag vill minnas att jag tagit upp frågan förut och då kom man fram till att det berodde på den religiösa schismen, vårt underliga fokus på den anglosaxiska medeltiden och att folk inte har någon smak... ungefär.
Jag håller med, Bysans är guld för rollspel och skamligt underrepresenterat. Mekanurg har sagt vid något tillfälle att han var på vippen att skriva Miklagård till Viking en gång och något litet skrotspel på engelska skulle en gång kanske få ett Bysanssupplement men det rann ut i sanden.


Storuggla, fungerande monetärt system ftw

 

[stenhöna]

Miklagård till Viking skulle vara optimalt!

Kanske skulle vara tråkigt med ett supplement som enbart bestod av en historisk sammanfattning, dock. Men ja, kanske med många kartor, illustrationer och stats till historiska personer/typiska karaktärer osv. Kunde funka.

Annars kunde man göra ett systemlöst supplement?

 

[DesertRain]

Byzans är ett riktigt fascinerande rike rent allmänt. Den kampanjvärlden som jag arbetar lite av och till på har ett stort rike som är baserat på just Bysans, med lite av Rom runt Jesu födelse samt lite kelter. Mycket intressantare än medeltidens-england-rip-off-#femtioelva.

 

[stenhöna]

@Purgatory

Se där. Något speciellt du tagit intryck av?

 

[Arfert]

Byzans är ett riktigt fascinerande rike rent allmänt. Den kampanjvärlden som jag arbetar lite av och till på har ett stort rike som är baserat på just Bysans, med lite av Rom runt Jesu födelse samt lite kelter. Mycket intressantare än medeltidens-england-rip-off-#femtioelva.

Låter schysst... Dantras (PDF) som jag skrev till Saga bygger också, delvis, på Byzans... (och andra ställen, som Venedig, det är en mash-up).

 

[DesertRain]

@Purgatory

Se där. Något speciellt du tagit intryck av?

Arvet efter ett äldre imperium, intrigerna, flera starka yttre fiender, centrerat runt städerna, språket mm.

Kort beskrivning
Riket är arvtagare till ett stort forntida imperium som splittrades i tre delar. Otaria (som mitt bysans-rike heter) är det enda som har överlevt historiens gång. Det är massor med intriger överallt mellan alla höga höns. Riket är hotat utifrån av barbarer (och orcher, goblins och sådant också eftersom det är fantasy) samt en möjlig annan yttre rival som är väldigt skissartad för tillfället. Bysans var ju oerhört tätt sammanlänkat med den ortodoxa kyrkan, något som Otaria inte är. De har istället ärvt religionen från det gamla imperiet (Angoria) som är rätt så inspirerat av tidiga Rom med väldigt mycket keltiska influenser. Istället är en ny religion på väg österifrån och börjar vinna anhängare och ställa till med social oro i städerna. Typ som kristendomens intåg i Rom under de första århundradena efter Jesu födelse. Kelt-elementet finns kvar främst eftersom det gamla imperiet är tungt inspirerat dem.

 

[stenhöna]

Låter schysst... Dantras som jag skrev till Saga bygger också, delvis, på Byzans... (och andra ställen, som Venedig, det är en mash-up).

Hm, jo. Ger ett livfullt intryck. Stör mig lite på eurocentrismen, bara. "De otrogna i söder..."

Vad var Venedig-inspirerat?

 

[stenhöna]

De har istället ärvt religionen från det gamla imperiet (Angoria) som är rätt så inspirerat av tidiga Rom med väldigt mycket keltiska influenser.

Vad hos den keltiska religionen tänker du på då? Det är fortfarande en statsreligion, eller?

 

[Arfert]

Hm, jo. Ger ett livfullt intryck. Stör mig lite på eurocentrismen, bara. "De otrogna i söder..."

Förstår inte vad du snackar om...

Kyrkan uppfattar såklart de utanför dess område som otrogna... men den som läst Saga vet att kyrkan inte direkt är världens mysigaste personer. Och det finns inget i spelet som säger att någon av sidorna har rätt.

I det här fallet handlar det inte om mitt "arabien" (länder som Khamad etc), utan Mizadhir som inte har en historisk kulturell förebild, utan är nån slags "sword & sorcery-kultur där galna magiker styr med hjälp av demongudar".

Arcaria är ett alternativt Europa, ja. Saga är ett riddar-fantasy-medeltidsspel. Blir lätt eurocentrerat då.

Ett spel som utspelade sig i det verkliga Byzans hade förmodligen också talat om "de otrogna" ur deras synvinkel, som man ständigt var i krig med från och med sexhundratalets slut. Eller?

 

[DesertRain]

De har istället ärvt religionen från det gamla imperiet (Angoria) som är rätt så inspirerat av tidiga Rom med väldigt mycket keltiska influenser.

Vad hos den keltiska religionen tänker du på då? Det är fortfarande en statsreligion, eller?

Inspirationen till religionen är huvudsakligen från kelterna, gudarna är löst baserade på keltiska sådana samt är mytologin också i stort baserad på keltisk mytologi. Den religionen ärvde Otaria efter att Angoria föll ihop. Själva Angoria är typ, i stort sätt, en blandning av Rom på 500-talet f.Kr och kelter. Så lite kulturella spår av detta finns kvar i Otaria, fast de är väldigt få då det har gått över 1000 år sedan Angoria upphörde att existera.

Så den keltisk-inspirerade religionen från Angoria är fortfarande statsreligion, men en ny religion som är monoteistisk håller på att spridas österifrån och vinner allt fler anhängare i Otaria. Det är denna nya religion som jag jobbar på för tillfället. Målet är att skapa en lite annorlunda monoteistisk religion som inte omedelbart skriker kristendom, judendom eller islam.

Det keltisk-inspirerade arvet från Angoria lever kvar betydligt tidigare i Avenor som var en annan av Angorias successor states, innan det också kollapsade, och som var centrum för Angoria både kulturellt och politiskt.