Nekromanti Carcosa - de förlorade vikingarnas stad
- Thread starter anth
- Start date
anth
Vetefan
Nästa dag ger de sig av mot nordost, det håll som Ratsugars tinnar ska ligga. De har även ett annat problem, deras mat har tagit slut så de måste hitta någonstans att proviantera eller så får de börja banta. För att fördriva hungern börjar vikingarna lära sig infödingsspråket av Spring och Gem. De lär sig att drakar heter "dinosaurier", utomjordingarnas armborst heter "strålpistoler" och att det stora armborstet de tog vid vraket heter "strålgevär".
På eftermiddagen kommer de fram till djungelstaden Arbogest, där röda och blå män lever sida vid sida och dresserar dra... dinosaurier. Vid portarna håller de på att inte bli insläppta på grund av Spring. Inte ens den vackraste prinsessa lyckas alltid charma sig fram här i livet. Hennes förfrågan om vad det kostar att bli insläppt missuppfattas som att de är villiga att betala i natura - vilket inte riktigt är fallet. Som tur är har Tjockulf med sig en säckpipa, från ett tidigare strandhugg i Skottland, som av någon outgrundlig anledning överlevt skeppsbrottet och följt med i Tjockulfs packning. Detta exotiska instrument, helt okänt på Carcosa, räcker mer än väl som betalning.
Efter en stunds flanerande och insupande av exotiska färger och dofter blir de omringade av två dussin blåa män. På Springs försiktiga förfrågan berättar den blå kaptenen att vikingarna ska föras till "de andra" i hålan och att man redan fått ett bra pris på främlingarna. Spring försöker övertyga kaptenen om att vikingarna i själva verket är heliga krigare sända av andarna och att de ensamma dräpt minst tio utomjordingar. Åt sånt nonsens fnyser bara kaptenen.
Vikingarna avväpnas snabbt (fast Thorstein lyckas gömma strålpistolen han tog av utomjordingarna) och förs iväg. Spring och Gem lämnas kvar men följer efter på betryggande avstånd. Vikingarna förs till ett 50 meter djupt hål som de sänks ner i med hjälp av en primitiv hiss. Två och en halv meter ovanför botten blir de brutalt utknuffade, inklusive Tjockulf på sin släde. Där nere finns massor med andra fångar, inklusive ett dussin vikingar. De känner bland annat igen Röv-Svein, Eirik, Runar, Torbjörn, Torbjörn och Torbjörn. Runar kommer fram till Tjockulf och berättar att han räknat ut allt: "Vi är döda allihop och de olika färgerna som människorna har visar hur de dött."
Plötsligt håller alla andan, Röv-Svein banar sig fram mot nykomlingarna...
[Slut på andra spelsessionen]
På eftermiddagen kommer de fram till djungelstaden Arbogest, där röda och blå män lever sida vid sida och dresserar dra... dinosaurier. Vid portarna håller de på att inte bli insläppta på grund av Spring. Inte ens den vackraste prinsessa lyckas alltid charma sig fram här i livet. Hennes förfrågan om vad det kostar att bli insläppt missuppfattas som att de är villiga att betala i natura - vilket inte riktigt är fallet. Som tur är har Tjockulf med sig en säckpipa, från ett tidigare strandhugg i Skottland, som av någon outgrundlig anledning överlevt skeppsbrottet och följt med i Tjockulfs packning. Detta exotiska instrument, helt okänt på Carcosa, räcker mer än väl som betalning.
Efter en stunds flanerande och insupande av exotiska färger och dofter blir de omringade av två dussin blåa män. På Springs försiktiga förfrågan berättar den blå kaptenen att vikingarna ska föras till "de andra" i hålan och att man redan fått ett bra pris på främlingarna. Spring försöker övertyga kaptenen om att vikingarna i själva verket är heliga krigare sända av andarna och att de ensamma dräpt minst tio utomjordingar. Åt sånt nonsens fnyser bara kaptenen.
Vikingarna avväpnas snabbt (fast Thorstein lyckas gömma strålpistolen han tog av utomjordingarna) och förs iväg. Spring och Gem lämnas kvar men följer efter på betryggande avstånd. Vikingarna förs till ett 50 meter djupt hål som de sänks ner i med hjälp av en primitiv hiss. Två och en halv meter ovanför botten blir de brutalt utknuffade, inklusive Tjockulf på sin släde. Där nere finns massor med andra fångar, inklusive ett dussin vikingar. De känner bland annat igen Röv-Svein, Eirik, Runar, Torbjörn, Torbjörn och Torbjörn. Runar kommer fram till Tjockulf och berättar att han räknat ut allt: "Vi är döda allihop och de olika färgerna som människorna har visar hur de dött."
Plötsligt håller alla andan, Röv-Svein banar sig fram mot nykomlingarna...
[Slut på andra spelsessionen]
anth
Vetefan
Vi får se hur länge jag orkar hålla på. Jag skriver tyvärr inte speciellt snabbt. Att skriva ner krönikan för en spelsession tar ungefär dubbelt så lång tid som det tar att spela den.Cybot said:
anth
Vetefan
Nå, jag känner mig på gott humör idag - i alla falla tillräckligt gott för att återuppta min berättelse.
Hur långt hade vi hunnit?
Jo, våra vikingar hade just blivit tillfångatagna och förda till ett djupt hål, där de träffade fler tillfångatagna vikingar.
Infödingskvinnorna Spring och Gem hade följt efter på säkert avstånd och sett vart vikingarna fördes.
När Spring och Gem ser hur vikingarna sänks ner i hålan får Gem en idé och börjar springa mot stadsporten, Spring följer efter. När de närmar sig de öppna stadsportarna hör de ett hemskt oväsen; det är vaktchefen som leker med sin nya leksak, säckpipan som han fick av Tjockulf.
Gem fortsätter att springa ut ur staden och på vägen ut sliter hon åt sig säckpipan från den förbluffade mannen. På sin väg ut i djungeln försöker hon frambringa så mycket oljud hon kan ur det djävulska instrumentet.
Spring och hennes vargödla Fountain är bara ett par meter bakom och efter dem springer två vakter som tagit upp förföljandet. Springs plan är att skjuta ner vakterna med sin strålpistol så fort de utom synhåll från stadsporten, men just som hon höjer strålpistolen för att skjuta hörs ett infernaliskt oväsen från djungeln framför dem. Vid detta ljud vänder vakterna och flyr.
Spring skjuter den ena vakten i ryggen och Fountain river den andra. Spring och Gem, fortfarande spelandes på säckpipan, rusar mot stadsporten utan att se sig om. När de närmar sig stadsporten ser de hur de 4 kvarvarande vakterna förtvivlat försöker stänga portarna, som av någon obegriplig arkitektonisk anledning öppnas inåt mot staden. De lyckas ta sig in innan portarna stängs, men medan Spring stannar upp fortsätter Gem att spela och springa mot hålet med fångar.
Gem har fortfarande inte vänt sig om men hon förstår att det inte bara är den infernaliska säckpipemusiken som orsakar paniken runt henne. NÅGOT kommer efter henne. När hon kommer fram kastar hon ner säckpipan mot Tjockulfs släde långt där nere och springer sedan in i en sidogränd för att försöka leta sig tillbaka till stadsportarna och Spring.
Spring, som stannat kvar vid porten vänder sig om och börjar skjuta ner vakterna och hindrar därmed effektivt porten från att stängas. Hon och Fountain hinner göra sig av med 3 av vakterna innan en hord vildsinta dinosaurier stormar in i staden och den fjärde vakten slits i stycken på bara ett par sekunder. Det är inte jättestora dinosaurier, bara manshöga - men att se ett par dussin komma rusande får även den modigaste att börja darra.
Alla dinosaurier utom en fortsätter att sprida panik i staden, den sista stannar kvar för att mumsa på det som är kvar av vakten. Spring gömmer sig bakom ena porten och ber en stilla bön att den inte ska se henne, utan snarast bege sig efter sin flock. Då ser hon Gem komma smygande och gömma sig bakom ett stånd jakmjölk en liten bit bort.
Gem kastar ett krus jakmjölk på den andra porten och när dinon går för att undersöka det krossade kruset kan Spring smyga över till Gem. Tillsammans tar de sig in i ett hus och upp på taket för att få en överblick vad som händer: dinosar löper amok i staden och alla människor flyr för sina liv. De ser även "citadellet", en enorm svamp innanför en palissad precis bredvid hålet och bestämmer sig för att ta sig dit.
På vägen hittar de en skadad blå soldat med ett strålgevär. Det visar sig vara kaptenen som tog vikingarna tillfånga, han ber dem hjälpa honom till citadellet. De tar tag i varsin arm och börjar gå. Väl framme vid palissadportarna utanför citadellet börjar han bulta och skrika för att bli insläppt - detta fortgår några minuter utan att något händer. Till slut lyckas Spring och Gem övertyga honom om att använda strålgeväret mot portarna för att ta sig in. Det visar sig fungera som en eldkastare och portarna börjar brinna.
Hur långt hade vi hunnit?
Jo, våra vikingar hade just blivit tillfångatagna och förda till ett djupt hål, där de träffade fler tillfångatagna vikingar.
Infödingskvinnorna Spring och Gem hade följt efter på säkert avstånd och sett vart vikingarna fördes.
När Spring och Gem ser hur vikingarna sänks ner i hålan får Gem en idé och börjar springa mot stadsporten, Spring följer efter. När de närmar sig de öppna stadsportarna hör de ett hemskt oväsen; det är vaktchefen som leker med sin nya leksak, säckpipan som han fick av Tjockulf.
Gem fortsätter att springa ut ur staden och på vägen ut sliter hon åt sig säckpipan från den förbluffade mannen. På sin väg ut i djungeln försöker hon frambringa så mycket oljud hon kan ur det djävulska instrumentet.
Spring och hennes vargödla Fountain är bara ett par meter bakom och efter dem springer två vakter som tagit upp förföljandet. Springs plan är att skjuta ner vakterna med sin strålpistol så fort de utom synhåll från stadsporten, men just som hon höjer strålpistolen för att skjuta hörs ett infernaliskt oväsen från djungeln framför dem. Vid detta ljud vänder vakterna och flyr.
Spring skjuter den ena vakten i ryggen och Fountain river den andra. Spring och Gem, fortfarande spelandes på säckpipan, rusar mot stadsporten utan att se sig om. När de närmar sig stadsporten ser de hur de 4 kvarvarande vakterna förtvivlat försöker stänga portarna, som av någon obegriplig arkitektonisk anledning öppnas inåt mot staden. De lyckas ta sig in innan portarna stängs, men medan Spring stannar upp fortsätter Gem att spela och springa mot hålet med fångar.
Gem har fortfarande inte vänt sig om men hon förstår att det inte bara är den infernaliska säckpipemusiken som orsakar paniken runt henne. NÅGOT kommer efter henne. När hon kommer fram kastar hon ner säckpipan mot Tjockulfs släde långt där nere och springer sedan in i en sidogränd för att försöka leta sig tillbaka till stadsportarna och Spring.
Spring, som stannat kvar vid porten vänder sig om och börjar skjuta ner vakterna och hindrar därmed effektivt porten från att stängas. Hon och Fountain hinner göra sig av med 3 av vakterna innan en hord vildsinta dinosaurier stormar in i staden och den fjärde vakten slits i stycken på bara ett par sekunder. Det är inte jättestora dinosaurier, bara manshöga - men att se ett par dussin komma rusande får även den modigaste att börja darra.
Alla dinosaurier utom en fortsätter att sprida panik i staden, den sista stannar kvar för att mumsa på det som är kvar av vakten. Spring gömmer sig bakom ena porten och ber en stilla bön att den inte ska se henne, utan snarast bege sig efter sin flock. Då ser hon Gem komma smygande och gömma sig bakom ett stånd jakmjölk en liten bit bort.
Gem kastar ett krus jakmjölk på den andra porten och när dinon går för att undersöka det krossade kruset kan Spring smyga över till Gem. Tillsammans tar de sig in i ett hus och upp på taket för att få en överblick vad som händer: dinosar löper amok i staden och alla människor flyr för sina liv. De ser även "citadellet", en enorm svamp innanför en palissad precis bredvid hålet och bestämmer sig för att ta sig dit.
På vägen hittar de en skadad blå soldat med ett strålgevär. Det visar sig vara kaptenen som tog vikingarna tillfånga, han ber dem hjälpa honom till citadellet. De tar tag i varsin arm och börjar gå. Väl framme vid palissadportarna utanför citadellet börjar han bulta och skrika för att bli insläppt - detta fortgår några minuter utan att något händer. Till slut lyckas Spring och Gem övertyga honom om att använda strålgeväret mot portarna för att ta sig in. Det visar sig fungera som en eldkastare och portarna börjar brinna.
Anarchclown
Swashbuckler
anth
Vetefan
Jag fick plötsligt en sån lust att berätta vad som hände med våra vänner vikingarna - och jag måste säga att vid min ålder gäller det att ta tillvara på tillfällena när lusten faller på.
[Valinxh' nya rollperson är Hati, anth tog tillfälligt över Eirik då Tjockulf är skadad]
Var var vi?
Jo, Runar har just avslöjat att han räknat ut att de är döda och de konstiga hudfärgerna beror på hur man dött, samtidigt skingras alla för Röv-Svein på väg...
Tjockulf, som ligger på sin bår, har ingen möjlighet att fly - han får helt enkelt hålla andan medan han blir omfamnad av Röv-Sveins ludna armar och lukt. Samtidigt börjar Valinxh ifrågasätta Runars idé: "om vi är döda och hudfärgen beror på hur man dött - varför har vikingarna inte ändrat hudfärg?" Runar öppnar munnen för att svara, men stänger den igen. Proceduren upprepas två-tre gånger och till slut säger han: "jag tänkte inte på det".
De får mer bevis på att de andra vikingarna har ägnat sig åt djupt tankearbete under fångenskapen. Fritjof: "ingen av oss förstår ett ord av vad infödingarna säger. det låter som de vore fulla, men de luktar inte sprit". Torbjörn: "vi hade lite problem i början med de andra fångarna, men efter att vi haft ihjäl ett par av dem har de låtit oss vara ifred", han pekar på ett par utspridda lik. Vikingarna berättar även att förutom hisskorgen är den enda vägen ut en gång med ett fällgaller.
Valinxh tar raskt upp två stenar och går bort till fällgallret. Hon börjar sedan slå med stenarna som om fällgallret var en jättelik xylofon. Alla Carcosianer, både fångarna nere i gropen och de uppe vid hålets kant, ser förundrat på vad den tokiga utbölingskvinnan gör. Brynjolf är dock snabbt med på noterna; på hans kommando ställer sig vikingarna, tryckta mot väggen på var sin sida av fällgallret, och väntar...
Efter ett par minuter kommer en vakt med spjut gående, vakten säger något obegripligt på sin rotvälska, antagligen "sluta upp med det där infernaliska oväsendet din tokiga kvinna". Spjutbladet är för övrigt rödskimrande.
Valinxh' plan är lika enkel som genial: att reta vakten tills denne sticker spjutet genom gallret - och då avväpna vakten. Planen visar sig dock ha en liten brist; Valinxh hinner inte hoppa undan i tid, utan spetsas på spjutet. Ett "neeej" hörs från en av vikingarna; det är Valinxh muskulösa tvillingsyster, Hati den kalla, som ser sin syster dö.
Förutom denna lilla fadäs går allt som planerat: Eirik sliter åt sig spjutet, Torbjörn och Torbjörn grabbar tag i den förvånade vaktens armar, som följer med genom gallret - sedan är det bara för Eirik att lösgöra spjutet från Valinxh och vakt för att sedan sticka det i den fasthållne.
Alla vikingar hjälps nu åt att lyfta fällgallret. Det tar lite tid, men gallret är obevekligen på väg upp. Vid det här laget har infödingarna blivit som tokiga och övriga fångar rusar fram för att hjälpa till och samtidigt krypa under gallret.
Ytterligare tre vakter, den här gången utrustade med pålyxor, kommer springande. Tjockulf beordrar vikingarna att hålla sig undan och låta infödingarna ta livet av varandra - vilket de tycks göra med glädje.
Plötsligt faller något ner på Tjockulfs mage, det är hans säckpipa - pris ske gudarna! Tjockulf börjar genast spela.
Alla vikingar har nu tagit sig under fällgallret; även Hati, bärande på sin döda tvillingsyster. Thorstein med sin strålpistol och Eirik med det rödskimrande spjutet dräper raskt den första yxvakten som plundras - så är Torbjörn utrustad med yxa och Brynjolf med dolk. Det ena leder till det andra och övriga vakter dör även de.
Vår tappra hjältar följer gången som leder ut i ett stort rum med ytterligare 6 gångar. Överallt hör de mänakliga skrik av smärta, samt skrik från något som definitivt inte är mänskligt. De leker "snurra Tjockulf" och släden pekar slutligen på gång nummer fyra - så var det bestämt. De följer gången som leder till en trappa upplyst av facklor. Här tar Hati farväl av sin döda syster då bördan blivit alltför tung att bära.
Trappan leder till ytterligare en gång med två stendörrar på var sida och en trädörr i bortre ändan.
Bakom fjärde dörren hör de, trots det infernaliska oljudet, ett krafsande. Tjockulf slutar spela och krafsandet slutar det med.
Bakom första stendörren finns ett konstigt kök med tillhörande örtträdgård - men inget som kan liknas vid vikingaföda så de stänger och går vidare.
Bakom andra stendörren finns en gång som slutar i en till dörr, de stänger och går vidare.
Bakom tredje stendörren finns en ziggurat och på toppen av zigguraten finns en stor stående metallcirkel; däri finns finns någon uppspänd, som den Vitruvianske mannen. Mannen är brun och lever fortfarande. Han säger något obegripligt - antagligen ber han om vatten eller hjälp. De stänger och går vidare.
Bakom trädörren vid korridorens slut finns ytterligare en trappa som går uppåt.
De kommer upp i ett stort rum med 5 dörrar, mitt i rummet står ett stort skelett av en dinosaurie. De tar mittendörren som leder till ytterligare ett rum som de går in till. På ena väggen finns en tavla, föreställande något abstrakt, men som ändå får dem att känna sig illa till mods. Under tavlan finns ett stenhandfat som sitter fast i väggen, det finns brunfärgade avlagringar i handfatet. I rumet finns även trappa som de går uppför.
De kommer in i ett stort rum med ett brinnande fyrfat och ett bord där det står massor med flaskor innehållandes en mörkröd vätska. I bortre väggen finns en cirkelrund fördjupning som kan vara en öppning även om våra små genier inte kommer på hur man gör för att öppna den. Plötsligt kommer en röd man från trappan bakom dem och innan han hinner hämta sig från överraskningen är han tillfångatagen. Eirik hotar att sticka spjutet i honom om han inte berättar hur man öppnar fördjupningen. De förstår inte ett ord av vad mannen säger och det är ytterst tveksamt om mannen förstått vad de menat heller. Eirik verkställer sitt löfte och mannen dör med ett väldigt oförstående uttryck i ansiktet.
I rummet finns även 4 tavlor, tre av dem visar abstrakta olycksbådande motiv, den fjärde verkar vara en målning av just detta rum, inklusive fördjupningen i väggen. Brynjolf pressar in fördjupningen i tavlan och fördjupningen i väggen öppnas. På andra sidan finns en spiraltrappa i en ovanligt grå och tråkig färg. De går uppför och passerar två avsatser med dörrar som de struntar i. Till slut verkar de komma upp i något som ser ut som insidan av ett träskjul - äntligen har de nått upp till marknivån!
De öppnar skjuldörren och ser att de är på insidan av en palissad. Bredvid skjulet finns en enorm svamp med dörr. Bredvid svampen finns en enorm dinosaurie fastkedjad; en 40 ton tung brontosaurus, som försöker undvika de brinnande palissadportarna. På andra sidan de brinnande palissadportarna skriker sig en inföding hes.
De lossar dinons kedja och retirerar in i skjulet. Tanken är nu att Thorstein ska skjuta jättedjuret i baken med strålpistolen så att den, galen av smärta, rusar genom de brinnande portarna. Thorstein skjuter, dinosaurien tvärdör och vikingarna står med gapande munnar och stirrar på det magiska vapnet. Planen får ändå betraktas som en succé då den gigantiska varelsen faller mot de brinnande portarna. På andra sidan släpper Spring och Gem sin skadade kapten för att kasta sig undan. Kaptenen blir dock väldigt platt.
[Valinxh' nya rollperson är Hati, anth tog tillfälligt över Eirik då Tjockulf är skadad]
Var var vi?
Jo, Runar har just avslöjat att han räknat ut att de är döda och de konstiga hudfärgerna beror på hur man dött, samtidigt skingras alla för Röv-Svein på väg...
Tjockulf, som ligger på sin bår, har ingen möjlighet att fly - han får helt enkelt hålla andan medan han blir omfamnad av Röv-Sveins ludna armar och lukt. Samtidigt börjar Valinxh ifrågasätta Runars idé: "om vi är döda och hudfärgen beror på hur man dött - varför har vikingarna inte ändrat hudfärg?" Runar öppnar munnen för att svara, men stänger den igen. Proceduren upprepas två-tre gånger och till slut säger han: "jag tänkte inte på det".
De får mer bevis på att de andra vikingarna har ägnat sig åt djupt tankearbete under fångenskapen. Fritjof: "ingen av oss förstår ett ord av vad infödingarna säger. det låter som de vore fulla, men de luktar inte sprit". Torbjörn: "vi hade lite problem i början med de andra fångarna, men efter att vi haft ihjäl ett par av dem har de låtit oss vara ifred", han pekar på ett par utspridda lik. Vikingarna berättar även att förutom hisskorgen är den enda vägen ut en gång med ett fällgaller.
Valinxh tar raskt upp två stenar och går bort till fällgallret. Hon börjar sedan slå med stenarna som om fällgallret var en jättelik xylofon. Alla Carcosianer, både fångarna nere i gropen och de uppe vid hålets kant, ser förundrat på vad den tokiga utbölingskvinnan gör. Brynjolf är dock snabbt med på noterna; på hans kommando ställer sig vikingarna, tryckta mot väggen på var sin sida av fällgallret, och väntar...
Efter ett par minuter kommer en vakt med spjut gående, vakten säger något obegripligt på sin rotvälska, antagligen "sluta upp med det där infernaliska oväsendet din tokiga kvinna". Spjutbladet är för övrigt rödskimrande.
Valinxh' plan är lika enkel som genial: att reta vakten tills denne sticker spjutet genom gallret - och då avväpna vakten. Planen visar sig dock ha en liten brist; Valinxh hinner inte hoppa undan i tid, utan spetsas på spjutet. Ett "neeej" hörs från en av vikingarna; det är Valinxh muskulösa tvillingsyster, Hati den kalla, som ser sin syster dö.
Förutom denna lilla fadäs går allt som planerat: Eirik sliter åt sig spjutet, Torbjörn och Torbjörn grabbar tag i den förvånade vaktens armar, som följer med genom gallret - sedan är det bara för Eirik att lösgöra spjutet från Valinxh och vakt för att sedan sticka det i den fasthållne.
Alla vikingar hjälps nu åt att lyfta fällgallret. Det tar lite tid, men gallret är obevekligen på väg upp. Vid det här laget har infödingarna blivit som tokiga och övriga fångar rusar fram för att hjälpa till och samtidigt krypa under gallret.
Ytterligare tre vakter, den här gången utrustade med pålyxor, kommer springande. Tjockulf beordrar vikingarna att hålla sig undan och låta infödingarna ta livet av varandra - vilket de tycks göra med glädje.
Plötsligt faller något ner på Tjockulfs mage, det är hans säckpipa - pris ske gudarna! Tjockulf börjar genast spela.
Alla vikingar har nu tagit sig under fällgallret; även Hati, bärande på sin döda tvillingsyster. Thorstein med sin strålpistol och Eirik med det rödskimrande spjutet dräper raskt den första yxvakten som plundras - så är Torbjörn utrustad med yxa och Brynjolf med dolk. Det ena leder till det andra och övriga vakter dör även de.
Vår tappra hjältar följer gången som leder ut i ett stort rum med ytterligare 6 gångar. Överallt hör de mänakliga skrik av smärta, samt skrik från något som definitivt inte är mänskligt. De leker "snurra Tjockulf" och släden pekar slutligen på gång nummer fyra - så var det bestämt. De följer gången som leder till en trappa upplyst av facklor. Här tar Hati farväl av sin döda syster då bördan blivit alltför tung att bära.
Trappan leder till ytterligare en gång med två stendörrar på var sida och en trädörr i bortre ändan.
Bakom fjärde dörren hör de, trots det infernaliska oljudet, ett krafsande. Tjockulf slutar spela och krafsandet slutar det med.
Bakom första stendörren finns ett konstigt kök med tillhörande örtträdgård - men inget som kan liknas vid vikingaföda så de stänger och går vidare.
Bakom andra stendörren finns en gång som slutar i en till dörr, de stänger och går vidare.
Bakom tredje stendörren finns en ziggurat och på toppen av zigguraten finns en stor stående metallcirkel; däri finns finns någon uppspänd, som den Vitruvianske mannen. Mannen är brun och lever fortfarande. Han säger något obegripligt - antagligen ber han om vatten eller hjälp. De stänger och går vidare.
Bakom trädörren vid korridorens slut finns ytterligare en trappa som går uppåt.
De kommer upp i ett stort rum med 5 dörrar, mitt i rummet står ett stort skelett av en dinosaurie. De tar mittendörren som leder till ytterligare ett rum som de går in till. På ena väggen finns en tavla, föreställande något abstrakt, men som ändå får dem att känna sig illa till mods. Under tavlan finns ett stenhandfat som sitter fast i väggen, det finns brunfärgade avlagringar i handfatet. I rumet finns även trappa som de går uppför.
De kommer in i ett stort rum med ett brinnande fyrfat och ett bord där det står massor med flaskor innehållandes en mörkröd vätska. I bortre väggen finns en cirkelrund fördjupning som kan vara en öppning även om våra små genier inte kommer på hur man gör för att öppna den. Plötsligt kommer en röd man från trappan bakom dem och innan han hinner hämta sig från överraskningen är han tillfångatagen. Eirik hotar att sticka spjutet i honom om han inte berättar hur man öppnar fördjupningen. De förstår inte ett ord av vad mannen säger och det är ytterst tveksamt om mannen förstått vad de menat heller. Eirik verkställer sitt löfte och mannen dör med ett väldigt oförstående uttryck i ansiktet.
I rummet finns även 4 tavlor, tre av dem visar abstrakta olycksbådande motiv, den fjärde verkar vara en målning av just detta rum, inklusive fördjupningen i väggen. Brynjolf pressar in fördjupningen i tavlan och fördjupningen i väggen öppnas. På andra sidan finns en spiraltrappa i en ovanligt grå och tråkig färg. De går uppför och passerar två avsatser med dörrar som de struntar i. Till slut verkar de komma upp i något som ser ut som insidan av ett träskjul - äntligen har de nått upp till marknivån!
De öppnar skjuldörren och ser att de är på insidan av en palissad. Bredvid skjulet finns en enorm svamp med dörr. Bredvid svampen finns en enorm dinosaurie fastkedjad; en 40 ton tung brontosaurus, som försöker undvika de brinnande palissadportarna. På andra sidan de brinnande palissadportarna skriker sig en inföding hes.
De lossar dinons kedja och retirerar in i skjulet. Tanken är nu att Thorstein ska skjuta jättedjuret i baken med strålpistolen så att den, galen av smärta, rusar genom de brinnande portarna. Thorstein skjuter, dinosaurien tvärdör och vikingarna står med gapande munnar och stirrar på det magiska vapnet. Planen får ändå betraktas som en succé då den gigantiska varelsen faller mot de brinnande portarna. På andra sidan släpper Spring och Gem sin skadade kapten för att kasta sig undan. Kaptenen blir dock väldigt platt.