entomophobiac
Low Prep High Play
Landet är i krig. En stor armé har skickats västerut över havet för att invadera det alltid lika hatade grannlandet. De har aldrig haft en ärlig chans. Invasionen kommer göra det egna landet rikt.
Kvar hemma finns de som är för gamla, för unga, eller helt enkelt opassliga för att ta över sina titlar. När de riktiga ädlingarna följt med armén till kriget så har de blivit kvar för att förvalta arvet. Klå upp bönder; lagra mat i förråden; göra sånt som adel gör. Men få av dem gillar det utan ser istället fram emot arméns och den vanliga ordningens återkomst.
Men sedan kommer en inbjudan. Bankett i staden Oldport. Hertigen av Oldport själv bjuder de andra höga hönsen i landet--rollpersonerna. Väl där kommer nyheten. Kriget är redan förlorat. Alla de som skickades är döda eller fångade. De är inte på väg tillbaka. Istället är en invasionsstyrka på väg hit för storskalig hämnd. Det är upp till oss, här i detta rum, att försvara det vi har.
Men kommer Jane Cooke--landets "Robin Hood"--kunna samarbeta med den förvaltare som fått ta över hennes gods och adliga rättigheter? Kommer Aldric Row kunna slita sig från rodret och stanna på land länge nog att göra någon skillnad? Kommer unga Annabelle Worley förmå sig själv att hålla huvudet rent från alkoholen länge nog att inse vad som sker? Och kommer de kunna få drottningen att förstå allvaret i situationen istället för att bara låsa in sig i huvudstaden och hålla för öronen?
###
Senaste tiden har mitt ledmotiv varit att experimentera med one-shots. Det är något jag gjorde mycket i början av 2000-talet som nyligen flyttad hemifrån och med gruppkonstellationer som sällan var desamma två kvällar i rad och därför lämpade sig dåligt för kampanjer. Det är typ det bästa jag vet med rollspel överhuvudtaget.
Inför den här kvällen var planen följande: bygg ett scenario som är helt skapat för onlinespel och inte skulle gå att spela "som vanligt" runt ett bord. Fundera på vad det ens innebär.
Resultatet har fått namnet Carrion for the Carrion Crows och är en sorts Game of Thrones fast för kassa ädlingar.
Sakerna som gjorts möjliga digitalt är följande:
Vi har spelat ett första tillfälle nu och det kommer bli lite tillbaka till ritbordet med många av reglerna som hade första utkast inför kvällen. För de behöver helt enkelt vara tydligare och mer formaliserade för att fungera. Men som första led i experimentet var det väldigt givande och roligt att se hur en digital plattform går att utnyttja lite "mer" än att bara tolka spelandet som det görs runt bordet.
Finns mycket mer att utforska här och med den rådande COVID-19-situationen är det inte sista experimentet.
Fortsättning följer dessutom på söndag om två veckor...
Kvar hemma finns de som är för gamla, för unga, eller helt enkelt opassliga för att ta över sina titlar. När de riktiga ädlingarna följt med armén till kriget så har de blivit kvar för att förvalta arvet. Klå upp bönder; lagra mat i förråden; göra sånt som adel gör. Men få av dem gillar det utan ser istället fram emot arméns och den vanliga ordningens återkomst.
Men sedan kommer en inbjudan. Bankett i staden Oldport. Hertigen av Oldport själv bjuder de andra höga hönsen i landet--rollpersonerna. Väl där kommer nyheten. Kriget är redan förlorat. Alla de som skickades är döda eller fångade. De är inte på väg tillbaka. Istället är en invasionsstyrka på väg hit för storskalig hämnd. Det är upp till oss, här i detta rum, att försvara det vi har.
Men kommer Jane Cooke--landets "Robin Hood"--kunna samarbeta med den förvaltare som fått ta över hennes gods och adliga rättigheter? Kommer Aldric Row kunna slita sig från rodret och stanna på land länge nog att göra någon skillnad? Kommer unga Annabelle Worley förmå sig själv att hålla huvudet rent från alkoholen länge nog att inse vad som sker? Och kommer de kunna få drottningen att förstå allvaret i situationen istället för att bara låsa in sig i huvudstaden och hålla för öronen?
###
Senaste tiden har mitt ledmotiv varit att experimentera med one-shots. Det är något jag gjorde mycket i början av 2000-talet som nyligen flyttad hemifrån och med gruppkonstellationer som sällan var desamma två kvällar i rad och därför lämpade sig dåligt för kampanjer. Det är typ det bästa jag vet med rollspel överhuvudtaget.
Inför den här kvällen var planen följande: bygg ett scenario som är helt skapat för onlinespel och inte skulle gå att spela "som vanligt" runt ett bord. Fundera på vad det ens innebär.
Resultatet har fått namnet Carrion for the Carrion Crows och är en sorts Game of Thrones fast för kassa ädlingar.
Sakerna som gjorts möjliga digitalt är följande:
- Bristande information. Det finns en karta som spelarna har tillgång till och kan kladda på. Den är egentligen den enda sida de har tillgång till och vad de ritar på den är helt upp till dem. De kan välja att delge information, ljuga om saker, eller egentligen hantera den hur de vill. Jämte den finns också en karta som SL har ensam tillgång till där truppförflyttningar, scouter, spioner, och faktiska siffror används. Om en spelare vill resa så berättas det (oftast) i det offentliga rummet, men exakt var personen är finns bara lagrat på SL:s karta.
- Informationsasymmetri. Varje spelomgång är indelad i en offentlig del och en "night phase". Under den offentliga delen snackar spelarna bäst de vill och under night phase sker alla förflyttningar och andra saker på SL:s karta. Spelarna kan egentligen bara veta vad de själva gör och har ingen aning om vad som händer exempelvis med en spion som försvinner eller en armé som inte svarar längre.
- Hemlighetsmakeri. Online, i vårt fall med Discord-kanaler, är det trivialt att kommunicera hemligheter till andra spelare. Vi har valt ett upplägg där nya kanaler skapas fritt och spelare kan dra med varandra in där för att snacka. Dels skapar det roliga situationer (som när en grupp döps till "no backstabbin") och dels skapar det även en intressant dynamik som blir mer som ett festmingel än som ett traditionellt bordsrollspel.
Vi har spelat ett första tillfälle nu och det kommer bli lite tillbaka till ritbordet med många av reglerna som hade första utkast inför kvällen. För de behöver helt enkelt vara tydligare och mer formaliserade för att fungera. Men som första led i experimentet var det väldigt givande och roligt att se hur en digital plattform går att utnyttja lite "mer" än att bara tolka spelandet som det görs runt bordet.
Finns mycket mer att utforska här och med den rådande COVID-19-situationen är det inte sista experimentet.
Fortsättning följer dessutom på söndag om två veckor...
