Aralion Ravathon
Veteran
Hejsan!
Min rollperson Aralion (igen), har den förmågan att hantera två Carwelansvärd, och han hanterar dessa med en enorm skicklighet. Men så har han ett MÄKTIGT svärd, som används i krig....gissa vilket alvsvärd jag talar om??? =))
*Kort betänketid*
Ja just det, Lyfalisvärdet, detta svärd har uträttat stordåd. =)
Men det är också det svärdet som jag dräpte en som jag trodde var MIN kompis, men som visade sig vara välda rutten, det är nämnligen så att Jargien står inför undergång i vår episka kampanj, eller "vår", jag menar min rollspelsledare's kampanj, och VI måste göra vårt yttersta för att rädda Jargien vilket vi självfallet gör. Men så kom vi till att ett uråldrigt monster, en Golem väcktes till liv, skapad av ren onska i tidernas begynnelse, dräpt av präster från Jargien. Men återuppväckt av ett antal "faktorater", men vi många av Jargien's förkämpar, dräpte detta onda ting. Men min "vän", Cirefalier'n Ezharin, svek oss, och då vi skulle spränga bron som Kiagaturmo som monstret på 10 meter hette, så fick han vår plan att misslyckas, nästan ialla fall. Han skar av repet där bomben satt, men med ett mycket hjältemodigt kast lyckades Sigryn Alliandilen, kasta en fackla mot bomben, och hon blev tvungen att slänga sig ned i floden. Men vi fick monstret på fall. Och det dräpte vi med specialvapen. Sedan tog mitt Lyfalisvärd över, han hade ju en Cirefalier, som han NU Skulle ta itu med. Och Sigryn instämde, eftersom att HON också var en väldigt god vän med Ezharin. Ezharin's patetiska försök att komma undan med livet i behåll var: "Jag fick två val, ett var att inse att den mörka sidan var mycket bättre och få överleva och därmed gå med Balamor då Aralion dräpte honom till sist, eller DÖ", och jag valde livet"....han proklamerade också att VI skulle ha gjort samma idiotiska sak jag och Sigryn om vi ställdes inför detta val. Detta fick oss att se rosenrött, Sigryn och jag höll ett rådslag om vad vi skulle göra med förrädaren. Och de kom fram till att jag skulle få den äran att leka Bödel. Och det gjorde jag. Ingen pardo till Ezharin alls.
Orsak till detta: Han ville inte att Jargien skulle klara sig undan denna svåra tid. Och att HAN smutskastade Daak...Den ende guden...."The one and only"
Per "fanns det verkligen båtar på medeltiden" Lundmark, alias Aralion Ravathon.... (observera att då jag sade detta klassiska citat så var jag inte gammal alls, typ 14 år". Och tänkte mig inte för. =)
Min rollperson Aralion (igen), har den förmågan att hantera två Carwelansvärd, och han hanterar dessa med en enorm skicklighet. Men så har han ett MÄKTIGT svärd, som används i krig....gissa vilket alvsvärd jag talar om??? =))
*Kort betänketid*
Ja just det, Lyfalisvärdet, detta svärd har uträttat stordåd. =)
Men det är också det svärdet som jag dräpte en som jag trodde var MIN kompis, men som visade sig vara välda rutten, det är nämnligen så att Jargien står inför undergång i vår episka kampanj, eller "vår", jag menar min rollspelsledare's kampanj, och VI måste göra vårt yttersta för att rädda Jargien vilket vi självfallet gör. Men så kom vi till att ett uråldrigt monster, en Golem väcktes till liv, skapad av ren onska i tidernas begynnelse, dräpt av präster från Jargien. Men återuppväckt av ett antal "faktorater", men vi många av Jargien's förkämpar, dräpte detta onda ting. Men min "vän", Cirefalier'n Ezharin, svek oss, och då vi skulle spränga bron som Kiagaturmo som monstret på 10 meter hette, så fick han vår plan att misslyckas, nästan ialla fall. Han skar av repet där bomben satt, men med ett mycket hjältemodigt kast lyckades Sigryn Alliandilen, kasta en fackla mot bomben, och hon blev tvungen att slänga sig ned i floden. Men vi fick monstret på fall. Och det dräpte vi med specialvapen. Sedan tog mitt Lyfalisvärd över, han hade ju en Cirefalier, som han NU Skulle ta itu med. Och Sigryn instämde, eftersom att HON också var en väldigt god vän med Ezharin. Ezharin's patetiska försök att komma undan med livet i behåll var: "Jag fick två val, ett var att inse att den mörka sidan var mycket bättre och få överleva och därmed gå med Balamor då Aralion dräpte honom till sist, eller DÖ", och jag valde livet"....han proklamerade också att VI skulle ha gjort samma idiotiska sak jag och Sigryn om vi ställdes inför detta val. Detta fick oss att se rosenrött, Sigryn och jag höll ett rådslag om vad vi skulle göra med förrädaren. Och de kom fram till att jag skulle få den äran att leka Bödel. Och det gjorde jag. Ingen pardo till Ezharin alls.
Orsak till detta: Han ville inte att Jargien skulle klara sig undan denna svåra tid. Och att HAN smutskastade Daak...Den ende guden...."The one and only"
Per "fanns det verkligen båtar på medeltiden" Lundmark, alias Aralion Ravathon.... (observera att då jag sade detta klassiska citat så var jag inte gammal alls, typ 14 år". Och tänkte mig inte för. =)
Det här skulle passa bättre i novellform, Aralion 
