ÄNTLIGEN!
Jag är lyrisk på typ alla plan efter att ha sett Casino Royale nu i kväll (fö den första Bondfilmen som ej setts på premiären sedan 1985). Elementen från novellen med samma namn finns med, även vissa mer ... traditionellt o-Bondiga (iaf filmens tolkning av Bond) vilket gör filmen bättre IMO.
Men det som verkligen lyfter den är att den känns både fräsch och retro på samma gång. Detta är James Bond, detta är så han ÄR, som han skapades, den karaktär han utvecklas till. Daniel Craig är i mitt tycke klockren som 007 och tangerar Connery i edge och farlighet flera ggr - han klarar av att slå om mellan människa och mördare på ett obehagligt trovärdigt sätt. Och CR visar just på människan - Bond är inte längre fjantifierad till en seriehjälte med gadgets och taskiga oneliners i parti och minut, utan är här en betydligt trovärdigare karaktär, med mer realism, mer gritty, mer blod, mer smärta, mindre finess, mer effektivitet - mer, helt enkelt. Sean Connery och Timothy Dalton var mina delade favoriter tidigare men Craig lär slå dem bägge så fort han blir varm i kläderna (han har kontrakt för två ytterligare filmer). Fjant-Bond är död, länge leve Bond!
Något negativt då? Jo, filmen är för lång med sina nära två-och-en-halv-timme och vissa delar känns för långt från Bond-formeln för att riktigt passa in, men det är småsaker i sammanhanget - Casino Royale är den bästa Bondrullen sedan GoldenEye och tävlar om att vara med i topp-fem-kampen gällande alla Bondfilmer som har gjorts.
Välkommen, 007, till 2000-talet.
Jag är lyrisk på typ alla plan efter att ha sett Casino Royale nu i kväll (fö den första Bondfilmen som ej setts på premiären sedan 1985). Elementen från novellen med samma namn finns med, även vissa mer ... traditionellt o-Bondiga (iaf filmens tolkning av Bond) vilket gör filmen bättre IMO.
Men det som verkligen lyfter den är att den känns både fräsch och retro på samma gång. Detta är James Bond, detta är så han ÄR, som han skapades, den karaktär han utvecklas till. Daniel Craig är i mitt tycke klockren som 007 och tangerar Connery i edge och farlighet flera ggr - han klarar av att slå om mellan människa och mördare på ett obehagligt trovärdigt sätt. Och CR visar just på människan - Bond är inte längre fjantifierad till en seriehjälte med gadgets och taskiga oneliners i parti och minut, utan är här en betydligt trovärdigare karaktär, med mer realism, mer gritty, mer blod, mer smärta, mindre finess, mer effektivitet - mer, helt enkelt. Sean Connery och Timothy Dalton var mina delade favoriter tidigare men Craig lär slå dem bägge så fort han blir varm i kläderna (han har kontrakt för två ytterligare filmer). Fjant-Bond är död, länge leve Bond!
Något negativt då? Jo, filmen är för lång med sina nära två-och-en-halv-timme och vissa delar känns för långt från Bond-formeln för att riktigt passa in, men det är småsaker i sammanhanget - Casino Royale är den bästa Bondrullen sedan GoldenEye och tävlar om att vara med i topp-fem-kampen gällande alla Bondfilmer som har gjorts.
Välkommen, 007, till 2000-talet.