Nekromanti Checklista med genusperspektiv för äventyr?

[Lupus Maximus]

Det funkar ju om någon spelare har medicin skillen tränad men annars är det inte ens culture gaming. Det är en bakgrundsdetalj.

Visst. Är man en passagerare som inte har med dem att göra så är det bara en bakgrundsdetalj. Det är ju knappast att man bryr sig om de som föder barn i staden man passerar heller.

Men de kan vara en glimt av en bakgrundsdetalj. Kanske spelarna håller på att förhandlar i rummet bredvid, eller tittar på en karta och planerar. Så hör de då kvinnan skriker av smärta från födslovärkarna. Eller att de är i andra änden av skeppet, dörren slås upp av en stressad person som söker någon som behöver hjälpa till. Kanske bara frågar om de sett X, sedan mummlar en ursäkt och rusar vidare.

Lite onödig bakgrundsinformation kan också göra under på paranoida spelare :grin:

 

[Tony.Meijer]

Med tanke på att många olika besättningar var dömda att tjänstgöra (tänker t.ex. på ryssarna vid slaget om Hogland) så kanske kan man använda nån cool intrig med det. Nu skrev du ju att spelarna var privilegade resenärer dock, men det är en tanke iaf.

Historiskt sätt så var det endast militära skepp som tvingade folk att tjänstgöra som sjömän (och då i praktiken bara en mindre del av besättningen). Men annars så var det en fin ide

 

[Lupus Maximus]

Den sista punkten är gjord, kan du ge ett exempel på hur jag ska genomföra den första?

En sak man kan använda sig av, i alla fall för en rollperson, är att sjömän ofta kan tävla med spelare och idrottare med att vara vidskepliga. Havet är rätt oförlåtande, så man vill inte riskera sin tur, Om sjömännen kopplar normbrytandet till att man undvek något de trodde skulle sluta i katastrof, så skulle krav från befälshåll att uppföra sig "rätt" kunna piska upp myteristämning.

En kvinna kan ha mönstrat på utklädd till man.

En kvinna som har en progressiv och inflytelserik far, troligtvis sedd som excentrisk av många, kan ha mycket större handlingsfriehet då folk inte vill stöta sig med fadern.

Jag har för mig att rika änkor hade mycket större handlingsfrihet och självbestämmande på den tiden, jämfört med gifta och ogifta kvinnor.

Kanske växt upp i kolonierna eller av andra anledningar inte uppfostrat strikt efter rådande normer (dock är det inte allt för ovanligt att det är de som lämnat landet som håller hårdast på traditioner).

Just nu kan jag inte komma på annan normbrytning för män än det som rör sig runt ras, religion eller läggning, men letandet efter sätt att hantera det är dock det samma.

Men i grund och botten, som jag ser det, så tar man reda på vad spelaren vill spela och sedan vrider man på det tillsammans tills man har en variant båda är bekväm med. Men det kan nog vara bra att poängtera att både manliga och kvinnliga rollpersoner kan vara vad de vill, dock behöver det inte vara socialt accepterat.

Spoiler: kommentarer

"Just nu kan jag inte komma på annan normbrytning för män än det som rör sig runt ras, religion eller läggning, men letandet efter sätt att hantera det är dock det samma."

Ang. ras så kom jag att tänka på slavhandeln som de flesta makter pysslade med. Barbarstaterna t.ex. handlade med tillfångatagna skeppare och england hade en enorm slavhandel med irländare både till den nya världen men även senare till amerika. Slavhandel från Afrika är ju rätt använd och dessutom visste jag personligen inte så mycket om irländarnas situation innan. Det kan vara en intressant normbrytning bland vita, med tanke på deras extremt låga mänskliga värde (irlänningars) alltså.

 

[chrull]

Jag ska vara ärlig. Jag tycker att jämlikhet är viktigt men jag är ointresserad av hur detta implementeras rent praktiskt. Ergo varför jag vill ha en checklista. Jag vill helt enkelt att Masque i varje fall ska vara godkänd.

Ge mig ett enkelt recept så gör jag det.

Ett enkelt recept till att inte skriva ett sexistiskt rollspel: Gör det inte.
Strunta i att inkludera sunkiga sexualiserade bilder. Strunta i att begränsa roller på grund av kön. Välkomna alla.
Det är ett spel som ska utspelas i fantasin, strunta i att begränsa dig av "historisk korrekthet".

Spoiler: kommentarer

Blir ett rollspel per automatik sexistiskt bara för att man säger att det är mindre vanligt att ett givet kön har en given roll?

Nej.
Men det som efterfrågades var en enkel genväg och vad jag presenterade tror jag är den enklaste genvägen.

Ram: Det blir per automatik en sexistisk världsskildring och det är något man bör förhålla sig till, tycker jag.

För mig handlar det bara om vilka värderingar man lägger in i det. "Kvinliga soldater är ovanliga". Vad är problemet med det? "Kvinnor kan inte bli soldater". Ok, det suger.

Jag vill inte ha en platt könsneutral värld. Jag tycker det är tråkigt. Jag har inga problem med att det finns mans- och kvinnodominerade yrkesgrupper så länge som det inte sätts något hinder för de som vill bryta mot normen.

Jag vill så långt det går undvika att ha historisk korrekthet och sexism som motpoler. Ja, det är svårt ibland men jag tycker att det är värt att kämpa för.

Ram: Det finns en hel del problem med "X är ovanligt men tillåtet" för det innebär ofta att normbrytare straffas och möter motstånd. Liksom Brianne får vara krigare men möts av ohyggliga mängder ifrågasättande, trakasserier, hån, motstånd och hot om våldtäkt.

Att spela Brianne en gång kam vara intresannt, men att alltid förväntas spela roller som bemöts av så mycket motstånd suger. Speciellt om det samma sexistiska strukturer man möts av i verklugheten.

Eller manliga banskötare som bemöts med pedofil misstankar för att det är ovanligt med män inom yrket. Spela den rollen en gång kan vara intressant men att ständigt behöva spela roller som bemöts med den fördommen suger.

Man kan skapa spel som problematiserar olika frågor, men här tycks fokus ligga på lösa mysterium på ett skepp. Inte på maktstrukturer. Och då kan man fundera på om man verkligen vill ha kvar sexismen

W176: Sant, men då är dessa bemötanden någonting som man kan arbeta med. Spelet kan arbeta med hur man i olika yrkeskårer eller maktstrukturer har en norm av respekt för rollen inte för könet. Det för mig är både intressantare och roligare än någon sorts grundsats att alla fördelningar i allt måste vara 50%.

Ram, haken är att man inte både äta kakan och ga den kvar.

Antingen har man kvar sexistiska maktstrukturer där alla roller bemöts utfrån sexistiska föreställningar, till exempel om yrke. Att män antingen är omanliga och/eller pedofiler om de vill bli barnskötare och att kvinnor är olämpade som soldater och sjömän. Då tycker jag man som spelskapare ska våga problematisera krind de här normerna och lyfta problmatiken. Som till exempel Sagas of the Icelanders gör.

Eller så spelar msn i könsnutral fiktion där de fördommar, förväbtningar och maktstrukturer som finns inte baseras på kön. Att kön på samma sät som ögonfärg är en irrelevant fysisk detalj som inte påverkar din roll i samhället.

Man kan inte både säga "Du slipper sexism och vi ska samtidigt ha kvar sexism, könsroller och sexistiska maktstrukturer"

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

w176: Jag tycker det är ett svartvitt sätt att se på det. De exempel som du beskriver är ingenting som jag skriver under på. Det som det handlar om för mig är inte om maktstrukturerna och möjliga val av yrken i sig, jag vill inte ha en värld där alla yrken är 50/50. Det tilltalar mig inte. Det handlar om RESPEKTEN för personen och positionen, inte könet. Sedan ser jag inga problem att göra avsteg från historisk korrekthet i de fall där det är relevant. Ok, jag gillar inte den helmanliga strukturen runt senaten; Då bygger jag bort DET. Jag gillar inte att kvinnoyrken har lägre status eller att kvinnor binds av de roller de förväntas ha och ta; Då bygger jag bort det. På det sättet kan jag skapa en värld som både har känslan av någonting historiskt korrekt och ett jämlikare samhälle.

Det är inte lätt, inte alls. Men om man som jag tycker att känslan av pseudo-historisk korrekthet är en del av en bra illusion så är det som jag sa tidigare värt att kämpa för. Jag har all respekt för att andra väljer andra vägar, jag vill bara säga att det inte behöver vara det självklara valet. Om alla oberoende av kön kan spela spelet, känna sig välkomna i det och ha kul i det så är inte könsslätstrukenhet en nödvändighet för mig.

Åh. Du har rätt. Det är ett svartvitt sätt att se Och ja håller med om vad du säger. Låt mig förklara vad jag menar:

Antingen finns sexism med i spelvärlden, eller så finns det inte. Ja/Nej. On/Off.

Den frågan är svartvit. Det går inte både att inte ha sexism och ha sexism på samma gång. Antingen förväntas det olika saker av män av kvinnor på grund av deras kön eller så gör det inte det.

Det är en ja eller nej fråga. Är sexism en del av fiktionen? Ja/Nej

Den frågan är enkel. Det är sen det blir svårt.

Väljer man ha könsneutral fiktion är problemet att det är JÄTTESVÅRT att faktiskt uppnå det. Vår kultur, vårt språk, hela vårt sätt att tänka är präglat av ett könat tänkande. Man kan sträva efter könsneutral fiktion men det är fruktansvärt svårt att uppnå det i praktiken. Könade föreställningar smyger in omedvetet hela tiden.

Ta till exempel en nutidssetting. Den KAN inte göras könsneutral utan att vi helt måste förändra hela historien, alla musik reference, all kultur, allt mode, all politik, allsa smahällsinsutitioner m.m.

Det skitsvårt att göra könsneutral fiktion.

Väljer man att ha kvar sexism står man inför en massa val kring hur man ska hantera sexismen. Precis som du säger finns det skitmånga sätt att hantera det. Man kan minska sexismen i settingen. Man kan förändra sexismen. Man kan göra små kulturella förändringar som ökar spelbarheten. Man kan lyfta in sexismen som tema och problematisera den.

Ta till exempel ett lajv jag tycker mycket om: Malcontenta är ett The Borgias/Games of Thrones/House of Cards inspirerat adels och intriglajv. Där har man valt att öppna upp könsrollerna när det gäller sysselsättningar, men ha kvar patrilinjär arv. De har valt att minska seximen ben behålla vissa sexistiska strukturer (arvsrätten). Detta ökar handlingsutrymmet för kvinnliga spelare men ändå behålla en del strukturer vi associerar med adelsintriger. Men det förutsätter fortfrande kvinnliga spelare i underläge maktmässigt. Även om underläget blir mycket mindre. Vilket fortfarande är problematiskt, men ett fullt giltigt val av design.

Frågan är skitkomplex, och i båda fallen finns det svårigheter i hur man hantera den. Och jag tycker man kan hantera den på både bra och dåliga sätt båge när man sträver efter könsneutral fiktion eller väljer att ha sexism i spelvärlden.

Jättebra svar!

Sexism för mig handlar om negativ särbehandling på grund av kön. Jag antar att det finns två skolor; endera så ser man all särbehandling som negativ eller också så ser man begränsande särbehandling som negativ. Jag tillhör de senare även om jag i samtliga fall där jag skriver både spel och äventyr tummar på ”historisk korrekthet” varje gång det kommer i vägen för någonting intressant. Jag vill också återigen trycka på att jag är inte på något sätt en fanatiker vad gäller historia och liknande, allt för mig bygger på att skapa en illusion av en pseudomedeltida värld med fantastiska inslag. När jag spelar andra saker, nutid eller SF så är mina preferenser annorlunda för då har jag ingen ”historia” att förhålla mig till i illusionen.

Jag tycker att man kan skapa en kompromiss där en person som vill spela en kvinna inte begränsas. Heck, det är min plikt som spel- och scenarioskapare att se till att det är så. Men det gäller saker som är vesäntliga för spelaren. Sedan är jag rätt långt ifrån perfekt såklart så jag kommer inte att lyckas, det kommer alltid att finnas sådana som har en annorlunda syn på saker och som upplever begränsning trots alla mina goda intentioner. Men, och detta är sista gången jag tjatar om det, det är för mig värt att kämpa för. ?

Jag håller med dig helt vad gäller att båda vägarna är svåra. Jag önskar bara... Jag önskar att vi kunde komma bort från diskussionen om sexism egentligen. Det är, åtminstone för mig, ett mer värdeladdat ord än de problem som de flesta (om än långt ifrån alla) spel har. Jag vill inte att det skall vara svartvitt och binärt. Om man hårddrar det så känns det ibland så att man nästan hamnar i problem bara man i en given scen eller i en given påhittad yrkesgrupp inte har 50/50. Jag tycker inte alls att du har sagt det, det är bara den smak som jag har på tungan efter många diskussioner här. Jag tycker demografi är rätt tråkigt, jag bryr mig aldrig om vilket kön en spelares karaktär eller en SLP har. Jag håller med om att det skulle vara kul max en gång att spela Brianne, men i det fallet tycker jag att spelskaparen har misslyckats då en karaktärstypen är hårt begränsad.

Sossetidning! ? Bästa autocorreten någonsin. Nutidssetting! Skulle det vara

Att värdera det traditionellt kvinnliga lika högt som det traditionellt manliga är jätteviktigt.

Men så fort det finns olika förväntingar på olika kön så innebär det ofta en negativ begränsing för något.

Kvinnor är bra på ta hand om barn= Man som vill ta hand om barn är suspekta, antingen omanliga eller pedofiler.

Män ät bättre på sport=Manliga sportqande anses bättre och ges högre prioritet när det till exempel gäller att fördela pengar och träningstider.

Och så vidare.

Därför är det lätt att saker i stil med "Det vanligare att män är soldater än kvinnor/Det är vanligare att kvinnor än män är barnsöktare" ofta mynnar ut i att normbrytaren blir just det En normbrytare och en någon som inte ses som en "Normal" soldat eller barnsköter utan att udda undantag. Som antingen ifrågasätts och inkompetens förklaras eller sätts på en piedestal. Eller båda sakerna samtidigt.

Säger man "Det här är normen, men det finns undantag från normen" så blir alla som inte passar in i normen normbrytande.

Det behöver inte vara 50/50 på siffran, man det behöver vara nog nära 50/50 för att undantaget inte ska vara normbrytare.

När man tillhör en privilegierad grupp. I det här faller tror jag både du och ja tillhör gruppen vita så det lätt att säga "Jag bryr mig inte om rollens hudfärg". För vi har jättestort utbud av olika karaktärer i populärkulturen som har liknade bakgrund som vi själv. Vi har sett vita huvudkaraktärer, vita bikaraktärer, vita hjältar, vita skurkar, vita nördar, vita superhjältar, vita fantasyhjältar, vita demprimerade genier, vita kockar, vita hacker, vita vad som helst på i kuturen.

Vi har haft en mängder av roller som ut ungefär som oss och som vi bakrgundsmässigt kan identifiera oss med. Hela vårt liv. Från första godnattsagan till senaste serien vi såg på tv. Detlätt för oss att inte bry sig om hudfärg på roller. För vi har sett att vi som vita kan bli vem som helst.

Det svårare för folk som ickevita att inte bry sig om hudfärgen på rollen. För de har aldrig fått ta del av de stora utbud vi har. Färgade personer är alltid bifigurer och faller ofta in i stereotypa mallar om hur färgade personer "är" eller får vara i kulturen.

 

[w176]

Ett perspektiv som är användbart när man vill spela i historiska settingar är att komma ihåg att kvinnor alltid arbetat. Ofta har vi en popkulturell bild av kvinnor av historien som mer färgad av 50 talets hemma fru ideal än faktiskt historia.

Något som är en förenkling men en användbar sådan är att man se alla verksamheter som familjeföretag. Från att leda ett land, till ha en bondgård, till att vara hantverkare all funkar som ett familjeföretag. Inom varje sfär kommer det alltså hela familjen vara aktiv inom "yrket"

Här är ett 6 minuters jättetrevligt radioinslag om ämnet: http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5796828
Debattartikel i DN: http://www.dn.se/debatt/vit-flack-i-...or-som-styrde/

Under större delen av historien har det inte funnits någon gräns mellan yrkesliv och hemmet sfär. Var du skomakare, så var hem och skomakarverkstad samma plats. Alla i familjen från 4 åringen, till den 85 åriga mormodern jobbade med skomakeri. De arbete som ger familjen inkomst, att tillverka skor i det här fallet,r kommer göras av de mest arbetsföra göra. Dvs de vuxna, män som kvinnor. Saker som inte ger inkomster, som att att passa småbarn, kommer falla på de som är mindre arbetsföra. Kanske den 85 åriga mormodern eller på snäppet äldre syskon.

Ett sätt att både vara historisk och lyfta kvinnoroller är att alltså se till att ha kvinnor i arbetande roller. Låta segelmakaren vara en kvinnlig änka och hennes döttrar och söner. Eller handelsmannen hustru vara den man förhandlar med för att maken är ute på resa.

Spoiler: kommentarer

Debracys fantastiska blogginlägg med ännu mer yrkeskvinnor: http://norbannog.blogspot.se/2013/01/en-varld-utan-yrkeskvinnor.html#more

Bra inlägg!

Sätter inte det kvinnor i en position där deras status är helt beroende av de män som satt dem där? "Hustru", "änka", etc? Det är en lösning, absolut, och jag gillar den men räcker den till så pass väl att man klarar sig undan att lyfta ämnet och dess problematik för läsaren? Jag tycker inte det.

Rasmus: Jag håller med dig, du har helt rätt men det behöver nyanseras.

För det första var synen på vem du var mer kollektivistisk än individualistisk för alla, män som kvinnor. Vem barn du var, vilken släkt och hushåll du tillhörde, vilken by fy var från, vilken församling du tillhörde, vem som var din läromästare var mer viktigt än vem du var som individ. Men detta var i än högre grad sant för kvinnor.

För det andra så gifte en person av segelmakarsläkt med någon annan från segelmakarsläkt i regel. Detta gjorde att även om segelmakerskan är änka har hon en egen familjehistoria inom yrket, och en egen status utöver den status hon har från maken. Hon kunde till exempel behålla mästar eller gesälltitel i eget namn om maken dog. (Gillena såg dessutom gärna till att änkor gifte sig mid nya män från samma skrå och vise versa) Döttrar kunde också både ärva och starta verksamheter i eget namn, och vissa fall behålla verksamheten under sitt namn även efter hon gifte sig i vissa fall-

För det tredje handlar det här om karaktärens roll i berättelsen. Är segelmakerskans roll i berättelsen att sälja/laga segel, ge rollpersonerna råd om livet på skeppet och berätta om en intressant ledtråd kommer hennes funktion i berättelsen inte handla om hennes kön eller att hennes man är död. Då har man inte reducerat henne till hennes realtion till sin döda make. Uran död make blir bara en liten oviktig bakgrundsdetalj.

Kommer på en grej som en polare som vart i Niger berättade: Där jobbade tjejer hela tiden medan killarna satt och latade sig och drack te. Min polare frågade några killar varför inte de jobbade och fick svaret: "Vadå jobba... vi är ju KRIGARE!!"

Lite så har det nog varit på många ställen runt om på jorden, historiskt.

 

[Cybot]

Ett perepektiv som är användbart när man vill spela i historiska settingar är att komma ihåg att kvinnor alltid arbetat. Ofta har vi en popkulturell bild av kivnnor av historien som mer färgad av 50 talets hemma fru ideal än faktiskt historia.

Något som är en förenkling men en användbar sådan är att man se alla verksamheter. Från att leda ett land, till ha en bondgård, till att vara hantverkare ett familjeföretag. Inom varje sfär kommer det alltså hela familjen vara aktiv inom "yrket"[...]

Det är ett klassiskt fall där ideal har gjort en klassresa. Det började med adelsfamiljer, spreds på 1800-talet till borgeliga familjer och var ett kort tag på 1940-1950-talet även ett ideal hos arbetarklassen.
I vilket fall som helst så kan vi skylla på industriella revolutionen och det mekaniserade samhället, som ett tag verkligen sabbade för samhällets kvinnor.

/fick lust att sjunga We're not gonna take it

 

[Lupus Maximus]

Visserligen stämmer säker »Om jag kommer ihåg rätt så var det runt 10% risk att modern dog vid en förlossning förr i tiden. [...] En kvinna brukade sällan bara föda ett barn under sin livstid.«, men du presenterar dem lite märkligt. Riskerna är _mycket_ större för en förstföderska. Alltså, en kvinna har inte nödvändigtvis 10% risk att dö när hon blir gravid, det är mer åt hållet 15% första gången och 5% efterföljande ggr.

Undrar om skillnaden var så hög. Men komplikationer t.ex. på grunt av för trångt bäcken slår varje gång, vilket antagligen var dödligt. Ingen aning när kejsarsnitt blev något man kunde överlevna.

Men tydligen hade oddsen att överleva förbättrats en hel del innan 1700-talet. Hittade den här artikeln på Med-Pub "Deaths in childbed from the eighteenth century to 1935".

Spoiler: kommentarer

Jag frågade en doktor nyss, och hon sa att det snarare var så att vissa individer hade stor risk att dö vid varje graviditet (på grund av att de dragit en dålig lott i lotteriet "fysiska förutsättningar") medan andra i stort sett igen risk alls. Om man räknar bort faktorer som andra sjukdomar, svält etc. Men att de siffror som cirkulerar är ett genomsnitt.

Så översatt till D&D: Har du CON 18 så är risken att dö vid barnafödande kanske 2% men om du har CON 6 så är den 40%.

 

[RasmusL]

Jag ska vara ärlig. Jag tycker att jämlikhet är viktigt men jag är ointresserad av hur detta implementeras rent praktiskt. Ergo varför jag vill ha en checklista. Jag vill helt enkelt att Masque i varje fall ska vara godkänd.



Ge mig ett enkelt recept så gör jag det.

Det härliga är ju att det enkla receptet ej står att finna

Om du öppnar Pandoras ask får du handskas med innehållet. Det är en ojämlik värld som målas upp där kvinnor i större grad än män måste ha en ursäkt för att få figurera. Krank ger en massa bra tips men om det är en historiskt ojämlik värld du vill ha så är det inte helt cool att inte lyfta detta som ett problem. Varför ska vi ha med ojämlikhet som ett element i spel? Vad ger det oss? Ställ frågan till läsaren, varför ska just du ha med ojämlikhet i ditt spel? Vi kan lära oss saker av att porträttera orättvisor och det kan vara ett bra redskap för att skapa drama och motsättningar men det är inget vi inte kan leva utan, jämlikhet är inget som behöver förändra spelvärldens sammansättning mer än att du får byta ut en del namn.

Om du medvetet inför en orättvisa så problematisera den, lyft fram den och låt spelarna ta ställning till den.

 

[Tell]

Titta på de överskridande grupperna, och inkludera dem. Det ger dig medel att manipulera steretyper utan att korsa normerna. Exempel, spontant, är nunnor, hinduer, judar, navigatörer, kapitalägare och specialisthantverkare.

Nunnor är kvinnor som respekteras mer än män. Utanför prästerskapet är de själva definitionen av omvändandet av maktförhållanden mellan män och kvinnor. Deras närvaro på ditt skepp kommer att tvinga bort en del av sexismen, och kan lätt motiveras, givet missionsuppdrag, deras funktion som läkare, deras prestige, och möjlighet att ge religiös rådgvning, även om de strikt taget inte kan ge syndernas förlåtelse. Sedan finns alltid påvlig diskrepens för det, om du känner att det blir för mycket att ha en skeppspräst och en grupp nunnor. Dessutom ger deras kunskaper möjlighet att låta dem utbilda andra resande, barn och besättningsmän, vilket i sig kan ge upphov till intressanta intriger.

Hinduer ses som jättekonstiga, men har mönstrat på i stor skala, eftersom man redan handlar med större delen av indiska oceanen. Eftersom vissa av hinduernas kaster är relativt jämställda (med attityden våra kvinnor är manligare än andras män), så finns chansen att inkludera grupper här, med stark sammanhållning, och kollegiala medlemmar av båda könen. Titta framförallt på Dravidindien (Kerala-ghat-orissa, söder därom), och Kshatriyagrupper. Med den allmänna rädslan, orientalistfetischen och rasismen mot gruppens makrokategori, kan du få in rätt mycket underhållande material att nysta i för spelarna.

Judar har varit mer könsöverskridande, eftersom de ofta deltog i internationella nätverk, där resande var farligt, för ett eller båda könen. Om din stat tillåter judar att vara en del av landets flotta (vilket inte är självklart), så är det förmodligen inte otroligt att åtminstone en 10-33% av din judiska kommunitet är förklädda eller halvförklädda kvinnor.

Navigation är jättesvårt, och vem som än har kunskapen och sjökorten lär vara respekterad. Kapitalägare är vanligen sin egen lag, även på fartyget, och det är inte så ovanligt att de 1d6 familjer som gemensamt investerat i fartyget sänder representanter att övervaka det. Oavsett kön, är dessa skeppets gulddignande halvgudar, så länge de observerar övrigas beteende. Vilka dessa har tagit med sig är dessutom ofta en brokig skara individer - personerna som de upplever sig inte kunna vara utan. Specialisthantverkare reser i grupp, som tidigare konstaterats.