Nekromanti Chill

[entomophobiac]

Jag har inte provat eller ens läst Svenska Chock, men jag fick syn på ett gammalt ex av Chill i en spelbutik häromdagen och undrar nu - är det något att ha?

Är ett stort fan av CoC, men spelar också en del annan skräck. Oftast i form av mina egna knasiga projekt, men ibland det geniala spelet All Flesh Must Be Eaten.

Ger Chill något annat än CoC och AFMBE? Är det ett skräckspel med glimten i ögat, kanske?

Mer Braindead än Dawn of the Dead kanske?

Eller mer Stephen King än Lovecraft?

Mer Viktorianskt än Pulp?

Så vad tycker ni om Chill/Chock därute?

 

[Rising]

Den bild jag har av dig och skräckrollspel säger mig att det inte är något som passar dig. (Nu pratar jag dock om Chock och inte Chill här. Jag vet inte hur mycket de skiljer sig från varandra)

"Ger Chill något annat än CoC och AFMBE?"

Det är ganska likt CoC, fast reglerna är skitkonstiga och monsterna skräms mestadels genom illusionskonster och diverse "öh? Vad händer? Mamma!"-trick. Utan monsterboken "Nattens Fasor" så känner man sig nog lite lurad om man köper det idag. Det är ju inte direkt svårt att bygga sitt eget vampyrskräckisrollspel.

"Är det ett skräckspel med glimten i ögat, kanske?"

Det är charmigt, men inte uttalat humoristiskt. Det är som gamla 70-80-talsskräckfilmer. Lite cheesy, men de försöker skrämmas så gott de kan. Man tycker mest att det är nostalgiskt tryggt och lite sött att monsterna använder så gamla, fina beprövade tekniker för att döda filmens huvudpersoner.

"Mer Braindead än Dawn of the Dead kanske?"

Verkligen inte.

"Eller mer Stephen King än Lovecraft?"

Jäpp, men mer klyschor.

"Mer Viktorianskt än Pulp?"

Här går åsikterna isär. Vissa tycker att Chock är Bram Stoker, jag tycker det ska vara 70-80-tal. Typ, den där forskaren som kommer till Slottet Canterville med en massa sköna mätinstrument. Så ska rollpersonerna kunna vara. Man kan spela i vilket som, dock. De premierar bådadera.

"Så vad tycker ni om Chill/Chock därute?"

Mer eller mindre ospelbart pga de konstiga reglerna, men det är en skön klassiker. Chock har dessutom några av Nils Gulliksons bästa illustrationer någonsin. När man ser en uppskrämd rollperson stå inne i en nattöppen mack och försöka övertala kassapersonalen att ringa polisen (han står bara och signalerar "nä nä nä") medan något vilddjur väntar utanför med lysande ögon, så är det så häftigt att det kryper i hela kroppen på en. Nisse äger.

Det är svårt att få till riktig skräck i Chock, men humorlattjocoolspänning är det bra på.

/Riz

 

[Vindhand]

Buffy utan Buffy

Chock får mig att tänka på Buffy The Vampire Slayer. Watchers Council heter istället SAVE (societé argentis veritas eterna eller något dylikt) och man saknar en egentlig slayer. Det kompenserar man med desto fler scoobies och watchers (Save-agenter). Fasen, jag tror t.o.m. att agenterna får ett kit med grundutrustning (puffra med silverkulor, spetsig träpinne och heligt vatten tror jag).
John Carpenters Vampires skulle också passat in perfekt i Chock, med centralorgansiation och allt.

Som jag ser det handlar chock mer om spännande monsterslakt än att verkligen försöka skrämma vettet ur spelarna. Det blir säkert nervigt om man är skicklig men det känns inte som huvudsyftet. Mer B-skräckis än Psycho helt enkelt.

Idag skulle jag nog strunta i chock och skaffa Buffy:the vampire slayer istället... eller något annat av den enorma mängd "övernaturligt och kanske litet läskigt i nutid"-spel som finns (Witchcraft, Whispering Vault, Unknown Armies, Delta Green, o.s.v.)... men jag tror Buffy är det moderna spel som bäst motsvarar Chock i stämning; i.a.f. som vi spelade det

 

[entomophobiac]

Ah... då avstår jag nog (NT)

NT = No Text

 

[mördarmackan]

Själv tycker jag att Chock är rätt så kul, och reglerna funkar rätt så bra, skräckstämning är det väl egentligen inte, utan en knepig kategori som jag nog vill kalla lite "mysskräck". Och ja, det krävs nog lite mer av spelarna för att man ska få riktigt roligt. För visst är det lite fånigt emellanåt.
Men vi hade kul sist vi spelade det (inte bara nostalgi heller...)

 

[Svarte Faraonen]

"Mer eller mindre ospelbart pga de konstiga reglerna, men det är en skön klassiker. Chock har dessutom några av Nils Gulliksons bästa illustrationer någonsin. När man ser en uppskrämd rollperson stå inne i en nattöppen mack och försöka övertala kassapersonalen att ringa polisen (han står bara och signalerar "nä nä nä") medan något vilddjur väntar utanför med lysande ögon, så är det så häftigt att det kryper i hela kroppen på en. Nisse äger."

Jag har alltid tolkat mack-killens min som en "jag försöker hålla token lugn samtidigt som jag ringer snuten"-min. Men jag håller med. Nisse äger.

 

[Rising]

"Jag har alltid tolkat mack-killens min som en "jag försöker hålla token lugn samtidigt som jag ringer snuten"-min"

Nu när du säger det, så låter ju det troligare. Äh, jag var så ung när jag köpte den där boken att det säkert är en så'n där sak som blockerar en och som man aldrig växer ifrån. Jag kan till exempel fortfarande inte säga "excite bike" på riktigt, utan uttalar det som "exit bike" för det var så jag sade som liten.

Biggles/bigg-les, som gubbar säger.

Ska kolla bilden och se om den hamnar i nytt ljus nu...

Au revoir

/Rising
som tycker barnengelska är häftigare än riktig engelska

 

[Troberg]

Jag tycker det är rätt så bra, men dumpa reglerna och kör med några andra nutidsregler (GURPS, Cthulhu eller något annat).

Glöm inte i att skräck sitter till 90% i framförandet, världen är mindre viktig och regelerna är inte viktiga alls.

 

[Ghoulz]

Hammer utan snusk

... så skulle jag vilja sammanfatta Chock/Chill. Precis som du skriver. 70-talsskäckis som handlar om traditionella monster i klassiska miljöer typ. Det går naturligtvis att modifiera, men personligen fastnade jag aldrig för att spela Chock i nutid. 1880-talet kändes bara mycket mer RÄTT. Vad som fattas i Chock är väl just snusket, fast man kanske ska skära ner på "exploitation"-biten och satsa mer på psykologiska faktorer. Det känns som att det är den biten som saknas. Ett fördjupat, psykologiserat Chock (med fräschare regler, systemet är ju helt senilt) skulle vara mums (jmfr min senaste utdragna debatt kring vampyrer etc.) enligt mig. Som det är lämpar det sig inte till fullo för viktorianska spöksagor med psykoanalytiska underströmmar... Vampyrjakt a'la "Vampires" går dock utmärkt att spela.

Förresten är spelet inte det minsta Stephen King. Han brukar ha en ansats till psykologi i sina böcker. Kings bästa verk är f.ö. det lovecraftianskt inspirerade.