Nekromanti China om att bygga världar

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,955
Location
Stockholm
För några år sedan skrev min favvoförfatare China Mieville en liten artikel kallad On World Building.Jag upptäckte den idag.

Artikeln behandlar i allmäna ordalag hur China som författare bygger upp sin påhittade värld, men kan i mycket hög grad appliceras på rollspelsvärldar.

Bland annat tar han upp det som jag ser som ett generalfel i nästan alla rollspelsvärldar: det fantastiska är inte särskillt fantastiskt alls.

Kommentarer?
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,227
Location
The Culture
Intressant, men den kunde varit betydligt längre. Den hann knappt skrapa på ytan på ett väldigt intressant ämne. Den viktiga lektionen är att referera till saker som man inte har en aning om vad de egentligen är. Det tycker jag själv om att göra, eftersom det skapar intrycket att världen är större, mer komplex och mer genomtänkt än den egentligen är. Vad de flesta rollspelsskapare (och Star Trek-producenter) borde ta till sig är biten om homogenitet i icke-mänskliga kulturer. Människor tillåts vara varierade, medan alver, klingoner och whatever är mer eller mindre identiska över hela världen (med små variationer för att man ska kunna dela in dem i lagom många kategorier i rasböckerna).

Är det någon som läst M John Harrisons Viriconium , och har något att säga om den? Jag har tyckt att den ser spännande ut, men hittade något mer spännande att köpa just då.

/tobias
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,955
Location
Stockholm
Jag tror korthet beror på att artikeln först publicerades i ett bokförlags "internet newsletter". =)

Själv tycker jag att ett av de bästa råden är att helt strunta i alver, dvärgar etc. och i stället sno sina kritters från mindre uttjatade källor. Det ser man alldeles för sällan i rollspelsvärldan, vare sig de är komersiella eller hemmasnickrade.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,693
Location
Fallen Umber
Den viktiga lektionen är att referera till saker som man inte har en aning om vad de egentligen är. Det tycker jag själv om att göra, eftersom det skapar intrycket att världen är större, mer komplex och mer genomtänkt än den egentligen är.
Det håller jag med om, för så försöker jag själv göra. Tips: saker jag nämner i Terone men som inte finns med i ordlistan är saker jag inte har någon aning om vad de är. :gremgrin:


/Dimfrost
 

ÄlveKatt

Veteran
Joined
28 May 2005
Messages
162
Location
Linköping och Jönköping
Re: Viriconium

Jag har läst lite i Viriconium, M John Harrisons engelska är snårig som fan, även om man bortser från alla svåra ord. Den är dock mycket intressant och underhållande bara man lyckas nysta upp språkbruket. En uppenbar och klockren satir över fantasygenren.

Se även Rymdoperan Light av Harrison, som jag bara läst halva av, av samma orsak som jag bara läst några kapitel i Viriconium. Jag håller på att fixa till en rollspelsvärld för kvasihård rymdopera och jag var bara tvungen att ta med ett citat från Light i inledningen.

"In the end, the bottom line was this: everything worked. Wherever you looked, you found. That was everyone's worst nightmare. That was the excitement of it all." - Light
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Jag har läst 2 böcker om Viriconium - jag vet inte om det finns fler. Jag fann dem för surrealistiska för min smak. Kanske är de tänkta som renodlad satir, som Älvekatt menar. Min känsla var snarare att författaren experimenterade med att primärt projicera stämning snarare än konsekvens på ett väl pretentiöst sätt (och jag gillar ofta pretentiösa böcker).

Men det var många år sedan jag läste böckerna nu och kanske var jag för omogen för att finna den subtilitet som kanske/kanske inte finns där.

Fast det fanns en del stämningspassager som väckte intresse för döende dekadenta städer.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,227
Location
The Culture
Re: Viriconium

Jag har läst lite i Viriconium, M John Harrisons engelska är snårig som fan, även om man bortser från alla svåra ord. Den är dock mycket intressant och underhållande bara man lyckas nysta upp språkbruket. En uppenbar och klockren satir över fantasygenren.
Okej, det låter inte så skräckinjagande. Jag har läst Light och hade inga större problem med den. (Däremot var jag märkbart mindre lyrisk än Neil Gaiman, Iain Banks, Alastair Reynolds, China Miéville, och en massa andra författare som höjt den till skyarna.) Jag får se när jag har tid att skaffa den och läsa den.

/tobias
 
Top