dream
Hero
Nåja, ursäkta stavningen. Jag antar att befolkningen på ön i fråga inte har några vidrare stavningsregler i vilket fall...
Under det att spelarna sökte information om den ogudaktige Shaguls tidigare leverne begav de sig sålunda mot de ondsinta öarna nordväst om Palamux. Efter hårda resor med dåligt väder och allsköns oknytt i vattnet anlände de, och förväntade sig stridigheter, blod och död i storskaliga mängder. De överaskades dock av att bli högst väl bemötta på ön, och de mötte en visserligen dekadent och nekromantisk, men likväl civiliserad och kunskapsintresserad kultur. Den sköna och åldriga häxan Keltera visade sig vara väl förtrogen med Shagul, och hon gav dem ett par köttben att bita i.
Ön i stort är en klippig och ogästvänlig historia, dock med en rimlig hamn. Den är en av altors större nekromantiska maginoder, varför odöda kringvandrar ön med stor frekvens. På ön har man anlagt staden Keltera, grundad av häxan i fråga, som tjänar som lärdomscenter och administrativt center. Staden ligger dolöd från vindarna i en dal på öns mitt, och består till stor del av monumentala byggnadsverk, uppförda av odöd arbetskraft med hjälp av öns svarta granitberg.
Ett universitet finnes tillgängligt, där Nekromanti och annan hög lärdom utläres.
Öns odöda nämdes tidigare, och under tillbakafärden till hamnen fick rollpersonerna problem, då deras guide, en nekromantiker med hög skicklighet i att kontrollera odöda (för att skicka iväg de vandrande benranglen i en anna riktning) mystiskt dog i ett ras. Utlämnade åt öns vedermödor fick man alltså under stod blodspillan slå sig ut. Det skördades visserligen inga levande offer i striderna, även om olyckan var framme vid mer än ett tillfälle, och döden stod opch lurpassade kring klipporna, men Mörkergastarnas oheliga attacker försvagade betydligt gruppens rent fysiska förmågor. Det var med varm hand de slutligen överlämnade ön åter i lokalbefolkningens hand.
/Krönikör och inspirationist,
F
Under det att spelarna sökte information om den ogudaktige Shaguls tidigare leverne begav de sig sålunda mot de ondsinta öarna nordväst om Palamux. Efter hårda resor med dåligt väder och allsköns oknytt i vattnet anlände de, och förväntade sig stridigheter, blod och död i storskaliga mängder. De överaskades dock av att bli högst väl bemötta på ön, och de mötte en visserligen dekadent och nekromantisk, men likväl civiliserad och kunskapsintresserad kultur. Den sköna och åldriga häxan Keltera visade sig vara väl förtrogen med Shagul, och hon gav dem ett par köttben att bita i.
Ön i stort är en klippig och ogästvänlig historia, dock med en rimlig hamn. Den är en av altors större nekromantiska maginoder, varför odöda kringvandrar ön med stor frekvens. På ön har man anlagt staden Keltera, grundad av häxan i fråga, som tjänar som lärdomscenter och administrativt center. Staden ligger dolöd från vindarna i en dal på öns mitt, och består till stor del av monumentala byggnadsverk, uppförda av odöd arbetskraft med hjälp av öns svarta granitberg.
Ett universitet finnes tillgängligt, där Nekromanti och annan hög lärdom utläres.
Öns odöda nämdes tidigare, och under tillbakafärden till hamnen fick rollpersonerna problem, då deras guide, en nekromantiker med hög skicklighet i att kontrollera odöda (för att skicka iväg de vandrande benranglen i en anna riktning) mystiskt dog i ett ras. Utlämnade åt öns vedermödor fick man alltså under stod blodspillan slå sig ut. Det skördades visserligen inga levande offer i striderna, även om olyckan var framme vid mer än ett tillfälle, och döden stod opch lurpassade kring klipporna, men Mörkergastarnas oheliga attacker försvagade betydligt gruppens rent fysiska förmågor. Det var med varm hand de slutligen överlämnade ön åter i lokalbefolkningens hand.
/Krönikör och inspirationist,
F