Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag kom idag på tanken att skriva ett Cthulhu: Dark Ages-hack till Chronica Feudalis (att döpa det till Cthulhu Feudalis verkar försvarbart). De regler jag funderar på är följande:
Vansinne
Att använda Will för att motstå mentala påfrestningar framstår som ganska självklart. Frågan är hur jag bör uttrycka det rent regelmässigt -- passar det bäst att gestalta fasansfulla upplevelser som en utmaning (challenge) att övervinna eller som en attack, med allt vad detta innebär av konfliktregler, som rollpersonerna bör försvara sig mot? De flesta former av vansinne bör ju kunna gestaltas antingen som conditions eller injuries -- helst så att ett slag potentiellt kan ge båda utfallen.
Gnosis
"Gnosis" är helt enkelt ett mer tidsenligt ord för Mythos Lore. Jag tänker mig det som en särskild aspekt som automatiskt öppnas på 1d4 så snart rollpersonen tar en condition eller injury på grund av en fasansfull konfrontation med något mythosrelaterat. Därefter höjs aspekten så snart rollpersonen drabbas av en condition eller injury med samma eller högre värde -- så en person med Gnosis 1d8 kommer att höja sitt värde till 1d10 om de drabbas av en injury på 1d8, men inte om de drabbas av en condition på 1d6.
Det viktiga med Gnosis är att den aldrig kan sänkas -- även om conditions och injuries kan behandlas så dröjer vetskapen om världens sanna, fruktansvärda natur kvar. Gnosis kan, precis som alla andra aspekter, användas till spelarens fördel (magi är det mest uppenbara fallet) och nackdel (sociala interaktioner, förmåga att behålla lugnet i en pressad situation, etc). När Gnosis går över 1d12 är rollpersonen ohjälpligt vansinnig. Jag är medveten om att detta ställer den traditionella Sanity-dödsspiralen på huvudet -- i takt med att Gnosis höjs så krävs det allt värre påfrestningar för att driva rollpersonen över kanten, till skillnad från i CoC, där en rollperson med redan nött Sanity är extra känslig för minsta lilla påfrestning.
Magi
Uppenbarligen behövs ett mer utvecklat system för magi än förbannelsesystemet i grundreglerna. Jag gillar hur icke-strömlinjeformade besvärjelser är i CoC, med särskilda regler och enskild inlärning av varje besvärjelse. Jag vill nog helst behålla detta system rakt av -- att använda aspekter eller något liknande befintligt system tycker jag inte verkar vidare intressant. Däremot är jag inte särskilt intresserad av en motsvarighet till magipoäng, utan det räcker nog med att besvärjelseanvändande räknas som en skräckinjagande situation och behandlas därefter. Förhoppningsvis spenderar folk Ardor för att ta in aspekter (typ Gnosis) för att klara detta slag, och därmed kommer likafullt en utmattningsaspekt in.
Hur bör man lösa studier av böcker? Är det intressant att slå tärning för hur väl folk lär sig besvärjelser, eller är det ett onödigt moment?
Mythosvarelser
Egentligen inte så märkvärdigt. Med tanke på att d20 redan har en tydlig funktion som den omänskliga kraftens tärning lär denna komma till flitig användning.
Någon som är intresserad och har goda idéer?
Vansinne
Att använda Will för att motstå mentala påfrestningar framstår som ganska självklart. Frågan är hur jag bör uttrycka det rent regelmässigt -- passar det bäst att gestalta fasansfulla upplevelser som en utmaning (challenge) att övervinna eller som en attack, med allt vad detta innebär av konfliktregler, som rollpersonerna bör försvara sig mot? De flesta former av vansinne bör ju kunna gestaltas antingen som conditions eller injuries -- helst så att ett slag potentiellt kan ge båda utfallen.
Gnosis
"Gnosis" är helt enkelt ett mer tidsenligt ord för Mythos Lore. Jag tänker mig det som en särskild aspekt som automatiskt öppnas på 1d4 så snart rollpersonen tar en condition eller injury på grund av en fasansfull konfrontation med något mythosrelaterat. Därefter höjs aspekten så snart rollpersonen drabbas av en condition eller injury med samma eller högre värde -- så en person med Gnosis 1d8 kommer att höja sitt värde till 1d10 om de drabbas av en injury på 1d8, men inte om de drabbas av en condition på 1d6.
Det viktiga med Gnosis är att den aldrig kan sänkas -- även om conditions och injuries kan behandlas så dröjer vetskapen om världens sanna, fruktansvärda natur kvar. Gnosis kan, precis som alla andra aspekter, användas till spelarens fördel (magi är det mest uppenbara fallet) och nackdel (sociala interaktioner, förmåga att behålla lugnet i en pressad situation, etc). När Gnosis går över 1d12 är rollpersonen ohjälpligt vansinnig. Jag är medveten om att detta ställer den traditionella Sanity-dödsspiralen på huvudet -- i takt med att Gnosis höjs så krävs det allt värre påfrestningar för att driva rollpersonen över kanten, till skillnad från i CoC, där en rollperson med redan nött Sanity är extra känslig för minsta lilla påfrestning.
Magi
Uppenbarligen behövs ett mer utvecklat system för magi än förbannelsesystemet i grundreglerna. Jag gillar hur icke-strömlinjeformade besvärjelser är i CoC, med särskilda regler och enskild inlärning av varje besvärjelse. Jag vill nog helst behålla detta system rakt av -- att använda aspekter eller något liknande befintligt system tycker jag inte verkar vidare intressant. Däremot är jag inte särskilt intresserad av en motsvarighet till magipoäng, utan det räcker nog med att besvärjelseanvändande räknas som en skräckinjagande situation och behandlas därefter. Förhoppningsvis spenderar folk Ardor för att ta in aspekter (typ Gnosis) för att klara detta slag, och därmed kommer likafullt en utmattningsaspekt in.
Hur bör man lösa studier av böcker? Är det intressant att slå tärning för hur väl folk lär sig besvärjelser, eller är det ett onödigt moment?
Mythosvarelser
Egentligen inte så märkvärdigt. Med tanke på att d20 redan har en tydlig funktion som den omänskliga kraftens tärning lär denna komma till flitig användning.
Någon som är intresserad och har goda idéer?
