Håll i stolarna hårt nu, damer och herrar, för detta kommer till er LIVE från nöjesmaskinen och den ofrivilliga clownen Bearnie!!
Det här är senaste nytt: Purfärskt. Forum-clownen har lyckats ställa till det för sig igen, och naturligtvis är följden förveckling efter förveckling. Mitt i detta spännande drama tar han sig tid att adressera Er, kära medforumiter. Men vad är det nu som har hänt?
Jag har lyckats missa mitt tåg. Något sådant har aldrig hänt mig förut. Nu sitter jag här med skam upp till tinningarna och är förbannad på mig själv. Givetvis var jag för sent ute, men (alltid detta "men"!!!!?!) om jag bara hade haft lite flyt... bara en aningens lite... så kanske... kanske, kanske. Min fader har stor 50-årsfest på lördag, så min första tanke var: "Nej!! Nejnejnej faeen! Jag kommer missa festen. Jag kommer ha spenderat 700:- på tågbiljetter i onödan för jag kommer inte kunna ta mig till Stockholm den här helgen... och vad ska mamma säga när hon får höra? Och pappa? Och syrran? Och släkten?" Jag blandade ilska med skam med ångest... kändes plötsligt som en helt vanlig söndagmorgon...
Det skedde för drygt en timme sedan. För två timmar sedan tänkte jag: "Det är lugnt. Vad kan gå fel? Jag bor relativt nära stationen, jag har inte mycket att packa, jag har fått min ena hjärnlob bortopererad. Alltså, inget KAN gå fel." Allt KAN visst gå fel! Vad dum jag var på den tiden! Ung, blåögd och oerfaren! En skam. Tur att jag lär mig av mina misstag.
Packningen gick segt. Ständigt rotade jag fram nya saker jag ville ha med mig. Sedan när allt var klart skulle jag proppa ner min necessär i väskan också. Den var alldeles dyngvåt. Det visade sig att min deodorant läckte och hade hunnit blöta ner allt. Ut med allt, torka, titta på klockan, känna stress, stoppa deon i en plastpose och rota ner den igen. Sedan springa iväg mot bussen. Allt var deodorantens fel! En skam. Tur att jag lär mig av mina misstag.
Jaha, var det där svansen på bussen jag ville med som försvann? Vilken tur att det kommer nya bussar HELA TIDEN. Det här är motherfuckin' Värnhemstorget, så inte bor jag ute på landet direkt. 5 minuter går... 5 till... och 5 till. Jag har aldrig ens varit i närheten av att få vänta SÅ länge på en buss på den här hållplatsen. Inte konstigt att jag missade tåget! Allt var Skånetrafikens fel! En skam. Tur att jag lär mig av mina misstag.
In på stationen. Fram till biljettautomaten. Ut med mina köpta biljetter. Jag har missat tåget avgång med 3 minuter, men... tåget står ju kvar på perrongen. Springa, springa, springa. Dra i den stängda dörren. Låst. Springa och dra i nästa. Låst. Knacka på fönstret för att få kontrollantens uppmärksamhet? Bra! Öppna dörren, snälla! Men... vad gör du? Rycker på axlarna och knackar menande på ditt armbandsur. Skandal! Tåget börjar rulla... ... allt var Statens Järnvägars fel (det är ALLTID deras fel)! En skam. Tur att jag iaf lär mig av mina misstag...
Nu är goda råd dyra, men det här ska nog lösa sig. Bara man tänker rationellt så. Jag drar till Lärarhögskolan alldeles i närheten och använder en av deras datorer. Swebuss Express HAR biljetter kvar för inatt, dessutom för mycket resonabla 322:-. Jag går för att köpa dem på stubben, deras station ligger inte långt bort.
Det är ungefär nu jag förstår att det finns en anledning till att jag kom hit, till Swebuss station, denna kväll. Här utspelar sig värsta dramat! Först och främst: Stället borde redan ha stängt för 8 minuter sedan, men det är öppet. Inne bakom en reception går en man i företagets kostym fram och tillbaka, med högrött ansikte, och stånkar. Av någon anledning kokar han över, och någon har glömt att lyfta av honom från plattan. När jag närmar mig disken ska han tydligen använda hålslagaren, men i hans nuvarande humör trilskas den naturligtvis. "Ka-tjing!" Han slår på den och stånkar återigen. Det står en dam bakom disken också, hon tittar på mig, på honom, på mig igen och så slutligen på honom igen. "Du... kan väl ta det lite lugnt?" vädjar hon, "Det går inte... jag så förbannad! Så... förbannad!" stånk, stånk. Fram och tillbaka, av och an. Jag har ingen aning vad som försegick där på kontoret efter stängningstid, jag var inte fräck nog att fråga, men jag fick köpa mig en biljett av damen. Nu i efterhand kan jag inte låta bli att fantisera fritt:
Damen:
"Jag förstår inte vad han hetsar upp sig för. Alla vet att hans pappa gillar yngre damer som mig..."
eller...
Mannen:
"Jag har aldrig sett på maken! Har jag fått porrmail i skräppost-mappen? Jag blir fan i mig lika förbannad varje gång! Skogstokig! Jag och min fru har minsann en fin relation ändå, utan sex... porr... menar jag..."
Jag börjar under om det inte var bäst att jag missade det där tåget i alla fall. Ja! Jag är en erfarenhet rikare (jag lär mig nämligen alltid en massa av mina misstag, det är därför jag gör dem så ofta), ett vardagsdrama rikare och endast 322:- fattigare än det var tänkt. Synd bara att jag kommer fram först 6:30 imorgon bitti, men det kan jag ta, nu när jag hunnit bli vuxen på riktigt.
Det här är senaste nytt: Purfärskt. Forum-clownen har lyckats ställa till det för sig igen, och naturligtvis är följden förveckling efter förveckling. Mitt i detta spännande drama tar han sig tid att adressera Er, kära medforumiter. Men vad är det nu som har hänt?
Jag har lyckats missa mitt tåg. Något sådant har aldrig hänt mig förut. Nu sitter jag här med skam upp till tinningarna och är förbannad på mig själv. Givetvis var jag för sent ute, men (alltid detta "men"!!!!?!) om jag bara hade haft lite flyt... bara en aningens lite... så kanske... kanske, kanske. Min fader har stor 50-årsfest på lördag, så min första tanke var: "Nej!! Nejnejnej faeen! Jag kommer missa festen. Jag kommer ha spenderat 700:- på tågbiljetter i onödan för jag kommer inte kunna ta mig till Stockholm den här helgen... och vad ska mamma säga när hon får höra? Och pappa? Och syrran? Och släkten?" Jag blandade ilska med skam med ångest... kändes plötsligt som en helt vanlig söndagmorgon...
Det skedde för drygt en timme sedan. För två timmar sedan tänkte jag: "Det är lugnt. Vad kan gå fel? Jag bor relativt nära stationen, jag har inte mycket att packa, jag har fått min ena hjärnlob bortopererad. Alltså, inget KAN gå fel." Allt KAN visst gå fel! Vad dum jag var på den tiden! Ung, blåögd och oerfaren! En skam. Tur att jag lär mig av mina misstag.
Packningen gick segt. Ständigt rotade jag fram nya saker jag ville ha med mig. Sedan när allt var klart skulle jag proppa ner min necessär i väskan också. Den var alldeles dyngvåt. Det visade sig att min deodorant läckte och hade hunnit blöta ner allt. Ut med allt, torka, titta på klockan, känna stress, stoppa deon i en plastpose och rota ner den igen. Sedan springa iväg mot bussen. Allt var deodorantens fel! En skam. Tur att jag lär mig av mina misstag.
Jaha, var det där svansen på bussen jag ville med som försvann? Vilken tur att det kommer nya bussar HELA TIDEN. Det här är motherfuckin' Värnhemstorget, så inte bor jag ute på landet direkt. 5 minuter går... 5 till... och 5 till. Jag har aldrig ens varit i närheten av att få vänta SÅ länge på en buss på den här hållplatsen. Inte konstigt att jag missade tåget! Allt var Skånetrafikens fel! En skam. Tur att jag lär mig av mina misstag.
In på stationen. Fram till biljettautomaten. Ut med mina köpta biljetter. Jag har missat tåget avgång med 3 minuter, men... tåget står ju kvar på perrongen. Springa, springa, springa. Dra i den stängda dörren. Låst. Springa och dra i nästa. Låst. Knacka på fönstret för att få kontrollantens uppmärksamhet? Bra! Öppna dörren, snälla! Men... vad gör du? Rycker på axlarna och knackar menande på ditt armbandsur. Skandal! Tåget börjar rulla... ... allt var Statens Järnvägars fel (det är ALLTID deras fel)! En skam. Tur att jag iaf lär mig av mina misstag...
Nu är goda råd dyra, men det här ska nog lösa sig. Bara man tänker rationellt så. Jag drar till Lärarhögskolan alldeles i närheten och använder en av deras datorer. Swebuss Express HAR biljetter kvar för inatt, dessutom för mycket resonabla 322:-. Jag går för att köpa dem på stubben, deras station ligger inte långt bort.
Det är ungefär nu jag förstår att det finns en anledning till att jag kom hit, till Swebuss station, denna kväll. Här utspelar sig värsta dramat! Först och främst: Stället borde redan ha stängt för 8 minuter sedan, men det är öppet. Inne bakom en reception går en man i företagets kostym fram och tillbaka, med högrött ansikte, och stånkar. Av någon anledning kokar han över, och någon har glömt att lyfta av honom från plattan. När jag närmar mig disken ska han tydligen använda hålslagaren, men i hans nuvarande humör trilskas den naturligtvis. "Ka-tjing!" Han slår på den och stånkar återigen. Det står en dam bakom disken också, hon tittar på mig, på honom, på mig igen och så slutligen på honom igen. "Du... kan väl ta det lite lugnt?" vädjar hon, "Det går inte... jag så förbannad! Så... förbannad!" stånk, stånk. Fram och tillbaka, av och an. Jag har ingen aning vad som försegick där på kontoret efter stängningstid, jag var inte fräck nog att fråga, men jag fick köpa mig en biljett av damen. Nu i efterhand kan jag inte låta bli att fantisera fritt:
Damen:
"Jag förstår inte vad han hetsar upp sig för. Alla vet att hans pappa gillar yngre damer som mig..."
eller...
Mannen:
"Jag har aldrig sett på maken! Har jag fått porrmail i skräppost-mappen? Jag blir fan i mig lika förbannad varje gång! Skogstokig! Jag och min fru har minsann en fin relation ändå, utan sex... porr... menar jag..."
Jag börjar under om det inte var bäst att jag missade det där tåget i alla fall. Ja! Jag är en erfarenhet rikare (jag lär mig nämligen alltid en massa av mina misstag, det är därför jag gör dem så ofta), ett vardagsdrama rikare och endast 322:- fattigare än det var tänkt. Synd bara att jag kommer fram först 6:30 imorgon bitti, men det kan jag ta, nu när jag hunnit bli vuxen på riktigt.
