- Rulla tärning. 3D6 för STR, CON, POW, DEX och APP. 2D6+6 för SIZ och INT. 3d6+3 för EDU
- SAN är POW*5
- Idea är INT*5
- Luck är POW*5
- Know är EDU*5
- Addera STR till SIZ och jämför med skadebonustabellen
- CON+SIZ delat med två avrundat uppåt är antal Hit Points
- Magic Points är lika med POW.
- Välj ett yrke
- Slå 1d10 på yrkets inkomsttabell.
- Kolla färdigheternas baschans.
- Multiplicera EDU med 20 och spendera denna mängd poäng på de åtta färdigheterna yrket har.
- Multiplicera INT med 10 och spendera denna mängd poäng på vilka färdigheter som helst.
- Spendera poäng både på vapenklass och specifikt vapen
- Minimiålder är EDU+6. För var tionde år över denna ålder so du lägger till, addera 1 EDU och spendera 20 poäng till på färdigheter. För var tionde år över 40, dra av 1 från STR, CON, DEX eller APP.
Nekromanti CoC och ToC - jämförelse del 1: Rollpersoner.
- Thread starter krank
- Start date
Mjo; om vi ska ta själva trovärdighets/realismdelen av jämförelsen så är CoC överlägset. ToC handlar mycket om berättelsefokus (jo, faktiskt) medan CoC är mer simulationistiskt. Min jämförelse avsåg komplexiteten, inget annat.Persson said:
Sen tror jag att det går att få fram objektiva värden och simulationism UTAN en massa matte, men det är en annan diskussion.
Jag är lite kluven här; jag gillar båda, på olika sätt. CoC 6th ed lider lite av att ha mörkgrå eller svart text på ljs- och mörkgrå bakgrund, så framför allt en del textrutor blir minst sagt svårläsliga...Persson said:
Jag kanske ska göra en separat jämförelse vad gäller spelens trovärdighet/realism och design/layout? Det blir dock svårare att analysera och kvantifiera...
Problemet med ToC är att man genom köpsystem kan optimera sin karaktär inför äventyret, med slumpen som metod kan man inte kontrollera sina förutsättningar på samma sätt vilket jag tror skulle bidra till en bättre upplevelse. Jmf med Ormgudenkrönikan och deras metod att rulla fram yrke via kontakttabellen.
Det här är givetvis en fråga om tycke och smak; själv har jag svårt att spela rollpersoner jag rullat fram av den enkla anledningen att jag oftast börjar med en karaktärsidé och därefter vill sätta siffror på den.Persson said:
Problemet med "opting inför äventyret" förstår jag dock inte; menar du att spelaren innan äventyret vet vilka färdigheter som kommer att bli relevanta? och på samma sätt, menar du att det är en tävling att spela rollspel, där SL's uppgift är att se till att rollpersonerna är så dåligt rustade som möjligt?
Men som sagt; detta är en smakfråga. Jag föredrar balans och kontroll i rollpersonsskapandet. Det var dock inte slump vs poäng som var jämförelsens kärna heller, utan graden av komplexitet och vilket som var lättast att lära sig. Om du vill kan vi väcka någon av de gamla "rulla eller poäng"- trådarna, slår vad om att det finns några dussin såna som skräpar...
Jo jag förstår den aspekten, personligen fungerar jag så också.
Nej jag ser det inte som en tävling där vinst/förlust finns. Det jag tänker mig om jag skulle spela skräckrollspel så skulle jag vilja ha känslan av hopplöshet du vet david mot goliat. Där skulle inte färdigheter i ockultism vara relevant för äventyret eftersom spelgruppen endå skulle få den relevanta informationen.
Ok nej det är inget som behövs. Hur skiljer sig de båda versionerna åt i sin syn på världen, Cthulhu och sånt. Lore på engelska, kommer dock aldrig på någon bra översättning på ordet. När jag provar någon utav de båda spelen vill jag ju veta den aspekten främst.
Problemet är att den delen är svårare att kvantifiera och vara konkret med; alla tre jämförelserna jag planerat hittills fokuserar ju på ett simpelt tema, som är hyfsat lätt att mäta och jämföra, nämligen komplexitet - i andra hand hur lätta de är att lära sig.Persson said:
Vad gäller beskrivningen av världen tycker jag att de kompletterar varandra; CoC har bättre omvärld och mythos, ToC har bättre monsterbeskrivningar, mer flexibla och så.
Seriös genomgång! Jag ser fram emot att läsa de andra delarna.
CoC är ett spel jag är mycket bekant med och systemet kan jag tillräckligt bra för att låta nån generera en figur i sömnen, medans ToC är ett spel jag i verkligheten inte sett ståendes i en butikshylla ens. Så några egentliga kommentarer kring det du skriver kan jag inte ge, utan ska bara hålla klaffen, läsa och förhoppningsvis lära mig nåt.
Dock så slås jag direkt av en grej. När du räknar upp skillnaderna mellan spelen så märks tydligt att du anser det du kallar "fluff-delen" som en piece of cake-detalj, till skillnad från CoCs sifferbollande. För mig är det precis tvärtom. Inte för att jag är nån hejare på matematik, snarare tvärtom, men jag tycker denna del är bra mycklet enklare än att hitta på drivkrafter o. dyl. till min rollfigur. (Om det nu inte är så att detta betyder något specifikt i ToC som jag inte har koll på.)
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till. Kanske kan mina åsikter avfärdas med ett enkelt "det är bara för att du redan är bekant med CoC som du tycker det verkar enklare". Antalet steg i ToC är ju faktiskt färre än CoC så jag kanske bara svamlar men jag tycker i alla fall att det verkar som om rollpersomsskapande i ToC kräver kräver mer tankemöda gentemot CoC där det är fullt möjligt att bara mekaniskt gå igenom stegen ett efter ett. Det kanske inte blir en särskilt rolig figur på något sätt men om man inte vill eller kan skapa en figur med större djup så går det i alla fall.
Eller nåt.
/Anders
CoC är ett spel jag är mycket bekant med och systemet kan jag tillräckligt bra för att låta nån generera en figur i sömnen, medans ToC är ett spel jag i verkligheten inte sett ståendes i en butikshylla ens. Så några egentliga kommentarer kring det du skriver kan jag inte ge, utan ska bara hålla klaffen, läsa och förhoppningsvis lära mig nåt.
Dock så slås jag direkt av en grej. När du räknar upp skillnaderna mellan spelen så märks tydligt att du anser det du kallar "fluff-delen" som en piece of cake-detalj, till skillnad från CoCs sifferbollande. För mig är det precis tvärtom. Inte för att jag är nån hejare på matematik, snarare tvärtom, men jag tycker denna del är bra mycklet enklare än att hitta på drivkrafter o. dyl. till min rollfigur. (Om det nu inte är så att detta betyder något specifikt i ToC som jag inte har koll på.)
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till. Kanske kan mina åsikter avfärdas med ett enkelt "det är bara för att du redan är bekant med CoC som du tycker det verkar enklare". Antalet steg i ToC är ju faktiskt färre än CoC så jag kanske bara svamlar men jag tycker i alla fall att det verkar som om rollpersomsskapande i ToC kräver kräver mer tankemöda gentemot CoC där det är fullt möjligt att bara mekaniskt gå igenom stegen ett efter ett. Det kanske inte blir en särskilt rolig figur på något sätt men om man inte vill eller kan skapa en figur med större djup så går det i alla fall.
Eller nåt.
/Anders
Mjo, det är ju en åsikt jag kan både förstå och respektera. Min idé var ju helt enkelt att försöka jämföra just regelsystemen ur komplexitetssynpunkt - jag tror att även om det kanske är svårare att skapa en rollperson i ToC så tror jag att det är lättare att lära sig hur det går till, om du förstår hur jag menar?Organ said:
Jag tänker absolut inte avfärda dig, du gör en god poäng - det finns flera nivåer och djup i begreppet "enkelhet". vad menar vi egentligen med ordet? Att lära sig cykla är för många jättesvårt när man först gör det, men att cykla är ganska lätt i sig - är cyklande då lätt eller svårt? är cyklandet komplext?Organ said:
Ursprungligen skrev jag alltihop för att jag blev irriterad på Arfert när han skrev något i stil med att CoC var ett lättare och minst lika okomplext spel som ToC, han tyckte det var "mer att lära sig" i ToC...
Rickard
Urverk speldesign
Fast när du skriver såhär känns det som att du inte har fattat Trail of Cthulhu. ToC är ett mysteriespel där det viktiga inte är att söka reda på ledtrådarna utan lista ut hur ledtrådarna hänger samman och hur man sedan använder den informationen. Först när spelarna samlat ihop alla ledtrådar, det är då själva utmaningen kommer. Det här står på flera ställen i regelboken.
CoC är däremot ett påstått skräckrollspel. Där är den gamla normen att man ska slå för att hitta ledtrådar, att man inte har en chans mot teh 0ld 1111 med mera för att man ska uppnå just det du skriver - hopplöshet.
/Han som går OT (off topic)
Så här tror jag att det är: Har man aldrig spelat ett rollspel förr så är de eventuellt rätt likvärdiga när det gäller komplexitet, men har man spelat nåt av de vanligare (på svenska marknaden) rollspelen tidigare så är CoC enormt mycket enklare, för det har ju samma tänk som Drakar och demoner, Mutant, med flera, fast enklare. CoC är ju ett spel som följer normen för hur rollspel brukar vara, medan ToC har en hel del nytt tänk. I alla för de som aldrig sett ett Gumshoe-spel tidigare.krank said:
När jag köpte Esoterrorist (som också är Gumshoe) tog det ett antal genomläsningar innan jag började greppa det... Och då har jag spelat många konstiga spel tidigare. Trots det var Trail inte heller självklart direkt. Men jag kanske är jävligt trög.
Botulf
Hero
- Joined
- 25 Dec 2008
- Messages
- 1,265
En hel del faktiskt. Egentligen så hade jagt velat så in väldigt mycket ur ToC in i CoC: Pillars of Sanity, Sources of Stability, yrkesarketyperna har större betydelse i ToC (och i det här fallet så ser jag det som positivt), Drives, spends osv. Mycket låter sig tyvärr inte översättas i och med systemens grundläggande likhet. Men det finns ett konverteringskapitel i ToC-boken(inriktat mest för att kunna konvertera monster från CoC) och riktilinjer för hur man kan använda ToC´s system med spends i CoC vilka jag själv använder. Drives är också en sak jag använder i CoC: helt enkelt att rp har en Drive som är till för rp ska ha en anledning att göra saker som utsätter rp, och gruppen, för fara och bygger på drama; belönas med att man får tillbaka stability(sanity om tillämpat i CoC), men som man också ibland måste lyckas stå emot något specifikt infall annars så kan kan det bli avdrag på stability/sanity (en helt mekanisk grej som ändå ska gestalta av rp´s drivkrafter och känslor skiljer sig från spelarens rationella beslut och ge en anledning för den annars så fege/rationelle/kloke rollpersonen att traska ned i en håla som man misstänker är fylld av ghouls:"måste få veta annars blit jag tokig!" typ). Att överföra spends till CoC ter sig så enkelt att man har 1 poäng i sin pool för kunskapsfärdigheter/credit rating/brottsutredningsfärdigheter för vart 20% i berörd färdighet. Alltså någon med 45% i naturvetenskap kan använda färdigheter två gånger och automatiskt lyckas i sökande efter en ledtråd relaterad till ämnet. Sedan kan också dessa poäng friformas beroende på situation och att karakäterna ska ha en chans att kunna få göra något coolt(gäller inte våld, action, fysiska grejer): Nämda rollspersen (som är en scientist) kan exempelvis spendera en poäng i naturvetenskap och en i byråkrati och helt plötsligt vara gammal bekant/forskarkollega med den galne vetenskapsmannen som håller på att bygga en portal till Yogoth efter instruktionr av röster i sitt huvud(och därmed få tillgång till extra info/ledtrådar/fördelar).Organ said:
ToC har rymmer mycket intressant även för någon som spelar CoC (jag iof började spela ToC och CoC20 innan jag gick in för CoC BRP så det har givetvis format min uppfattning så jag störs inte av nymodigheterna särskillt mycket). Man kan helt enkelt köra båda samtidigt (eller delar iaf) och jag tycker det berikar. Det ger i alla fall intressant läsning: ToC ger en del bra grejer och idéer att använda men det beror lite på vad man letar efter.
Han said:
Jag undrar om det ena utesluter det andra; medför fumlade slag mot perception att man får hopplöshetskänslan? Jag tror nog jag skulle köra ungefär samma kampanjer i båda, skulle köra Purist ToC dvs med ganska lite pulp, mer undersökande skräck. Jag tror fortfarande hopplöshet, skräck och jobbighet kan vara en del av upplevelsen.
Det enda som skulle kunna pajja den vore väl att systemet tvingar en att vara meta hela tiden...
Rickard
Urverk speldesign
Nä, bara för att man tar bort något (chans att misslyckas) behöver det inte innebära att man inte kan spela hopplöshet alls. Huruvida man tycker systemet uppbringar det är väl upp till var och en. Jag märkte inte av någonting av hur CoC-systemet hjälpte en. Vi hade lika gärna kunnat friforma. Å andra sidan stod inte systemet i vägen heller.krank said:
/Han som tycker det är en liten fånig diskussion huruvida man slumpar karaktären eller inte, då man köper färdigheterna i CoC som är de man använder under speltillfället
Jag har svårt att beskriva hur endera spelet ter sig för en nybörjare. Dessutom är det givetvis felaktigt att utgå från att alla nybörjare skulle vara likadana.Arfert said:
Samma sak med mer erfarna. Du är mer erfaren än jag, men jag fattade ToC efter andra genomläsningen, men känner att jag skulle glömma bort grejer hela tiden om jag skapade rollpersoner i CoC. Det är för många saker att räkna ut, pilla med, och så vidare. Jag läste dem ungefär samtidigt, efter att ha börjat min rollspelarbana med Mutant Chronicles och sedan gått vidare över åtminstone hyfsade delar av icke-fantasydelen av spektrat. Jag kanske aldrig rört de tyngre regelsystemen som Eon, Neotech eller motsvarande, men de flesta system jag testat är ändå BRP-liknande. Hell, det var ju bara nåt år sen jag gav mig ut ur BRP och liknande för att testa dels indiegrejer och dels D&D4e. För mig är ToC väldigt likt olika BRP-varianter, jag tycker att det är en logisk följd av de tradsomspel som kommit före. Jag ser inte att ToC skulle vara svårare än till exempel kärnan i WoD, och WoD är bland de enklaste system jag kommit i närheten av, bland de större.
Jag menar absolut inte att du skulle vara "trög" eller "korkad", jag menar att vi förstår saker olika, fungerar olika.
Rickard
Urverk speldesign
Hur lång tid tar det att göra en rollperson i respektive system?Arfert said:
Sedan vägrar jag tro att "Slå 1T100 lika med eller under ditt värde" är så väldigt mycket svårare än "Satsa ett antal poäng från din pott och lägg till 1T6. Om resultatet uppnår spelledarens satta svårighetsgrad lyckas du". Särskilt som d20 fungerar ungefär som ToC i det fallet (1T20 + värde --> svårighetsgrad).
/Han som kom å tänka på detta när han lagade mat