CALL OF CTHULHU
Tatters of the King
Rapport #1 - 2008-10-26
Spelare: Vicotnik, Moller, Yrreburre
Spelledare: Krank
Förberedelser:
Jag läste in mig ordentligt på materialet, gjorde mitt bästa för att memorisera SLP:er och få en känsla för deras personligheter. Antecknade massor i en hierarkisk mindmap på min handdator. Kampanjen har sinnessjuka mängder detaljerad information om allting, nämligen, och det finns en gräns för hur mycket jag kan minnas... Jag återskapade alla relevanta handouts som PDF:er och översatte flera av dem till svenska och skrev ut dem och kartor. Jag scannade in alla små personprorträtt och lade in i min PSP.
När vi skapade rollpersoner pratade vi mycket om 1920-talet, tidsanda och samhällsförändringar, vad som var populärt vad gäller spel och hobbies, musik och kultur.
Rollpersoner:
Moller spelade journalisten Frank Donaldsson, en småförsupen typ med författarambitioner, en del kontakter och en hyfsad ekonomi.
Vicotnik spelade en akademiker, en psykolog vid namn Thomas Edwinson. En äldre herre som ser på de nya samhällsförändringarna med skepcis. Ganska Jungiansk av sig men på ett ganska handfast och stelt sätt.
Yrreburre spelade en kvinnotjusande medicinie doktor vid namn Leslie Barbary. En aningen tvivelaktig herre som väl i ganska hög grad är ekonomiskt oberoende, men sysslar med medicin för nöjes skull.
Prolog: Opening Night
Vi började spelmötet med att sitta tysta några sekunder och med slutna ögon (eller ja, spelarna hade slutna ögon) fokusera på hur rollpersonerna var klädda och hur de satt. Sedan fick de i första person berätta vad de tänkt sig. Under tiden smög jag runt och tog deras rollpersoners namn och gav dem varsin handout - en liten reklambronschyr för teaterföreställningen "Carcosa - or, the Queen and the Stranger". De hade redan informerats om att de befann sig på herrklubben "The Angelica Society" sittandes i samma rum och läsandes varsin tidning. Herrklubben hade etablerats under rollpersonssakapandet som ett sätt för rollpersonerna att känna varandra och dessutom vara intresserade av det ockulta och mystiska saker - det är det som är klubbens fokus, nämligen.
När spelarna öppnade sina ögon fick de veta att den lilla reklambroschyren just trillat ur deras tidningar. De diskuterade lite sinsemellan om att gå på föreställningen. SLP:n Horace Edmundsson (en stor, tjock man med enorma polisonger och små runda glasögon) som också satt där och fått sig en lapp tyckte att det verkade vara skit, och att han ogillade när man gjorde reklam på det här viset, men att det i varje fall var ett bra sätt att undvika "Liegler's föreläsning"... Klubbens medlemmar har nämligen föreläsningar för varandra och Liegler anses i allmänhet vara den mest entusiastiske och minst kompetente av medlemmarna... Denna gång hade han tydligen hittat "nya bevis" för bigfoot. I samrådan togs beslutet att gå på teater istället, så när Liegler (en spretig karl, lång och smal) tittar in för att se om RP planerar att se hans föreläsning ursäktar sig alla med att de redan lovat bort sig... Värt att nämna är också att Franks kunskap om konst och konsthistoria lät honom veta att namnet Carcosa använts i en gammal fransk 1600-talspjäs vid namn The King in Yellow)
Man går på teatern. Den svenska översättningen av det sammandrag av pjäsen som framfördes finns refererat annorstädes. Ingen av rollpersonerna blev av med någon Stabilitet av att se det Gula Tecknet (som för övrigt aldrig beskrevs - "tecknet är inte gult, men ni vet omedelbart att det är just det Gula Tecknet men efteråt kan ingen av er påminna sig om hur det såg ut"). Efter pjäsen utbryter oroligheter som gänget smiter undan ut i lobbyn, så när polisen kommer undgår de lätt att arresteras.
I lobbyn diskuterar man med den aningen spattige regissören Talbot Estus om pjäsens ursprung ("en nytolkning av 'The King in Yellow'"). Estus är entusiastisk över hur bra allting gick och vilken reaktion han fått. Han verkar inte tycka att det är något dåligt att det nästan blivit upplopp... Man får veta att han har ett exemplar av The King in Yellow hemma hos sig och får en inbjudan att kommma och läsa den vid tillfälle...
Man diskuterar kring det faktum att man tycks ha olika uppfattning om vad som egentligen hände i delar av pjäsen.
Leslie försöker förföra den unga fröken Hewart, som inte verkar helt oäven. Han får veta att hon under arbetet med pjäsen haft såna konstiga, obehagliga drömmar, om stilla former vars kläder rörts sig i en vind som inte finns och om enorma, valliknande varelser som flytit ovan en stad med smäckra, vita torn... Hon nämner att även Hannah Keith haft skumma drömmar, men det spåret följs aldrig upp. Ingen annan skådespelare talas med.
Kapitel 1: The Madman
Dr. Edwinson får ett brev där en Dr. Highsmith vill träffa honom för att tala om ett fall där han behöver hjälp. Han går med på att möta herr Highsmith, och får på mötyet veta att det är en högst delikat situation - brodern till en högt uppsatt bankir, Alexander Roby, har varit intagen på S.t Agnes Asylim för the Deranged i två år (sedan fadern och systern i familjen brutalt mördades), och hans fall ska nu upp i domstol för att se om han ska vara kvar. Highsmith anser Alexander vara tillräckligt botad, men familjen säger blankt nej via sin läkare. Highsmith ber rollpersonerna att tala med familjen och doktorn (Dr. Lionel Trollope) samt kanske kolla på fallet. All ny information vore bra. Det framkommer eftersom att Highsmith jobbar på en avhandling om Alexanders "unika problematik", och denna avhandling skulle givetvis smälla högre om patienten faktiskt botats... Man går med på att åka med doktorn tillbaks till S.t Agnes och stanna ett par dagar där för att intervjua och undersöka Alexander, och sedan undersöka vidare.
Resan är lång och Highsmith ganska tråkig. Man spelar Mah Jongg (senaste flugan!) och diskuterar fallet. Man får veta en hel del - som lite mer om morden på fadern och systern, att familjen tror att Alexander hamnat i dåligt sällskap innan morden, mer detaljer om Alexanders sjukdom (Han får maniska anfall om natten, och ges ordentliga mängder sömnmedel)
När man kommer fram är det kväll, och man kommer fram till att ta intervjun med Alexander dagen efter, på förmiddagen. RP får journalerna för Alexanders senaste två år. Under en läsning av dem finner man ännu mer om sjukdomen (den tycks bara manifestera sig under vinterhalvåret, det är det som gör den unik), att Alexander nämnt ordet "Carcosa" några gånger, och att en icke namngiven skötare synts vid hans cell när han inte hade något där att göra samt att man vid ett tillfälle hittat pennor i Alexanders cell.
Jag har ytelämnat massor av information i ovanstående, men försökt fokusera på huvuddragen. Äventyret är helt sjukt detaljistiskt, något jag ogillar i regelsystem men gillar i äventyr.
Gruppen känns solid och vi kom snabbt in i stämningen. Vi konstaterade att den "portal" vi använde funkade jättebra för att skapa stämning och direkt stoppa in gänget i sina roller. Vi konstaterade alla att vi ser fram emot nästa möte.
Tatters of the King
Rapport #1 - 2008-10-26
Spelare: Vicotnik, Moller, Yrreburre
Spelledare: Krank
Förberedelser:
Jag läste in mig ordentligt på materialet, gjorde mitt bästa för att memorisera SLP:er och få en känsla för deras personligheter. Antecknade massor i en hierarkisk mindmap på min handdator. Kampanjen har sinnessjuka mängder detaljerad information om allting, nämligen, och det finns en gräns för hur mycket jag kan minnas... Jag återskapade alla relevanta handouts som PDF:er och översatte flera av dem till svenska och skrev ut dem och kartor. Jag scannade in alla små personprorträtt och lade in i min PSP.
När vi skapade rollpersoner pratade vi mycket om 1920-talet, tidsanda och samhällsförändringar, vad som var populärt vad gäller spel och hobbies, musik och kultur.
Rollpersoner:
Moller spelade journalisten Frank Donaldsson, en småförsupen typ med författarambitioner, en del kontakter och en hyfsad ekonomi.
Vicotnik spelade en akademiker, en psykolog vid namn Thomas Edwinson. En äldre herre som ser på de nya samhällsförändringarna med skepcis. Ganska Jungiansk av sig men på ett ganska handfast och stelt sätt.
Yrreburre spelade en kvinnotjusande medicinie doktor vid namn Leslie Barbary. En aningen tvivelaktig herre som väl i ganska hög grad är ekonomiskt oberoende, men sysslar med medicin för nöjes skull.
Prolog: Opening Night
Vi började spelmötet med att sitta tysta några sekunder och med slutna ögon (eller ja, spelarna hade slutna ögon) fokusera på hur rollpersonerna var klädda och hur de satt. Sedan fick de i första person berätta vad de tänkt sig. Under tiden smög jag runt och tog deras rollpersoners namn och gav dem varsin handout - en liten reklambronschyr för teaterföreställningen "Carcosa - or, the Queen and the Stranger". De hade redan informerats om att de befann sig på herrklubben "The Angelica Society" sittandes i samma rum och läsandes varsin tidning. Herrklubben hade etablerats under rollpersonssakapandet som ett sätt för rollpersonerna att känna varandra och dessutom vara intresserade av det ockulta och mystiska saker - det är det som är klubbens fokus, nämligen.
När spelarna öppnade sina ögon fick de veta att den lilla reklambroschyren just trillat ur deras tidningar. De diskuterade lite sinsemellan om att gå på föreställningen. SLP:n Horace Edmundsson (en stor, tjock man med enorma polisonger och små runda glasögon) som också satt där och fått sig en lapp tyckte att det verkade vara skit, och att han ogillade när man gjorde reklam på det här viset, men att det i varje fall var ett bra sätt att undvika "Liegler's föreläsning"... Klubbens medlemmar har nämligen föreläsningar för varandra och Liegler anses i allmänhet vara den mest entusiastiske och minst kompetente av medlemmarna... Denna gång hade han tydligen hittat "nya bevis" för bigfoot. I samrådan togs beslutet att gå på teater istället, så när Liegler (en spretig karl, lång och smal) tittar in för att se om RP planerar att se hans föreläsning ursäktar sig alla med att de redan lovat bort sig... Värt att nämna är också att Franks kunskap om konst och konsthistoria lät honom veta att namnet Carcosa använts i en gammal fransk 1600-talspjäs vid namn The King in Yellow)
Man går på teatern. Den svenska översättningen av det sammandrag av pjäsen som framfördes finns refererat annorstädes. Ingen av rollpersonerna blev av med någon Stabilitet av att se det Gula Tecknet (som för övrigt aldrig beskrevs - "tecknet är inte gult, men ni vet omedelbart att det är just det Gula Tecknet men efteråt kan ingen av er påminna sig om hur det såg ut"). Efter pjäsen utbryter oroligheter som gänget smiter undan ut i lobbyn, så när polisen kommer undgår de lätt att arresteras.
I lobbyn diskuterar man med den aningen spattige regissören Talbot Estus om pjäsens ursprung ("en nytolkning av 'The King in Yellow'"). Estus är entusiastisk över hur bra allting gick och vilken reaktion han fått. Han verkar inte tycka att det är något dåligt att det nästan blivit upplopp... Man får veta att han har ett exemplar av The King in Yellow hemma hos sig och får en inbjudan att kommma och läsa den vid tillfälle...
Man diskuterar kring det faktum att man tycks ha olika uppfattning om vad som egentligen hände i delar av pjäsen.
Leslie försöker förföra den unga fröken Hewart, som inte verkar helt oäven. Han får veta att hon under arbetet med pjäsen haft såna konstiga, obehagliga drömmar, om stilla former vars kläder rörts sig i en vind som inte finns och om enorma, valliknande varelser som flytit ovan en stad med smäckra, vita torn... Hon nämner att även Hannah Keith haft skumma drömmar, men det spåret följs aldrig upp. Ingen annan skådespelare talas med.
Kapitel 1: The Madman
Dr. Edwinson får ett brev där en Dr. Highsmith vill träffa honom för att tala om ett fall där han behöver hjälp. Han går med på att möta herr Highsmith, och får på mötyet veta att det är en högst delikat situation - brodern till en högt uppsatt bankir, Alexander Roby, har varit intagen på S.t Agnes Asylim för the Deranged i två år (sedan fadern och systern i familjen brutalt mördades), och hans fall ska nu upp i domstol för att se om han ska vara kvar. Highsmith anser Alexander vara tillräckligt botad, men familjen säger blankt nej via sin läkare. Highsmith ber rollpersonerna att tala med familjen och doktorn (Dr. Lionel Trollope) samt kanske kolla på fallet. All ny information vore bra. Det framkommer eftersom att Highsmith jobbar på en avhandling om Alexanders "unika problematik", och denna avhandling skulle givetvis smälla högre om patienten faktiskt botats... Man går med på att åka med doktorn tillbaks till S.t Agnes och stanna ett par dagar där för att intervjua och undersöka Alexander, och sedan undersöka vidare.
Resan är lång och Highsmith ganska tråkig. Man spelar Mah Jongg (senaste flugan!) och diskuterar fallet. Man får veta en hel del - som lite mer om morden på fadern och systern, att familjen tror att Alexander hamnat i dåligt sällskap innan morden, mer detaljer om Alexanders sjukdom (Han får maniska anfall om natten, och ges ordentliga mängder sömnmedel)
När man kommer fram är det kväll, och man kommer fram till att ta intervjun med Alexander dagen efter, på förmiddagen. RP får journalerna för Alexanders senaste två år. Under en läsning av dem finner man ännu mer om sjukdomen (den tycks bara manifestera sig under vinterhalvåret, det är det som gör den unik), att Alexander nämnt ordet "Carcosa" några gånger, och att en icke namngiven skötare synts vid hans cell när han inte hade något där att göra samt att man vid ett tillfälle hittat pennor i Alexanders cell.
Jag har ytelämnat massor av information i ovanstående, men försökt fokusera på huvuddragen. Äventyret är helt sjukt detaljistiskt, något jag ogillar i regelsystem men gillar i äventyr.
Gruppen känns solid och vi kom snabbt in i stämningen. Vi konstaterade att den "portal" vi använde funkade jättebra för att skapa stämning och direkt stoppa in gänget i sina roller. Vi konstaterade alla att vi ser fram emot nästa möte.