Det här är fortsättningen på en kampanj som jag påbörjat. Kampanjens huvudhandling består i att Thalamur påbörjar en offensiv mot Colonan eftersom det dels kommer vara en utmärkt transportled för trupper och förnödenheter när de efter ockupationen av Colonan kan anfalla den sabriska östfronten. Dessutom så vill Thalaskierna förstås ta tillbaka landet och återigen införliva det i det thalaskiska riket. Jag vill gärna ha era synpunkter, tips och övriga åsikter om äventyret.
KAMPEN VID TANDRÍANS PASS
Läget just nu:
Colonans armé har lyckats göra motstånd mot thalaskerna i några månader nu. De väntar fortfarande på att den sabriska armén skall komma till deras undsättning. Dvärgarna är deras allierade, men är de tillräckligt många för att ge deras armé understöd?
Trots att dvärgarna är oslagbara i bergen så är deras mindre antal inte någon stor hjälp nere på låglandet, där beridna riddare och stora mängder fotsoldater hade varit en viktigare hjälp.
Längs floden Alnias stränder och längre in i landet utkämpas dagligen strider mellan den vältränade och effektiva Coloniska krigsmakten med en här på 6000 man och ett kavalleri på 500 man- och den Thalaskiska krigsmakten.
När det här deläventyret tar sin början så har thalaskiska trupper gått in med en offensiv i Kholonbergen som utgör Colonans västra gräns mot Thalamur.
Thalaskiernas plan (som Colonierna förstås inte känner till) är att lyckas ta sig igenom bergen för att sedan kunna anfalla den Coloniska hären i ryggen och på så vis kunna bryta deras försvarslinje bakifrån.
Uppei bergen har dvärgarna som är experter på krig i bergstrakter ett starkt grepp om passen (passagerna) som leder mellan Thalamur och Colonan. Thalaskierna behöver de här passagerna för att kunna förflytta sina trupper där den coloniska armén inte väntar sig ett anfall. Därför lägger Thalaskierna in en kraftig offensiv mot bergspassen vid bergsjön Hosea.
Inledning:
Rollpersonerna har återigen rest till slätten utanför Colonan (huvudstaden dvs). Det är på denna slätt som riksmarskalken (landet har ju ingen kung, så det blev ju en del problem för mig som SL att hitta ett substitut för kungen) rest arméns basläger Som fungerar som uppsamlingsplats för nyrekryterade soldater och återsamlingsplats för de Coloniska armédivisionerna.
Rollpersonerna sitter vid en av de många lägereldarna som brinner runtom på slätten och väntar på nya order om vilken del av Colonan de ska försvara. De sitter som bäst och undrar till vilken landsände som rekryteringsofficeren ska tänker sända dem. Medan de sitter så ser de en av riddare komma ridande genom härlägret på en vit stridshingst. Han är klädd i en vit tabard med det röda Coloniska lejonet.
Han "bromsar in" sin häst framför en rekryteringsofficer som sitter och äter ett stekt äpple vid rollpersonernas lägereld.
- Res er upp officer, jag har ett brådskande ärende! Vrålar riddaren till rekryteringsofficeren.
Officeren kommer snabbt på fötter och gör riddarhälsningen ( höger hand mot hjärtat).
- Jag har order från konungens militärråd, var kan jag finna general Hammerdall?
Officeren får genast fart på benen och kastar sig upp på sin häst. Tillsammans rider de iväg i riktning mot det paviljongstält där generalen och hans närmaste officerare har sitt högkvarter.
Nästa morgon vaknar rollpersonerna av höga hornstötar. Detta är tecknet på att nya order skall ges, alla runt lägerelden klär sig snabbt och springer iväg i ljudets riktning.
Ovanpå en vagn står rekryteringsofficeren och ropar ut generalens order:
- Thalaskiska styrkor har lagt in en offensiv mot Kholonbergen i väst, i trakterna runt Hoseasjön. General Hammerdall har fått order om att marschera dit med två armédivisioner för att ge dvärgarna och våra tappra Coloniska landsmän understöd. Generalen kommer att ge sig av redan imorgon med en av divisionerna och sin hird för att ge nödvändig förstärkning. Den andra divisionen kommer bryta upp om tre dagar med förnödenheterna.
(Rollpersonerna hamnar i den andra divisionen och efter tre dagar ger de sig av mot bergen.)
Resan och ankomsten till Hoseasjön:
Det tar dem ungefär fem dagar att ta sig fram till Hoseasjöns strand där kampen mot Thalaskerna pågått i tio dagar sedan Thalaskernas anfall. Under färden kan lite av varje få hända, men SL får gärna trycka in forward knappen lite grann så att äventyret till stor del inte består av en enda lång resa.
Som sagt, de kommer fram till Hoseasjön efter ungefär fem dagars resande. Det som möter dem när de rider genom den bergspassage som leder fram till Hosea är dåligt utrustade coloniska soldater och dvärgar som visserligen är välutrustade men få till antalet. Många av soldaterna är sårade och resten är utmattade av sömnbrist och påfrestande stridigheter.
När de sedan kommer fram till Hoseasjön där generalen slagit upp lägret för de coloniska soldaterna och dvärgarna ser de hur soldaterna och dvärgarna bygger träpallisader och ryttare som kommer inridande med lägesrapporter.
Befälhavaren för deras division rider i täten och han ger order om att de ska slå upp sitt läger på den motsatta sidan av generalens arméläger. När de sedan vandrar genom armélägret ser de många soldater som verkar uppgivna och väldigt utmattade av kriget. De passerar förbi fältskärens tält och en stank av död och lidande slår emot dem. De kan höra vrålen av smärta från soldater som får kroppsdelar amputerade och stönanden från andra soldater som lider svåra plågor av kallbrand, huggsår, pilsår och andrafruktansvärda plågor.
När de slagit upp sitt läger kommer genast sergeanter och officerare med olika order till dem.
Rollpersonerna får order om att följa med en grupp dvärgar för att utföra rekognoscering vid bergsområdet väster om Hoseasjön.
Handling:
Här har jag en del idéer på lut men jag har inte lyckats bestämma mig för några. Troligen kommer rollpersonerna få utkämpa flera större eller mindre strider med thalaskierna.
Om rollpersonerna överlever striderna som upptar stora delar av äventyrets handling så kommer de stå på vakt vid ett mindre pass öster om Hoseasjön. En av rollpersonerna (den med bäst syn) ser en mörk skepnad komma ridande genom passet i månskenet och trots mörkret uppfattar han pentagrammet i silver som etsats på mannens sköld. Pentagrammet är de Thalaskiska kurirryttarnas symbol.
Omde lyckas stoppa ryttaren och undersöker honom de ett brev med sigill. Om de öppnar det Så kan de läsa att den thalaskiska offensiven mot bergspassen vid Hoseasjön bara är en stridslist och att det egentliga målet är det mycket sämre försvarade Tandríans pass cirka fyra mil därifrån. Samtidigt som hälften av thalaskierna anfaller vid Hoseasjön så kommer den andra hälften försöka ta sig genom Tandríans pass och på så viss hugga dvärgarna och colonierna i ryggen.
Rollpersonerna måste varna generalen annars kommer thalaskierna kunna rida genom passet och på så viss anfalla dvärgarna och colonierna i ryggen där de inte väntar sig och inte heller är förberedda på ett anfall. Om thalaskierna sedan lyckas överraska colonierna och dvärgarna och på så vis krossa krigsmakten vid passet så kommer de ha öppet fält genom bergen tills ny förstärkning kommer och det är något som i så fall kommer dröja flera dagar. Tills dess hinner thalaskierna förflytta stora mängder soldater genom bergen.
Slutet:
Om rollpersonerna lyckas meddela generalen om vad thalaskierna planerar så beslutar dvärgarna och general Hammerdall att när det thalaskiska kompaniet ( eller vad det nu kallas för cirka 300 soldater) rider och vandrar genom passet så kommer det på bergssidorna om Tandriáns pass välla fram dvärgar och Coloniska soldater som reser sig upp och avfyrar sina avståndsvapen mot Thalaskerna som är fast i mitten. Sedan så stormar Colonierna/dvärgarna ner från bergskammarna och försöker göra processen kort med thalaskierna som är instängda på alla sidor.
De Thalasker som anfaller lägret vid Hoseasjön tror att striden som gott är vunnen hur som helst och de väntar bara på att dvärgarna och de Coloniska soldaterna ska bli stormade i ryggen av det Thalaskiska kavalleriet men istället ser de dvärgarna/coloniska soldaterna som vann striden (om de nu gjorde det) i Tandriáns pass komma ridande med det thalaskiska kavallerikompaniets fana och de förstår att de inte längre är säkra segrare i striden. En sista strid med dvärgarna och Colonierna på ena sidan och Thalaskierna på den andra utkämpas vid Hoseasjöns stränder. Striden böljar fram och tillbaka och slutar antingen med att Thalaskiernas soldater flyr besegrade upp i bergen undan de förföljande fienderna eller att colonierna flyr upp i bergen och dvärgarna strider tills de dör.
Förutsatt att rollpersonerna lyckas med att föra budkavle med varningen om thalaskiernas planer till de coloniska befälhavarna så har jag bestämt mig för att colonierna och dvärgarna ska gå segrande ur striden. Generalen för de Coloniska soldaterna, general Hammerdall, stupar däremot i striden och äventyret slutar med att alla överlevande dvärgar och coloniska soldater står samlade vid Hoseasjöns strand och bergskammarna runt omkring och sjunger en hymn för den döde hjälten General Hammerdall. (förslagsvis spelas Sovjets nationalsång eller någon annan överdrivet pampig hymn i bakgrunden… ja vadå då? Man måste väl få överdriva ibland…).
KAMPEN VID TANDRÍANS PASS
Läget just nu:
Colonans armé har lyckats göra motstånd mot thalaskerna i några månader nu. De väntar fortfarande på att den sabriska armén skall komma till deras undsättning. Dvärgarna är deras allierade, men är de tillräckligt många för att ge deras armé understöd?
Trots att dvärgarna är oslagbara i bergen så är deras mindre antal inte någon stor hjälp nere på låglandet, där beridna riddare och stora mängder fotsoldater hade varit en viktigare hjälp.
Längs floden Alnias stränder och längre in i landet utkämpas dagligen strider mellan den vältränade och effektiva Coloniska krigsmakten med en här på 6000 man och ett kavalleri på 500 man- och den Thalaskiska krigsmakten.
När det här deläventyret tar sin början så har thalaskiska trupper gått in med en offensiv i Kholonbergen som utgör Colonans västra gräns mot Thalamur.
Thalaskiernas plan (som Colonierna förstås inte känner till) är att lyckas ta sig igenom bergen för att sedan kunna anfalla den Coloniska hären i ryggen och på så vis kunna bryta deras försvarslinje bakifrån.
Uppei bergen har dvärgarna som är experter på krig i bergstrakter ett starkt grepp om passen (passagerna) som leder mellan Thalamur och Colonan. Thalaskierna behöver de här passagerna för att kunna förflytta sina trupper där den coloniska armén inte väntar sig ett anfall. Därför lägger Thalaskierna in en kraftig offensiv mot bergspassen vid bergsjön Hosea.
Inledning:
Rollpersonerna har återigen rest till slätten utanför Colonan (huvudstaden dvs). Det är på denna slätt som riksmarskalken (landet har ju ingen kung, så det blev ju en del problem för mig som SL att hitta ett substitut för kungen) rest arméns basläger Som fungerar som uppsamlingsplats för nyrekryterade soldater och återsamlingsplats för de Coloniska armédivisionerna.
Rollpersonerna sitter vid en av de många lägereldarna som brinner runtom på slätten och väntar på nya order om vilken del av Colonan de ska försvara. De sitter som bäst och undrar till vilken landsände som rekryteringsofficeren ska tänker sända dem. Medan de sitter så ser de en av riddare komma ridande genom härlägret på en vit stridshingst. Han är klädd i en vit tabard med det röda Coloniska lejonet.
Han "bromsar in" sin häst framför en rekryteringsofficer som sitter och äter ett stekt äpple vid rollpersonernas lägereld.
- Res er upp officer, jag har ett brådskande ärende! Vrålar riddaren till rekryteringsofficeren.
Officeren kommer snabbt på fötter och gör riddarhälsningen ( höger hand mot hjärtat).
- Jag har order från konungens militärråd, var kan jag finna general Hammerdall?
Officeren får genast fart på benen och kastar sig upp på sin häst. Tillsammans rider de iväg i riktning mot det paviljongstält där generalen och hans närmaste officerare har sitt högkvarter.
Nästa morgon vaknar rollpersonerna av höga hornstötar. Detta är tecknet på att nya order skall ges, alla runt lägerelden klär sig snabbt och springer iväg i ljudets riktning.
Ovanpå en vagn står rekryteringsofficeren och ropar ut generalens order:
- Thalaskiska styrkor har lagt in en offensiv mot Kholonbergen i väst, i trakterna runt Hoseasjön. General Hammerdall har fått order om att marschera dit med två armédivisioner för att ge dvärgarna och våra tappra Coloniska landsmän understöd. Generalen kommer att ge sig av redan imorgon med en av divisionerna och sin hird för att ge nödvändig förstärkning. Den andra divisionen kommer bryta upp om tre dagar med förnödenheterna.
(Rollpersonerna hamnar i den andra divisionen och efter tre dagar ger de sig av mot bergen.)
Resan och ankomsten till Hoseasjön:
Det tar dem ungefär fem dagar att ta sig fram till Hoseasjöns strand där kampen mot Thalaskerna pågått i tio dagar sedan Thalaskernas anfall. Under färden kan lite av varje få hända, men SL får gärna trycka in forward knappen lite grann så att äventyret till stor del inte består av en enda lång resa.
Som sagt, de kommer fram till Hoseasjön efter ungefär fem dagars resande. Det som möter dem när de rider genom den bergspassage som leder fram till Hosea är dåligt utrustade coloniska soldater och dvärgar som visserligen är välutrustade men få till antalet. Många av soldaterna är sårade och resten är utmattade av sömnbrist och påfrestande stridigheter.
När de sedan kommer fram till Hoseasjön där generalen slagit upp lägret för de coloniska soldaterna och dvärgarna ser de hur soldaterna och dvärgarna bygger träpallisader och ryttare som kommer inridande med lägesrapporter.
Befälhavaren för deras division rider i täten och han ger order om att de ska slå upp sitt läger på den motsatta sidan av generalens arméläger. När de sedan vandrar genom armélägret ser de många soldater som verkar uppgivna och väldigt utmattade av kriget. De passerar förbi fältskärens tält och en stank av död och lidande slår emot dem. De kan höra vrålen av smärta från soldater som får kroppsdelar amputerade och stönanden från andra soldater som lider svåra plågor av kallbrand, huggsår, pilsår och andrafruktansvärda plågor.
När de slagit upp sitt läger kommer genast sergeanter och officerare med olika order till dem.
Rollpersonerna får order om att följa med en grupp dvärgar för att utföra rekognoscering vid bergsområdet väster om Hoseasjön.
Handling:
Här har jag en del idéer på lut men jag har inte lyckats bestämma mig för några. Troligen kommer rollpersonerna få utkämpa flera större eller mindre strider med thalaskierna.
Om rollpersonerna överlever striderna som upptar stora delar av äventyrets handling så kommer de stå på vakt vid ett mindre pass öster om Hoseasjön. En av rollpersonerna (den med bäst syn) ser en mörk skepnad komma ridande genom passet i månskenet och trots mörkret uppfattar han pentagrammet i silver som etsats på mannens sköld. Pentagrammet är de Thalaskiska kurirryttarnas symbol.
Omde lyckas stoppa ryttaren och undersöker honom de ett brev med sigill. Om de öppnar det Så kan de läsa att den thalaskiska offensiven mot bergspassen vid Hoseasjön bara är en stridslist och att det egentliga målet är det mycket sämre försvarade Tandríans pass cirka fyra mil därifrån. Samtidigt som hälften av thalaskierna anfaller vid Hoseasjön så kommer den andra hälften försöka ta sig genom Tandríans pass och på så viss hugga dvärgarna och colonierna i ryggen.
Rollpersonerna måste varna generalen annars kommer thalaskierna kunna rida genom passet och på så viss anfalla dvärgarna och colonierna i ryggen där de inte väntar sig och inte heller är förberedda på ett anfall. Om thalaskierna sedan lyckas överraska colonierna och dvärgarna och på så vis krossa krigsmakten vid passet så kommer de ha öppet fält genom bergen tills ny förstärkning kommer och det är något som i så fall kommer dröja flera dagar. Tills dess hinner thalaskierna förflytta stora mängder soldater genom bergen.
Slutet:
Om rollpersonerna lyckas meddela generalen om vad thalaskierna planerar så beslutar dvärgarna och general Hammerdall att när det thalaskiska kompaniet ( eller vad det nu kallas för cirka 300 soldater) rider och vandrar genom passet så kommer det på bergssidorna om Tandriáns pass välla fram dvärgar och Coloniska soldater som reser sig upp och avfyrar sina avståndsvapen mot Thalaskerna som är fast i mitten. Sedan så stormar Colonierna/dvärgarna ner från bergskammarna och försöker göra processen kort med thalaskierna som är instängda på alla sidor.
De Thalasker som anfaller lägret vid Hoseasjön tror att striden som gott är vunnen hur som helst och de väntar bara på att dvärgarna och de Coloniska soldaterna ska bli stormade i ryggen av det Thalaskiska kavalleriet men istället ser de dvärgarna/coloniska soldaterna som vann striden (om de nu gjorde det) i Tandriáns pass komma ridande med det thalaskiska kavallerikompaniets fana och de förstår att de inte längre är säkra segrare i striden. En sista strid med dvärgarna och Colonierna på ena sidan och Thalaskierna på den andra utkämpas vid Hoseasjöns stränder. Striden böljar fram och tillbaka och slutar antingen med att Thalaskiernas soldater flyr besegrade upp i bergen undan de förföljande fienderna eller att colonierna flyr upp i bergen och dvärgarna strider tills de dör.
Förutsatt att rollpersonerna lyckas med att föra budkavle med varningen om thalaskiernas planer till de coloniska befälhavarna så har jag bestämt mig för att colonierna och dvärgarna ska gå segrande ur striden. Generalen för de Coloniska soldaterna, general Hammerdall, stupar däremot i striden och äventyret slutar med att alla överlevande dvärgar och coloniska soldater står samlade vid Hoseasjöns strand och bergskammarna runt omkring och sjunger en hymn för den döde hjälten General Hammerdall. (förslagsvis spelas Sovjets nationalsång eller någon annan överdrivet pampig hymn i bakgrunden… ja vadå då? Man måste väl få överdriva ibland…).