Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
I den andra tråden (den här), återkom flera personer till att en väldigt viktig del i cyberpunken är frågan "var går gränsen mellan människa och maskin" eller "vad innebär det att vara mänsklig".
Frågan är hur tusan får man in det där i rollspel? Det uppenbaraste svaret, även för mig, är att det är något man rollspelar. Alltså något man löser under spelets gång med hur spelarna gestaltar sina rollpersoner och hur SL gestaltar SLPer.
Men även då känns det som att det behövs något rent regelmässigt som man kan ha som vägledare. Och själv skulle jag ju helst vilja ha någon form av regler till hur man hanterar det rent generellt, med faktiska effekter i spel.
Det enda spel jag själv har erfarenhet av som försöker behandla det här är Shadowrun, där ens "essence" eller mänsklighet sjunker ju mer cybernetik man stoppar in i sig själv, vilket har en direkt påverkan på hur väl man kan använda magi. Dvs ju mer maskin du är desto sämre magiker. Når du 0 i mänsklighet så dör du.
Samtidigt tycker jag inte att det behandlar själva kärnfrågan, var gränsen går. Även om det finns en viss charm i att ha en gräns som går vid döden: skillnaden mellan en en maskin och en människa är att en människa är levande. Fast för att det ska bli ett intressant koncept så känns det som att den gränsen måste vara lite flytande.
Vad är era tankar om att få in frågan om var gränsen mellan människa och maskin går i rollspel?
Frågan är hur tusan får man in det där i rollspel? Det uppenbaraste svaret, även för mig, är att det är något man rollspelar. Alltså något man löser under spelets gång med hur spelarna gestaltar sina rollpersoner och hur SL gestaltar SLPer.
Men även då känns det som att det behövs något rent regelmässigt som man kan ha som vägledare. Och själv skulle jag ju helst vilja ha någon form av regler till hur man hanterar det rent generellt, med faktiska effekter i spel.
Det enda spel jag själv har erfarenhet av som försöker behandla det här är Shadowrun, där ens "essence" eller mänsklighet sjunker ju mer cybernetik man stoppar in i sig själv, vilket har en direkt påverkan på hur väl man kan använda magi. Dvs ju mer maskin du är desto sämre magiker. Når du 0 i mänsklighet så dör du.
Samtidigt tycker jag inte att det behandlar själva kärnfrågan, var gränsen går. Även om det finns en viss charm i att ha en gräns som går vid döden: skillnaden mellan en en maskin och en människa är att en människa är levande. Fast för att det ska bli ett intressant koncept så känns det som att den gränsen måste vara lite flytande.
Vad är era tankar om att få in frågan om var gränsen mellan människa och maskin går i rollspel?