"Var går gränsen mellan cyberpunk och Techothriller?
Mellan Cyberpunk och resten av Sci-fi:n?
Vad definierar om ett rollspel är cyberpunk och icke-cyberpunk?
Vad är kriterierna för Cyberpunk?"
Cyberpunk som litteraturgenre är en sf-subgenre som går till angrepp mot den existerande kulturen. Genom att extrapolera globaliseringens och företagskulturernas värsta sidor har man skapat en miljö i vilken man kan ställa individen i juxtaposition mot just globalisering och företagssamhället. En mycket viktig poäng med cyberpunk är att man till stor del kritiserar samhällsfenomen som existerar idag eller ligger precis runt om hörnet, och specifikt då storstadssamhället, företagskulturen och globaliseringen med allt vad det innebär. Teknisk noggrannhet är inte så viktigt - budskapet är viktigare.
Technothriller är egentligen inte samhällskritiskt alls, och sällan science fiction. Technothriller ställer upp ett problem orsakat av teknologi, och löser sedan problemet med teknologi - antingen samma teknologi använd på ett annat sätt, eller en annan teknologi. Teknologin är huvudsakligen dagens, eller den teknologi som ligger precis runt om hörnet, och man är mycket noggrann med den. Utmärkande för technothrillern är också att den har ett antal huvudpersoner som man klipper fram och tillbaka mellan.
SF i allmänhet brukar, i den mån den är samhällskritisk, ta ett potentiellt problem, extrapolera det och sedan leka med den tanken. Oftare tar man ett tekniskt fenomen eller samhällsfenomen, och extrapolerar det för att leka med tanken - en slags "what if" kring en situation som inte har hänt än. Teknisk noggrannhet kan vara viktigt, men det behöver inte vara det. Kom ihåg att SF är en supergenre till cyberpunk och flera andra subgenres.
Om vi ska ta ett scenario, till exempel genteknik och kloning, så skulle ungefär följande hända i de olika genrerna:
Technothrillern skulle hantera kloning som ett hypotetiskt problem i bakgrunden till farorna med gentekniken. Förmodligen skulle kloningen behandlas som exempel i en etisk diskussion mellan ett par av huvudrollsinnehavarna. Den direkta faran i technothrillern skulle kanske vara ett biovapen i fel händer som släpps lös, och huvudpersonerna skulle jobba jävel med att identifiera sjukdomen och framförallt substrängen till den, för att på så sätt identifiera bioterroristerna. Problemet löses med en militär eller paramilitär attack mot virusfabriken.
Cyberpunkromanen skulle förmodligen ha någon form av rockstjärna eller annan cowboy-aktig individ som har gjort succé, men som sedan fallit i onåd på grund av hans individualism. Nu har det stora Företaget kommit på en idiotsäker plan: att klona en kopia av rockstjärnan och sedan programmera/indoktrinera klonen till att bli en mer foglig personlighet. Rockstjärnan skulle sedan ge sig av på en personlig quest för att försäkra sig om sin unika individualitet och identitet.
Klassisk SF skulle kanske ta upp en klon i en organfabrik som sticker iväg på rymmen, eftersom han inte har lust att bli lever i en skruttig gubbe som ersättning för den söndersupna levern som gubben har numera. Genom hela historien så skulle det etiska i själva kloningen som källa till organ vara det dominerande.
