Nekromanti Cyberpunkmashupvärld

[ibldedibble]

Tja!

För ett tag sen hörde jag talas om ett gammalt rollspel som heter Underground (om jag förstod det rätt så är det "cyberpunk meets super hero") som fick mig att fundera på hur man kan dra den idén ännu längre.
Jag skrev ner ett par meningar som jag skickade till de två stabila spelare jag har för att se deras första intryck och de älskade det.

Detta är vad jag skickade till dem:
"Tänk dig dystopisk framtidsvärld alà cyberpunk, tänk dig nu att istället för gäng så har du gangstrar alà 40tal (med vapen och fordon från den tiden också).
Släng in lite magi och superhjälteaktiga förmågor.
Sen kanske vampyrer eller annat kul övernaturligt."

Alla bilar i världen är tänkta att vara 40-talsstil, inte nödvändigtvis alla vapen, men det kommer definitivt finnas "tommy guns" och dylika vapen.

Saker jag kommit på i senare:
- Vampyrer som driver nattklubbar.
- Terminators som arbetar för gangstrarna eller polisen (eller båda kanske har tillgång till dem?).
- Nån form av AI som gått bärsärk, alltid en klassiker.
- Brottslingar med superkrafter.
- Magiker är inte alltid så omtyckta i alla kretsar (eller kanske aldrig omtyckta?).

Någon som har fler idéer, både till världen och till scenarion?

Vet att ett gammalt nummer av Sinkadus gav ett relativt bra scenario där RParna blir jagade av en Terminator, så det kan man dra inspiration från om inte annat.



Det är viktigt att notera att balans inte är speciellt viktigt här, det ska vara mer humor än jämna strider och annat sånt tjafs man kan hitta på andra ställen.
Jag har inte bestämt något system för det än, men jag misstänker att det blir nåt i stil med D6, Mini-Six eller GURPS för det. Möjligtvis nåt mer friformigt.

(Nästan) Ingen idé är en dålig idé, så kom med alla förslag ni kommer på, jag är bara tacksam om det byggs på så mycket som möjligt.

 

[Tony.Meijer]

Dina tankar låter schysta, men jag har lite svårt att se konceptet. Hur skiljer sig den här ideen från rifts exempelvis, utöver 40-tals kopplingen?

 

[ibldedibble]

Dina tankar låter schysta, men jag har lite svårt att se konceptet. Hur skiljer sig den här ideen från rifts exempelvis, utöver 40-tals kopplingen?

Har inte kört Rifts, så kan inte säga nåt konkret om det, men vad jag har förstått så är Rifts världen uppdelad så att de olika delarna av världen har olika miljöer.
England är medeltid och Japan är futuristiskt o.s.v.. Kanske jag som missförstått nåt, men det är så jag har tolkat det åtminstone.

Här är det tänkt att allt ska finnas i samma stad mer eller mindre.
Staden i sig kommer vara väldigt inspirerad av t.ex. Ghost in the Shell och Bladerunner. Många höghus och gigantiska komplex i de finare delarna och riktigt nedgångna slumkvarter.
I princip kommer det väl sluta med en futuristisk megastad där alla övriga element är inslängda.
D.v.s. lite klassisk cyberpunk, lite "high fantasy", lite 40-tal och alla andra element man kan komma på att slänga in på ett och samma ställe.

 

[Herr Grönstedt]

Känns lite Sin City. Det skulle kunna vara en inspirationskälla. Det är en sådan för mig i alla fall när jag sätter äventyr i det jag kommit att kalla Europa City där jag kört blandningar av cyberpunk och skräck. Även om det var länge sedan nu.

Om man tänker på filmen så finns det definitivt superkrafter även om de inte är så uttalade. Och trolldom finns kanske också i de perverterade rikemanshusen.

Jag skulle i alla fall tona ned både superkrafterna och magin och inte göra dem så spektakulära. De kan bli mer spännande så.

 

[Herr Grönstedt]

Kolla teaser-postern för The Spirit .

 

[ibldedibble]

Såg faktiskt The Spirit häromdan, så den kanske också låg bakom mina funderingar en aning.

Sin City är en bra idé, har inte sett filmen eller läst serien, men eftersom Frank Miller ligger bakom så tänker jag anta att det är bra grejer. Tack för tipset!

 

[Möller]

Okej, jag tänker försöka bomba dig med lite viktiga frågor om din spelvärld som jag tror du behöver svara på för att kunna utveckla dina idéer. Nått sånt.

Varför vill du ha denhär spelvärlden?
Vad är den till för?
Vad för berättelser vill du att spelvärlden ska hjälpa till att berätta?
Vad ska rollpersonerna göra?

Just nu har du en värld jag vill kalla korvtårta. En spretig blandning. Det är inte nödvändigtvis något dåligt, men spretigheten gör saker svårare. 40-tal, cyberpunk (som jag förknippar med ångest, skum teknologi och sladdar), vampyrer, superhjältar, magi och transformers. Varför har du alla dessa grejer? Varför blir berättelserna i spelvärlden bättre med vampyrer som driver nattklubbar?

 

[ibldedibble]

Varför vill du ha denhär spelvärlden?

För att jag är trött på alla standardvärldar.

Vad är den till för?

Inget mer än en mer humoristisk satsning i vårat rollspelande här.

Vad för berättelser vill du att spelvärlden ska hjälpa till att berätta?

Kommer vara mestadels liknande Shadowrun och annat cyberpunkigt, möjligtvis nåt mer fantastiskt också.

Vad ska rollpersonerna göra?

Precis vad de vill, det är vad de gör ändå.
Har ingen konkret kampanj än, men det lutar åt en "megacorporation" som styr det mesta, fast de i sin tur blir styrda av en demon eller liknande. Sedan får övriga äventyr leda spelarna förbi allt som slängs in.

Just nu har du en värld jag vill kalla korvtårta. En spretig blandning. Det är inte nödvändigtvis något dåligt, men spretigheten gör saker svårare. 40-tal, cyberpunk (som jag förknippar med ångest, skum teknologi och sladdar), vampyrer, superhjältar, magi och transformers. Varför har du alla dessa grejer? Varför blir berättelserna i spelvärlden bättre med vampyrer som driver nattklubbar?

Som jag skrev i svaret till Tony.M.Meijer så är det tänkt att vara mer eller mindre cyberpunk med övriga element inslängda ovanpå.
Jag har allt för att det ska bli en mindre seriös värld, jag må älska cyberpunk och den dystra stämning det innebär, men jag älskar humor mer än så.
Vampyrer som driver nattklubbar gör den inte nödvändigtvis bättre, men det är det bästa stället jag kommit på att slänga in vampyrer... och vampyrer gör allt bättre (så länge de inte glittrar... eller kanske då också? ). Samt att vampyrer för mig innebär skräck och dysterhet, vilket jag tycker passar in i cyberpunk åtminstone.

 

[Möller]

Nu får du inte tro att jag är jättenegativ eller så; du har självklart rätt att göra vilka världar du vill, spela vilka spel du vill precis hur du vill. Det är det som är det fina med rollspel! Jag delar bara med mig av det jag tycker.

För att jag är trött på alla standardvärldar.

För mig känns det dock som att du själv gör en standardvärld. Du slänger ner lite random grejer i en gryta och rör om lite. Visserligen blir blandningen helt ny, men metoden att skapa en spelvärld är exakt samma sak som nästan alla spelvärldar.

Riotminds tog medeltid, asa- och folktro och lite vanlig standardfantasy, rörde om och fick Trudvang. Järnringen tog low-tech non-hard-sf och blandade med araber och fick Coriolis. De tog även furries, Sverige och post-apokalyps, rörde om och fick Mutant.

Och de gjorde detta helt utan något mål. De förklarar inte varför deras värld är cool, vad den ska användas till. De blandade och rörde för att det var kul. Det får man så klart göra, men det är ganska standard 1A.

Pelgrane Press blandade närframtid med mutationer som ger folk superkrafter, rörde om lite och fick Mutant City Blues. Men de gjorde det av en anledning. De frågade sig "Vi vill spela CSI fast med superkrafter, hur skapar vi en värld som låter oss göra det så bra som möjligt?"

Förstår du skillnaden?

Nu har jag väldigt dålig koll på Shadowrun, så jag kanske är helt ute och svamlar här nedan:

Men det känns som om att i din spelvärld kommer en trollkarl snubbla in på ett världshus, presentera ett uppdrag i stil med "gå till A, hämta X" för ett brokigt gäng rollpersoner utan sammanhållning för att sedan falla död ner. Precis i nästan vart ända rollspel sedan tidernas begynnelse.

Så därför så tror jag att du tjänar på att gå igenom mina frågor igen =)

 

[ibldedibble]

För mig känns det dock som att du själv gör en standardvärld. Du slänger ner lite random grejer i en gryta och rör om lite. Visserligen blir blandningen helt ny, men metoden att skapa en spelvärld är exakt samma sak som nästan alla spelvärldar.

Javisst gör man världar på det här viset, men om man ändrar på grundidén med en spelvärld och lägger till nytt (och som du säger, helt ny blandning) så är det inte standard längre, eller hur?
Fantasystandard t.ex. är sword & sorcery, när du drar din setting bort därifrån så har du inte standarden längre.

Riotminds tog medeltid, asa- och folktro och lite vanlig standardfantasy, rörde om och fick Trudvang. Järnringen tog low-tech non-hard-sf och blandade med araber och fick Coriolis. De tog även furries, Sverige och post-apokalyps, rörde om och fick Mutant.

Har ingen koll på Trudvang eller Coriolis, men Mutant är standard post-apokalyps. (Skulle inte vilja säga att Järnringen skapade Mutant heller då de bara köpte licensen till det, men i alla fall.)

Pelgrane Press blandade närframtid med mutationer som ger folk superkrafter, rörde om lite och fick Mutant City Blues. Men de gjorde det av en anledning. De frågade sig "Vi vill spela CSI fast med superkrafter, hur skapar vi en värld som låter oss göra det så bra som möjligt?"

Det där låter som en väldigt standard superhjältesetting på din beskrivning, möjligtvis att de lagt till vissa begränsningar för RParna.

Nu har jag väldigt dålig koll på Shadowrun, så jag kanske är helt ute och svamlar här nedan:

Men det känns som om att i din spelvärld kommer en trollkarl snubbla in på ett världshus, presentera ett uppdrag i stil med "gå till A, hämta X" för ett brokigt gäng rollpersoner utan sammanhållning för att sedan falla död ner. Precis i nästan vart ända rollspel sedan tidernas begynnelse.

Kan inte säga att jag nånsin hört nån starta ett cyberpunkäventyr på det viset, inte heller i närheten av idén med min värld, låter som om du är för insnöad på det faktum att jag tänkt ha med fantasyelement.

 

[krank]

Det där låter som en väldigt standard superhjältesetting på din beskrivning, möjligtvis att de lagt till vissa begränsningar för RParna.

Stämmer inte det minsta. I Mutant City Blues är settingen anpassad för att passa CSI-superhjältande. Det innebär att de till exempel gjort så att det finns ordentliga begränsningar på vilka förmågor man kan ha samtidigt - vilket i spel visar sig genom slutsatser av typen "OK, vi har hittat spår efter eldsprutande och djurkontroll; det är typ omöjligt att det är samma person som har båda, alltså letar vi efter två förövare". Det finns andra exempel också, men alltsammans handlar om att man låtit settingen anpassas och begränsas efter den tilltänkta spelstilen, snarare än att - som du skriver - begränsa rollpersonerna. Rollpersonerna är inte "begränsade" mer än de är i DoD (där man förutsätts spela äventyrare).

Mutant är standard post-apokalyps.

Så varför ser vi inga muterade djur i Fallout? Mutants värld skiljer sig en hel del från standard-postapokalyps, bland annat genom fokuset på sverige och genom sina muterade djur.

 

[ibldedibble]

Stämmer inte det minsta. I Mutant City Blues är settingen anpassad för att passa CSI-superhjältande. Det innebär att de till exempel gjort så att det finns ordentliga begränsningar på vilka förmågor man kan ha samtidigt - vilket i spel visar sig genom slutsatser av typen "OK, vi har hittat spår efter eldsprutande och djurkontroll; det är typ omöjligt att det är samma person som har båda, alltså letar vi efter två förövare". Det finns andra exempel också, men alltsammans handlar om att man låtit settingen anpassas och begränsas efter den tilltänkta spelstilen, snarare än att - som du skriver - begränsa rollpersonerna. Rollpersonerna är inte "begränsade" mer än de är i DoD (där man förutsätts spela äventyrare).

Tycker fortfarande det där låter som en relativt standard superhjältesetting med vissa begränsningar på vad för superkrafter man har.
Se på serietidningar, finns generellt begränsningar på vad folk kan och inte kan göra med sina superkrafter och vad de har för typ av superkrafter, och det är väl ändå därifrån vi får ta standarden?

Så varför ser vi inga muterade djur i Fallout? Mutants värld skiljer sig en hel del från standard-postapokalyps, bland annat genom fokuset på sverige och genom sina muterade djur.

Kan inte säga nåt om Fallout 3 då jag bara spelat öppningsdelen av det.
Men i de första två spelen:
Radscorpion, geckos, brahmin, centaur (mer eller mindre ett djur) och bönsyrsorna (minns inte vad de hette i spelen).
Deathclaw (ser åtminstone jag som ett djur) finns det minst en av som kan tala och är högst intelligent.
Sen vet jag att det skulle ha funnits med intelligenta tvättbjörnar (eller nåt liknande djur) i Fallout 1 som dock klipptes bort före det släpptes (sök på Fallout wiki efter Burrows om du vill ha mer info om det).
I Fallout 2 har du också två intelligenta mole rats, dock bara en av dem som kommer vilja prata med dig.

 

[krank]

Tycker fortfarande det där låter som en relativt standard superhjältesetting med vissa begränsningar på vad för superkrafter man har.
Se på serietidningar, finns generellt begränsningar på vad folk kan och inte kan göra med sina superkrafter och vad de har för typ av superkrafter, och det är väl ändå därifrån vi får ta standarden?

Men... vilka begränsningarna är spelar roll. När man bygger en superhjältevärld så väljer man vilka begränsningar man vill ha utifrån vilken typ av berättelser man vill berätta i den världen. I Marvel och DC finns få begränsningar, i Watchmen finns betydligt större. Förutsättningarna i världen avgör vilken typ av berättelser som lämpar sig. Watchmen lämpar sig dåligt för superepiska berättelser om kosmiska hot, till exempel. Begränsningarna formar berättelserna.

Det är inte som att "serietidningar" har någon uniform standard för hur många eller starka begränsningar man ska ha.

Grejen är den att som du definierar "standard" så blir alla superhjältesettings "standard".


Hur skulle du beskriva en ickestandard superhjältesetting?

Kan inte säga nåt om Fallout 3 då jag bara spelat öppningsdelen av det.
Men i de första två spelen:
Radscorpion, geckos, brahmin, centaur (mer eller mindre ett djur) och bönsyrsorna (minns inte vad de hette i spelen).
Deathclaw (ser åtminstone jag som ett djur) finns det minst en av som kan tala och är högst intelligent.

Och ingen av dem har något direkt gemensamt med muterade djur i Mutantbetydelse (=fabeldjur).





EDIT: Observera att jag inte kommenterar din spelvärld. Jag har ingen åsikt om din spelvärld annat än att jag inte tillhör målgruppen för den och därför inte bör kommentera den. Jag vill bara försöka förklara hur jag och Möller menar när det gäller att spelvärldars utformning och begränsningar avgör hur de berättelser man kan eller uppmuntras att spela i dem kommer att se ut.

 

[Tony.Meijer]

Javisst gör man världar på det här viset, men om man ändrar på grundidén med en spelvärld och lägger till nytt (och som du säger, helt ny blandning) så är det inte standard längre, eller hur?
Fantasystandard t.ex. är sword & sorcery, när du drar din setting bort därifrån så har du inte standarden längre.

Det här är min tolkning och både ibldedibble och Möller får rätta mig om jag har fel, men det jag tror att Möller försöker säga är att han tyckte att din ide ibldedibble presenteras på ett sätt som får det att låta som en kopia av ett standard-cyberpunk-spel men med lite saker lagda på för att det inte ska bli en kopia av valfritt standard-cyberpunk-spel.

Jag personligen ser saker lite annorlunda, i min menning så är cyberpunken definierad av två saker, nämligen ideologiers brister och kampen mot de som utnyttjar dessa (i klassisk cyberpunk så är det kapitalismen och företagen som nyttjar dess brister) och en nihilistisk syn på människan som fysiskt väsen (i klassisk cyberpunk så vissas det här ofta med kroppsdelar som byts mot cybertech och sjukdomar som man har permanent bot mot men som man tjänar mer på att sälja temporära lösningar till).

Det är det som jag undrar över hur det kommer att gestaltas i din värld? Den är cyberpunk, men vad gör den till cyberpunk?

 

[ibldedibble]

Grejen är den att som du definierar "standard" så blir <span style="font-weight: bold;">alla</span> superhjältesettings "standard".


Hur skulle du beskriva en ickestandard superhjältesetting?

De flesta superhjältesettings är standard.
Watchmen sticker ut då det egentligen bara är en av dem som har superkrafter (vad jag minns, resten har väl bara dräkter på sig?) och då serien är gjord för att ge en pik till superhjältegenrén.

Har tyvärr svårt att beskriva en ickestandard SHsetting, men jag ska försöka beskriva varför jag tycker MCB låter så väldigt standard:
Det låter på beskrivningarna som om någon skrivit ett äventyr till ett SHrollspel och sedan tänkt "Hm... om jag istället för att bara släppa det här som ett äventyr släpper det som ett eget spel, då kan jag tjäna mer pengar."
Det känns fortfarande väldigt, väldigt, "normal" för SHgenrén.

Men jag har inte spelat det och har bara läst era beskrivningar av det, så det stämmer antagligen inte när det väl kommer till kritan.

Och ingen av dem har något direkt gemensamt med muterade djur i Mutantbetydelse (=fabeldjur).

Vad tänker du som fabeldjur då?
Jag ser fabeldjur som två olika saker, antingen drakar och andra liknande fantasidjur, eller djur som talar.
Deathclaw skulle vara en blandning och mullvadarna tillhör den andra beskrivningen. Även om just mullvadarna inte går på bakbenen.
Sen har vi ju då tvättbjörnarna (som visserligen klipptes bort i stort sett helt), de tror jag t.om. att de skulle gå på bakbenen (finns en holodisc som pratar om dem i spelet men jag minns inte exakt vad den säger).

 

[krank]

De flesta superhjältesettings är standard.
Watchmen sticker ut då det egentligen bara är en av dem som har superkrafter (vad jag minns, resten har väl bara dräkter på sig?) och då serien är gjord för att ge en pik till superhjältegenrén.

Har tyvärr svårt att beskriva en ickestandard SHsetting, men jag ska försöka beskriva varför jag tycker MCB låter så väldigt standard:
Det låter på beskrivningarna som om någon skrivit ett äventyr till ett SHrollspel och sedan tänkt "Hm... om jag istället för att bara släppa det här som ett äventyr släpper det som ett eget spel, då kan jag tjäna mer pengar."
Det känns fortfarande väldigt, väldigt, "normal" för SHgenrén.

Men jag har inte spelat det och har bara läst era beskrivningar av det, så det stämmer antagligen inte när det väl kommer till kritan.

"Ett äventyr"?
Möjligen en kampanj, eller en sorts kampanjer.

Som sagt; de begränsningar som gjorts, har gjorts för att förstärka spelets tema och berättelser.

Det går till exempel ruskigt dåligt att berätta berättelser om kosmiska hot a' Galactus i MCB.
Det gör heller inte att skapa Stålmannen, så hela "hjälte-som-kan-allt"-typen av berättelser faller bort.
Det går antagligen att spela något i stil med X-men, även om de flesta av dem inte går att skapa eftersom deras kombinationer är för sällsynta.

Däremot blir det lättare, i och med just de begränsningar som gjorts, att spela CSI-poliser i en superhjältevärld.

Är du med på att begränsningar kan forma hur lätt respektive svårt det är att köra olika sorters kampanjer?

Utan just den begränsning vad gäller superkrafter som görs så hade det varit mycket svårare att köra CSI-kampanjer. Begränsningen som finns hjälper.


Jag rekommenderar att du läser MCB. Det är väl värt tiden, även om man inte gillar genren, för det visar att även traditionella rollspel kan vara fokuserade, kan ha en spelvärld och regelmekanik som följer ett gemensamt syfte - och framför allt visar att det även i tradspel går att ha något annat än "Äventyrargänget" som utgångspunkt.

(Det GÅR säkert att spela CSI i Drakar och Demoner också, men det är svårare. Det är mycket lättare att spela omkringdrivande äventyrargäng, för det är vad spelet är gjort för).

Vad tänker du som fabeldjur då?
Jag ser fabeldjur som två olika saker, antingen drakar och andra liknande fantasidjur, eller djur som talar.
Deathclaw skulle vara en blandning och mullvadarna tillhör den andra beskrivningen. Även om just mullvadarna inte går på bakbenen.
Sen har vi ju då tvättbjörnarna (som visserligen klipptes bort i stort sett helt), de tror jag t.om. att de skulle gå på bakbenen (finns en holodisc som pratar om dem i spelet men jag minns inte exakt vad den säger).

Mutant har humanoida djur. Deathclaws är ganska långt från igenkännbara djur. Hela grejen med Mutant är ju att det är humanoida grävlingar, katter, hundar, fåglar etc. som till större delen fungerar som människor. Detta i kombination med spelets ganska töntiga humor gör att det skiljer sig rätt markant från t.ex Mad Max. Fallout må ha djur som är muterade, men det finns knappas några piprökande grävlingar eller riktigt samma typ av roliga-namn-humor som kännetecknar Mutants poskapokalypsvariant.

Det känns som att du liksom redan bestämt dig för att alla världar "egentligen" är samma sak, att alla raser t.ex är samma sak, att ett troll är samma sak som en orch som är samma sak som en fotbollshulligan. Att en kentaur är samma typ av djur som en humanoid grävling eller katt. Du blandar äpplen och päron och säger att de smakar likadant.

 

[ibldedibble]

Jag personligen ser saker lite annorlunda, i min menning så är cyberpunken definierad av två saker, nämligen ideologiers brister och kampen mot de som utnyttjar dessa (i klassisk cyberpunk så är det kapitalismen och företagen som nyttjar dess brister) och en nihilistisk syn på människan som fysiskt väsen (i klassisk cyberpunk så vissas det här ofta med kroppsdelar som byts mot cybertech och sjukdomar som man har permanent bot mot men som man tjänar mer på att sälja temporära lösningar till).

Det är det som jag undrar över hur det kommer att gestaltas i din värld? Den är cyberpunk, men vad gör den till cyberpunk?

Jag är helt med på din definition av cyberpunk, det är samma sätt som jag ser det på.

Den blir cyberpunk av:
- Futuristisk/a megastad/städer.
- Det sätt man både ser på och utnyttjar människor till egen fördel.
- Cybertech, dock inte i någon stor utsträckning.

Det är en klassisk cyberpunksetting på det viset, absolut, men sen kommer det som driver det bort från det typiska:
- Magi t.ex., finns i Shadowrun, jag har tänkt ha det på en högre nivå dock.
- Superkrafter/mutationer.
- 40talet för att få en annan "smak" rent allmänt.

Det är också anledningen att jag kallat det för "Cyberpunkmashup". Det är cyberpunk i grund och botten, resten är till för att variera miljön och ge tillgång till fler alternativ både för spelarna och för mig som SL.
Det är också därför jag i första inlägget frågade om idéer för fler saker att slänga in, begränsningar i all ära, men för just den här världen ska det handla om att (i princip) inte ha några begränsningar. Därför nästan alla idéer är bra idéer.

 

[krank]

De flesta superhjältesettings är standard.
Watchmen sticker ut då det egentligen bara är en av dem som har superkrafter (vad jag minns, resten har väl bara dräkter på sig?) och då serien är gjord för att ge en pik till superhjältegenrén.

Du har läst för lite superhjälteserier... =)

 

[krank]

Jag personligen ser saker lite annorlunda, i min menning så är cyberpunken definierad av två saker, nämligen ideologiers brister och kampen mot de som utnyttjar dessa (i klassisk cyberpunk så är det kapitalismen och företagen som nyttjar dess brister) och en nihilistisk syn på människan som fysiskt väsen (i klassisk cyberpunk så vissas det här ofta med kroppsdelar som byts mot cybertech och sjukdomar som man har permanent bot mot men som man tjänar mer på att sälja temporära lösningar till)

Själv ser jag snarare cybernetiken som en ganska central grej; självförbättrandet och mötet människa/maskin (var tar människan slut? Var börjar maskinen? Finns det nån skillnad? Vad är en människa?) är i god cyberpunk en fråga snarare än en konstaterad filosofi. Genren undersöker teknologin och människans relation till den.

Jag skulle rekommendera den eminenta samlingen Mirrorshades, som jag tycker har en intressant samling cyberpunk - inte bara gibsonska regniga gator utan också hela andra sorters samtida berättelser i genren - men den är tyvärr alldeles utgången överallt.

 

[ibldedibble]

Är du med på att begränsningar kan forma hur lätt respektive svårt det är att köra olika sorters kampanjer?

Absolut, därför jag brukar begränsa mina spelare i vanliga fall.

Utan just den begränsning vad gäller superkrafter som görs så hade det varit mycket svårare att köra CSI-kampanjer. Begränsningen som finns hjälper. Jag rekommenderar att du läser MCB. Det är väl värt tiden, även om man inte gillar genren, för det visar att även traditionella rollspel kan vara fokuserade, kan ha en spelvärld och regelmekanik som följer ett gemensamt syfte - och framför allt visar att det även i tradspel går att ha något annat än "Äventyrargänget" som utgångspunkt.(Det GÅR säkert att spela CSI i Drakar och Demoner också, men det är svårare. Det är mycket lättare att spela omkringdrivande äventyrargäng, för det är vad spelet är gjort för).

Jag läste några recensioner och från de som skapade spelets hemsida om det (redan glömt vad de hette, P-nånting), av de beskrivningar och förklaringar jag läst där så har jag fått ändra mig om spelet. Det skulle funka som expansion till ett vanligt superhjältespel (vilket jag tycker vore bättre, men det är en annan diskussion som handlar om hur mycket rollspelare blir utspridda istället för sammanfogade), men funkar också som stand-alone spel.

Mutant har humanoida djur. Deathclaws är ganska långt från igenkännbara djur. Hela grejen med Mutant är ju att det är humanoida grävlingar, katter, hundar, fåglar etc. som till större delen fungerar som människor. Detta i kombination med spelets ganska töntiga humor gör att det skiljer sig rätt markant från t.ex Mad Max. Fallout må ha djur som är muterade, men det finns knappas några piprökande grävlingar eller riktigt samma typ av roliga-namn-humor som kännetecknar Mutants poskapokalypsvariant.

Som sagt, jag tycker Mutant känns väldigt standard för postapokalyps, kanske för att det var en av de första träffarna jag hade med genrén för 15-20 år sen.
Sen vill jag bara tillägga en sak vad det gäller "piprökande grävlingar" och dyl. som ett avslut (då detta egentligen är en helt annan diskussion och inte borde tas i den här tråden), ena mullvaden älskar cheesepuffs (ostbollar?) och man måste ge dem till honom om man har några med sig, han har ett ganska charmigt namn också Keeng Ra'at.

Det känns som att du liksom redan bestämt dig för att alla världar "egentligen" är samma sak, att alla raser t.ex är samma sak, att ett troll är samma sak som en orch som är samma sak som en fotbollshulligan. Att en kentaur är samma typ av djur som en humanoid grävling eller katt. Du blandar äpplen och päron och säger att de smakar likadant.

Det gör jag definitivt inte och det är inte så jag menat att det ska verka heller.

Tja... kentaur är en sorts antropomorf, så sett är de samma fabeldjur båda två. Jag förstår din mening, var bara tvungen att kommentera på det.

Jag går dock inte med på att troll = orch, däremot kan jag gå med på att troll/orch = fotbollshuligan (no offense till fotbollshuliganer här ).