terje
xenomorf mystiker
DÖ är en osr-kampanj som skrevs av God45 för Dungeon23 (en utmaning där deltagarna skapade en megadungeon eller dylikt genom att skriva en plats per dag under året). Konceptet för DÖ är en mörk apokalyptisk tagning på Narnia i form av ett depthcrawl, eller djupkräl. Detta är ett format som skapades av Emmy Allen i hennes två moduler The Gardens of Ynn och The Stygian Library. Kort och gott beskrivs världen som en serie platser ordnade i en numrerad tabell och när RP ger sig djupare in/ned slår SL en tärning, lägger till numret för rps nuvarande position och läser motsvarande plats i tabellen. Detta lämpar sig mycket väl för att gestalta färder in i främmande, märkliga världar med drömsk logik och är ett mycket bra val för denna kampanj.
Dö är ett magiskt rike, likt Oz, Underlandet, Landet ingenstan, Fantasien eller Narnia. Tankarna går också till Astrid Lindgrens Nangijala och Landet i fjärran. Likt många sådana platser hotas det av förstörelse, men ödet har valt ut en liten skara barn (rollpersonerna) för att rädda landet från undergång. Tyvärr kommer barnen denna gången försent, katastrofen har redan inträffat, Dö håller på att kollapsa och allt går åt helvete. Men fan vilken resa det blir på vägen!
Rollpersonerna är alltså barn, från vår värld eller något väldigt snarlikt. Vilka de är och exakt hur de hittar till Dö lämnas öppet. Det enda som uttryckligen förutsätts i kampanjen är att de vid spelets början alla är 10 år gamla. Skälet till varför denna detalj huggs i sten är genialt. Varje gång en rollperson dör i Dö slungas de nämligen tillbaka till den vanliga världen där de lever 1T10 år innan de återigen sugs in i det magiska landet för att dyka upp ögonblicket efter att de dog. När en rp på detta sätt nått 75 års ålder slår man 1T6 för varje ytterligare år de åldras och på en 1:a dör rollpersonen verkligen slutgiltigt. Genom denna vackra mekanism kan spelet vara brutalt och dödligt samtidigt som rollpersonerna ändå fortsätter att bestå av de utvalda barnen, och istället för att det känns som att döden bara är på låtsas är den istället groteskt utdragen.
När rollpersonerna anländer till Dö kommer de till landets periferi och allt eftersom de färdas kommer de att närma sig det magiska landets skändade hjärta. På vägen rör de sig genom en serie områden (som alla omfattar flera olika platser), såsom de svarta stränderna, skogen av tystade skrik, dalen fylld med röd dimma, bergen för höga för att kuvas, siarnas grottor, de stulna månarna, osv. På vägen sker möten med många olika slags varelser varav de flesta är antropomorfa djur för att lyfta fram Narnia-känslan. Vissa är fruktansvärda monster som angriper rp, medan andras monstrositet uppenbarar sig först efter ett mer ingående samtal. Somliga är tragiska, väldigt många är mörkt komiska och vissa är till och med sympatiska och hjälpsamma (om inte skulle vi ju inte beklaga det magiska landets öde).
Totalt handlar det alltså om 365 stycken platser! Vissa är bara en kort paragraf, andra omfattar en sida eller mer, och alla är väldigt varierade. Här finns stridsmöten och fällor, pussel och kluriga problem (och mindfucks!) och moraliska dilemman. Mitt bland allt det monstruösa och absurda finns också många sociala möten med roliga rollspelsmöjligheter.
Landskapet som rp rör sig genom är härjade av ett fruktansvärt krig, stora delar av landet ockuperas av den Röda Häxans arméer och här och var finns referenser till häxans motpart, ett ståtligt Lejon. Under kampanjens slut stegras konflikten till sällan skådade episka proportioner!
Dö är ett typiskt God45-äventyr på så sätt att dess koncept kompromisslöst dras till sin spets, och det liknar därför ingenting annat. Detta är Narnia filtrerat genom Uppenbarelseboken, digerdöden och tusen år av Europas leriga slagfält. Många scener är riktigt obehagliga och tunga, men väldigt ofta är det också roligt - jag skrattade högt flera gånger under läsningen. DÖ rekommenderas varmt! Ladda ned och spela, det blir jag själv väldigt sugen på att göra!
Dö är ett magiskt rike, likt Oz, Underlandet, Landet ingenstan, Fantasien eller Narnia. Tankarna går också till Astrid Lindgrens Nangijala och Landet i fjärran. Likt många sådana platser hotas det av förstörelse, men ödet har valt ut en liten skara barn (rollpersonerna) för att rädda landet från undergång. Tyvärr kommer barnen denna gången försent, katastrofen har redan inträffat, Dö håller på att kollapsa och allt går åt helvete. Men fan vilken resa det blir på vägen!
Rollpersonerna är alltså barn, från vår värld eller något väldigt snarlikt. Vilka de är och exakt hur de hittar till Dö lämnas öppet. Det enda som uttryckligen förutsätts i kampanjen är att de vid spelets början alla är 10 år gamla. Skälet till varför denna detalj huggs i sten är genialt. Varje gång en rollperson dör i Dö slungas de nämligen tillbaka till den vanliga världen där de lever 1T10 år innan de återigen sugs in i det magiska landet för att dyka upp ögonblicket efter att de dog. När en rp på detta sätt nått 75 års ålder slår man 1T6 för varje ytterligare år de åldras och på en 1:a dör rollpersonen verkligen slutgiltigt. Genom denna vackra mekanism kan spelet vara brutalt och dödligt samtidigt som rollpersonerna ändå fortsätter att bestå av de utvalda barnen, och istället för att det känns som att döden bara är på låtsas är den istället groteskt utdragen.
När rollpersonerna anländer till Dö kommer de till landets periferi och allt eftersom de färdas kommer de att närma sig det magiska landets skändade hjärta. På vägen rör de sig genom en serie områden (som alla omfattar flera olika platser), såsom de svarta stränderna, skogen av tystade skrik, dalen fylld med röd dimma, bergen för höga för att kuvas, siarnas grottor, de stulna månarna, osv. På vägen sker möten med många olika slags varelser varav de flesta är antropomorfa djur för att lyfta fram Narnia-känslan. Vissa är fruktansvärda monster som angriper rp, medan andras monstrositet uppenbarar sig först efter ett mer ingående samtal. Somliga är tragiska, väldigt många är mörkt komiska och vissa är till och med sympatiska och hjälpsamma (om inte skulle vi ju inte beklaga det magiska landets öde).
Totalt handlar det alltså om 365 stycken platser! Vissa är bara en kort paragraf, andra omfattar en sida eller mer, och alla är väldigt varierade. Här finns stridsmöten och fällor, pussel och kluriga problem (och mindfucks!) och moraliska dilemman. Mitt bland allt det monstruösa och absurda finns också många sociala möten med roliga rollspelsmöjligheter.
Landskapet som rp rör sig genom är härjade av ett fruktansvärt krig, stora delar av landet ockuperas av den Röda Häxans arméer och här och var finns referenser till häxans motpart, ett ståtligt Lejon. Under kampanjens slut stegras konflikten till sällan skådade episka proportioner!
Dö är ett typiskt God45-äventyr på så sätt att dess koncept kompromisslöst dras till sin spets, och det liknar därför ingenting annat. Detta är Narnia filtrerat genom Uppenbarelseboken, digerdöden och tusen år av Europas leriga slagfält. Många scener är riktigt obehagliga och tunga, men väldigt ofta är det också roligt - jag skrattade högt flera gånger under läsningen. DÖ rekommenderas varmt! Ladda ned och spela, det blir jag själv väldigt sugen på att göra!
