Nekromanti Död och blod

Allanon

Veteran
Joined
17 Jan 2001
Messages
62
Location
Kramfors
Hallå allihopa...

Ett problem som vi ofta stöter på i vår spelgrupp är när vi har kört ett gäng ett bra tag, alla har fått höja några av favorit färdigheterna och alla spelarna börjar verkligen gilla gubbarna.
Då händer det, 2 RP dör. Ja men det är inte så farligt så de får göra nya gubbar och jag trycker in dem nånstans. Men efter ett tag händer det igen. 2 RP till dör och nu återstår bara en person från ursprungsgänget, och det har hänt att ingen från ursprungsgänget finns kvar.
Vad gör man i ett sådant läge? Själv är jag himla sugen på att säga "nej nu blir det ett nytt gäng, sudda papperna" men det känns jävulskt dumt mot den där enda killen kvar från orginal gänget som verkligen gillar sin gubbe och spelar den mycket bra. Som jag ser det kan man lösa det på några olika sätt:

1) Man säger helt enkelt åt alla att göra nya gubbar

2) Den som levde får ha kvar gubben och man börjar på nytt äventyr.

3) Kör på som vanligt.

4) Man spelar klart äventyret och de som dött får vänta.

För det känns lite fjantigt när en kille dött tre gånger under samma äventyr bara för att minuten senare hoppa in och genast vara inne i gänget så att säga.
Känns nästan som om de inte kan dö och visst börjar de tappa respekten för att dö ("den snälle SL låter mig ändåså göra en ny gubbe som kanske blir bätre och hoppa in i striden")
Så hur brukar ni göra?

Och en sak till. Hur mycket ska man offra på rollspel? Och då menar jag inte i pengar utan i blod, svett och tårar. I helgen när vi lirade skulle RP hitta ett brev som låg på en död snubbe i skogen. Brevet var blodigt och smutsigt o.s.v.
Just då råkade jag göra illa handen och det börjar spruta lite blod (artärblödning haha) så jag passade på och smetade ut blod över papperet.
Men hur långt ska man gå i rollspel utan att det börjar gå för långt? : )

/Allanon
 

DarkAngel

Veteran
Joined
14 Jan 2002
Messages
66
Location
Stockholm
Altså, dör ens RPG så är det inte så jävla skoj.
Alla fall om man har bygt på den länge (runt ett halv år).
Och det är då inte alls skoj om man inte får göra en ny och måste sitte och vänta och kolla på i 10h tills allt är klart.
du sitter i en knvig sitvation /images/icons/sad.gif
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
Blod och död.

Jag anser att rollpersoners död skall vara någonting alldeles enastående, unikt och dramatiskt passande. Gärna på höjdpunkten i kampanjen där livet offras för att rädda kungariket eller vännerna eller liknande. Jag har svårt för spel där man kör med realismen så utdraget att varje RP kan dö bara han kliver av hästen på ett tokigt sätt.

Men det är bara vad jag tycker.

Lösningar då?
Det första och viktigaste steget är att låta SL slå alla SLPernas skadeslag dolt bakom sin skärm. Skulle sexorna börja hagla kan han ju sluta i god tid innan den där vrickade foten ger över tjugo i Trauma.

En annan åtgärd kan vara att ge spelarna ledtrådar och antydningar som ger dem en chans att undvika vissa strider eller att ge sig på vissa personer. Åtminstone tills de är tillräckligt många. Eons stridssystem är dödligt på ett sätt som kan kännas rent av ovant för många spelare. Se alltså till att rollpersonerna möter motståndare som de kan klara av.

Sammanfattningen blir alltså: Vi brukar se till att spelarna överlever, ibland genom rent fusk. Oavsett vad tärningarna visar. Kom ihåg att permanenta skador inte är detsamma som död. Man tappar inte respekten för SL bara för att man inte kan dö. Han kan fortarande göra dig enarmad. Heh, heh!

Blodsoffer: Det där är bara SÅ rätt! Som SL vet jag hur svårt det är att göra bra Special Effects men din manöver var inget annat än ett genidrag! Jag dyrkar dig för detta offer!

/Duddmannen
"Try as you may, you cannot run from your own bunghole!"
 

virus

Veteran
Joined
24 Jul 2000
Messages
78
Location
Umeå
Re: Blod och död.

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Sammanfattningen blir alltså: Vi brukar se till att spelarna överlever, ibland genom rent fusk. Oavsett vad tärningarna visar. Kom ihåg att permanenta skador inte är detsamma som död. Man tappar inte respekten för SL bara för att man inte kan dö. Han kan fortarande göra dig enarmad. Heh, heh!


<hr></blockquote>



Så sant.
Man låter SL slå typ alla slag...utom då RP vill gör något riktigt dumt....
Ett enkelt sätt att som SL se till att RP inte dör som flugor samt att kunna styra äventyret lite bättre.....för det är juh som sagt inte roligt att börja göra en ny RP mitt i äventyret...
(iofsig kan man ha reserver...men ändå)
 

dream

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
1,030
Location
Portsmouth, England
Nå, om rollpersoner är så dumma att de ger sig in i strid så får de skylla sig själva enligt mitt förmenande. Dessutom tycker jag att det är bra med lite rotation (inom vissa gränser) i gruppen. Det är rätt tråkigt om alla är lika bra, och började äventyra vid samma tid, och har varit med om exakt samma saker.

Som sl är det samslöst viktigt att man låter spelarna ha andra möjligheter än att skicka sina personer till en säker död på slagfältet. Vill de inte ta dessa möjligheter så är de fritt byte för sl! :gremwink:
 

Mr SL

Warrior
Joined
28 Dec 2000
Messages
395
Location
i ett obetydelse löst ställe
jag brukar för det mästa inte döda spelarna! dom får spela dem tills alla tillsamans bestemmer att vi avslutar och startar med nya!! det har hänt en gång att en spelare som dyrkade sin karaktär dog. han klev in i en drakes mun men då får man skylla sig skälv!

men jag tycker du borde välja altenativ 4 låta dom som dött vänta tills äventyret är slut! det skapar spänning över att de inte vill dö/images/icons/wink.gif
 
Top