Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,288
A propos äventyr så funderar jag på följande scenario (efter att ha läst den bästsäljande boken är jag smockfull med kaotisk inspiration) men är osäker på om det är bra nog.
Ni kunniga kan säkert hjälpa mig. Jag är tacksam för alla svar, inte minst de som är kritiska och uppmärksammar mig på mina brister som äventyrskonstruktör!
DISCLAIMER: Ja, jag stjäl av alla. Erik Granström, Bibeln, Da Vinci-koden, och av skitmånga ascoola äventyrsskribenter som jag har läst genom åren. Cred till dem! Och tack! I love you!
I korthet:
Äventyret kretsar kring en skapelseberättelse som förstås bara är mumbo-jumbo. Att förstå vilken skapelseberättelse som är den riktiga är den bärande stommen genom äventyret.
Genom att man förstår detta så borde man också inse att skurkarna har lämnat kryptiska ledtrådar till sina arvtagare så att de kan förbereda för süperskurkens återkomst.
Yes- I'm a sucker for episka äventyr.
Skapelseberättelsen:
Antagiot såg sig om i tidens gryning och upptäckte sin allsmäktighet till trots att gudomen hade tråkigt. Sålunda beslöt den gudomlige att skapa något.
Sålunda skapades världarna, ty Antagiot tröttnade fort på sin första värld och ville se hur de kunde bli annorlunda.
Av de fyra elementen kunde gudomen göra de mest förunderliga världar.
Därför finns multiversat med sin oräknelighet av världar.
Efter att Antagiot hade skapat världarna blev gudomligheten trött och sov i eoner under det att stjärnorna bligade.
Men när Antagiot vaknade var världarna sig lika. Och dessa stod ut som tråkiga och alldagliga. Därför blåste Antagiot sin livsluft över världaran och varelser och växter stod upp.
De gjorde Antagiot lycklig och tillfreds. Men ändå sknades något och Antagiot blev tröstefull när hans skugga plötsligt talade till honom.
"Min herre" sa skuggan "ni är uttråkad av världarnas, varelsernas, växternas och det okunnigas enkelhet. Det plågar mig!"
"Vem är du och vad vill du mig?" sa då Antagiot till sin skugga, inte alls förskräckt utan bara nyfiken, ty ingen gudomlighet fruktar, då den är allsmäktig.
"Jag är Tjänaren" sa skuggan som ännu inte antagit en kropp utan förblev oroliga skuggor.
Skuggvarelsen fortsatte:
"Jag har sett dina världar och dina varelser. Du längtar trots all härlighet efter att få ge dem den perfektas skrud, inte sant?"
"Jo..." svarade Antagiot "...men vad skulle kunna vara mer perfekt än det jag redan har åstadkommit?"
"Magi!" svarade skuggvarelsen med hetta.
"Vad är magi?" undrade då Antagiot
"Magi är det mest fantastiska som du någonsin kan tänka dig! Med magi ka du göra allt det du vill och alla drömmar som bärs i ditt bröst"
"Å!" svarade Antagiot och ville se magin.
Tjänaren visade den gudomlige hur man beredde bo åt magin och därför har vi trollpackor, grubbelgummor och örtagubbar.
Men när Antagiot tittade på världarna såg han till sin förskräckelse att de olika varelserna och växterna emellanåt stred och dräpte varandra. Han blev bestört över detta och klagade på tjänaren.
"Varför har mina världar blivit såhär?"
"Därför att magins beståndsdelar icke kan vara av de fyra elementen. Magins beståndsdelar är huvudsakligen två; det goda och det onda! "
Och Visannas kloka korpar vred sig när de såg tjänarens sluga leende.
Tjänaren fortsatte:
"Det finns nu och för alltid inte bara fyra element utan även ondska och godhet. Några av dina varelser har fått mycket godhet, andra ondska. När de upptäcker detta strider de. Av denna energi blir magi! Säg, var det inte åtrån efter magin som födde mig?"
Antagiot blev mycket förgrymmad över att ha blivit lurad och drap Tjänaren med ett kraftfullt slag som fick det att eka i själva världsrymden.
---
Men morgonen därpå stod åter Tjänaren upp, samtidigt med Antagiot. Antagiot blev förgrymmad och slog ihjäl Tjänaren åter.
---
Så skedde niohundranittionio gånger. Den tusende morgonen hann Tjänaren säga något till Antagiot innan Antagiot hann döda honom.
"Herre, trots att du niohundranittionio gånger drapt mig, ber jag dig lyssna till denna min bön av godhet: låt mig få en av dina varelser så ska jag för evigt försvinna!"
Antagiot tyckte att detta lät rimligt och bad skuggan att välja en varelse.
Skuggan valde då en ynklig ödla och blåste sin svarta kraft i ödlan som sprang iväg och gömde sig i en klippskreva.
Av detta kan vi förstå att markens hålrum alltid kommer bli gömstället för de grymma, onda och hotfulla.
Antagiot såg på sin värld igen men kunde bara sorgligt nog konstatera att varelserna och växterna fortsatte att strida mot varandra.
Men nu fanns ingen tjänare kvar som kunde säga honom varför striderna inte upphörde eller magin försvann.
---
Men en morgon kom en jättelik varelse och bad om audiens.
Det var en röd drake som eldsprutande ville tala med Antagiot.
Draken sa:
"Magin kommer finnas för evigt, såsom drakarnas släkt! Detta ska bli din läxa du falska gudomlighet; allt har ett pris och du har betalat med världarnas och varelsernas sorg och smärta. Säg mig, är du ond eller god?"
Efter detta drog sig Antagiot tillbaka till världsrymdens hörn och gömde sig. Att låta regera för sig utnämnde han ett antal mindre gudar och gudinnor som fick många olika namn och det är dessa som ger människofolken deras böner som ett på tok försent förlåt från deras skapare.
---
Okej, hittar ni det dolda budskapet? Kanske inte.
Om vi säger såhär: du är äventyrare i Faerûn/Greyhawk/Eberron/whatever och så börjar det dyka upp en märklig kult som aldrig tidigare existerat. Dessa är inte goda, tvärtom är de onda. Men det kryptiska är att de samlas som kallade av en mystisk signal. Något ger dessa spridda krukskärvor ett tecken som ger de instruktioner att en ledare snart kommer återinträda och ställa allt tillrätta.
Vem tror ni att denne ledare kommer vara, med skapelseberättelsen i åtanke?
/Basenanji
Ni kunniga kan säkert hjälpa mig. Jag är tacksam för alla svar, inte minst de som är kritiska och uppmärksammar mig på mina brister som äventyrskonstruktör!
DISCLAIMER: Ja, jag stjäl av alla. Erik Granström, Bibeln, Da Vinci-koden, och av skitmånga ascoola äventyrsskribenter som jag har läst genom åren. Cred till dem! Och tack! I love you!
I korthet:
Äventyret kretsar kring en skapelseberättelse som förstås bara är mumbo-jumbo. Att förstå vilken skapelseberättelse som är den riktiga är den bärande stommen genom äventyret.
Genom att man förstår detta så borde man också inse att skurkarna har lämnat kryptiska ledtrådar till sina arvtagare så att de kan förbereda för süperskurkens återkomst.
Yes- I'm a sucker for episka äventyr.
Skapelseberättelsen:
Antagiot såg sig om i tidens gryning och upptäckte sin allsmäktighet till trots att gudomen hade tråkigt. Sålunda beslöt den gudomlige att skapa något.
Sålunda skapades världarna, ty Antagiot tröttnade fort på sin första värld och ville se hur de kunde bli annorlunda.
Av de fyra elementen kunde gudomen göra de mest förunderliga världar.
Därför finns multiversat med sin oräknelighet av världar.
Efter att Antagiot hade skapat världarna blev gudomligheten trött och sov i eoner under det att stjärnorna bligade.
Men när Antagiot vaknade var världarna sig lika. Och dessa stod ut som tråkiga och alldagliga. Därför blåste Antagiot sin livsluft över världaran och varelser och växter stod upp.
De gjorde Antagiot lycklig och tillfreds. Men ändå sknades något och Antagiot blev tröstefull när hans skugga plötsligt talade till honom.
"Min herre" sa skuggan "ni är uttråkad av världarnas, varelsernas, växternas och det okunnigas enkelhet. Det plågar mig!"
"Vem är du och vad vill du mig?" sa då Antagiot till sin skugga, inte alls förskräckt utan bara nyfiken, ty ingen gudomlighet fruktar, då den är allsmäktig.
"Jag är Tjänaren" sa skuggan som ännu inte antagit en kropp utan förblev oroliga skuggor.
Skuggvarelsen fortsatte:
"Jag har sett dina världar och dina varelser. Du längtar trots all härlighet efter att få ge dem den perfektas skrud, inte sant?"
"Jo..." svarade Antagiot "...men vad skulle kunna vara mer perfekt än det jag redan har åstadkommit?"
"Magi!" svarade skuggvarelsen med hetta.
"Vad är magi?" undrade då Antagiot
"Magi är det mest fantastiska som du någonsin kan tänka dig! Med magi ka du göra allt det du vill och alla drömmar som bärs i ditt bröst"
"Å!" svarade Antagiot och ville se magin.
Tjänaren visade den gudomlige hur man beredde bo åt magin och därför har vi trollpackor, grubbelgummor och örtagubbar.
Men när Antagiot tittade på världarna såg han till sin förskräckelse att de olika varelserna och växterna emellanåt stred och dräpte varandra. Han blev bestört över detta och klagade på tjänaren.
"Varför har mina världar blivit såhär?"
"Därför att magins beståndsdelar icke kan vara av de fyra elementen. Magins beståndsdelar är huvudsakligen två; det goda och det onda! "
Och Visannas kloka korpar vred sig när de såg tjänarens sluga leende.
Tjänaren fortsatte:
"Det finns nu och för alltid inte bara fyra element utan även ondska och godhet. Några av dina varelser har fått mycket godhet, andra ondska. När de upptäcker detta strider de. Av denna energi blir magi! Säg, var det inte åtrån efter magin som födde mig?"
Antagiot blev mycket förgrymmad över att ha blivit lurad och drap Tjänaren med ett kraftfullt slag som fick det att eka i själva världsrymden.
---
Men morgonen därpå stod åter Tjänaren upp, samtidigt med Antagiot. Antagiot blev förgrymmad och slog ihjäl Tjänaren åter.
---
Så skedde niohundranittionio gånger. Den tusende morgonen hann Tjänaren säga något till Antagiot innan Antagiot hann döda honom.
"Herre, trots att du niohundranittionio gånger drapt mig, ber jag dig lyssna till denna min bön av godhet: låt mig få en av dina varelser så ska jag för evigt försvinna!"
Antagiot tyckte att detta lät rimligt och bad skuggan att välja en varelse.
Skuggan valde då en ynklig ödla och blåste sin svarta kraft i ödlan som sprang iväg och gömde sig i en klippskreva.
Av detta kan vi förstå att markens hålrum alltid kommer bli gömstället för de grymma, onda och hotfulla.
Antagiot såg på sin värld igen men kunde bara sorgligt nog konstatera att varelserna och växterna fortsatte att strida mot varandra.
Men nu fanns ingen tjänare kvar som kunde säga honom varför striderna inte upphörde eller magin försvann.
---
Men en morgon kom en jättelik varelse och bad om audiens.
Det var en röd drake som eldsprutande ville tala med Antagiot.
Draken sa:
"Magin kommer finnas för evigt, såsom drakarnas släkt! Detta ska bli din läxa du falska gudomlighet; allt har ett pris och du har betalat med världarnas och varelsernas sorg och smärta. Säg mig, är du ond eller god?"
Efter detta drog sig Antagiot tillbaka till världsrymdens hörn och gömde sig. Att låta regera för sig utnämnde han ett antal mindre gudar och gudinnor som fick många olika namn och det är dessa som ger människofolken deras böner som ett på tok försent förlåt från deras skapare.
---
Okej, hittar ni det dolda budskapet? Kanske inte.
Om vi säger såhär: du är äventyrare i Faerûn/Greyhawk/Eberron/whatever och så börjar det dyka upp en märklig kult som aldrig tidigare existerat. Dessa är inte goda, tvärtom är de onda. Men det kryptiska är att de samlas som kallade av en mystisk signal. Något ger dessa spridda krukskärvor ett tecken som ger de instruktioner att en ledare snart kommer återinträda och ställa allt tillrätta.
Vem tror ni att denne ledare kommer vara, med skapelseberättelsen i åtanke?
/Basenanji
