Nekromanti Damarien och Mundanas kalla krig

[Targon]

Inspirerad av en tidigare diskussion, som handlade om något helt annat men som innefattade en liten men till viss grad hetsig diskussion om det politiska läget i Damarien, sänder jag härmed i väg följande lilla fundering. Som alla vet så är Damarien ett land på sydvästra asharinahalvön som ligger inklämt mellan Jargien, Västmark (som jag egenmäktigt döpt om till Belnorien) och Soldarn (eller Soldarien som jag själv föredrar att kalla det). Nu är det så att det i detta inklämda land finns en härskare som enligt viss modul heter Tamas och vars egenskaper vem som helst kan ana genom det tillnamn som han bär, nämligen "envåldshärskare". Enligt vad jag minns är den ovan refererade modulen i övrigt tämligen förtegen om landets historia och hur Tamas Envåldshärskare kom till makten. Intresset i modulen koncentreras nästan helt till de geografiska förhållandena i landet.

Min egen tolkning av Damariens politiska förhållande är inspirerad av kalla krigets historia och hur saker och ting stod till i östblocket. Om det jargiska imperiet motsvarar det gamla goda CCCP och Damarien en liten förtryckt men ideologiskt lojal vassalstat typ Tjeckoslovakien eller Ungern. Låt oss säga att Damarien, i likhet med Tjeckoslovakien och Ungern, några år tidigare upplevt en av Sovjetunionen icke-godkänd upptinings- och demokratiseringsvåg i stil med Pragvåren -68. För Damariens vidkommande innebar detta att landets härskare gjorde till sin egen en upptinad men i aboraten Ignath av Tibaras ögon uppenbart heretisk form av den daakistiska läran. Sådant kunde naturligtvis inte accepteras i en veritabel lydstat till det mäktiga Jargien, och genast skickade man in trupper i Damarien för att "städa upp". Den "rebelliske" kungen avsätts och flyr till Melorion där han upprättar en av det Cirefaliska samväldet, Asharien och Soldarn erkänd men föga effektiv exilregering. I Damarien tar Tamas makten och blir ett lydiskt redskap under aboraten Ignath och den jargiske kejsaren. Den fred som sedan ett halvt sekel rått mellan Damarien å ena sidan och Asharien och Soldarn å andra sidan förbyts i ett kallt krig. Gränserna befästs och alla går omkring och väntar på den obetydliga men helt klart utlösande faktorn till ett storkrig.

- Targon, skrivare

 

[SirDr]

intressant Ideé.
har du några funderingar på vilka åtgärder man gör under ett 'kallt krig' då det gäller att vinna kriget innan det brutit ut?
kan någon förklara den nödvändiga maktbalansen och faktorer som hindrar kriget? (är nog lite rostig på eonhistoria ibland)


Tid är pengar, bara för den som stressar bort den.
Ta en kaka till och lugna ned dig lite..

 

[Targon]

Maktbalans i Mundana

Det främsta problemet med att fullständiggöra analogin till det kalla kriget är naturligtvis den absoluta frånvaron av kärnvapenstridsspetsar i Mundana. Och tur är väl det. För att upprätta en kall maktbalans räcker det emellertid oftast med en tredje fiende, som hotar båda parterna och som kräver en gemensam ansats. Det var med sådana tredje fiender som exempelvis det bysantinska riket och det sassanidiska riket lyckades hålla sig från krig med varandra under en stor del av 400-talet. Nu tror jag dock att det kan vara vanskligt att finna några sådana mäktiga tredje fiender i Mundana. För egen del håller jag det cirefaliska samväldet som ungefär jämstarkt med det jargiska riket. Om jargien anfaller Asharien eller Soldarn kommer det cirefaliska samväldet genast att ingripa. Om det cirefaliska samväldet i sin tur får för sig att anfalla Damarien kommer Jargien att starta storkrig. Den enda balansfaktor som jag för närvarande kan komma på är en allmän insikt om att krig är dyrt och förödande för den civila handeln. Även den jargiske kejsaren är mån om att hålla sin plånbok i trim. Därför är det troligt att han inte ger sig in i krig som han inte är säker på att vinna. Riktigt krigslysten blir han först när han finner rikets säkerhet allvarligt hotad, som om fiendeländerna plötsligt skulle få för sig att rota i rikets interna angelägenheter, t ex genom att stödja exilkungen av Damarien mot den i förhållande till det jargiska riket lojale tyrannen Tamas.

- Targon, skrivare