Har ni läst Dao De Jing (eller Tao Te Ching, som den heter med Wade-Giles-transkribering? (Nördpoäng!))? Jag har. Det kommer liksom med att plugga kinesiska och träna kung fu. I DDJ finns helt sjukt många tips för spelledare. Lyssna på det här:
"Therefore the master / acts without doing anything." Vad betyder det? Det har att göra med det taoistiska uttrycket "wu-wei", som betyder ungefär att "göra icke-göra". Vissa har tolkat det som att mena meditation, men andra talar om den skicklighet man kan uppnå som tränad atlet, där man agerar utan ansträngning, med teknisk perfektion utan att tänka på det. När rörelsen har blivit helt naturlig så att det känns som att man inte gör någonting.
Här hittar vi Lao Zis tips till oss. Det slutgiltiga målet för alla tekniker; för saker som bomber, flaggor, gubben i lådan, dold rälsning eller vad man nu föredrar, så är det slutgiltiga målet att internalisera dem så fullständigt att de blir omedvetna. Om du när du använder en bomb tänker "Nu bombar jag" så har du fortfarande inte lärt dig tekniken. När du bombar omedvetet, för att det känns naturligt och rätt, det är först då du har bemästrat tekniken.
---
Nästa sektion: "and teaches without saying anything". Här talar han om vikten att leda med gott exempel. En riktig rollspelsmästare är alltid en lärare. Kom ihåg att hela tiden när vi spelar är vi ett exempel för de andra som spelar med oss. Spela alltid fullt ut, eftersom det lär andra att göra detsamma.
---
"Things arise and she lets them come; / things disappear and she lets them go." Här kan vi se vikten av att inte hålla för hårt i sina planer. Tvinga inte in spelarna i dina förberedda rälsspår, utan låt sakerna komma och gå så som följer sig naturligt. Det är självklart att man är med och guidar händelserna, men man bör göra det med en lätt hand och aldrig blockera något som kommer in eller hålla kvar vid något som inte visas något intresse.
Viktigt att tänka på är att den här texten handlar om mästaren. Det här är ett ideal att sträva mot. Det är ganska tydligt att Lao Zi förespråkar total improvisation, vilket naturligtvis är det bästa om det hanteras av en total mästare. Vi får inte glömma att förberedelser är kryckor. Vi är naturligtvis imperfekta och ingen förväntar sig att man skall kunna leverera en lika bra och genomtänkt ståry om man improviserar som om man har ett förberett scenario, men glöm inte bort att det är idealet vi strävar mot! Bli inte så förtjust i kryckorna att du inte försöker att bli bättre! Sträva mot att kunna hantera lösare rälsar, mindre förberedda spelledarpersoner och så vidare. Ju mer man släpper taget, desto friare och mer naturligt blir spelet.
"She has but doesn't possess, / acts but doesn't expect." Här ser vi samma sak. Spelledaren kontrollerar spelledarpersonerna, men äger dem inte. Bli inte fäst vid dem som om de vore dina rollpersoner. Men samtidigt gäller detta även spelare med rollpersoner. Lär dig att njuta av att rollpersonen förlorar. Det är inte detsamma som att du förlorar. Var heller inte rädd för att låta andra spelare vara med och definiera din rollperson. En människa definieras i sin relation till andra; inte bara hur hon agerar, utan även hur andra agerar mot henne. Även spelsystemet kan ibland tala om saker om din rollperson som du inte visste. Acceptera allt detta och ta med det i bilden av din rollperson så kommer hon att bli rikare och mer intressant. Vad gäller den andra raden ovan så är det ju ett typexempel på att Lao Zi var den som uppfan bomber, inte Ron Edwards. Ge en situation, men förvänta dig inte spelarnas svar på den. Om du inte har förväntningar garanterar du att du inte omedvetet styr deras handlingar.
"When her work is done, she forgetts it. / That is why it lasts forever." Rollspelet har en transient natur. Det är upplevelsen som är poängen. Dröj inte på gamla misstag utan rulla vidare och gör det bästa av situationen nu. Strunta i krönikor och anteckningar och att hålla fast i gamla rollpersoner från åratal tillbaka. Njut av upplevelsen medan den varar och våga släpp taget om en kampanj som tappat stinget. Det finns inget som säger att du måste fortsätta att spela på en kampanj bara för att det hållit på så länge. Släpp taget och börja om på nytt.
---
Och det där var bara en del av en vers. Boken har otroligt många fler verser. Tänk så mycket visdom som döljer sig däri.
Men ni har kanske andra tolkningar av versen?
Sug på den. Lao Zis visdom ekar genom tidsåldrarna för att ge oss tips och råd om hur vi blir bättre spelledare. Eller spelare, för den delen. Vi bryter ned den:Lao Zi said:
"Therefore the master / acts without doing anything." Vad betyder det? Det har att göra med det taoistiska uttrycket "wu-wei", som betyder ungefär att "göra icke-göra". Vissa har tolkat det som att mena meditation, men andra talar om den skicklighet man kan uppnå som tränad atlet, där man agerar utan ansträngning, med teknisk perfektion utan att tänka på det. När rörelsen har blivit helt naturlig så att det känns som att man inte gör någonting.
Här hittar vi Lao Zis tips till oss. Det slutgiltiga målet för alla tekniker; för saker som bomber, flaggor, gubben i lådan, dold rälsning eller vad man nu föredrar, så är det slutgiltiga målet att internalisera dem så fullständigt att de blir omedvetna. Om du när du använder en bomb tänker "Nu bombar jag" så har du fortfarande inte lärt dig tekniken. När du bombar omedvetet, för att det känns naturligt och rätt, det är först då du har bemästrat tekniken.
---
Nästa sektion: "and teaches without saying anything". Här talar han om vikten att leda med gott exempel. En riktig rollspelsmästare är alltid en lärare. Kom ihåg att hela tiden när vi spelar är vi ett exempel för de andra som spelar med oss. Spela alltid fullt ut, eftersom det lär andra att göra detsamma.
---
"Things arise and she lets them come; / things disappear and she lets them go." Här kan vi se vikten av att inte hålla för hårt i sina planer. Tvinga inte in spelarna i dina förberedda rälsspår, utan låt sakerna komma och gå så som följer sig naturligt. Det är självklart att man är med och guidar händelserna, men man bör göra det med en lätt hand och aldrig blockera något som kommer in eller hålla kvar vid något som inte visas något intresse.
Viktigt att tänka på är att den här texten handlar om mästaren. Det här är ett ideal att sträva mot. Det är ganska tydligt att Lao Zi förespråkar total improvisation, vilket naturligtvis är det bästa om det hanteras av en total mästare. Vi får inte glömma att förberedelser är kryckor. Vi är naturligtvis imperfekta och ingen förväntar sig att man skall kunna leverera en lika bra och genomtänkt ståry om man improviserar som om man har ett förberett scenario, men glöm inte bort att det är idealet vi strävar mot! Bli inte så förtjust i kryckorna att du inte försöker att bli bättre! Sträva mot att kunna hantera lösare rälsar, mindre förberedda spelledarpersoner och så vidare. Ju mer man släpper taget, desto friare och mer naturligt blir spelet.
"She has but doesn't possess, / acts but doesn't expect." Här ser vi samma sak. Spelledaren kontrollerar spelledarpersonerna, men äger dem inte. Bli inte fäst vid dem som om de vore dina rollpersoner. Men samtidigt gäller detta även spelare med rollpersoner. Lär dig att njuta av att rollpersonen förlorar. Det är inte detsamma som att du förlorar. Var heller inte rädd för att låta andra spelare vara med och definiera din rollperson. En människa definieras i sin relation till andra; inte bara hur hon agerar, utan även hur andra agerar mot henne. Även spelsystemet kan ibland tala om saker om din rollperson som du inte visste. Acceptera allt detta och ta med det i bilden av din rollperson så kommer hon att bli rikare och mer intressant. Vad gäller den andra raden ovan så är det ju ett typexempel på att Lao Zi var den som uppfan bomber, inte Ron Edwards. Ge en situation, men förvänta dig inte spelarnas svar på den. Om du inte har förväntningar garanterar du att du inte omedvetet styr deras handlingar.
"When her work is done, she forgetts it. / That is why it lasts forever." Rollspelet har en transient natur. Det är upplevelsen som är poängen. Dröj inte på gamla misstag utan rulla vidare och gör det bästa av situationen nu. Strunta i krönikor och anteckningar och att hålla fast i gamla rollpersoner från åratal tillbaka. Njut av upplevelsen medan den varar och våga släpp taget om en kampanj som tappat stinget. Det finns inget som säger att du måste fortsätta att spela på en kampanj bara för att det hållit på så länge. Släpp taget och börja om på nytt.
---
Och det där var bara en del av en vers. Boken har otroligt många fler verser. Tänk så mycket visdom som döljer sig däri.
Men ni har kanske andra tolkningar av versen?
