Roade mig med att läsa lite gamla Forge-trådar och då kom ett av mina favorit häst-lik upp, DSA:
Jag skrattade gott åt citatet; inte för tårarna över SLP:n, jag älskar dom såna stunderna vi har haft i var hemgrupp där vi gråtit över döda eller skadade eller räddade SLP:er och även om vi inte alltid tar till tårarna så har det iaf varit snarare sammanbiten dysterhet (som slutstriden mot en av partyts bästa vänner i CoS som hade blivit vampyriserad) än skämt om det. En av anledningarna till att jag störde mig lite på anths kommentar häromdan att det inte skulle vara allvar i D&D (men vi redde ju ut det).
Nej, det som jag hade lite svårt att smälta var att inte nog med det var scriptat att spelarna skulle välja en viss SLP som allierad, vilket hade varit svårt nog, och inte nog med att det var förutbestämt att hen skulle dö, vilket var ännu svårare att smälta, det var till och med så att spelarnas egna reaktioner skulle helst vara scriptade!
För att för mig är det såhär: Scriptade händelser tappar mycket av sin tyngd. Om regler + tärningar hotar en RP/SLP är det mkt mer intressant än om RP:n/SLP:n hotas "i en saga", och det är just en saga som scriptade (eller för den delen improviserade) händelser ibland kan urarta till.
Har berättat tidigare om den där tjuven i al-Qadim som spelarna gjorde till sin bästa polare. Han kunde inte prata men han var en fågelvarelse (kommer inte ihåg vad dom heter i Monster Manual) och kunde göra olika ljud. Han blev drabbad av en fear spell och sprang iväg och jag sade nu ska jag låta tärningar avgöra vilka han råkar ut för! Och alla runt bordet, spelare såsom SL, var supertense och vi bara "hoppas hoppas hoppas hoppas". Jag har aldrig haft nån story som gått upp mot det!
Och i min glitchworldkampanj när en hjärnätare hade tagit över en av RP:s kroppar och begav sig in till deras hemstad för att börja ta över flera personer, då slog jag också tärning för att se var han begav sig. Det visade sig bli till spelarnas hemma-värdshus och han åt upp och tog över deras innkeep-kompis. Det var kanske inga tårar fällda över honom men för mig var det mer intressant att det blev så än att höra om någon preppad bortgång.
Men allt detta är spekulationer, jag har inte läst DSA-modulen i fråga men vill gärna göra det.
Jag skulle gärna vilja kika lite i den modulen så om det är nån som vet vilken det kan vara och ännu hellre dessutom kan skicka PDF? Die Sprache ist kein Problem.Nån random Forge-tönt said:
Jag skrattade gott åt citatet; inte för tårarna över SLP:n, jag älskar dom såna stunderna vi har haft i var hemgrupp där vi gråtit över döda eller skadade eller räddade SLP:er och även om vi inte alltid tar till tårarna så har det iaf varit snarare sammanbiten dysterhet (som slutstriden mot en av partyts bästa vänner i CoS som hade blivit vampyriserad) än skämt om det. En av anledningarna till att jag störde mig lite på anths kommentar häromdan att det inte skulle vara allvar i D&D (men vi redde ju ut det).
Nej, det som jag hade lite svårt att smälta var att inte nog med det var scriptat att spelarna skulle välja en viss SLP som allierad, vilket hade varit svårt nog, och inte nog med att det var förutbestämt att hen skulle dö, vilket var ännu svårare att smälta, det var till och med så att spelarnas egna reaktioner skulle helst vara scriptade!
För att för mig är det såhär: Scriptade händelser tappar mycket av sin tyngd. Om regler + tärningar hotar en RP/SLP är det mkt mer intressant än om RP:n/SLP:n hotas "i en saga", och det är just en saga som scriptade (eller för den delen improviserade) händelser ibland kan urarta till.
Har berättat tidigare om den där tjuven i al-Qadim som spelarna gjorde till sin bästa polare. Han kunde inte prata men han var en fågelvarelse (kommer inte ihåg vad dom heter i Monster Manual) och kunde göra olika ljud. Han blev drabbad av en fear spell och sprang iväg och jag sade nu ska jag låta tärningar avgöra vilka han råkar ut för! Och alla runt bordet, spelare såsom SL, var supertense och vi bara "hoppas hoppas hoppas hoppas". Jag har aldrig haft nån story som gått upp mot det!
Och i min glitchworldkampanj när en hjärnätare hade tagit över en av RP:s kroppar och begav sig in till deras hemstad för att börja ta över flera personer, då slog jag också tärning för att se var han begav sig. Det visade sig bli till spelarnas hemma-värdshus och han åt upp och tog över deras innkeep-kompis. Det var kanske inga tårar fällda över honom men för mig var det mer intressant att det blev så än att höra om någon preppad bortgång.
Men allt detta är spekulationer, jag har inte läst DSA-modulen i fråga men vill gärna göra det.