Asgardian Wars (New Mutants Special Edition #1 / Uncanny X-Men Annual #9, Chris Claremont / Art Adams).
Loki har en plan. Asgard är utan en stormgud för tillfället (det är i den här vevan Thor blir The Frog of Thunder i sin titel), och han hoppas på att kunna styra genom att leverera sin egen ersättning. Som alla andra superskurkar är han attraherad till Storm, som för tillfället är utan krafter. Om han kan mind-controlla henne (det här är Claremont, som sagt) och förse henne med en magisk hammare kan bitarna falla på plats.
På grund av händelserna i den litet obskyra crossovern
X-Men / Alpha Flight kan han inte agera direkt mot X-Men, utan skickar Enchantress för att göra jobbet att kidnappa Storm och X-Men. Problemet är att Enchantress är arrogant och inte särskilt smart, och medan hon kidnappar Storm, är det New Mutants, X-Mens juniorlag, hon fångar in och tar till Asgard. Illyana Rasputin (Magik) försöker tileportera tillbaks dem, men i stället skingras de i the Nine Realms.
Vad som följer är något av den mest intensiva karaktärsutveckling som gjorts i X-men. Mirage får en flygande häst och blir en valkyria, något som fortfarande består i viss grad. Karma lyckas hämta sig till kropp och själ från att ha varit besatt av The Shadow King. Warlock och Cypher smålter asamman för första gången. Wolfsbane får sitt sexuella uppvaknande med vargprinsen Hrimahri, något som leder till en lång serie dåliga plotlines i framtiden. Magma blir en älva efter att ha hamnat i Svartalfheim. Sunspot älskar Asgard och slpr sig i slang med The Warriors Three efter att ha lyckats lyfta (!) Volstagg. Cannonball får dvärgen Etri som närmast fosterfar (och det är något av Carrot Ironfounderson över det hela). Magik torteras av Enhantress på ett vis man knappast skulle komma undan med idag.
Allteftersom samlar gruppen ihop sig och tar ut Enchantress, och Illyana ämnas på henne på ett direkt isande vis som man inte
heller skulle komma undan med idag. Teamet bestämmer sig av olika skäl för att stanna i Asgard tills vidare. Tills Loki dyker upp och enkelt tar ut dem med ett sådantdär "vill man ha något gjort får man göra det själv".
Under tiden i X-Men Lyckas Kitty Pryde och Rachel inse vad som hänt, och gruppen tas på räddningsuppdrag. Rachel skaffar sig en Phoenix-dräkt vilket förstås får Cyclops att gå i taket (Scott är som alltid sämst och sist på att inse när någon är en släkting till honom - det var samma sak med Corsair). Superhjältesaker händer, man samlar ihop sig med New Mutants, och ger sig ut efter Loki (Archons blixtar från den första Uncanny X-men-annualen dyker upp som en väldigt deep cut här).
Med en blandning av mind control och att ge Storm tillbaka krafter med en hammare han tvingat Etri att tillverka har Loki gjort Storm till Asgards nya stormgudinna, och hon ser så episk ut att det gjorts callbacks till det här många gånger (notera hur Art Adams refererar Walt Simonson med bakgrunden):
X-men dyker upp för att sätta stopp för det hela, Storm nästan dödar Wolverine (så illa att Hela är där för att hämta honom), men lyckas bryta sig fri från sin mind-control. Loki spelar sitt sista kort och erbjuder alla att stanna med olika nya coola krafter och relationer, men Storm krossar den nya hammaren. Kitty Pryde lyckas kombinera att hota och roa Loki nog för att han ska låta dem åka hem.
Jag tycker att
Asgardian Wars är den bästa X-Men-berättelse som gjorts. Och Adam Reck på Battle of the Atom
håller med mig. Det här är Chris Claremont på toppen av sin kreativa förmåga som bollar långt över ett dussin olika karaktärer och karaktärutvecklar de flesta av dem medan han håller en helt ny sorts X-Men-berättelse igång. Art Adams har aldrig varit bättre heller, och kan för ovanlighetens skull leverera en he story arc (han var alldeles för långsam för att kunna teckna en månatlig serie). Kanske inte den X-storyline som har högst profil, men definitivt något för konnässörerna.