Fridigern
Swordsman
- Joined
- 23 Sep 2014
- Messages
- 404
Läste den intressanta artikeln i GrottZine 5 om hur folk började spela rollspel från Chainmail, som en form av ”sänka skepp” med grottor och figurslagsregler.
Jag undrar lite om de som spelade det för första gången kanske snubblade över en meditationsteknik som de egentligen inte var beredda på, och kanske aldrig fattade vad det var, som sen banat väg för rollspel som vi tänker på det nu.
Under mitten av 90-talet fick jag lära mig en meditationsteknik som de som lärde mig kallade för ”Djupmeditation”. Det gick ut på att man skulle meditera där man satt och börja föreställa sig att man svävade ovanför sin kropp, såg sig själv utifrån mm. Sen skulle man sväva iväg till någon nedgång till underjorden man kände till, typ en kloakbrunn utanför sitt hus eller något och tänka sig att man klättrade ner i den. När man kom ner skulle man hitta en lång trappa som gick nedför, och för varje kliv nedåt man tog skulle man vara djupare inne i meditationen...
Nedanför trappan skulle man se en skog, eller djungel. När man vandrat runt där ett tag skulle ett djur komma, ens maktdjur eller totem, och anfalla en. Då skulle man slåss med det (!) och vinna, för att på något sätt stärka sitt band och kontrollera sitt inre på något sätt. Jag vill minnas att jag lyckades halvbra och blev påhoppad av något slags djur då jag prövade, men det tog en himla tid så jag testade aldrig igen.
När man tänker på hur man tar sig ner i en rollspels-grotta, så är det verkligen väldigt likt den här meditationen. Man hamnar ju i ett slags meditativt stadie då man rollspelar och kommer in i flow, men i grupp då. Ofta har ju SL lite tekniker för att få in alla i stämning, som att spela musik eller beskriva väldigt intensivt i början av spelmötet.
Kanske var det därför de första rollspelarna tyckte det var så ashäftigt, det här att gå in i en grotta med sina figurspelsgubbar...
Synd nog har jag inte lyckats googla fram något om den här meditationstekniken, det verkar inte heta djupmeditation längre iallafall. Men det finns ett känt exempel på den, i filmen Fight Club, där huvudpersonen åker ner i något underjordiskt ställe där han möter en pingvin. Så det kanske var någon fluga på 90-talet?
Jag undrar lite om de som spelade det för första gången kanske snubblade över en meditationsteknik som de egentligen inte var beredda på, och kanske aldrig fattade vad det var, som sen banat väg för rollspel som vi tänker på det nu.
Under mitten av 90-talet fick jag lära mig en meditationsteknik som de som lärde mig kallade för ”Djupmeditation”. Det gick ut på att man skulle meditera där man satt och börja föreställa sig att man svävade ovanför sin kropp, såg sig själv utifrån mm. Sen skulle man sväva iväg till någon nedgång till underjorden man kände till, typ en kloakbrunn utanför sitt hus eller något och tänka sig att man klättrade ner i den. När man kom ner skulle man hitta en lång trappa som gick nedför, och för varje kliv nedåt man tog skulle man vara djupare inne i meditationen...
Nedanför trappan skulle man se en skog, eller djungel. När man vandrat runt där ett tag skulle ett djur komma, ens maktdjur eller totem, och anfalla en. Då skulle man slåss med det (!) och vinna, för att på något sätt stärka sitt band och kontrollera sitt inre på något sätt. Jag vill minnas att jag lyckades halvbra och blev påhoppad av något slags djur då jag prövade, men det tog en himla tid så jag testade aldrig igen.
När man tänker på hur man tar sig ner i en rollspels-grotta, så är det verkligen väldigt likt den här meditationen. Man hamnar ju i ett slags meditativt stadie då man rollspelar och kommer in i flow, men i grupp då. Ofta har ju SL lite tekniker för att få in alla i stämning, som att spela musik eller beskriva väldigt intensivt i början av spelmötet.
Kanske var det därför de första rollspelarna tyckte det var så ashäftigt, det här att gå in i en grotta med sina figurspelsgubbar...
Synd nog har jag inte lyckats googla fram något om den här meditationstekniken, det verkar inte heta djupmeditation längre iallafall. Men det finns ett känt exempel på den, i filmen Fight Club, där huvudpersonen åker ner i något underjordiskt ställe där han möter en pingvin. Så det kanske var någon fluga på 90-talet?