makki
Veteran
Turin var trött på den tomma världen. Dom vidsträkta ödemarkerna utav endast aska från den tid då världens skapelse.
Han bestämmde sig för att fylla världen med varelser, växter å andra levande ting...
Han slog ut sina armar och började forma, strax sprang regnbåge över himmelen och regnade ned utöver jorden och gjorde den färgglad och gran. Vatten formade dalar och vattenfall. Berg skred ur marken med ett dån..
Grönskor spreds över världen.
Turin skapade också det första folket.
Turignerna. Dom skulle vakta över världens varelser och över marken dom gick på.
Turin insåg då att han inte kunde kontrollera folket och varelsera. Alla skulle få ha en egen vilja och få följa sin vilja.
Han Planterade därför ett frö i marken och vips så hade där ett träd vuxit upp. Ett träd som var så magnefikt att det lockade alla varelser till sina grenar. Och trädets grenar var fyllda med den mest saftiga frukten som varelserna någonsin smakat. Och dom kände att deras liv fylldes med substans. Deras tankar sprang iväg åt alla olika håll och dom kännde för att skapa och bygga.
Så spred sig alla varelser över världen.
Men Turin viste att turignerna var olärda om saker som att skriva, magi och det mest viktiga kärleken för andra!
så Turin skikade sin bror Agtar ner på jorden för att frälsa folket och alla varelserna.
Agtar tog på sig uppgiften och åkte ned på jorden som en jätte.
Så gick en tid av lärdom för folket. Allt var lyckligt, naturen följde sin lag och turignerna följde sina tankar om att bygga upp världen. Dom vart nu under dena tid också berikade med magin och förstod hur man använde den i gott syfte.
En stor och mäktig civilisation växte fram ur askornas forna värld som nu var ett riktigt paradis.
Agtar följde sin brors order om att lära folket men han förstod snart att han adrig skulle kunna återvända till sin fru i gudariket. Eller till sin bror. Med andra ord var han dömd till förvisning till dom dödligas rike.
Hans vrede mot sin bror Turin växte för varje varelse han lärde.
Tillslut bestämmde han säg för att börja förstöra världen. Kanske om han misslyckas så får han återvända... Kanske till och med aldrig mer behöva göra nåt.
Han lärde då ut att magin hade mörkare sidor. En förstörande kraft. Om dom lägre "planes"en och hur man kom i kontakt med dom. Han började skapa egna varelser. Förvridna av hans onska.
Som började jaga dom goda varelserna...
Turin vart rasande. Varför hade hans bror svikit honom i hans viktigaste uppgit?
Han tog sitt svärd, sin sköld oc sin rustning och spände för sina drakar. Dom ända av sin sort. En guldig och en röd.
Han for ned på jorden för att stoppa sin bror. Men han hade redan skapat sin egen armé. Turin vart överrumplad och med sina sista krafter splittrade han arméerna och banlyste Agtar till dödens rike... Där han för alltid skulle få stanna..
Turin var nu för svag för att rätta till allt som hänt.. Onskan hade nu satt sig hårt i många varelser. Och hans två drakar han flyggit iväg för att skapa sin egen civilisation.
Dom två drakförstarna hade "fötts"
var de okej lr?
Han bestämmde sig för att fylla världen med varelser, växter å andra levande ting...
Han slog ut sina armar och började forma, strax sprang regnbåge över himmelen och regnade ned utöver jorden och gjorde den färgglad och gran. Vatten formade dalar och vattenfall. Berg skred ur marken med ett dån..
Grönskor spreds över världen.
Turin skapade också det första folket.
Turignerna. Dom skulle vakta över världens varelser och över marken dom gick på.
Turin insåg då att han inte kunde kontrollera folket och varelsera. Alla skulle få ha en egen vilja och få följa sin vilja.
Han Planterade därför ett frö i marken och vips så hade där ett träd vuxit upp. Ett träd som var så magnefikt att det lockade alla varelser till sina grenar. Och trädets grenar var fyllda med den mest saftiga frukten som varelserna någonsin smakat. Och dom kände att deras liv fylldes med substans. Deras tankar sprang iväg åt alla olika håll och dom kännde för att skapa och bygga.
Så spred sig alla varelser över världen.
Men Turin viste att turignerna var olärda om saker som att skriva, magi och det mest viktiga kärleken för andra!
så Turin skikade sin bror Agtar ner på jorden för att frälsa folket och alla varelserna.
Agtar tog på sig uppgiften och åkte ned på jorden som en jätte.
Så gick en tid av lärdom för folket. Allt var lyckligt, naturen följde sin lag och turignerna följde sina tankar om att bygga upp världen. Dom vart nu under dena tid också berikade med magin och förstod hur man använde den i gott syfte.
En stor och mäktig civilisation växte fram ur askornas forna värld som nu var ett riktigt paradis.
Agtar följde sin brors order om att lära folket men han förstod snart att han adrig skulle kunna återvända till sin fru i gudariket. Eller till sin bror. Med andra ord var han dömd till förvisning till dom dödligas rike.
Hans vrede mot sin bror Turin växte för varje varelse han lärde.
Tillslut bestämmde han säg för att börja förstöra världen. Kanske om han misslyckas så får han återvända... Kanske till och med aldrig mer behöva göra nåt.
Han lärde då ut att magin hade mörkare sidor. En förstörande kraft. Om dom lägre "planes"en och hur man kom i kontakt med dom. Han började skapa egna varelser. Förvridna av hans onska.
Som började jaga dom goda varelserna...
Turin vart rasande. Varför hade hans bror svikit honom i hans viktigaste uppgit?
Han tog sitt svärd, sin sköld oc sin rustning och spände för sina drakar. Dom ända av sin sort. En guldig och en röd.
Han for ned på jorden för att stoppa sin bror. Men han hade redan skapat sin egen armé. Turin vart överrumplad och med sina sista krafter splittrade han arméerna och banlyste Agtar till dödens rike... Där han för alltid skulle få stanna..
Turin var nu för svag för att rätta till allt som hänt.. Onskan hade nu satt sig hårt i många varelser. Och hans två drakar han flyggit iväg för att skapa sin egen civilisation.
Dom två drakförstarna hade "fötts"
var de okej lr?