Nekromanti Delad spelledarmakt

[Dimfrost]

Det jag gillar mest med rollspel är att hitta på coola grejer. Den kreativa delen, helt enkelt. Samtidigt är jag inte så väldigt förtjust i att vara spelledare om man då måste hitta på allt själv. Därför är jag väldigt förtjust i system som Polaris där spelarna hjälps åt att hitta på intressanta element och objekt i spelet.

I Polaris finns det ingen spelledare alls, och spelarna turas om att sköta motståndare och olika sorters bipersoner i varje scen. I Panty Explosion har spelarna ansvar för att beskriva olika delar av en scen, till exempel bakgrund, stämning, personer, övernaturligheter och händelser. Vilka andra sätt finns det att på det här viset fördela spelledarmakten bland spelarna?


/Dimfrost

 

[Storuggla]

City of Birds saknar spelledare utan har istället en Tiger, en Orm och en Fågel (ja, de heter så, fast på utrikiska). Någon drar igång en scen (tvärt emot vad de säger i filmer, don't make a scene) där Fågeln är protagonisten. En konflikt sker, och Ormen bestämmer vem som vinner och vad som händer. Eller om det var Tigern, sak samma. Sedan ska det djur som är kvar bestämma konsekvenserna. I sen strid så berättar alltså Ormen vem som vinner och hur, medan Tigern berättar om eventuella skador och om slagsmålet får några framtida konsekvenser, kanske gillar inte folk att ni slogs och börjar sända insändare eller något.

Var det något sådant du menade?


Storuggla, kviddeviddevitt

 

[Dimfrost]

Japp, precis! Och mindre långtgående saker, som att man låter spelarna betala en blöpp-poäng för att hitta på en ny kontakt, eller liknande. Allt som motsäger den traditionella uppdelningen i spelarmakt och spelledarmakt där spelarna enbart har kontroll över rollpersonens handlingar.


/Dimfrost

 

[Rising]

Det jag gillar mest med rollspel är att hitta på coola grejer.

Det borde startas fler trådar som börjar på det här viset. Jag blir omedelbart glad när jag läser sånt här.

Vilka andra sätt finns det att på det här viset fördela spelledarmakten bland spelarna?

Jag är väldigt förtjust i principen "A ger publiken en fråga, B ger publiken ett svar."

"Fråga" kan översättas med "etablering" eller "plantering" beroende på hur dramaturgisk man vill vara. De är saker som skall få sin upplösning/förklaring längre fram. Det kan alltså vara saker som mysterier och profetior lika gärna som pryttlar och förmågor.

När Jules och Vincent i Pulp Fiction kommer in till ganstern med löjliga T-shirts, då undrar man "varför har de sådana där löjliga kläder på sig?" - det är en fråga. Vi vet att vi kommer få ett svar längre fram. Men när Q ger James Bond en magnetklocka så innebär det också en fråga, om än outtalad sådan; "hmm... jag undrar hur han kommer använda den där för att ta sig ur en knipa..."

Jag började tänka i dessa banor efter att vi hade kört PBF här på forumet. Vi var många som körde våra egna race och liksom etablerade saker som vi sedan upplöste själva. Inte för att vi är själviska, utan snarare för att vi var rädda för att lägga oss i varandras historier. Men om man bygger in detta i själva grundmekaniken i ens samberättande så blir det mer naturligt. Vi körde exempelvis en fånig strid, där en spelare berättade om hur hans karaktär (=en ful liten svartalf som höll i en märklig stav tillverkad av två avhuggna armar som sytts ihop med varandra. Den ena armen var en vacker kvinnas, den andra var en uttorkad chimpansarm) försökte peka på hjälten med kvinnoarmsänden av staven, men handen var knuten och ingenting hände. Någon av svartalfens polare ropade "men döda honom, då!" varpå svartalfen bara svarade "den vill inte! Jag får använda den andra änden!" och så vände han på staven, och chimpanshanden vecklade ut sig och ett enormt eldmoln sköts ut ur den fula handflatan.

En sådan liten sak räcker ju för att man ska fråga sig vad kvinnoarmsänden egentligen kan göra, och varför den inte ville aktivera sig mot hjälten. Och det blir upp till någon annan deltagare att avgöra.

 

[Genesis]

Re: Delad spelledarmakt [kanske ot]

Jag är väldigt förtjust i principen "A ger publiken en fråga, B ger publiken ett svar."

Jag hade ett system baserat på den principen, en gång. Det utvecklade sig till ett spel där principen inte längre var lämplig, som utvecklade sig till ingenting.

Grundtaken var i alla fall baserad på scenen i Lock, Stock and Two Smoking Barells, när en brinnande kille plötsligt kommer utspringande ur baren förbi huvudpersonerna. Senare i filmen så får det sin förklaring när någon berättar om gangsterbossens hemskhet. Tanken i systemet var att varje spelare berättar separata historier, och man växlar mellan dem, så att historierna kan utspela sig samtidigt, fast de inte berättas samtidigt. Man skulle då kunna lägga ut en intressant och oförklarad händelse, typ "någon springer förbi er, skrikande och brinnande". Om någon senare förklarar händelsen i sin historia så får både den som förklarar händelsen och den som lade ut den en belöning. Det fanns fler tankar om hur rollpersonernas historier hela tiden skulle korsas, men jag har glömt dem.

 

[MrG]

Jag har ett par favoriter som jag använder:

Tag-Team, dvs två spelledare som byter av varandra och till och från spelleder simultant. Ger visserligen inte direkt spelarinflytande, men är en kanonövning för spelledare som vill bli mer lyhörda. Vi kör det främst på konvent, men har en skiss på en spelhelg med det också.

Scenkort som jag använder i såpan. Spelarna får skriva önskescener (handlingar) som jag sedan använder som spelledare. För utom enstaka som säger emot varandra så använts alla. Det är en diskret metod, dels så avbryts aldrig spelet av det (lapparna skrivs när spelarna är ur bild och jag hinner läsa när jag inte har med slps) och dels är det anonymt vilket i vissa lägen kan främja kreativitet-

Den onda d20in är en annan sak som mina spelare har vant sig vid. Innebär helt enkelt att allt de kläcker ur sig kan komma in i handlingen. Jag rullar en d20 (eller den tärnings som jag använder i systemet) och säger utfallet att det ska in, så kommer det med. Även om de med glimten i ögat skäller på varandra över det, så verkar alla uppskatta det. Varierar hur hårt jag använder det, men många år av tekniken har gjort att spelarförslag är rätt vanliga. Kanon om man inte misstycker och störs på "sidosnack" under spel.

-Gunnar (ska grunna på mer friformsgrejs på ämnet)

 

[Genesis]

Jag kan inte låta bli att referera till mitt eget Oskrivna blad, som jag just färdigställer en preliminär layout på och snart kommer att lägga ut för allmän beskådan (typ i helgen). Där är alla spelare spelledare. Vem som helst kan införa vad som helst i berättelsen, så länge man inte styr de andras rollpersoner. Sedan finns det alltid en som är spelledare "by default", som tar hand om allt runtomkring som folk inte har starka åsikter om (gestaltar spelledarpersoner och beskriver platser och så). För man in något i scenen som någon inte håller med om, så utbryter en konflikt. Så om jag säger "Mr. Bad slår ner din rollperson" så kan du säga "Nä, jag är sketbra på att slåss, så jag slår ner honom istället" (konflikt SL-rollperson). Eller "Jag slår ner din rollperson" -- "Nä, jag slår ner dig istället" (rollperson-rollperson). Eller "Mr. Bad slår ner Mr. good" -- "Nä, Mr. Good tar upp en pickadoll och skjuter ihjäl Mr. Bad" (SL-SL).

Det funkar väldigt bra (i alla fall när vi spelar), just eftersom ingen behöver hitta på allt själv. Man lägger in något själv, och någon annan spinner vidare på det.

 

[Mogger]

Jag skulle vilja säga att det sträcker sig från den mest grundläggande spelarkontrollen ("min gubbe slår din gubbe") till det totala uppluckrandet av SL, som ju nämnts här redan. Sedan finns det ju en massa därimellan.

Jag gillar också coola grejer. Hela min rollspelsrevival började när jag läste på Forge "har du någonsin tänkt att nu vore det coolt om X hände, utan att det hände?". Då förstod jag att jag hade missat något.

Vi kör alltid med narrativ kontroll, vilket innebär att spelarens vars karaktär utför något avgör hur det går till. I klassiska versus fall är det den som är "vinnare" som avgör. Väldigt enkelt, väldigt tillfredställande.

Sedan finns det väl 1000 andra sätt...

 

[Storuggla]

Nu glömde jag att dra en av de viktigare sakerna: Tigern sitter till vänster om Fågeln, och Ormen till höger. Sålunda roterar beskrivaransvaret hela tiden varteftersom olika personer är fågeln.


Storuggla, och så får man stenar också