Så länge konstnärer följer samma regler, lagar och straffskalor som Svensson är jag nöjd. Jag anser således inte att en konsnär ska få någon slags licens att bryta mot lagar - inte mer än en ordinär medborgare. Ecce Homo tex är ju ett utmärkt exempel på att det går att tänja gränser och uppröra, utan att gå utanför lagens ramar.
Nekromanti Den där tårthistorien...
- Thread starter Vitulv
- Start date
solvebring
Superhero
Tja, jag är lite kluven, helt klart. Naturligtvis ska vi ha lagar och straff och sådant kommer alltid att vara närvarande. Ändå kan jag tycka det är skönt när konsten ifrågasätter sådant och sätter sig upp mot det. Jag är exempelvis positiv till mycket gatukonst. Jag gillar exempelvis graffiti.Weird Quest said:
/solvebring som gillar att folk vågar ifrågasätta och utmana - därav är konstscenen en trevlig slev som rör om i grytan då och då.
[
Man ska alltså inte vara straffri för att man är konstnär och det har jag typ inte stött på någon som på allvar tycker (inte ens lagbrytande konstnärer själva alltså). Däremot är huruvida något är olagligt eller ej en rätt dålig indikator på huruvida något är konst eller ens bra/dålig konst.
Jag håller med. Som en kamrat till mig skrev, "böterna får man ju se som en materialkostnad".Weird Quest said:
Man ska alltså inte vara straffri för att man är konstnär och det har jag typ inte stött på någon som på allvar tycker (inte ens lagbrytande konstnärer själva alltså). Däremot är huruvida något är olagligt eller ej en rätt dålig indikator på huruvida något är konst eller ens bra/dålig konst.
Själv är jag rätt less på folk som inte ser skillnad på provokativ/samhällskritisk konst och "trollande"...Ond bråd död said:
//Krank, som generellt menar att samhällskritik och att få folk att reagera är en stor del av konstens uppgift
Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Jag blir deprimerad. Det HÄR skapar en mediastorm? När vi har så otroligt mycket större problem! FFS...Vitulv said:
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,515
Tja, jag känner fler saker.
1) Konstnären irriterad på att afrosvenskarnas förbund inte förstår konstverket? Kan det vara så att konstverket inte är tillräckligt bra i sin strävan att uppmräksamma hur afrikaner har utnyttjats?
2) Afrosvenskarna (m fl) blir gärna förlöjligade, lite som i kölvattnet av glassdiskussionen. Det är lite som när grabbiga gäng säger åt den enda kvinnan på jobbet att "ha lite humor" när de drar könsstereotypa skämt.
"Slappna av lite det handlar ju bara om en glass goddammit...!"
Och då skulle jag vilja tillägga att om det nu är så att folk inte borde bli så upprörda - ska vi förstå dessa som ständigt (över-)känsliga, gnälliga, hysteriska och humorlösa personer vilka saknar distans till "små frågor"? Och här gnager något i mig: det känns som att det oftare är personer som säger sig vara kränkta som klagar, snarare än tvärtom.
Eller kan man ana att det faktiskt finns något att bli upprörd över? (ja, jag tror att alla, även dessa personer, kan överreagera – men när vet vi att någon överreagerar och hur vet vi detta? Vem bestämmer var gränsen går liksom?)
...och att det riktigt intressanta med tårtor och glassar faktiskt handlar om vem som avgör när någon är gnällig eller när något är ett tillräckligt seriöst samtalsämne – och på vilka grunder detta sker.
Till sist tyckte jag inte om konstverket kort och gott. Oavsett avsikterna eller vem som råkar gå förbi.
1) Konstnären irriterad på att afrosvenskarnas förbund inte förstår konstverket? Kan det vara så att konstverket inte är tillräckligt bra i sin strävan att uppmräksamma hur afrikaner har utnyttjats?
2) Afrosvenskarna (m fl) blir gärna förlöjligade, lite som i kölvattnet av glassdiskussionen. Det är lite som när grabbiga gäng säger åt den enda kvinnan på jobbet att "ha lite humor" när de drar könsstereotypa skämt.
"Slappna av lite det handlar ju bara om en glass goddammit...!"
Och då skulle jag vilja tillägga att om det nu är så att folk inte borde bli så upprörda - ska vi förstå dessa som ständigt (över-)känsliga, gnälliga, hysteriska och humorlösa personer vilka saknar distans till "små frågor"? Och här gnager något i mig: det känns som att det oftare är personer som säger sig vara kränkta som klagar, snarare än tvärtom.
Eller kan man ana att det faktiskt finns något att bli upprörd över? (ja, jag tror att alla, även dessa personer, kan överreagera – men när vet vi att någon överreagerar och hur vet vi detta? Vem bestämmer var gränsen går liksom?)
...och att det riktigt intressanta med tårtor och glassar faktiskt handlar om vem som avgör när någon är gnällig eller när något är ett tillräckligt seriöst samtalsämne – och på vilka grunder detta sker.
Till sist tyckte jag inte om konstverket kort och gott. Oavsett avsikterna eller vem som råkar gå förbi.
solvebring
Superhero
Nej, inte alls, men jag formulerar mig i vanlig ordning som en kratta.Vitulv said:
Jag menar mer som krank - att olaglig konst per automatik inte är dålig konst, och att det många gånger är göttigt med konstnärer som är beredda att bryta vissa lagar och eventuellt straffas för att få sjunga ut.
Världen är dessutom inte lika lugn och beskedlig som Sverige, och det har samtidigt funnits konstnärer som satt sig upp mot lagen och makten och skapat sina verk, trots att det ibland inneburit landsflykt, fängelse och till och med döden.
Måste inflika att det är ganska tragiskt att jämföra vissa konstnärer som utför skadegörelse för att skapa konst (och nu drog jag bara ett exempel på en typ av konst), med konstnärer/journalister som riskerar livet i andra länder.solvebring said:
Inte för att det inte finns folk som riskerar livet/blir hotade i Sverige med att göra konst eller rapportera om orättvisor, för tyvärr finns det såna exempel. Jag vill dock påpeka att det finns en klick konstnärer som inte ska anses heroiska när dom bryter mot lagen, även om deras konstverk kan vara av stor betydelse i att visa hur samhället ser ut.
Det skrivs en massa mer om helt andra saker, t.ex. Breivik, eller Arkelsten, eller valfritt ämne. Det här fick ju bara några rubriker under en och en halv dag typ.Tony.M.Meijer said:
På det hela taget var det här en bagatell rent mediamässigt. Så, ja det finns mycket större saker att skriva om. Och det gör media.
/M
solvebring
Superhero
Damnit, jag målar ständigt in mig i hörn och uttrycker mig som ett arsle. Antar att det är mitt första inlägg till WQ som jagar mig.!Paxen said:
... Jag är liksom ute efter tanken om den här fria approachen, ifrågasättandet självt, det ädla i att konst kan vara och är konst...
Kort sagt, jag lyckas inte förklara mig och säger bara urluddiga saker - tyvärr.
Therefore förlorar jag gärna diskussionen och drar mig tillbaka. Över å ut./solvebring som blir fruktansvärt arg på sig själv - "Ooops I did it again."
Mogger
Hipsteranka
Inte alls. Du tycker att konst bör ha utrymme att ifrågasätta och väcka debatt. Det tycker jag med. Faktum är att jag inte tycker att regler och lagar har något egenvärde i sig själva om de inte kan tillämpas inom ramarna för demokrati, rättvisa och annat som jag betraktar som gott och fint.solvebring said:/solvebring som blir fruktansvärt arg på sig själv - "Ooops I did it again."
solvebring
Superhero
Du skriver klokt, Måns.Måns said:Inte alls. Du tycker att konst bör ha utrymme att ifrågasätta och väcka debatt. Det tycker jag med. Faktum är att jag inte tycker att regler och lagar har något egenvärde i sig själva om de inte kan tillämpas inom ramarna för demokrati, rättvisa och annat som jag betraktar som gott och fint.solvebring said:/solvebring som blir fruktansvärt arg på sig själv - "Ooops I did it again."
/solvebring pekar på Måns och säger: What he said!
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,421
Jag garvar högt, det absolut bästa med det här är ju att Elizabeth Ohlson har gnällt som fan på händelsen, och säger saker som att "en instutition måste ha kontroll över sina konstverk". Elizabeth Ohlson är skaparen av Ecce Homo.Vitulv said:
Borde inte hon ha betydligt bättre koll? Och kanske veta att konstverk ibland missuppfattas, feltolkas, upprör, eller bara inte alltid är så bra?
Dagens skratt.
Om konst
Ett litet inlägg om konst.
”konst (eg. 'kunnande', 'färdighet'), kulturyttring vars utförande kräver särskild kunskap och förmåga att bruka denna med personlig behärskning och individuell anpassning till situation och avsikter. Ordet konst står i vidare mening för färdighet av något slag; i snävare mening betecknar det skilda slag av estetisk verksamhet, och när ordet brukas utan precisering avser det oftast enbart bildkonst, ev. tillsammans med arkitektur och konsthantverk.”
- Nationalencyklopedin
”Konst är det som presenteras, uppfattas och behandlas som konst av personer som är aktiva i konstlivet (konstvärlden).”
- Bra böckers lexikon
Vad är egentligen konst? Frågan är både lätt och svår att besvara. Klart är att det är en fråga som lätt upprör ett stort antal människor.
I Umeå ställde sig performance-artisten Itziar Okariz bredbent och pissade inför sin publik (2007). Det hade hon gjort sedan 2001. ”Men visst är det här ett starkt konstverk. Annars skulle folk inte bli så upprörda.” säger Tina Eriksson-Fredriksson, dramaturg för Madefestivalen i Aftonbladet 2007-04-05 . Just i Umeå stördes hennes konstverk av en annan konstnär, Dorinel Marc, som fångade upp Itziars urin i en potta och provsmakade. Trots att arrangörerna försökte förhindra honom. Är det konst?
Svaret måste bli ja enligt gällande definition på konst, på båda frågorna. Itziar Okariz hade dessutom förberett sig minutiöst, genom att dricka kopiösa mängder innan framträdandet. Hennes pissande kostade skattebetalarna 10.000 kronor, vilket så att säga var henne gage.
Moderata kommunalrådet Anders Ågren uppskattade dock inte verket: ”Du, vill jag se någon som pinkar offentligt behöver jag bara gå ut på stan en fredagskväll.”
Vad ville Itziar Okariz uppnå med sitt pissande? Tina Eriksson-Fredriksson förklarar: ”Därför ska det här få oss att tänka till om gängse normer och värderingar.”
Gott så. Konstverket uppfyller alla krav på att vara konst, möjligen kan man hävda att det inte kräver någon djupare kunskap att kunna pissa. Men ändå. Hon är aktiv inom konstvärden, det presenteras som konst och uppfattas som konst av personer inom konstvärden.
Ställer sig exempelvis en lokalvårdare och pissar mot en husknut en fredagskväll på stan – också detta offentligt – är det inte konst eftersom avsikten inte finns där, lokalvårdaren är ingen konstnär och istället för att få 10.000 kronor av skattebetalarnas medel så riskeras böter på några hundralappar. Det är väl inte så konstigt att det sticker i ögonen?
När Anna Odell genomförde sin performance art då hon fejkade ett självmordsförsök och tvingades in på psyket dömdes hon till slut för oredligt förfarande. Var Anna Odells handlande konst? Återigen måste svaret bli ja. Hon är verksam inom konstvärden, verket presenterades som konst och uppfattades som konst av personer inom konstvärden.
Anna Odells straff blev låga dagsböter, eftersom hon inte haft brottsliga avsikter, något det givetvis går att argumentera mot. Hon friades också för falskt larm. Klart är att det var konst, men till vilket pris? Man kan ifrågasätta det moraliska handlandet i Anna Odells förfarande. Är det rätt att påtvinga allmänheten traumatiserande performance art? Vittnen till händelsen hade inget annat val än att spela med I Odells fars. Vad de såg var en svårt psykiskt lidande kvinna som tänkt hoppa från en bro för att avsluta sitt liv. I ett senare skede var medspelarna professionella inom sin gebit – poliser, vårdare och läkare. För dem är det vardagsmat att se personer bete sig som Anna Odell. Men för de andra? Hur försvarar man det?
Anna Odell skriver själv om detta på Newmill:
”Jag som konstnär kan ibland vara beredd att röra mig i de moraliska och etiska gränstrakterna, för att det ibland är det enda sättet att rikta uppmärksamhet mot saker som är problematiska i samhället. Om inte konstnären kan göra det – vem ska i så fall göra det?”
Janne Josefsson kanske? Eller någon annan undersökande journalist? Skämt åsido, den avslutande meningen får mig att må illa.
Odell kontaktade innan konstprojektet även två jurister. Odell skriver:
”I samband med mitt konstprojekt kontaktade jag själv två olika jurister som oberoende av varandra gjorde bedömningen att jag inte skulle begå ett allvarligare brott under projektets gång.”
Allvarligare brott. Men likväl brott. Hade Anna Odell brottsliga avsikter då? Hon hade ju redan i förväg kollat upp detta. Är det rätt att bryta mot lagen för att ens egen personliga övertygelse säger att lagen har fel? Är det okej för en konstnär? För en fredsaktivist? För en journalist? För dig eller mig? Och i konsekvensens namn, anser jag det okej att bryta mot lagen för en konstnär som vill uppnå en viss sak, så måste jag anse det vara okej att bryta mot lagen för andra aktivister också – även om jag inte sympatiserar med dem i sak. Annars är det lätt att jag uppfattas som en hycklare. Ingen eller alla. Sätter jag en viss aktivism eller yrkesgrupp på piedestal med särskilda privilegier är jag ute på en farlig väg.
Med detta sagt menar jag inte att konsten måste följa allmänhetens uppfattning om konst. Konst är ett besvärligt ämne. Ofta har konsten varit utmanande och på gränsen – men det går att provocera och samtidigt hålla sig inom lagens riktmärken – titta bara på Ecce Homo. Konstnärer av skilda slag har ofta betraktas som konstiga, vilket kanske inte alltid är så märkligt med handen på hjärtat. För visst finns det även i denna bransch en hel del spekulativa inslag utan djupare tanke. Det är alltid lätt att hänvisa till att betraktaren själv får avgöra vad ett verk föreställer, och det blir lätt klubben för inbördes beundran. Men det är ett problem som inte är specifikt för konstvärden, utan en mängd yrkeskategorier. Med kunskap kan man imponera på andra med liknande kunskap, men det kan ofta gå över huvudet på den oinsatte. Därmed inte sagt att det är finare eller bättre än något annat.
Problematiskt är att också konstvärden inte är ense om vad som är konst och inte. Det är bara att se på utställningen av Star Wars-rekvisita på Örnsköldsviks museum sommaren 2008.
Ett litet inlägg om konst.
”konst (eg. 'kunnande', 'färdighet'), kulturyttring vars utförande kräver särskild kunskap och förmåga att bruka denna med personlig behärskning och individuell anpassning till situation och avsikter. Ordet konst står i vidare mening för färdighet av något slag; i snävare mening betecknar det skilda slag av estetisk verksamhet, och när ordet brukas utan precisering avser det oftast enbart bildkonst, ev. tillsammans med arkitektur och konsthantverk.”
- Nationalencyklopedin
”Konst är det som presenteras, uppfattas och behandlas som konst av personer som är aktiva i konstlivet (konstvärlden).”
- Bra böckers lexikon
Vad är egentligen konst? Frågan är både lätt och svår att besvara. Klart är att det är en fråga som lätt upprör ett stort antal människor.
I Umeå ställde sig performance-artisten Itziar Okariz bredbent och pissade inför sin publik (2007). Det hade hon gjort sedan 2001. ”Men visst är det här ett starkt konstverk. Annars skulle folk inte bli så upprörda.” säger Tina Eriksson-Fredriksson, dramaturg för Madefestivalen i Aftonbladet 2007-04-05 . Just i Umeå stördes hennes konstverk av en annan konstnär, Dorinel Marc, som fångade upp Itziars urin i en potta och provsmakade. Trots att arrangörerna försökte förhindra honom. Är det konst?
Svaret måste bli ja enligt gällande definition på konst, på båda frågorna. Itziar Okariz hade dessutom förberett sig minutiöst, genom att dricka kopiösa mängder innan framträdandet. Hennes pissande kostade skattebetalarna 10.000 kronor, vilket så att säga var henne gage.
Moderata kommunalrådet Anders Ågren uppskattade dock inte verket: ”Du, vill jag se någon som pinkar offentligt behöver jag bara gå ut på stan en fredagskväll.”
Vad ville Itziar Okariz uppnå med sitt pissande? Tina Eriksson-Fredriksson förklarar: ”Därför ska det här få oss att tänka till om gängse normer och värderingar.”
Gott så. Konstverket uppfyller alla krav på att vara konst, möjligen kan man hävda att det inte kräver någon djupare kunskap att kunna pissa. Men ändå. Hon är aktiv inom konstvärden, det presenteras som konst och uppfattas som konst av personer inom konstvärden.
Ställer sig exempelvis en lokalvårdare och pissar mot en husknut en fredagskväll på stan – också detta offentligt – är det inte konst eftersom avsikten inte finns där, lokalvårdaren är ingen konstnär och istället för att få 10.000 kronor av skattebetalarnas medel så riskeras böter på några hundralappar. Det är väl inte så konstigt att det sticker i ögonen?
När Anna Odell genomförde sin performance art då hon fejkade ett självmordsförsök och tvingades in på psyket dömdes hon till slut för oredligt förfarande. Var Anna Odells handlande konst? Återigen måste svaret bli ja. Hon är verksam inom konstvärden, verket presenterades som konst och uppfattades som konst av personer inom konstvärden.
Anna Odells straff blev låga dagsböter, eftersom hon inte haft brottsliga avsikter, något det givetvis går att argumentera mot. Hon friades också för falskt larm. Klart är att det var konst, men till vilket pris? Man kan ifrågasätta det moraliska handlandet i Anna Odells förfarande. Är det rätt att påtvinga allmänheten traumatiserande performance art? Vittnen till händelsen hade inget annat val än att spela med I Odells fars. Vad de såg var en svårt psykiskt lidande kvinna som tänkt hoppa från en bro för att avsluta sitt liv. I ett senare skede var medspelarna professionella inom sin gebit – poliser, vårdare och läkare. För dem är det vardagsmat att se personer bete sig som Anna Odell. Men för de andra? Hur försvarar man det?
Anna Odell skriver själv om detta på Newmill:
”Jag som konstnär kan ibland vara beredd att röra mig i de moraliska och etiska gränstrakterna, för att det ibland är det enda sättet att rikta uppmärksamhet mot saker som är problematiska i samhället. Om inte konstnären kan göra det – vem ska i så fall göra det?”
Janne Josefsson kanske? Eller någon annan undersökande journalist? Skämt åsido, den avslutande meningen får mig att må illa.
Odell kontaktade innan konstprojektet även två jurister. Odell skriver:
”I samband med mitt konstprojekt kontaktade jag själv två olika jurister som oberoende av varandra gjorde bedömningen att jag inte skulle begå ett allvarligare brott under projektets gång.”
Allvarligare brott. Men likväl brott. Hade Anna Odell brottsliga avsikter då? Hon hade ju redan i förväg kollat upp detta. Är det rätt att bryta mot lagen för att ens egen personliga övertygelse säger att lagen har fel? Är det okej för en konstnär? För en fredsaktivist? För en journalist? För dig eller mig? Och i konsekvensens namn, anser jag det okej att bryta mot lagen för en konstnär som vill uppnå en viss sak, så måste jag anse det vara okej att bryta mot lagen för andra aktivister också – även om jag inte sympatiserar med dem i sak. Annars är det lätt att jag uppfattas som en hycklare. Ingen eller alla. Sätter jag en viss aktivism eller yrkesgrupp på piedestal med särskilda privilegier är jag ute på en farlig väg.
Med detta sagt menar jag inte att konsten måste följa allmänhetens uppfattning om konst. Konst är ett besvärligt ämne. Ofta har konsten varit utmanande och på gränsen – men det går att provocera och samtidigt hålla sig inom lagens riktmärken – titta bara på Ecce Homo. Konstnärer av skilda slag har ofta betraktas som konstiga, vilket kanske inte alltid är så märkligt med handen på hjärtat. För visst finns det även i denna bransch en hel del spekulativa inslag utan djupare tanke. Det är alltid lätt att hänvisa till att betraktaren själv får avgöra vad ett verk föreställer, och det blir lätt klubben för inbördes beundran. Men det är ett problem som inte är specifikt för konstvärden, utan en mängd yrkeskategorier. Med kunskap kan man imponera på andra med liknande kunskap, men det kan ofta gå över huvudet på den oinsatte. Därmed inte sagt att det är finare eller bättre än något annat.
Problematiskt är att också konstvärden inte är ense om vad som är konst och inte. Det är bara att se på utställningen av Star Wars-rekvisita på Örnsköldsviks museum sommaren 2008.
Vimes
Sillkung
- Joined
- 15 Jun 2000
- Messages
- 12,249
Re: Om konst
Är det du själv som har skrivit det här?
Jag håller med om att det säkerligen finns massor av "spekulativa inslag utan djupare tanke bakom" i konstvärlden (att något är spekulativt är dock inte nödvändigtvis något negativt i sammanhanget), men jag får intrycket av att den här texten försöker argumentera för att att konst som inte håller sig inom lagens råmärken är dålig, utan att våga säga det rakt ut. Istället ser vi massa antydningar: "Likväl ett brott." "det går att provocera och samtidigt hålla sig inom lagens riktmärken". Liksom: vad vill du (?) ha sagt?
Är det du själv som har skrivit det här?
Jag håller med om att det säkerligen finns massor av "spekulativa inslag utan djupare tanke bakom" i konstvärlden (att något är spekulativt är dock inte nödvändigtvis något negativt i sammanhanget), men jag får intrycket av att den här texten försöker argumentera för att att konst som inte håller sig inom lagens råmärken är dålig, utan att våga säga det rakt ut. Istället ser vi massa antydningar: "Likväl ett brott." "det går att provocera och samtidigt hålla sig inom lagens riktmärken". Liksom: vad vill du (?) ha sagt?
Re: Om konst
Därmed inte sagt att man inte bör ta straffet sedan. Lagen ska gälla lika för alla, men självklart kan man ta den kalkylerade risken; att betrakta dagsböter som materialutgift, om man så vill.
Eller, jag kan väl säga såhär: jag personligen tycker ju givetvis bättre om när en vänsteraktivist, fredsaktivist, antirasist eller konstnär bryter mot lagen för sin övertygelses skull än när en nationalist, rasist eller moderat gör det. Men principiellt fungerar ju lagen så: handling och konsekvens.
Jag behöver inte tycka om alla brott mot lagen bara för att jag tycker om vissa brott mot lagen. Jag tycker om brott mot lagen som går i linje med min övertygelse.
Brott mot lagen som går stick i stäv med min övertygelse är jag lika självklart emot, och tycker ska straffas enligt lagen. Därmed alltså INTE sagt att jag inte tycker att de som bryter mot lagen på ett för mig önskvärt sätt inte ska straffas. Bara det att jag inte tänker lägga ner egen energi på att kräva att de människorna straffas. Det får de som inte håller med mig göra.
Ja, självklart.Weird Quest said:
Därmed inte sagt att man inte bör ta straffet sedan. Lagen ska gälla lika för alla, men självklart kan man ta den kalkylerade risken; att betrakta dagsböter som materialutgift, om man så vill.
Eller, jag kan väl säga såhär: jag personligen tycker ju givetvis bättre om när en vänsteraktivist, fredsaktivist, antirasist eller konstnär bryter mot lagen för sin övertygelses skull än när en nationalist, rasist eller moderat gör det. Men principiellt fungerar ju lagen så: handling och konsekvens.
Jag behöver inte tycka om alla brott mot lagen bara för att jag tycker om vissa brott mot lagen. Jag tycker om brott mot lagen som går i linje med min övertygelse.
Brott mot lagen som går stick i stäv med min övertygelse är jag lika självklart emot, och tycker ska straffas enligt lagen. Därmed alltså INTE sagt att jag inte tycker att de som bryter mot lagen på ett för mig önskvärt sätt inte ska straffas. Bara det att jag inte tänker lägga ner egen energi på att kräva att de människorna straffas. Det får de som inte håller med mig göra.
Man Mountainman
Storsvagåret
Ja, som andra i tråden varit inne på: Jag börjar bli så otroligt less på medias förmåga att alstra "snackisar", att skapa eller agera megafon för idiotiska kontroverser, att ge utrymme för marginella individers tuppfäktning och att fästa samhällets uppmärksamhet på poänglösa pseudodebatter samtidigt som världen runt oss brinner.Vitulv said:
Konst ägnad att väcka uppmärksamhet och skapa debatt -- för all del. Men ofelbart lyckas denna konst endast skapa debatt om sig själv, snarare än vad man kunde förmoda var konstverkets subject matter, så detta alibi börjar klinga ihåligt. Och som enablers finns tusen professionella tyckare som tar varje tillfälle i akt att försöka sticka ut ur bruset genom att ta ställning i någon symbolfråga.
Som människor är vi besatta av symboler; de talar om för oss vilka vi är och vilka vi inte är, de ger oss identitet och trygghet och pekar ut våra fiender. Symbolernas faktiska innebörd är vi ofta mindre intresserade av.
Jag har redan sagt för mycket.