DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,856
Kära läsare.
Den här trådstarten är nog lite flummig. Den handlar om att dela upplevelser utanför spelbordet och vad det betyder för spel och spelare. Bidra gärna med egna tankar och synvinklar om något väcker funderingar hos dig.
---
Jag kom ganska fort att tänka på hur det ser ut på olika forum när man diskuterar spel man gillar. I indiesvängen är det vanligt att folk delar med sig av vad som hänt när man spelat ett visst spel, varpå folk tittar in och säger »Coolt!«. Sen blir ofta inte så mycket mer sagt kring den biten utan det kanske är lite snack om hur man hanterade regel si eller regel så, och vad det tillförde i spel. Varför är det så? Det finns inte mycket till fiktivt ramverk som är gemensamt för de olika spelgrupperna: många spel förutsätter att spelgruppen själva skapar ett sånt ramverk, och bryr sig inte alls särskilt mycket om hurvida vi är i rymden, på stenåldern eller i ett ockuperat Polen.
Om vi istället kikar på hur det ser ut på Eon-forumet så finns det diskussioner om allt från takhöjder till avlöning av legohjon eller magiska skyddscirklar, vidare till mängder av regelfunderingar, och tillbaka igen. Man kanske inte ens har spelat än, men det finns ändå massor av saker att prata om för man har ett stort gemensamt ramverk att förhålla sig till.
Undantaget i indiesvängen är nog det senaste årets »snackis«, Lady Blackbird. Skillnaden ligger i att här finns det åtminstone en startpunkt, en situation som är gemensam för alla, samt att det gäller spel med färdiga rollpersoner. Plötsligt fanns det någon typ av ramverk och det dök upp lite mer diskussioner kring fiktionen: Var tog ni vägen sen? Vad händer där? Hur är egentligen det vilda blå uppbyggt?
Är det här vi ser den delade upplevelsens vikt? Att spelarna får något att samlas kring för att utbyta erfarenheter? Rent spontant känner jag nästan att det i så fall är viktigare för marknadsföring än för spelare, eller för att göra ett bra spel.
Samtidigt ska man knappast underskatta det här osynliga nätverket som på någon sätt skapas i det att man tar del av upplevelser som på något sätt hör ihop. Mina tankar går sånt som The Matrix - historier där man inte riktigt kan ha hela bilden som ensam person. I sin bok Konvergenskulturen presenterar Henry Jenkins en bild av hur fans kom samman kring just The Matrix och pusslade ihop en story som kanske var ännu större än den som skaparna trodde sig ha skapat. Där nånstans tror jag det ultimata värdet av den delade upplevelsen finns, men jag är osäker på om det går att komma dit med rollspel.
Trots möjligheterna som sådana delade upplevelser ger så kan jag ändå inte riktigt köpa att det skulle vara viktigt med ett ramverk för att göra ett bra spel, eller ha en bra spelomgång. Vinsterna jag ser ligger till allra största del utanför själva spelandet, även om de kan berika det.
Vad ser du?
Den här trådstarten är nog lite flummig. Den handlar om att dela upplevelser utanför spelbordet och vad det betyder för spel och spelare. Bidra gärna med egna tankar och synvinklar om något väcker funderingar hos dig.
---
Det här väckte lite tankar hos mig när jag läste det. På vilket sätt är det viktigt och för vem? För spelarna? För spelet? Vad är det man vinner?[url="https://www.rollspel.nu/threads/49171" said:
Jag kom ganska fort att tänka på hur det ser ut på olika forum när man diskuterar spel man gillar. I indiesvängen är det vanligt att folk delar med sig av vad som hänt när man spelat ett visst spel, varpå folk tittar in och säger »Coolt!«. Sen blir ofta inte så mycket mer sagt kring den biten utan det kanske är lite snack om hur man hanterade regel si eller regel så, och vad det tillförde i spel. Varför är det så? Det finns inte mycket till fiktivt ramverk som är gemensamt för de olika spelgrupperna: många spel förutsätter att spelgruppen själva skapar ett sånt ramverk, och bryr sig inte alls särskilt mycket om hurvida vi är i rymden, på stenåldern eller i ett ockuperat Polen.
Om vi istället kikar på hur det ser ut på Eon-forumet så finns det diskussioner om allt från takhöjder till avlöning av legohjon eller magiska skyddscirklar, vidare till mängder av regelfunderingar, och tillbaka igen. Man kanske inte ens har spelat än, men det finns ändå massor av saker att prata om för man har ett stort gemensamt ramverk att förhålla sig till.
Undantaget i indiesvängen är nog det senaste årets »snackis«, Lady Blackbird. Skillnaden ligger i att här finns det åtminstone en startpunkt, en situation som är gemensam för alla, samt att det gäller spel med färdiga rollpersoner. Plötsligt fanns det någon typ av ramverk och det dök upp lite mer diskussioner kring fiktionen: Var tog ni vägen sen? Vad händer där? Hur är egentligen det vilda blå uppbyggt?
Är det här vi ser den delade upplevelsens vikt? Att spelarna får något att samlas kring för att utbyta erfarenheter? Rent spontant känner jag nästan att det i så fall är viktigare för marknadsföring än för spelare, eller för att göra ett bra spel.
Samtidigt ska man knappast underskatta det här osynliga nätverket som på någon sätt skapas i det att man tar del av upplevelser som på något sätt hör ihop. Mina tankar går sånt som The Matrix - historier där man inte riktigt kan ha hela bilden som ensam person. I sin bok Konvergenskulturen presenterar Henry Jenkins en bild av hur fans kom samman kring just The Matrix och pusslade ihop en story som kanske var ännu större än den som skaparna trodde sig ha skapat. Där nånstans tror jag det ultimata värdet av den delade upplevelsen finns, men jag är osäker på om det går att komma dit med rollspel.
Trots möjligheterna som sådana delade upplevelser ger så kan jag ändå inte riktigt köpa att det skulle vara viktigt med ett ramverk för att göra ett bra spel, eller ha en bra spelomgång. Vinsterna jag ser ligger till allra största del utanför själva spelandet, även om de kan berika det.
Vad ser du?
De flesta regler är dessutom mest vidareutvecklingar och/eller (mer eller mindre) regelrätta plankningar av det som funnits innan. 