Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Jag har precis konsumerat en osannolik blandning av:
- Lord of the Rings: The Third Age (XBox)
- Proffsbrottning
- En gammal raspig inspelning på tyska av tolvskillingsoperan
Varför skulle ni bry er ett skit om det?
Jo, för att det gav mig lite tankar, besläktade till olika dramapoängsregler och sånt.
Det man vill åstadkomma är ju dramatiska vändningar där karaktärerna tar stryk men oväntat vänder fighten och vinner. Därav proffsbrottningsinfluenserna.
I LotR:3A så finns det ett system där man bygger upp poäng genom att göra bra saker, vilka man sedan kan förbruka i en dunderattack. Gäsp, än sen. Det har vi sett förr. Vad är nytt? Jo, det nya är att när man har maxat "flyt-mätaren" så är gruppen "i zonen", de slåss bättre, gör oftare crits och så vidare. Det finns alltså en anledning att spara den också, istället för att bränna av den rakt av så fort det blir lite motstånd.
Tolvskillingsoperan då? Jo, jag lyssnade på Seerauber-Jenny (Sjörövar-Jenny) där vändningen kommer i skeppet som kommer in i hamnen med dödskalleflaggan hissad. Det är alltså inte bara en maffig manöver, det är en extern hjälp. Det skulle man kunna utnyttja i spelsammanhang genom att låta spelarna använda sin "flyt-poäng" för att turboutnyttja en fördel karaktären har, i Jennys fall hennes position bland sjörövarna. I dessa fall så har man dessutom lite större möjligheter att ta sig friheter med sådana detaljer som bristande planering eller att hjälpen inte borde veta vad som händer. Behöver kavalleriet dyka upp och man har poängen för det så råkar de dyka upp.
Med andra ord, en ganska vanlig dramapoängshistoria men med twisten att man är bättre när den är på topp. Dessutom kan man använda den, inte som vanligt för vissa specifika regelmässiga fördelar, för att boosta karaktären på ett sätt som är anpassat till karaktären. Är han en mafioso så råkar hans liga dyka upp, är det James Bond så hade han en specialpryl som alla (inklusive Q och spelledaren) glömt från första början, är han en karatedödsmördarninjaassassin så lyckas han göra den legendariska "decapitating spin kick of the flying platypus' brother-in-law", Luke lyckas använda kraften och ploppa den där irriterande dödsstjärnan med sitt lilla ynkaskepp och så vidare.
En bieffekt av detta är dessutom att man underlättar för spelledaren att anpassa svårigheten på bossarna. Man tar helt enkelt i så pass att bossen antagligen knäcker gruppen, vilket gör att de antagligen måste slåss väldigt bra eller offra sina "flyt-poäng" (kom gärna på ett bättre namn) på att kalla in kavalleriet. Spelaren får alltså något kännbart att förlora utan att man löper någon större risk att riskera karaktären.
Vad tror ni? Vettigt eller underligt?
- Lord of the Rings: The Third Age (XBox)
- Proffsbrottning
- En gammal raspig inspelning på tyska av tolvskillingsoperan
Varför skulle ni bry er ett skit om det?
Jo, för att det gav mig lite tankar, besläktade till olika dramapoängsregler och sånt.
Det man vill åstadkomma är ju dramatiska vändningar där karaktärerna tar stryk men oväntat vänder fighten och vinner. Därav proffsbrottningsinfluenserna.
I LotR:3A så finns det ett system där man bygger upp poäng genom att göra bra saker, vilka man sedan kan förbruka i en dunderattack. Gäsp, än sen. Det har vi sett förr. Vad är nytt? Jo, det nya är att när man har maxat "flyt-mätaren" så är gruppen "i zonen", de slåss bättre, gör oftare crits och så vidare. Det finns alltså en anledning att spara den också, istället för att bränna av den rakt av så fort det blir lite motstånd.
Tolvskillingsoperan då? Jo, jag lyssnade på Seerauber-Jenny (Sjörövar-Jenny) där vändningen kommer i skeppet som kommer in i hamnen med dödskalleflaggan hissad. Det är alltså inte bara en maffig manöver, det är en extern hjälp. Det skulle man kunna utnyttja i spelsammanhang genom att låta spelarna använda sin "flyt-poäng" för att turboutnyttja en fördel karaktären har, i Jennys fall hennes position bland sjörövarna. I dessa fall så har man dessutom lite större möjligheter att ta sig friheter med sådana detaljer som bristande planering eller att hjälpen inte borde veta vad som händer. Behöver kavalleriet dyka upp och man har poängen för det så råkar de dyka upp.
Med andra ord, en ganska vanlig dramapoängshistoria men med twisten att man är bättre när den är på topp. Dessutom kan man använda den, inte som vanligt för vissa specifika regelmässiga fördelar, för att boosta karaktären på ett sätt som är anpassat till karaktären. Är han en mafioso så råkar hans liga dyka upp, är det James Bond så hade han en specialpryl som alla (inklusive Q och spelledaren) glömt från första början, är han en karatedödsmördarninjaassassin så lyckas han göra den legendariska "decapitating spin kick of the flying platypus' brother-in-law", Luke lyckas använda kraften och ploppa den där irriterande dödsstjärnan med sitt lilla ynkaskepp och så vidare.
En bieffekt av detta är dessutom att man underlättar för spelledaren att anpassa svårigheten på bossarna. Man tar helt enkelt i så pass att bossen antagligen knäcker gruppen, vilket gör att de antagligen måste slåss väldigt bra eller offra sina "flyt-poäng" (kom gärna på ett bättre namn) på att kalla in kavalleriet. Spelaren får alltså något kännbart att förlora utan att man löper någon större risk att riskera karaktären.
Vad tror ni? Vettigt eller underligt?