Den (förhoppningsvis) stora tråden om mystiska mysskräckisar

[Doktor Laser]

Det börjar ju barka mot höst och jag när ett behov av glutta på fler go’a gamla mystiska mysskräckrullar. Ni vet, sådana där som är smetfyllda med sofistikerade herrar i tweed som spekulerar i pipröksindränkta chesterfieldfåtöljer mellan varulvsvrålet, rusket och vampyrangreppet. Jag intalar ju mig själv om att jag inte är ensam om att vara svag för den sortens gamla rullar, så langa fram era favoriter nu!
Sätter tonen med några av mina;

Horror Express (1972)
En här gamla godingen med Christopher Lee, Peter Cushing och Telly Savalas har ju nämnts tidigare, och tål att nämnas om igen. Det är tidigt 1900-tal. Det är The Thing på Transsibiriska järnvägen. Det är lyx, kostymer och förnämt folk i dyra tågvagnar. Det är fantastiskt!

The Wolf Man (1941)
Klassiskt varulvsmysterium med tvivelaktig folkloristisk grund, dimmiga skogar och förbryllat förnämt folk. De dammiga biblioteksdiskussionerna får trängas med mystiska spådamer, och näe, särskilt rädd blir man väl aldrig. Egentligen.

The Hound of the Baskervilles (1959)
Än en gång Peter Cushing, här som Sherlock Holmes i det klassiska mysteriet som inte lär behöva närmare presentation. Ylande hundar på dimmiga hedar, avlägset belägna aristokrater och isolerat, överklassigt gubbmys. Bravissimo!

 

[rollspelspiraten]

Jag kan tycka att Bram Stoker's Dracula med Gary Oldman kvalar in till denna genre, möjligt att den ligger precis på gränsen till att gå över till ren och skär skräck.

 

[Doktor Laser]

Jag kan tycka att Bram Stoker's Dracula med Gary Oldman kvalar in till denna genre, möjligt att den ligger precis på gränsen till att gå över till ren och skär skräck.

Åh gud ja, bra där! Dracula är väl i sig självt mer eller mindre urtypen för mysskräck, och just den tolkningen är ju dessutom sjukt snygg och påkostad.

 

[rollspelspiraten]

Åh gud ja, bra där! Dracula är väl i sig självt mer eller mindre urtypen för mysskräck, och just den tolkningen är ju dessutom sjukt snygg och påkostad.

Ja jag tycker det. Jag är också svag för klassisk mysskräck. Vill du uppleva klassisk mysskräck IRL ska ta besöka Liseberg under Halloween. Älskart!

 

[Gamiel]

Skulle väl säga att mer eller mindre alla Universal:s skräckfilmer från 30- till 50-talet räknas.

 

[Ymir]

Les Yeus Sans Visage är en fransk skräckfilm från 1960, om en läkare som blivit lite galen efter att hans vackra dotter fick ansiktet förstört i en bilolycka. Nu försöker han återställa hennes skönhet igen, på...ganska oetiska sätt. Skräckfilmer har sällan åldrats väl i termer av musik, och den här är inget undantag, med störigt bombastiska tongångar, men storyn är gripande och bildspråket mästerligt - en mycket sevärd film.

En annan skräckklassiker som också åldrats väl, The Spiral Staircase från 1946, handlar om en stum kvinna i ett stort mansion som blir stalkad av en seriemördare som jagar handikappade kvinnor.

Kan det bli mysigare än spökskräck med Kjell Bergqvist, Johannes Brost och Lena Endre? Den här underskattade svenska skräckfilmen var kanske det bästa vi gjorde i genren, ihop med "Skuggornas hus", åtminstone fram till "Låt den rätte komma in."

Sist men inte minst, Lake Mungo. En australiensisk fejkdokumentär om en familj som hemsöks av sin döda tonårsdotters spöke, och försöker gå tillbaka i hennes kvarlåtenskap för att förstå händelserna innan hennes död. Detta är kanske den bästa skräckfilm jag någonsin sett, och det säger jag i egenskap av stor skräckfantast. Den är till att börja med fruktansvärt läskig, men den levererar allting genom ett sparsmakat berättande med subtila och väl avvägda twists, och handlar egentligen om något mycket större än skräckelementet - nämnligen förlust och sorg.

 

[Doktor Laser]

Framför allt The Spiral Staircase (som jag trooor att jag sett någon gång i forntiden, men törs inte ta gift på det) verkar ju leverera på mysiga mysteriefronten! Men damn, både fejkdokumentären och den franska rullen måste jag ju avverka oavsett.
Och ja, Besökarna ja... Johannes Brosts spökjägare är ju legendarisk.

 

[Poromaa]

Gillar man stumfilm skulle jag i det knasmysigare spannet föreslå The Cat and the Canary från 1927. Inget som skräms, men finfin kollision mellan tysk expressionism och godmodigt mysteriedrama bland giriga, potentiella arvtagare i gotisk herrgårdsmiljö. Kom nyligen i en tjusig Blu-ray utgåva men kan i fullt rimlig kvalitet även ses annorstädes.

 

[Badmojo]

Crimson Peak?

 

[Badmojo]

Remaken på The Wolfman är rätt ok ändå, kan jag tycka.

 

[Gamiel]

I nuläget räknas nog alla Hammer Horror filmer som mysrysare.

De flesta filmer som faller in i 'Old Dark House' genren är mysrysare - även om många av dem också är komedier så man ska vara förberett på sådant (och några är enbart komedier utan mysrysset).

 

[Gamiel]

Den här filmen skulle jag säga räknas:

Terror (1963) HD | Boris Karloff & Jack Nicholson | Skräck, Thriller | Hel film (youtube.com)