Den lärande människan

[Rickard]

det finns en grundläggande princip i varför vi skapar historier (minneshantering)

Vill du utveckla det?

Min gissning hade varit att historieberättande primärt handlar om 1) att helt enkelt förmedla information (när det gäller påhittade berättelser: abstrakt information om principer och sammanhang. När det gäller anekdoter från verkligheten: även konkret information om händelser och personer); 2) att öva på att tänka kontrafaktiskt. (Sen kan det förstås fylla sociala och estetiska funktioner osv utöver det, men dessa är ju inte specifika till historieberättande).

Ja, du har rätt men det är något som kommer senare. Människor har lättare att komma ihåg saker om de sätter saker i ett sammanhang. Det är en anledning till varför vi har svårt att förstå en process (typ en runda i ett brädspel, exempelvis schack) men vi har lätt att förstå en linjär procedur (ex. spelexempel). Det är lättare för oss att förstå att det finns näcken i vattnet som lockar barn än hela processen att man kan råka drunkna i vattnet på grund av diverse omständigheter.

Här är en video om schackspelare och hur deras minneshantering fungerar - chunkering men i formen av berättelser.

Så en anledning till varför vi minns är för att vi skapar berättelser - sedan har berättelser utvecklas till att innebära andra saker för oss människor.

Vad jag tycker är intressant med att utgå från minneshanteringen är att det går att trigga människor på ett visst sätt via spel. Lärande är en kul grej - att få dopamin-släpp i hjärnan när man lärt sig någonting gör att man mår bra. Hjärnan säger åt människan att detta är något man kan använda sig av i framtiden. Detta är vad jag använder mig av i min speldesign - att få deltagarna att lära sig spelet och upptäcka saker inom det. Det kan vara världen, regelsystemet, gruppbyggandet, mening (ex. filosofier) eller berättelsen i sig.

Sedan finns det givetvis ett krav på ett begynnande intresse hos individen för att ens kunna bygga engagemanget.

 

[Sömniga Isaac]

Vad jag tycker är intressant med att utgå från minneshanteringen är att det går att trigga människor på ett visst sätt via spel. Lärande är en kul grej - att få dopamin-släpp i hjärnan när man lärt sig någonting gör att man mår bra. Hjärnan säger åt människan att detta är något man kan använda sig av i framtiden. Detta är vad jag använder mig av i min speldesign - att få deltagarna att lära sig spelet och upptäcka saker inom det. Det kan vara världen, regelsystemet, gruppbyggandet, mening (ex. filosofier) eller berättelsen i sig.

Jag antar att du har detta i åtanke när det kommer till lärande, har nämligen sett dig beröra det i andra inlägg, men en viktig del är även graden av utmaning. Blir det för bekant och rutinmässigt så tappar vi intresse (det här berör du i en annan tråd under skapa variation) och blir det för svårt tappar du även intresse då du endast känner att du hela tiden förlorar utan någon framgång. Det är en ständig balans att hitta den zon där inlärningen är utmanande men även hanterbar för den som söker att utvecklas i en förmåga, tänker på denna bild som använts och används flitigt när det kommer till undervisning och lärande för nyanlända.

 

[Rickard]

Jag antar att du har detta i åtanke när det kommer till lärande, har nämligen sett dig beröra det i andra inlägg, men en viktig del är även graden av utmaning.

Ja, jag antar att författarna har kollat på flow.

På ett sätt kan man säga att balansen handlar om att öka osäkerheten, men inte för mycket så att personen känner att den inte har någon kontroll.