Som skräckkonässör och storkonsument av skräckfilm känner jag att det är väldigt, väldigt ovanligt med skräckfilmer jag tycker lyckas vara riktigt läskiga, då nästan alla failar genom att reveala för mycket i tredje akten, eller att rasera sin trovärdighet genom lökiga pseudokristna premisser. Men här är några som lyckades mer eller mindre:
Lake Mungo: En fantastisk australiensisk fejkdokumentär om en familj som hemsöks av sin döda dotter. Eller? Autenciteten och subtiliteten skapar några riktigt krypande läskiga scener, och är rakt igenom fascinerande. En av mina absoluta favorit-skräckfilmer, kan inte rekommenderas nog. Ska ni bara se en av filmerna här, se denna.
[REC] (spanska originalet): Ett tv-team följer med brandkåren i Barcelona under en natt, när något går fruktansvärt fel i ett hyreshus. Slutscenen är något av det läskigaste jag sett alla kategorier. Kanske den bästa av alla found footage-filmer. Även startskottet på karriären för Javier Botet, som med sin weirda anatomi spelar vart och vartannat skräckfilmsmonster nuförtiden.
Paranormal Activity: Jag tycker ettan är genuint läskig, just för att den känns autentisk och är subtil. Överlag är jag väldigt lättflörtad vad gäller found footage, och saker som händer när man sover är också sjukt creepy. Jag är basically beredd att säga att Paranormal Activity kan vara en kandidat till den läskigaste film jag någonsin sett.
The Fourth Kind: Inte egentligen en så bra film, men UFO-skräck är något av det läskigaste som finns och det finns en scen här som får mig att skita knäck typ.
Honeymoon: Ett par på smekmånad i en isolerad stuga; tjejen upplever något märkligt i skogen, och är sedan inte sig själv. Inte hårresande läskig, men subtil och gastkramande rakt igenom.
Lights Out (kortfilmen på youtube): Ett praktexempel på hur man bygger bra skräck. Långfilmsversionen regissören fick göra i Hollywood tack vare denna amatörkortfilm är också sevärd, då den leker vidare med samma premisser, men den måste givetvis förklara alldeles för mycket och skadar därmed sin egen skräckpotential.
Dark Water: Den bästa filmen i den otroligt inspirerade våg av japansk skräck som kom och gick i början av 2000-talet. En utsatt ensamstående mamma försöker hantera sitt besvärliga livspussel, när hon och hennes dotter finner sig hemsökta av...något. Ensamstående mammor har sedan dess blivit ett vanligt tema i internationell skräckfilm, tex australiensiska The Babadook och iranska Under the Shadow, som båda är tämligen sevärda.
Grave Encounters: Den bästa filmen på temat "övergivet mentalsjukhus", i magnifik kombo med found footage. Om man mäter skräckfilmers kvalitét i mängden genuint läskiga scener i procent av speltiden är det här kanske den bästa skräckfilmen någonsin. Den är också fruktansvärt Kult, om man behöver rollspelsinspiration.
Blair Witch Project: Found footage-genrens original gangsta. Stilbildande och läskig.
Witch: Absurt autentisk nybyggar-skräck, vars storhet ligger i hur den lyckas bygga skräckstämning runt religiös fanatism, nybyggares isolation och dåtidens uppfuckade värderingar. Ett mästerverk. Ska ni bara se två filmer på listan, se denna och Lake Mungo.
Rogue: Trodde du att creature features inte kunde vara genuint läskiga? Säg det till Greg McLean, geniet som även ligger bakom Wolf Creek, den bästa slasher-franchisen i filmhistorien. Jag kan aldrig få nog av australiensisk skräckfilm, det är något med hela landskapet som bara är obehagligt på något primalt vis, och McLean är så jävla medveten om det...
Besökarna: En glömd pärla från 1988. Den bästa svenska skräckfilmen (om man hittar en ursäkt att diskvalificera Låt den rätte komma in).
jag återkommer kanske med fler tips om jag kommer på några...