Morgath
Warrior
Tja! Tänkte bara förmedla en liten anekdot eller vad man kan kalla det.
Härom sistens fick jag äntligen möjlighet att SPELA Dungeons & Dragons. Det vill säga; inte spelleda, utan slå fram en karaktär och sitta på den ”mottagande” delen av spelbordet (eller vad man nu sätter sig kring och spelar).
Jag måste erkänna att jag är en min/maxares motsats när jag gör karaktärer. För det första, jag har ofta otur med tärningarna när jag skall slå fram grundegenskaper. Det andra är att jag ofta försöker skapa en så unik och ickekonventionell version av det yrke/klass jag försöker gestalta med min karaktär.
Detta har tidigare i mitt liv som rollspelare lett till att jag exempelvis fått spela genom Nekropolis och Bris Brygga som en muterad varg vars enda goda egenskap var att han kunde spela brallorna av alla andra ”yl-rockenrollare” i Hindenburg. Men i förbjudna Zoner hade han inget att hämta. För övrigt hette han faktiskt ”the Ayatolla of Ylrockenrolla”.
Nånå. Det var då, på det glada 80-talet. Nu när jag fick chansen att äntligen sita på ”rätt”(?) sida DM-skärmen gjorde jag plötsligt världens min/maxande karaktär jag sett! Vi skulle göra 3-lvl karaktärer och DM’en tyckte att vi behövde en Cleric så jag tog på mig den rollen. ”Jag är ju ändå religionshistoriker”, tänkte jag.
De andra som skulle spela gjorde en Rouge och Wizard, så jag tänkte att jag åtminstone behövde en level i en krigarklass, så jag bidde Bbn1/Clr2 (Kord). Detta visade sig vara en djävulusiskt god kombination när man hade Strength Domain.
Första stiden. Vi överraskar ett gäng ghouls: Enlarge Person, en scroll med Bulls Strength, Shield of Faith, Power attackfeat , Cleave feat, tvåhandat svärd (där skadan ökar för att man är large), 10’ Reach och så lite Rage på det!
Charge! By the Beard of Kord!
Strength bonus: +10 (+4 rage, +2 enlarge person, +4 Bull’s strength)! Med tvåhandat svärd 7 extra i skada per attack!
Några rundor senare finns inte en enda av de slemma likätarna kvar. Som DM hatar jag när det blir såhär. Men som spelare älskade jag det! En del av det roliga var att jag inte planerade för att karaktären skulle vara min/maxad, utan den blev det för att jag ville göra en ball karaktär. Och de som säger att cleric inte är kul att spela skulle kolla lite extra i regelboken nästa gång!
Härom sistens fick jag äntligen möjlighet att SPELA Dungeons & Dragons. Det vill säga; inte spelleda, utan slå fram en karaktär och sitta på den ”mottagande” delen av spelbordet (eller vad man nu sätter sig kring och spelar).
Jag måste erkänna att jag är en min/maxares motsats när jag gör karaktärer. För det första, jag har ofta otur med tärningarna när jag skall slå fram grundegenskaper. Det andra är att jag ofta försöker skapa en så unik och ickekonventionell version av det yrke/klass jag försöker gestalta med min karaktär.
Detta har tidigare i mitt liv som rollspelare lett till att jag exempelvis fått spela genom Nekropolis och Bris Brygga som en muterad varg vars enda goda egenskap var att han kunde spela brallorna av alla andra ”yl-rockenrollare” i Hindenburg. Men i förbjudna Zoner hade han inget att hämta. För övrigt hette han faktiskt ”the Ayatolla of Ylrockenrolla”.
Nånå. Det var då, på det glada 80-talet. Nu när jag fick chansen att äntligen sita på ”rätt”(?) sida DM-skärmen gjorde jag plötsligt världens min/maxande karaktär jag sett! Vi skulle göra 3-lvl karaktärer och DM’en tyckte att vi behövde en Cleric så jag tog på mig den rollen. ”Jag är ju ändå religionshistoriker”, tänkte jag.
De andra som skulle spela gjorde en Rouge och Wizard, så jag tänkte att jag åtminstone behövde en level i en krigarklass, så jag bidde Bbn1/Clr2 (Kord). Detta visade sig vara en djävulusiskt god kombination när man hade Strength Domain.
Första stiden. Vi överraskar ett gäng ghouls: Enlarge Person, en scroll med Bulls Strength, Shield of Faith, Power attackfeat , Cleave feat, tvåhandat svärd (där skadan ökar för att man är large), 10’ Reach och så lite Rage på det!
Charge! By the Beard of Kord!
Strength bonus: +10 (+4 rage, +2 enlarge person, +4 Bull’s strength)! Med tvåhandat svärd 7 extra i skada per attack!
Några rundor senare finns inte en enda av de slemma likätarna kvar. Som DM hatar jag när det blir såhär. Men som spelare älskade jag det! En del av det roliga var att jag inte planerade för att karaktären skulle vara min/maxad, utan den blev det för att jag ville göra en ball karaktär. Och de som säger att cleric inte är kul att spela skulle kolla lite extra i regelboken nästa gång!